En effektiv kriminalisering eller alternativa medel?

I dagsläget finns inte en straffbestämmelse som avser hedersbrott. Detta innebär inte per automatik att en sådan bestämmelse bör införas. Hedersbrottet ska nämligen bara införas om alternativa medel inte kan användas i enlighet med principen ultima ratio. Hedersbrottstredningen lyfter som ett syfte med hedersbrottet att vidta straffrättsliga åtgärder mot hedersbrottslighet.³⁰⁵ Av Hedersbrottsutredningen framgår att flera ingripanden, såväl straffrättsliga som förvaltningsrättsliga och förebyggande, har genomförts för att åtgärda problemet.³⁰⁶Detta innebär att straffrätten som instrument redan använts för att komma åt problemet vilket kan tala emot en särskild rubricering. Inte minst bör hedersbrottets effektivitet problematiseras i förhållande till straffskärpningsgrunden avseende hedersmotivet. Som anförts har denna inte

303 RH 1990:125.

304 Lernestedt, s. 344 f.

305 SOU 2020:57, s. 16.

306 Jfr SOU 2020:57, s. 99.

tillämpats i särskilt många fall varför det är att föredra att en noggrann kartläggning av straffskärpningsgrundens effektivitet först företas. Även Helsingborgs tingsrätt menade i sitt remissyttrande att det är att föredra att straffskärpningsgrunden utvärderas innan en ny straffbestämmelse införs.³⁰⁷

Att införa ett hedersbrott i nära anslutning till straffskärpningsgrunden är inte önskvärt. På denna punkt kan följande konstateras. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett samhällsproblem för att det aktualiserar situationer där en individs självbestämmande kränks. Individer som befinner sig i en hederskontext har ett starkt kollektivt stöd och övertygelse att de privat uppställda hedersnormerna är normalt. Att införa ett hedersbrott kommer inte åtgärdat detta problem. I stället hade det varit att föredra förebyggande åtgärder i ett tidigare stadie, redan innan det hedersrelaterade våldet och förtrycket blir till brottsliga gärningar. Genom utbildning kan aktörer såsom Socialnämnden och Polismyndigheten sprida kunskap och information om samhällsproblemet och därigenom bidra till att förtrycket uppmärksammas. Även Skolverket har en viktig roll i att utbilda barn om problematiken. Regeringen avser att fortsatt satsa på förebyggande arbete.

Det kan därför vara en idé att lägga resurser på förebyggande åtgärder såsom utbildning och motverkande av segregation. Såväl straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § tionde punkten BrB och hedersbrottet aktualiseras först då brottet har begåtts och en förundersökning är inledd och i det förstnämnda fallet, då personen dömts för brott med bevisat hedersmotiv. Detta innebär att ett problem som börjar i hemmet där hedersnormer styr och kontrollerar unga inte kan hanteras förrän det skett en anmälan och i vissa fall när det resulterat i en fällande dom. Det finns alltså ett behov att komma åt brottsligheten redan innan det stadiet. Detta är emellertid svårt att lösa. Trots att resurser tilldelats Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Socialnämnden för att få särskild kunskap om hedersrelaterad brottslighet kvarstår problemet. Som exempel kan nämnas att det enligt gällande rätt finns möjlighet att placera barn enligt lagen om vård av unga (1990:52) om de befinner sig i en hederskontext.³⁰⁸ Att omhänderta ett barn med stöd av lagen torde dock inte påverka gärningspersonen att avstå från att utföra hedersrelaterat våld och förtryck. Däremot skyddas den som befinner sig i hederskontexten genom att föras bort från förtrycket, även om det är en temporär lösning. Då brottsligheten växer fram ur en hederskontext kan det därför vara att föredra att använda denna typ av lösning i större utsträckning.

Med det sagt skulle högre krav ställas på myndigheterna att uppmärksamma de fall där det förekommer, särskilt med tanke på att brottsoffret inte alltid inser att denne befinner sig i en kontext av förtryck.

En liknande lösning är att satsa på skyddade boenden och stöd till de som utsatts. Utifrån det BRÅ anförde kan sägas att brottsoffret hamnar i en svår situation även efter brottsligheten har uppdagats. Som exempel anges att brottsoffret kan behöva skyddad identitet och genomföra namnbyte. Detta talar för att det är viktigt att resurserna läggs på att skydda och stödja de som tagit sig

307 Helsingborgs tingsrätt, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-18, (dnr.

Ju2020/03640), s. 1.

308 Jfr kammarrätten i Jönköpings dom den 19 juni 2019 i mål nr 2374–19.

ur ett sammanhang av hedersrelaterad brottslighet.³⁰⁹En slutsats av detta är att rättsväsendet som ensam aktör inte kan motverka problemen med hedersrelaterad brottslighet utan att det även är viktigt att resurser läggs på att fånga upp de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.³¹⁰ Det krävs samverkan bland övriga myndigheter såsom Socialnämnden och resurser bör läggas på förebyggande åtgärder snarare än på att tillsätta utredningar.

Ett annat förslag är att tillse att verkställigheten av ett fängelsestraff, det vill säga Kriminalvårdens arbete, genomsyras av ett program för hur hedersrelaterat våld och förtryck ska hanteras.³¹¹ Ur en individualpreventiv aspekt är detta dessutom en fördel då gärningspersonen behandlas för problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck när denne verkställer sitt straff. På så sätt är förhoppningen att gärningspersonen ska avstå från fortsatt brottslighet därigenom, oaktat att det är svårt för personen att lämna sin kulturella övertygelse som kan ha föranlett gärningarna.

Det finns dessutom andra straffrättsliga medel att tillgå innan en kriminalisering kan aktualiseras eftersom det ska ske som sista utväg. I 23 kap. 6

§ BrB regleras ett underlåtenhetsansvar att avslöja brott. Med anledning av att den hedersrelaterade brottsligheten är svår att upptäcka på grund av dess kollektiva prägel kan en lösning vara att särskilt föreskriva hedersbrottet som en del av detta underlåtenhetsansvar. Detta skulle leda till att den som bevittnade ett hedersbrott måste avslöja detta för att inte ådömas straffrättsligt ansvar. Enligt 23 kap. 6 § andra punkten BrB framgår att underlåtenhetsansvaret blir aktuellt först när ett brott begåtts under en period. Mot bakgrund av hedersbrottets konstruktion med rekvisit på upprepad brottslighet hade det inte varit främmande att låta hedersbrottet ingå i denna typ av underlåtenhet. Detta hade visserligen varit en straffrättslig reglering och inneburit ett hot om straffbud.

Däremot hade detta medfört att effektiviteten i bemärkelsen upptäcktsrisk åtgärdats. Hedersbrottsutredningen avfärdade denna åtgärd med hänvisning till att 23 kap. 6 § BrB främst riktar sig till allvarligare brott.³¹² Då hedersbrottet inkluderar flera allvarliga brott som underbrott bör detta dock inte vara främmande utan snarare ett önskvärt sätt att hantera hedersrelaterade brottsligheten. Dessutom torde den kollektiva problematiken åtgärdas enklare med denna reglering.

I detta avseende kan även framföras att vissa länder infört vad som kallas coercive control vilket är en straffbestämmelse som adresserar frihetsbegränsningar och psykisk misshandel i nära relationer utan krav på särskilt motiv.³¹³

309 BRÅ, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr 0389/20), s. 2 f.

310 BRÅ, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr 0389/20), s. 2 f. och BRÅ 2012:1.

311 Jfr bet. 2020/21:JuU26. Det ska noteras att Kriminalvården har en intern forskningsenhet som fördjupat sig om hedersrelaterat våld och förtryck som används som ett metodstöd inom myndigheten.

312 SOU 2020:57, s. 192 f.

313 Rights of Women, Coercive control and the law, 2016, https://rightsofwomen.org.uk/wp-cotent/uploads/2016/03/ROW-%C2%AD-Legal-Guide-Coercive-control-final.pdf, lydelse 2021-12-17.

Straffbestämmelsen riktar sig därmed till de situationer där ett offer utsätts för ihållande mönster av övergrepp där förövaren får total kontroll över offrets liv.

Det ska noteras att denna straffbestämmelse troligen också hade föranlett problematiska överlappningar och potentiellt obefogad kriminalisering. Dock hade problematiken att kriminalisera ett motiv undvikits. Örebro universitet nämnde detta i sitt remissyttrande med en välkomnande ton och omtalade att ett sådant lagrum skulle leda till dels att legalitetsprincipens ramar tillgodoses, dels att det riktar sig till all form av våld i nära relationer, inklusive det som sker med hedersmotiv.³¹⁴ Således är detta lagrum ytterligare en åtgärd som torde fylla samma verkan som hedersbrottet avser.³¹⁵Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt förefaller det tydligt att Hedersbrottsutredningens syfte kan uppfyllas på andra sätt innan en särskild straffbestämmelse torde bli aktuell.

Kravet att kriminalisering ska ske återhållsamt hänger samman med en kriminaliserings effektivitet.³¹⁶ Hedersbrottet är inte oproblematiskt i förhållande till effektivitetskravet. Hedersbrottet kan befaras sakna effektivitet även i den bemärkelsen att trots särskild rubricering kommer troligen bestämmelsen sakna avskräckande och moraliserande verkan bland de individer som straffbudet riktar sig till. Även hedersrelaterade brottslighetens kollektiva prägel talar emot att bestämmelsen kommer få en allmänpreventiv funktion. Det avgörande för kriminaliseringens effektivitet är i hur stor utsträckning som hedersbrottsligheten kommer upptäckas. Återigen är den kollektiva prägeln något som talar emot detta eftersom en stor del av brottsligheten sker bakom stängda dörrar i hemmen och de potentiella vittnen som ser eller hör gärningarna kommer mest sannolikt inte våga göra en, eller medverka i, polisanmälan och tillhörande utredning för att själv hamna i denna situation. Förslaget avses sedermera att på lång sikt påverka det allmänna rättsmedvetandet till att anse hedersbrott som förkastliga.³¹⁷

Vad gäller upptäcktsrisken som mätverktyg för effektivitet kan sägas att hedersbrottet förmodligen blir ineffektivt då det ofta är svårt att upptäcka brottsligheten eftersom mycket sker bakom stängda dörrar.³¹⁸ Upptäcks brottsligheten kan det även bli svårt att fälla gärningspersonen till ansvar med tanke på att åklagaren ska kunna bevisa ett hedersmotiv på varje enskilt rekvisit i de brottsliga handlingar som begåtts, innebärande att det inte räcker att hedersmotivet kan bevisas vid en gärning utan det ska fastställas vid upprepade tillfällen.³¹⁹ Om det är antalet fällande domar som bestämmer huruvida

314 Örebro universitet, Juridiska fakulteten, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr. ORU 2020/05918), s. 2.

315 Trots att uppsatsen är avgränsad från internationell rätt kan det nämnas att riksdagen genom bet. 2021/22:UU1 har vidtagit åtgärder om internationell samverkan i straffrättsliga frågor, exempelvis avseende hedersrelaterad brottslighet. Detta är också ett alternativt sätt att komma åt den hedersrelaterade brottsligheten.

316 Lernestedt, 2009, s. 15.

317 SOU 2020:57, s. 16.

318 Prop. 2019/20:131, s. 27 och BRÅ, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr. 0389/20), s. 2 f.

319 Hovrätten för Västra Sverige, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-13, (dnr.

2021/0003–2), s. 1 f.

effektivitet föreligger är det möjligt att hedersbrottet inte kommer uppfylla detta krav med hänsyn till att det kommer vara svårt för åklagaren att bevisa hedersmotiv gentemot varje enskild handling. Det har anförts ovan att det inte på förhand går att säga huruvida kriminaliseringen kommer få effektivt genomslag, särskilt mot bakgrund av att det finns systematiska svårigheter med hedersbrottets ställning i förhållande till andra straffbestämmelser.³²⁰ Hedersbrottet är baserat på normer som inom den västerländska kulturen bedöms förkastliga.³²¹ Emellertid är dessa normer inom en viss kultur eller ett visst land det som anses normalt och rentav eftersträvansvärda handlingssätt.

Detta synsätt talar för att det finns risk att hedersbrottet inte får ett effektivt genomslag då det sällan kommer vara så att personen som begår brottsligheten först överväger skäl för och emot handlingen. Ytterligare en omständighet som ska noteras är att brottsoffret inte alltid uppfattar sig själv som ett offer utan snarare ser beteendet som normalt.

Om effektiviteten i stället mäts genom ett straffbuds allmänpreventiva hänsyn kan följande konstateras. Inom kollektivet anses inte de hedersbrottsliga gärningarna vara fel. Inte heller kravet på sanktionssannolikhet torde hedersbrottet uppfylla eftersom upptäcktsrisken är låg och sannolikt kommer denna inte verka avskräckande. Om samtliga medlemmar i kollektivet är överens om beteendet finns det heller ingen som anmäler. Detta leder till att Polismyndigheten i princip behöver göra räder för att upptäcka brottsligheten.

Med de bristande resurser som Polismyndigheten har att tillgå är det osannolikt att hedersbrottet i detta avseende kommer vara effektivt. Vad gäller sanktionssträngheten kan sägas att en straffskala på nio månader till två år inte är så pass sträng att personen avhålls från brottsligheten, särskilt inte mot bakgrund av att personen anser att dennes gärningar är korrekta.³²² Samtidigt kan hedersbrottet uppfylla moralbildningen i samhället genom att handlandet pekas ut som klandervärt vilket majoriteten torde vara överens om. Av samma skäl som avseende allmänpreventionen torde inte individualpreventiva hänsyn motivera en kriminalisering av hedersbrott utan talar snarare emot. Det särskilda hedersbrottet överensstämmer mot bakgrund av ovan inte helt med kravet på effektivitet oavsett vilken måttstock som iakttas.