De grova fridskränkningsbrotten

De grova fridskränkningsbrotten tillkom som ett led i att förebygga och hantera våld i nära relationer.¹⁶⁸ Bestämmelsens utformning var ett nytt inslag i svensk rätt med flera underbrott som tillsammans utgör en brottsenhet.¹⁶⁹ De grova fridskränkningsbrotten uppställer, utöver att något av de brott som nämns i ordalydelsen är för handen, krav på att brotten ska ha begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person, 4 kap. 4 a § BrB. Var och en av gärningarna ska utgöra led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Enligt 4 kap. 4 a § BrB andra stycket är rekvisiten för grov kvinnofridskränkning uppfyllda om gärningarna begås av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift eller bor med.¹⁷⁰

Det går därmed att konstatera att rekvisiten som ska vara uppfyllda för att något av de grova fridskränkningsbrotten ska vara för handen är att brottet begås mot en närstående eller tidigare närstående person samt att var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av brottsoffrets integritet. Gärningarna ska också varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Vid grov fridskränkning är närståenderekvisitet allmänt medan det vid grov kvinnofridskränkning i bestämmelsens andra stycke är kvalificerat. Närståenderekvisitet ska förstås som att det krävs att gärningspersonen har en relation, en tidigare relation eller har varit samboende med brottsoffret.¹⁷¹ Kravet på att gärningarna var för sig utgjort led i en upprepad kränkning innebär att gärningarna i sig är tillräckligt kränkande och att det inte behövs något ytterligare.¹⁷²Vad gäller att brottsoffrets självkänsla ska skadas krävs inte att gärningspersonen eftersträvar detta. Det är tillräckligt att gärningarna typiskt sett leder till att självkänslan skadas.¹⁷³

Hedersbrottet föreslås konstrueras likt grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning.¹⁷⁴För att belysa presumtiva rättsliga effekter som detta kan

167 Stockholms universitet, Juridiska fakulteten, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-18, (dnr. SU FV-1.1.3-3936-20), s. 3.

168 Jfr prop. 1997/98:55, s. 21 och SOU 1995:60.

169 Prop. 1997/98:55, s. 80 ff.

170 Notera att denna ordalydelse från och med den 1 januari år 2022 till att även omfatta brott enligt 5 kap. BrB samt genom ett lägsta straff på ett års fängelse. Som berörts är

Hedersbrottsutredningens förslag avhängigt denna ordalydelse eftersom hedersbrottet utformas med den som förebild.

171 Prop. 1997/98:55, s. 132.

172 Jfr NJA 1999 s. 102 och prop. 1997/98:55, s. 133.

173 Prop. 1997/98:55, s. 133 och NJA 2003 s. 144.

174 SOU 2020:57, s. 16, 49.

leda till presenteras med fördel skälen bakom Hedersbrottsutredningens resonemang. Före införandet av fridkränkningsbrotten var straffbestämmelser i svensk rätt bestående av enstaka gärningar medan fridskränkningsbrotten innebar att flera brottsliga gärningar tillsammans utgjorde en brottsenhet. Syftet med konstruktionen var att omfatta brottsoffrets hela situation i en och samma bestämmelse.¹⁷⁵ Vid införandet av fridskränkningsbrottet beskrevs våldet som en pågående process snarare än något som skett vid ett tillfälle.¹⁷⁶ Denna systematiska karaktär avses användas även vid hedersbrottet, särskilt för att möjliggöra att såväl fysiskt som psykiskt våld som pågått under en längre period kan leda till straffrättsligt ansvar.¹⁷⁷ Båda straffbestämmelserna omfattar upprepade kränkningar av brottsoffrets integritet. Detta ska ge en mer realistisk bild av brottsoffrets situation där våldet är en pågående process. Med anledning av den rättsliga utformningen anklagades grov kvinnofridskränkning för att vara symbollagstiftning eftersom gärningarna dubbelkriminaliserades.¹⁷⁸ Det är således inte otänkbart att även hedersbrottet ställs inför denna kritik.

Ett framträdande skäl bakom att hedersbrottet utformas med de grova fridskränkningsbrotten som rättslig förebild är att det inte anses föreligga någon närmare skillnad mellan de situationer som aktualiserar fridskränkningsbrott respektive de situationer där hedersbrottet. Skillnaden består endast i hedersmotivet som sådant. Det handlar på så sätt om proportionalitetsskäl, vilket Hedersbrottsutredningen kallar för rättviseskäl.¹⁷⁹ Såväl de grova fridskränkningsbrotten som hedersbrottet tar sikte på upprepad brottslighet mot samma brottsoffer. Således hade det varit främmande att inte konstruera brotten likadant. Hedersbrottsutredningen underströk att det är svårt att skilja på de situationer som omfattas av respektive bestämmelse. Därmed ansågs inget av brotten mer klandervärt än det andra. En distinktion i brottens allvar bör därför inte ske oavsett om gärningarna begåtts med eller utan hedersmotiv. En slutsats som går att dra är att det föreligger lika starka skyddsintressen bakom de olika straffbestämmelserna. Båda straffbestämmelserna riktar sig till systematiskt begången brottslighet mot samma brottsoffer. En skillnad mellan brottens utformning hade därmed varit främmande.

Med denna konstruktion avses dessutom onödiga gränsdragningsproblem undvikas även om det är oundvikligt att tillämpningsproblem uppstår mellan brotten, särskilt i de fall då brott med hedersmotiv sker inom den närmaste familjen.¹⁸⁰ Detta medför att hedersbrottets krav på upprepade handlingar som konstruerande av en brottsenhet inte är unikt men likväl kan ställas inför samma kritik som riktades mot de grova fridskränkningsbrotten.

175 SOU 2020:57, s. 167.

176 Prop. 1997/98:55, s. 76 f. och SOU 1995:60, s. 301.

177 SOU 1995:60, s. 301 f.

178 Diskussionen om symbollagstiftning utvecklas i avsnitt 5.3.

179 SOU 2020:57, s. 165 f., 305. Hedersbrottets föreslagna ordalydelse framgår av avsnitt 2.6.1.

180 SOU 2020:57, s. 165 f.

Till skillnad från fridskränkningsbrotten har Hedersbrottsutredningen valt att inkludera 5 kap. BrB om ärekränkningsbrott i brottsenheten.¹⁸¹Detta motiveras av att dagens lagstiftning kräver anpassning efter det digitaliserade samhälle och att det inte är otänkbart att näthat kan begås i hederskontext. Som exempel anges i utredningen att någon skriver hot till en annan person på sociala medier.¹⁸²Vid fridskränkningsbrotten uteslöts 5 kap. på grund av att samtliga ärekränkningsbrott kräver målsägandens angivelse för att åtal ska väckas. Det ansågs därför opraktiskt att ta med dessa inom brottsenheten eftersom det sällan sker i en situation där förövaren och brottsoffret är närstående.¹⁸³

Vad gäller närståenderekvisitet framhöll Hedersbrottsutredningen att det inte bör uppställas samma närståenderekvisit som vid grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning.¹⁸⁴ Om hedersbrottet konstrueras med ett närståendebegrepp riskerar bestämmelsen att inte kunna användas som tänkt då personkretsen blir för snäv i relation till hedersbrottets kollektiva prägel.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan ofta förekomma i sammanhang där förövare och brottsoffret inte är närstående utan genom avlägsna släktingar. Den kollektiva prägel som utmärker hedersrelaterat våld och förtryck kan därför anses tala emot att brottet bör utformas med ett närståenderekvisit. Hedersbrottets tänkta funktion är att omfatta ett brottsoffers fullständiga situation. Att konstruera bestämmelsen utan närståenderekvisit är således önskvärt.

Straffskalan för hedersbrottet föreslås vara samma som vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.¹⁸⁵Detta motiveras i huvudsak av att ingen av gärningarna kan anses mer klandervärd än den andra. Brottet får anses likvärdiga. Det abstrakta straffvärdet innebär att lagstiftaren genom straffskalan skattar ett visst brott i relation till andra brott. Att straffskalorna för de båda straffbestämmelserna utformas likvärdigt är därmed rimligt. Författaren ansluter sig till Hedersbrottsutredningens bedömning i denna del men ställer sig aningen frågande till hur nödvändigt införandet av ett särskilt hedersbrott är med tanke på att det överlappar grov fridskränkning som enligt gällande rätt kan kombineras med straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § tionde punkten BrB. Även om hedersbrottet kan omfatta samma situationer som fridskränkningsbrotten anser lagstiftaren att det krävs en särskild rubricering avseende hedersbrottet för att komma åt den kollektiva prägel som hedersbrottet innebär och som i dagsläget inte fångas in genom de grova fridskränkningsbrotten.¹⁸⁶ Hedersbrottet har som nämnts en kollektiv prägel vilken de grova fridskränkningsbrotten inte omfattar eller riktar sig till. Fridskränkningsbrotten innebär i stället att en och samma gärningsperson begår alla brott mot samma brottsoffer.¹⁸⁷

181 SOU 2020:57, s. 171. Det ska dock noteras att förtal och grovt förtal som regleras i 5 kap. 1–2

§§ BrB inkluderas i fridskränkningsbrotten från och med 1 januari 2022, prop. 2020/21:217, s. 16 f. och lag (2021:1108) om ändring i brottsbalken.

182 SOU 2020:57, s. 171.

183 Prop. 1997/98:55, s. 79 f.

184 SOU 2020:57, s. 163 ff.

185 SOU 2020:57, s. 61, 179.

186 Jfr SOU 2020:57, s. 75 och NJA 2004 s. 437.

187 Prop. 1997/98:55, s. 151 f. och SOU 1995:60, s. 302 ff.

Mot bakgrund av de skillnader som presenterats i förhållande till hedersbrottet kan det förvisso konstateras att fridskränkningsbrottens utformning inte riktar sig till denna kollektivt präglade brottslighet. Därmed kan inte fridskränkningsbrottens utformning anses utgöra ett effektivt rättsligt skydd mot den hedersrelaterade brottsligheten. Straffskärpningsgrunden avseende hedersmotiv infördes för att komma åt de situationer då grov fridskränkning begåtts med hedersmotiv mot ett och samma brottsoffer. Även om det leder till ett skärpt straff att tillämpa straffskärpningsgrunden parallellt med exempelvis grov fridskränkning åtgärdas emellertid inte den kollektiva prägel som hedersbrottet har genom denna rättsliga utformning. Hedersbrottslighet kan ske genom att flera personer under lång tid utsätter samma brottsoffer för våld och förtryck. Närståendekravet utesluter därmed att straffbestämmelsen kan tillämpas på denna typ av kollektivt präglad brottslighet.

Fridskränkningsbrotten har, bland annat av HD, bedömts vara av sådan art att endast fängelse kan komma på fråga.¹⁸⁸ Detta innebär att brottet är av sådan art att fängelse presumeras i enlighet med 30 kap. 4 § BrB.