Föreställningen om att inneha heder kan leda till att våld och förtryck uppstår.
Detta kan beskrivas som att när någon inom kollektivet bryter mot hedersnormerna kan det leda till att våld och förtryck uppstår, dels för att få någon att rätta sig efter hedersnormer, dels för att återta heder om någon agerat i strid med hedersnormerna.54 Gränsen mellan brottsliga gärningar och andra gärningar som företas med hedersmotiv är därmed inte skarp.55 Det sistnämnda kan benämnas som vardagsheder vilket avser begränsningar, förbud samt latenta hot i vardagen som utgör ett förtryck. Som exempel kan anges att en kvinna förbjuds klä sig på ett visst sätt, förbjuds ha manliga bekanta eller utsätts för kontroller och begränsningar i vardagslivet.56 Det finns inga krav eller generella utgångspunkter för hur kontrollen tar sig i uttryck utan det kan röra sig om allt
49 SOU 2020:57, s. 98 f.
50 33 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och SOU 2020:57, s. 174 ff. På civilrättens område används begreppet för att beskriva en önskvärd avtalssituation.
51 36 kap. 11 § RB och SOU 2020:57, s. 174 f.
52 SOU 2013:38, s. 429.
53 Svea hovrätt, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2002:57), 2021-01-19, (dnr. 2020/1138), s. 1
54 SOU 2020:57, s. 102 f.
55 Jfr SOU 2020:57, s. 102 och skr. 2007/08:39, s. 12 f.
56 Prop. 2019/20:131, s. 24 ff. och SOU 2020:57, s. 102 f.
från verbala förolämpningar till att skuldbelägga för att ha agerat i strid det som anses acceptabelt i förhållande till familjens hedersnormer.57 Kontrollen kan utföras i flera led och inte bara inom närmsta familjen, utan även andra, mer avlägsna, släktingar såsom farbröder eller manliga kusiner kan utöva kontroll.58 Hedersrelaterat våld och förtryck utgör därmed en form av hederskontext som brottsoffret befinner sig i.59
Ofta sker gärningar som föranletts av hedersmotiv för att återupprätta den skam som en personens beteende anses ha kostat familjens sociala anseende.60 Det går alltså att se tendenser av den traditionella talionsprincipen som innebär att en gärning som företas i hämndsyfte ska vara lika allvarlig som den handling som föranlett hämnden.61 Med andra ord ska gärningar som begås med hedersmotiv skada brottsoffret i lika stor utsträckning som brottsoffret anses ha skadat kollektivet genom att ha brutit mot hedersnormerna. Gärningarna kan också begås för att bevara kollektivets heder i förebyggande syfte.62 Detta kollektiva drag bekräftas även av andra förarbeten.63 Hederskontexten kan därmed föranleda att kollektivet utövar en form av kontroll över individens självbestämmanderätt. Således är det kollektiva draget centralt för förståelse av begreppet.64
Vidare karaktäriseras hedersrelaterat våld och förtryck av den kollektiva prägeln, patriarkala strukturer på så sätt att mannen eller någon äldre i släkten anses överordnad kvinnan. Även uppställningen av privata normer med tillhörande hot om sanktioner är ett utmärkande drag för hederskontexten.65 Det föreligger som nämnts avgränsningsproblematik mellan vardagsheder och hedersrelaterat förtryck som är brottsligt eftersom vardagliga begränsningar och förbud inte alltid är olagliga men på sikt kan leda till brottslighet. Detta tydliggör att det är det är hederskontexten, vilken präglas av hedersnormer, som kan ge upphov till brottsligheten.66 I och med hederskontextens kollektiva prägel råder dessutom en tystnadskultur innebärande att ingen inom kollektivet avslöjar när hedersrelaterat våld förekommer inom familjen. En följd av detta är att det finns ett mörkertal som inte anmäler brott de utsätts för. I sin tur leder detta till att det är svårt för Polismyndigheten att få kännedom om, och möjlighet att utreda, brottslighet med hedersmotiv.67
57 SOU 2020:57, s. 102 f.
58 SOU 2020:57, s. 112 f.
59 Wikan, s. 13 ff.
60 SOU 2020:57, s. 16 f.
61 Jfr Asp, Ulväng & Jareborg, s. 30 och Jareborg, 2009, s. 60 och Borgeke & Heidenborg, s. 32.
Det ska noteras att bestraffning tidigare enbart skedde i vedergällningssyfte. I dagens svenska rättsstat som genomsyras av mänskliga fri- och rättigheter är det dock inte möjligt att bestraffa endast på grund av vedergällning.
62 SOU 2020:57, s. 16 f.
63 Skr. 2007/08:39, s. 5, 12 f. och SOU 2020:57, s. 98 f.
64 SOU 2018:69, s. 69 ff. och Wikan, s. 10 f.
65 SOU 2020:57, s. 14 f.
66 Jfr prop. 2019/20:131, s. 24 ff. och SOU 2020:57, s. 101 f.
67 BRÅ, 2012, s. 2 och SOU 2018:69, s. 83 f.
Ytterligare ett problem är att de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck sällan ser sig själva som brottsoffer. Detta beror på att gärningarna överensstämmer med normen inom kollektivet vilket utgör brottsoffrets normala miljö. I stället är det vanligt att offret klandrar sig själv för att bryta mot privat uppställda normer.68
Hedersrelaterat våld och förtryck är därmed svårt att definiera. Inom forskningen förklaras hedersrelaterat våld och förtryck från tre olika perspektiv.
Den del av hedersförtrycket som uppstår till följd av hedersnormerna inom kulturen brukar kallas för det kulturella perspektivet.69 Hedersförtrycket kan även förklaras från ett könsmaktsperspektiv.70 Detta perspektiv innebär att hedersrelaterat våld och förtryck inte nödvändigtvis utmärker sig i förhållande till övrigt våld i nära relationer.71 Det går därmed att argumentera för att hedersrelaterat våld och förtryck redan omfattas av befintlig lagstiftning och därmed inte kräver en särskild rubricering. En distinktion kan dock göras i och med att hedersmotiv ofta uppkommer som ett resultat av kollektiva påtryckningar. Vid våld i nära relationer är det ofta en person som begår brott mot en annan och inte flera inblandade på det sättet som ofta sker vid hedersbrott.72 Dessa synsätt kompletteras även med det intersektionella perspektivet som innebär att hedersrelaterat förtryck studeras utifrån andra samhälleliga strukturer såsom etnicitet och samhällsklasser. Detta perspektiv försöker därmed koppla bort hedersrelaterade förtrycket från kultur och etnicitet.73
I de fall brottsliga gärningar företas med hedersmotiv talas i stället om hedersrelaterad brottslighet. Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har enats om följande definition för hedersrelaterad brottslighet:
”Hedersrelaterad brottslighet är brott som helt eller delvis begåtts för att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps anseende utifrån en föreställning om heder.”74
Sammanfattningsvis kan sägas att för att inneha, och inte förlora, sin heder inom kollektivet ställs krav på att individen förhåller sig till inom kollektivet uppställda hedersnormerna. En person som avviker från hedersnormerna riskerar att utsättas för våld och förtryck. Den hedersrelaterade brottsligheten kan därmed sägas uppstå som ett resultat av ett system av förtryck.75
68 SOU 2020:57, s. 101 och SOU 2018:69, s. 84.
69 SOU 2018:69, s. 68 f.
70 SOU 2018:69, s. 68 f.
71 Jfr SOU 2018:69, s. 71 f. och SOU 2014:49, s. 214.
72 SOU 2020:54, s. 193 f. och SOU 2018:69, s. 71 f.
73SOU 2018:69, s. 68 ff.
74 SOU 2020:57, s. 106.
75 Jfr Wikan, s. 12 f.