Uppsatsen har presenterat att det straffrättsliga systemet som helhet måste tillgodose vissa rättssäkerhetskrav för att vara legitimt. Detta beror på att en kriminalisering, som kan leda till bestraffning, är statens mest ingripande maktmedel mot individen. Ovan avsnitt presenterade att det finns åtskilliga alternativa åtgärder för att uppnå syftet med Hedersbrottsutredningen. Den svenska straffrättspolitiken har på senare år kantats av offensiv straffpolitik med inslag av nykriminaliseringar och straffskärpningar och hedersbrottet förefaller vara ytterligare ett exempel på detta.323I flera fall har kriminalisering skett för att bestämmelsen ansetts ha ett politiskt signalvärde i bemärkelsen att ett moraliskt ställningstagande har gjorts avseende vilka gärningar som är oönskade i samhället.324 Ofta aktualiseras symbollagstiftning när det finns befintlig kriminalisering avseende samma gärning, exempelvis hedersmotivet. Ett annat sätt att uttrycka det är att symbollagstiftning ofta sker genom införande av ett särskilt brott trots att de gärningar som kriminaliseras i det fallet redan omfattas av befintliga brott i brottskatalogen. En faktor som påverkar repressionsnivån är samhällets syn på brott och straff. Det är därför naturligt att symbollagstiftningen möts av kritik ur rättssäkerhetshänseende, särskilt då dubbelkriminaliseringar anses motverka straffrättens repressionsnivå i en icke önskvärd riktning.325 Bland annat Jareborg framhåller att straffrättspolitiken på senare år har kantats av politisk propaganda i bemärkelsen att politiska partier använder sig av kriminalisering för att profilera sig och visa samhällsmedborgarna att de tar tag i problem. Det är tämligen enkelt för allmänheten att uppleva igenkänning i förhållande till de brott som är på den politiska agendan. Det kan därmed sägas att straffrätten fungerar som ett instrument för att skapa nya samhälleliga normer.326
323 Jfr b.la. prop. 2013/14:194, s. 15 f.
324 Jfr. Elholm, s. 175 f.
325 Exempel på lagstiftning som har kritiserats för att vara symbollagstiftning är grov kvinnofridskränkning samt barnfridsbrottet.
326 Jareborg, 2009, s. 47 f.
Mot bakgrund av hedersbrottet kan följande anföras. Hedersbrottet avses ha ett signalvärde i samhället vilket är ett av Hedersbrottsutredningens främsta skäl.327 Hedersbrottet kan därför klandras för att vara politiskt motiverat, särskilt eftersom det är tveksamt om en straffbestämmelse är det mest effektiva sättet att åtgärda problematiken. Hedersbrottsutredningen nämnde även att hedersbrottet kan förmodas ha en normbildande effekt genom att sända signalen att brott med hedersmotiv är särskilt förkastliga.328 Detta innebär att Hedersbrottsutredningen avsiktligt utformade hedersbrottet med risktagande att straffbestämmelsen potentiellt endast kommer att ha en symbolfunktion. Det kan dock anföras att det inte är orimligt med en symbolfunktion eftersom det rör ett samhällsproblem som kostat flera människoliv. Det synes följaktligen vara ett problem som de allra flesta är överens om är förkastligt och bör undvikas i möjligaste mån – oaktat en särskild straffbestämmelse.
Att kriminalisera hedersmotivet kan föranleda strukturella problem inom straffrättssystemet som helhet. Detta för att lagstiftaren vill förmedla att det är moraliskt klandervärt att begå brott med hedersmotiv. Emellertid riktar sig bestämmelsen främst till de som inte kommer påverkas av den på grund av att deras föreställningar om heder är deras verklighet. Samtidigt är hedersrelaterad brottslighet ett så pass utbrett samhällsproblem att troligen alla är överens om att hedersrelaterad brottslighet bör motverkas.329 Det har inte med politiska agendor eller tillhörigheter att göra utan det rör sig om ett utsträckt samhällsproblem där människor förlorar sina liv. Elholm menar dock att politiseringen av straffrätten, det vill säga politikens inflytande, tar sig i uttryck genom symbollagstiftning då symbollagstiftningen möjliggör att genomföra ett visst politiskt motiv eller agenda. Dessutom är samhället i ständig förändring vilket innebär att en symbollagstiftning på kort tid kan förlora legitimitet bland det allmänna rättsmedvetandet.330
Som nämnts betonade Straffrättsanvändningsutredningen att dubbel kriminalisering ska undvikas.331Eftersom hedersbrottet endast nykriminaliserar hedersmotivet och de gärningar som utgör brottsenheten redan omfattas av befintliga straffbestämmelser kan hedersbrottet anses vara symbollagstiftning.
Trots principen om ultima ratio kan en gärning kriminaliseras genom olika bestämmelser där exempelvis motivet skiljer sig. Samtliga av i uppsatsen diskuterade rubriceringar har inledningsvis bemötts av kritik för att vara symboliska snarare än faktiskt medföra en förändring av rättstillämpningen. Det ska dock tilläggas att bland annat grov kvinnofridskränkning fått ett önskat genomslag i de situationer då en man utsätter en kvinna för upprepade tillfällen av våld och förtryck.332
Svensk straffrätt kan sägas ha präglats av ineffektiva straffbestämmelser som syftat till att poängtera att en viss gärning är klandervärd. Elholms kriterier för
327 SOU 2020:57, s. 16, 159
328 Jfr SOU 2020:57, s. 16, 159.
329 Jfr SOU 2020:57, s. 329 f., bet. 2017/18:JuU14 och rskr. 2017/18:240.
330 Jfr Elholm, s. 175 f.
331 SOU 2013:38, s. 516 f.
332 BRÅ, 2019, s. 149.
symbollagstiftning kan därmed anses uppfyllda i förhållande till hedersbrottet.
Hedersbrottsutredningen nämnde att straffbestämmelsen riktar sig till 45 fall som avsett hedersrelaterad brottslighet senaste året. För att knyta an till Jareborgs definition så kommer hedersbrottet att lugna en oroad allmänhet men inte nödvändigtvis vara rättsligt effektiv. Endast detta talar får anses tala för att särskild bestämmelse avseende hedersmotiv, oavsett hedersbrottet eller straffskärpningsgrunden, är symbolisk snarare än juridiskt effektiv.
Genom kriminaliseringen hade hedersbrottet sannolikt blivit medialt uppmärksammat, något som kan leda till att allmänheten får ökad kunskap om samhällsproblemet och på sikt även förändrat handlingssätt. Som exempel kan nämnas en dom från Svea hovrätt vilken föranledde medial uppmärksamhet och som på sikt utgjort en av anledningarna till överseendet av den straffrättsliga regleringen för hedersrelaterade brottsligheten.333
En kvinna kom till Sverige från Kurdistan. Kvinnan ville leva självständigt och förhöll sig inte till familjens normer vad gäller partnerskap och eftergymnasial utbildning. Beteendet stred mot släktens interna normer. Fadern såg kvinnan tillsammans med sin pojkvän på stan vilket sedermera ledde till att ett internt familjemöte beslutade att kvinnan aldrig fick återvända till orten där familjen bodde utan att bli mördad. Kvinnan vädjade om hjälp i mediala sammanhang. Detta ledde till att hon mördades genom att hennes fader sköt henne samtidigt som han skrek förnedrande ord i samband med dådet. Domstolen dömde fadern till livstids fängelse för mord och ansåg att gärningarna som föranledde mordet var av familjekaraktär.334
Bland andra Kaldal & Kankaanpää har kommenterat rättsfallet att mordet haft stor betydelse för hur straffrättssystemet behövt tackla hedersrelaterad brottslighet. Ett skäl till detta var att media uppmärksammade mordet vilket föranledde att politiker ville finna en gemensam strategi och visa sig handlingskraftiga.335 I förlängningen är det inte omöjligt att fallet uppmärksammar politiker på problemet och därmed kan anses ha bidragit till Hedersbrottsutredningens uppdrag. Samtidigt ska det nämnas att den svenska straffrättspolitiken intagit en mer offensiv roll under senare år genom exempelvis införandet av särskilda brott för oaktsam våldtäkt, barnfridsbrottet och kriminaliseringen av uppmaning till självmord. Det är således inte främmande att införa straffbestämmelser avseende gärningar som redan faller in under befintlig brottskatalog eller som finns som straffskärpningsgrund, särskilt inte om dessa har ett starkt skyddsintresse och stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Emellertid ska det inte negligeras att införande av ett särskilt hedersbrott innebär att många resurser går åt, inte minst till lagstiftningsarbetet genom uppdraget.336
Huruvida symbollagstiftning är önskvärt eller inte går att problematisera på flera sätt. Det kan inledningsvis nämnas att en stor risk med symbollagstiftning är att lagstiftningsprocessen påskyndas och att lagar därmed inte bereds
333 Jfr Svea hovrätts dom meddelad 31 maj 2002 i mål B 4651–02.
334 Svea hovrätts dom meddelad 31 maj 2002 i mål B 4651–02.
335 Kaldal & Kankaanpää, del 1, s. 767 f. Se även prop. 2019/20:131, s. 35 ff.
336 SOU 2020:57, s. 284 f.
ordentligt.337 Att påskynda lagstiftningsprocessen kan vara önskvärt sett ur en politisk aspekt eftersom det ger ett intryck av politisk handlingskraftighet men det riskerar också att urholka beredningskravet som finns av rättssäkerhetsskäl.338 Elholm talar om en negativ omständighet med symbollagstiftning att det reella problemet frångås.339 Ytterligare nackdelar med symbollagstiftning anses vara brister i rättssäkerhet samt att straffbestämmelserna saknar effektivitet. Detta på så sätt att kriminaliseringens preventiva effekt kan anses urholkas eftersom den aktuella kriminaliseringen inte får rättsliga verkningar.340 Symbollagstiftning tenderar även att leda till att kriminalisering används i för stor utsträckning och därmed förlorar sin repressiva funktion. Symbollagstiftning är ett tydligt exempel på när straffrätten och politiken samspelar. Politiker vill visa sig handlingskraftiga genom lagstiftning och därigenom visa allmänheten att samhällsproblem hanteras.341
De flesta samhällsmedborgare torde vara av uppfattningen att hedersrelaterat våld och förtryck är förkastligt varför det är enkelt för partier att profilera sig genom detta.342Mot bakgrund av att samhällets värderingar är föränderliga och därmed att det allmänna rättsmedvetandet inte är beständigt är symbollagstiftning problematiskt eftersom de gärningar som anses förkastliga vid tillfället för kriminaliseringen, några år senare kanske inte anses vara lika klandervärda. Detta innebär att för det fall symbollagstiftning används i stor utsträckning, i symbios med den offensiva straffrättspolitiken, kan det medföra problem då det kommer krävas snabba vändningar i lagstiftningsförfarandet. Att kriminalisera utifrån vad som vid ett visst tillfälle anses vara den vedertagna uppfattningen är därför inte önskvärt.
337 Elholm, s. 177.
338 Jfr 7 kap. 2 § RF, 11 kap. 14 § RF och Elholm, s. 177.
339 Elholm, s. 177 f.
340 Elholm, s. 172 f., 176 f.
341 Elholm, s. 175 ff.
342 Prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2018:54, s. 16.