Att bygga resurser
2.8.3 En klassificeringsmodell för strategiska resurser
Den klassificeringsmodell av resurser som kommer att användas som analysverktyg vid empirin i denna studie är en, deduktivt framtagen, kombination av olika författares kategoriseringar och klassificeringar. Denna kan sammanfattas i figur 2.2. Modellen ska inte ses som en preliminär modell av det slag som åsyftas i studiens huvudsakliga syfte. Modellen är enbart framtagen för att utgöra en form av begreppsapparat och analysverktyg för de empiriska studierna rörande olika former av resurser och förmågor. Den är således framtagen för att få en mer strukturerad bild över olika former av resurser och förmågor och modellens enda bidrag till ”slutmodellen” är struktureringen av resurserna. Management, entreprenörskap, varaktiga konkurrensfördelar och andra begrepp som används för att förklara nyttjande och skapande av resurser kommer att inkluderas i den slutgiltiga modellen.
Då det rör distinktionen mellan resurser och förmågor tillämpas bland annat Barneys (1991) syn att förmågor kan betraktas som strategiska resurser i sig. För att få en klarare struktur på begreppen ses dock förmågor även som ett resultat av företagets resurser, det vill säga en organisations förmåga att utföra vissa aktiviteter begränsas av dess resurser (se Grant, 1991). Mer konkret ses förmågor som resultatet av en organisations mänskliga och organisatoriska resurser. Mänskliga resurser definieras som medarbetarna i organisationen medan det med organisatoriska resurser åsyftas det mervärde dessa medarbetare kan skapa genom samarbete. Kombinationen av mänskliga och organisatoriska resurser resulterar i olika former av
Organisatoriska resurser Mänskliga resurser Fysiska resurser Relations- resurser Produktions- förmåga Innovations- förmåga Marknadsförings- förmåga
förmågor. Rangone (1999) har studerat mindre tillverkningsföretag och funnit tre huvud- sakliga grupper av förmågor: innovationsförmåga, produktionsförmåga samt marknads- föringsförmåga.
Innovationsförmåga definieras, enligt Rangone (1999:235), som ”… ability to develop new products and processes”. I denna studie anammas en modifierad form av Rangones definition och innovationsförmåga begränsas till att inkludera förmågan att utveckla produkter. Detta eftersom förmågan annars kan tolkas som förmåga att förändra andra resurser, vilket kan leda till ett cirkulärt resonemang. Produktionsbaserade förmågor är, enligt Rangone (1999:235), förmågan att ”…produce and deliver products to customers…”. Det rör sig således om ett tämligen brett begrepp. För att ge begreppet en klarare struktur kan det vara lämpligt att dela upp denna resurs i tillgångs- respektive kunskapsbaserade produktionsresurser, enligt Miller och Shamise (1996), klassificering. Där det med produktionsförmåga istället åsyftas förmågor i produktion som härrör till mänskliga och organisatoriska resurser medan tillgångsbaserad produktionsförmåga istället inkluderas i fysiska resurser. En annan form av fysisk resurs kan vara ett gynnsamt geografiskt läge.
Rangone (1999:235) tar som tredje förmåga upp marknadsföringsförmåga och definierar denna som ”… ability to market and sell its products”. Att begränsa marknadsaspekten till denna förmåga gör dock att begreppet kan bli alltför snävt. Marknadsbaserade resurser kan, enligt Srivastavas et al. (2001), delas upp i relations- respektive informationsbaserade resurser. Resurser som givetvis kan ses som ett resultat av diverse nyttjade förmågor (Dierickx & Cool, 1989). Resurserna kan dock vara strategiska i sig vilket gör att dessa inkluderas i resursbegreppet. Då en distinktion mellan relations- och informationsresurser i praktiken kan vara svår att göra kommer dock båda dessa former av marknadsbaserade resurser att benämnas relationsbaserade resurser. Informationsresurser inkluderas således i relationsresursbegreppet. De marknadsbaserade resurserna utgörs därmed av en förmåga i form av marknadsföringsförmåga (vilken har sin grund i mänskliga och organistoriska resurser) samt relationsresurser.
Detta ger oss följande definitioner av respektive resurs och förmåga:
Mänskliga resurser definieras som de personer som är verksamma inom organisationen och
de kunskaper dessa personer besitter. Organisatoriska resurser definieras som det mervärde de mänskliga resurserna genererar genom samarbete. Kombinationen av mänskliga och organisatoriska resurser ger upphov till tre förmågor. Innovationsförmåga som innebär förmågan att förbättra existerande och utveckla nya produkter. Produktionsförmåga vilket definieras som förmågan att producera och leverera produkter. Samt marknadsföringsförmåga vilket innebär förmågan att marknadsföra och sälja produkter. Utöver detta kan det finnas
fysiska resurser vilka kan vara produktionssystem, maskiner eller strategiskt belägna
produktionsanläggningar samt relationsbaserade resurser vilka är resurser som härrör till exempelvis sociala band eller image och som vanligtvis är ett resultat av tidigare transaktioner.
Resurserna ska i detta sammanhang ses som statiska resurser och ej sammanblandas med resursskapande eller dylikt. Organisationsresurser är exempelvis att betrakta som existerande organisation och ej som organisering eller dylikt. Ett resultat av en omorganisation utgör således organisatoriska resurser medan processen i form av en omorganisering snarare är att betrakta som en managementprocess. Dessa distinktioner kommer att beskrivas utförligt i kapitel sju.
KAPITEL 3
METOD
”How many legs does a dog have if you call the tail a leg? Four; calling a tail a leg doesn't make it a leg.”
- Abraham Lincoln -
Kapitlet beskriver studiens forskningsdesign. Inledningsvis presenteras en genomgång av tidigare kvalitativa studier med resursbaserade ansatser. Därefter diskuteras operationaliseringsproblematik rörande varaktiga konkurrensfördelar, olika faktorer som kan påverka konkurrensfördelarna samt vilka konsekvenser operationaliseringarna fått för studiens forsknings- design. Därefter beskrivs det praktiska genomförandet, det vill säga urval av företag, insamling och analys av data samt hur resultatet av de empiriska studierna presenteras. Kapitlet avslutas med en diskussion rörande olika validitetsbegrepp.