Produktivitet och lönekostnader

Produktiviteten, mätt i realomsättning per anställd, ökade främst efter 1990. Totalt ökade produktiviteten med knappt 160%, sett över hela perioden och då hänsyn till inflationen tagits. Detta illustreras i figur 4.7.

0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 MSEK/Anställd 0 50 100 150 200 250 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Index (100=1984)

Fyra företag förbättrade sin produktivitet med 200-300%. Ett företag motsvarade genomsnittet medan övriga sju företag hade en tämligen oförändrad produktivitet med förändringar som var maximalt 25%. Vid analys av produktivitetsutvecklingen på individuell nivå för de olika företagen kan därmed konstateras att fyra av företagen stod för produktivitetsförbättringen medan övriga åtta företag hade en tämligen oförändrad produktivitet under perioden.

Som figur 4.8 illustrerar gjordes de största investeringarna under senare halvan av 80-talet. En logisk utveckling i och med introduktionen av ny teknologi som CNC-styrda maskiner och CAM i tillverkningsindustrin. Vilka effekter detta gav på produktiviteten är dock svårare att avgöra. Det kan åtminstone konstateras att det inte gav några omedelbara effekter på produktiviteten då denna främst stärktes från 1992 och framåt. Ett tydligare samband kan

Figur 4.7 - Aggregerad real- omsättningsutveckling per anställd för de 12 företagen.

Figur 4.8 - Genomsnittliga investeringar i maskiner och inventarier för de 12 företagen.

istället identifieras vid jämförelse av produktivitetsförändringen och förändringen av antalet anställda, vilket illustreras i figur 4.9.

0 50 100 150 200 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 Index (100=1979) Produktivitet Anställda

Fram till nedgången i ekonomin under början av 90-talet var förhållandet mellan produktiviteten och antalet anställda stabilt. På grund av nedskärningarna företagen tvingades till så effektiviserades dock verksamheterna. Företagen har därmed lyckats effektivisera produktionen efter konjunkturnedgången och likaså lyckats behålla denna kontinuerliga produktivitetsförbättring även vid uppgången. En utveckling som överensstämmer med exempelvis Donaldsons (1999) resonemang om att det främst är negativa resultat och kriser som påverkar organisationer och katalyserar förändring. Då det rör löneutvecklingen har de tolv företagen i studien haft en liknande utveckling som för landet som helhet, vilket illustreras i figur 4.10. 0 50 100 150 200 250 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 TSEK

Figur 4.9 - Produktivitetsutveckling respektive utvecklingen av antalet anställda i de tolv företagen.

Figur 4.10 - Reallöneutvecklingen för de tolv företagen respektive hela branschen.

Företagen skiljer sig något från branschgenomsnittet då lönekostnaderna legat konstant högre än för tillverknings- (och gruv-) branschen i sin helhet34. Detta är logiskt då utvecklingen för de analyserade företagen inkluderar löner och ersättningar även till företagsledare samt inkluderar sociala avgifter. Av jämförelsen går dock att utläsa att tendensen varit liknande, särskilt då det rör de kraftiga reallöneökningarna från mitten av 90-talet och framåt.

4.1.3 Lönsamhet

I detta avsnitt diskuteras avkastningen på det totala kapitalet i de tolv företagen. På grund av stora fluktueringar rörande detta mått blir det dock svårt att analysera det på en aggregerad nivå. En aggregerad sammanställning över avkastningen på det totala kapitalet samt dessa beståndsdelar enligt Du Pontmodellen kommer dock ändå att presenteras för att försöka identifiera eventuella tendenser i utvecklingen.

0% 5% 10% 15% 20% 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001

Avkastningen på det totala kapitalet varierade kraftigt under perioden 1979-2001. Som figur 4.11 visar kan det konstateras att företagen hade tre perioder av stabil lönsamhet, 1980-1982, 1984-1988 samt 1994-2000. Mellan dessa perioder ökade lönsamheten något, från omkring 9% under den första perioden och 11% under den andra till 13% under den sista perioden av stabil lönsamhet. Att lönsamheten ökat är logiskt då urvalet av företag är begränsat till år 2001 existerande företag. Detta eftersom företag som exempelvis gått i konkurs (givetvis) har låg lönsamhet och därmed drar ned genomsnittet. Några slutsatser rörande att exempelvis

34 _{Observera att diagrammet enbart visar utvecklingen för branschgenomsnittet och ej absoluta tal. Branschtalet}

har räknats om till att motsvara 1979 års nivå för företagen, vilket gör att det enbart är utvecklingen för branschen som helhet som går att utläsa ur den streckade grafen.

Figur 4.11 - Genomsnittlig avkastning på totalt kapital för de tolv företagen.

lönsamhetsförbättringen är orsakad av en minskad generell konkurrens eller dylikt kan givetvis inte göras utifrån detta material.

Vad har då påverkat företagens lönsamhet mest? Utifrån en nyckeltalsanalys kan härledas om förändringarna främst är beroende av kapitalbasens storlek eller kostnads- reduceringar/effektiviseringar i den löpande verksamheten. Förändringen av vinstmarginalen och kapitalets omsättningshastighet illustreras i figur 4.12.

0 20 40 60 80 100 120 140 160 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Index (100=1984)

Kapitalets Omsättningshastighet Vinstmarginal Avkastning på totalt kapital

Kapitalets omsättningshastighet nådde, logiskt nog, sin bottennivå under 1992 det vill säga under slutet av lågkonjunkturen. Noterbart är att omsättningshastigheten av kapitalet minskade under hela senare halvan av 80-talet. Sett över hela perioden har dock kapitalets omsättningshastighet varit relativt stabil och endast fluktuerat med 30 procentenheter, från toppnoteringarna under 1985 och 2001 på cirka 140% till bottennivån 1992 på cirka 110%.

Tendensen för vinstmarginalen skiljer sig vid en första anblick från kapitalets omsättnings- hastighet. Anledningen till detta är dock främst att denna, logiskt nog, fluktuerat i en högre utsträckning. De stora fluktueringarna i vinsterna gör det svårt att dra några slutsatser rörande den aggregerade utvecklingen av detta nyckeltal.

Avkastningen på det egna kapitalet är, särskilt för praktiker, givetvis också ett relevant mått. Att aggregera detta mått för tolv företag ger dock inte särskilt mycket då soliditeten påverkar

Figur 4.12 - Genomsnittlig avkastning på totalt kapital, vinstmarginal respektive kapitalets omsättningshastighet för de tolv företagen.

avkastningen på det egna kapitalet i mycket hög utsträckning. Ett företag med mycket låg eller hög soliditet ger sådana effekter på den aggregerade nivån att resultatet blir analytiskt omöjligt att studera. På aggregerad nivå blir det istället intressantare att analysera soliditeten i sig.

4.1.4 Soliditet

Utvecklingen för samtliga företag, det vill säga även de som ej längre går att spåra, är tämligen ointressant då vissa av de 2001 icke-existerande företagen gått i konkurs på grund av bland annat dålig soliditet. Soliditetsutvecklingen för de tolv företag som existerade i samma form 2001 som drygt 20 år tidigare illustreras i figur 4.13.

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001

Att soliditeten kontinuerligt förbättrades under perioden ter sig logiskt då företagen de facto överlevt. Vinster har stannat i företagen och lån har betalats av så att soliditeten kontinuerligt har stärkts. I den ursprungliga studien, utförd av Lundström et al. (1980), delades de då 26 företagen in i tre grupper baserade på soliditeten under räkenskapsåret 1979.

Gruppbenämning Soliditet 1979 Antal företag 1979 Antal företag 2001 Soliditetsgrupp I < 10 % 9 4 Soliditetsgrupp II 11 - 20 % 11 3 Soliditetsgrupp III > 20 % 5 5

Figur 4.13 - Soliditetsutvecklingen för de tolv företagen.

Tabell 4.1 visar de företag från den ursprungliga studien som existerade år 2001. Tabellen visar att samtliga fem företag med den bästa soliditeten existerade i liknande form drygt 20 år senare. Av företagen i gruppen med en soliditet mellan 11 och 20% fanns enbart tre företag kvar i liknande form medan knappt hälften av företagen med lägst soliditet fortsatt existerade 2001. I figur 4.14 illustreras soliditetsutvecklingen för företagen i respektive soliditetsgrupp, enligt den tidigare studiens gruppering.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001

Soliditetsgrupp I Soliditetsgrupp II Soliditetsgrupp III

Två av företagen i soliditetsgrupp I fick under början av 80-talet nya ägare. Inträdet i sig förändrade dock ej soliditeten i någon större utsträckning. Åtta av företagen i soliditetsgrupp II existerade ej 2001 och grafen visar därmed enbart utvecklingen för tre företag. Soliditets- grupp III är intakt frånsett ett par ägarbyten under 90-talet. Tendensen med en kontinuerligt ökande soliditet är gemensam för de tre grupperna. Undantaget utgörs, i samtliga fall, av en nedgång under ett par år omkring 1990. Under större delen av perioden var andelen eget kapital dessutom konstant mellan de olika grupperna, det vill säga den grupp som hade låg soliditet 1979 hade det fortsatt 2001 relativt övriga grupper. En intressant detalj, om än ej särskilt relevant med hänsyn till urvalet, är att gruppen med lägst soliditet 1979 år 2001 hade en genomsnittlig soliditet som översteg gruppen med högst soliditet 1979.