Konkurrensfördelar och räntebegreppet

Forskare med ett resursbaserat perspektiv ser resurser som den främsta källan till att varaktiga konkurrensfördelar existerar. Det är därmed förekomsten eller avsaknaden av varaktiga konkurrensfördelar som avgör huruvida ett företag är att betrakta som innehavare av någon form av strategisk resurs eller ej. Att ha olika former av varaktiga konkurrensfördelar som ett centralt begrepp är, enligt Foss (1998), dock ett steg ifrån Penrose (1959) vars fokus inte låg på att förklara uppkomsten av konkurrensfördelar utan istället var begränsad till organisationers processer och dess betydelse för företags tillväxt14. Inom ”modern” resursbaserad teori är dock konkurrensfördelar något mycket centralt och måste definieras. Barney (1991) definierar en varaktig konkurrensfördel som

A firm is said to have a sustained competitive advantage when it is implementing a value creating strategy not simultaneously implemented by any current or potential competitors

and when these other firms are unable to duplicate the benefits of this strategy. (Barney,

1991:102)

14

Penrose ses av vissa författare som en av grundarna även till det resursbaserade perspektivet (se bland andra Barney 1991). Detta har dock kritiserats av en rad författare som hävdar att fokus i Penrose resonemang ligger på andra faktorer. Rugman och Verbeke (2002) hävdar exempelvis att Penrose syn på uppkomsten av övervinster skiljer sig markant från författare inom resursbaserad forskning. Foss (1998) hävdar vidare att kärnan i det resursbaserade perspektivet, det vill säga olika former av immobilitetsbarriärer är en marginell del av Penrose resonemang rörande företagsutveckling. Vilka delar av Penrose verk har då de mest frekvent citerade artiklarna inom resursbaserad teori använt sig av?

Wernerfelt (1984:171) refererar till Penrose på en plats i sin artikel i meningen: ”The idea of looking at firms as a broader set of resources goes back to the seminal work of Penrose…”. Barney (1991) har två referenser till Penrose i sin artikel i meningen “… describing strengths and weaknesses” på sidan 99 samt ett konstaterande om vikten av att utgå från ett annat perspektiv än det externa vid analys av interna faktorer. Grant (1991) saknar helt referenser till Penrose. De direkta referenser som görs till Penrose handlar således enbart om vikten av att se till företags interna resurser, det vill säga inget om den dynamik och expansion av företag som Penrose beskriver. Penrose bidrag till det ”traditionella” resursbaserade perspektivet tycks således vara högst måttligt och utgångspunkterna bland de olika författarna skiljer sig åt på ett fundamentalt sätt. Den senare generationens författare har, förmodligen starkt influerade av IO-skolan, i princip uteslutande fokuserat på olika hinder för imitering av konkurrensfördelar (åtminstone har det resursbaserade perspektivet som grundar sig på Barney och Wernerfelts idéer utvecklats till detta) medan Penrose i mycket liten utsträckning hade ett konkurrensperspektiv och istället fokuserade på interna faktorer som påverkar företags tillväxt. Det tycks således vara synen på ett företag som en grupp av olika resurser som varit den huvudsakliga och förmodligen enda inspirationskällan för Barney och Wernerfelt, det vill säga enbart ett fåtal sidor ur bokens andra kapitel. I övrigt ligger fokus, som ovan beskrivits, på helt olika områden i Penrose och de klassiska artiklarna inom det resursbaserade perspektivet – tillväxt respektive varaktiga konkurrensfördelar, vanligtvis lönsamhet.

Enligt Bharadwaj (2000) innebär det att ett företag som innehar konkurrensfördelar uppnår ett resultat, som exempelvis marknadsandel eller lönsamhet, som är bättre än genomsnittet15. Begreppet ”genomsnittet” ska då ses i ljuset av Barneys resonemang, det vill säga i förhållande till nuvarande eller potentiella konkurrenter på den marknad företaget agerar. Kay (1993) gör en klarare precisering och ser fördelarna i förhållande till konkurrenter på en given marknad, strategisk grupp eller bransch. Att definiera gränserna för en viss bransch eller att peka ut vilka konkurrenter ett visst företag har är dock inte alltid enkelt. Hunt (1997) argumenterar för att ha ett heterogent perspektiv på efterfrågesidan och ej enbart på utbuds- sidan, vilket är kännetecknande för ett resursbaserat perspektiv. Att aggregera efterfråge- kurvor leder till en felaktig bild av marknaden då kundpreferenserna, precis som resurser, varierar kraftigt. Hunt exemplifierar sitt resonemang med att påstå att det inte finns någon homogen efterfrågekurva för skor eller ens skor för män eller mäns sportskor. Visst kan samtliga efterfrågekurvor för skor aggregeras till en enda kurva men frågan är vilken nytta det gör, ur ett företagsekonomiskt, perspektiv om de enskilda kurvorna skiljer sig mycket från varandra. Vad fördelen ska relateras till kan uppenbarligen vara svårt att avgöra och Hunt (1997:61) skriver att ”the referent can be the firm’s own performance in a previous time period, the performance of a rival firm, an industry average, or a stock market average, among others”.

Att relatera fördelen till konkurrenter och ej hela marknadens normala avkastningskrav är en viktig faktor då vi kommer in på ett annat centralt begrepp inom resursbaserad teori nämligen räntan. Även om bland andra Barney (1991), Bharadwaj (2000) och Hunt (1997) är otydliga eller tvetydiga i sina preciseringar av vad en konkurrensfördel egentligen innebär så är det normalt räntebegreppet som anses vara den främsta, och vanligtvis den enda, indikatorn på förekomsten av konkurrensfördelar inom resursbaserad teori.

Enligt Sandoff (2002) definieras ränta vanligtvis som det bokföringsmässiga värdet på avkastningen av det totala kapitalet minus detta värde för branschgenomsnittet (eller vilket

15

Detta klara ställningstagande rörande hur sambandet mellan varaktiga konkurrensfördelar och ekonomisk ränta ser ut har kritiserats av Powell (2001). Powells kritik riktar in sig på de ställningstaganden som görs rörande vad som påverkar vad och hur sambandet mellan de två begreppens egentligen ser ut. Många forskare tar, enligt Powell, sambanden för givna utan att diskutera frågorna djupare.

genomsnitt fördelen nu relateras till). Mahoney och Pandian (1992) tar upp tre former av ränta. För det första finns jordränta16 som uppkommer genom unika äganderätter till exempelvis värdefull mark, patent eller varumärkesskydd. Den andra formen är monopol- räntor som skyddas genom att utbudet av produkten är begränsad. Skillnaden mellan dessa former av räntor är att utbudet är begränsat på olika former av marknader, faktormarknad respektive produktmarknad. Den tredje räntan är den entreprenöriella (Schumpeter, 1934) som uppkommer genom skapandet av nya kombinationer av resurser. Denna form av ränta riskerar dock att försvinna genom att produktionsprocessen kan imiteras då produkterna kommer ut på marknaden. Produktionen kan då imiteras utan att någon behöver ta den entreprenöriella risken, vilket medför att räntan snabbt försvinner på grund av ett utökat utbud.

Forskare med ett resursbaserat perspektiv söker vanligtvis analysera vilka faktorer som gör att vissa företag, även om dess produkter eller produktionsprocesser inte skyddas av juridiska skydd eller monopolpositioner på marknaden, ändå kan ha en bättre lönsamhet över en längre tid. Det är detta som är kärnan i det resursbaserade perspektivet och det är dessa faktorer som kommer att diskuteras i detta kapitel. Fokus inom det resursbaserade perspektivet ligger således på jordräntor och eventuellt på entreprenöriella räntor om begrepp som dynamiska förmågor17 (se Teece et al., 1997) inkluderas perspektivet. Givetvis innebär detta inte att exempelvis förekomsten av monopolräntor ej beaktas utan att det är de andra formerna av räntor som forskare med resursbaserade perspektiv intresserat sig för. Då hänsyn tas till förekomsten av informationsasymmetrier (Poppo & Weigelt, 2000) och bunden eller begränsad rationalitet (March & Simon, 1958; Simon, 1957) borde det även vara svårt att göra en klar distinktion mellan entreprenöriell ränta och andra former av ränta. Detta eftersom företag som agerar under begränsad rationalitet i beslutsfattandet alltid torde ta någon form av risk vid skapandet av resurser som kan generera ränta.

Slutsatsen som kan dras av denna diskussion är att strategiska resurser är resurser som har potential att leda till någon form av varaktig fördel gentemot konkurrenter. Denna fördel

16 _{På engelska benämns denna form av ränta vanligtvis för ”Ricardian rent”.} 17

innebär att företaget kan tillverka produkter till en lägre kostnad eller produkter med ett högre kundupplevt värde (Porter, 1985). Något som genererar en övervinst eller ränta för innehavaren av resursen. Räntan är därmed att betrakta som en jordränta men då exempelvis förvärvet eller skapandet av resursen kan ses som en riskfylld eller nyskapande process är gränsdragningen ej alltid enkel huruvida räntan är att betrakta enbart som en jordränta eller som en kombination av entreprenöriell ränta och jordränta. Det mest centrala begreppet och det som resulterar i såväl konkurrensfördel som ränta är således resurser. Men vad är då egentligen en resurs? Låt oss börja med att studera vilka generella resursklassificeringar som finns för att därefter gå in mer specifikt på strategiska resurser.