Att söka särskilja entreprenörer från andra personer är något som intresserat den beteende- vetenskapliga forskningen inom entreprenörskap. Enligt Landström (2000) har dock denna form av forskning ej lyckats identifiera några särskilda psykologiska faktorer som är karakteristiska för entreprenörer. Studier som sökt bekräfta samband mellan vissa specifika egenskaper knutna till entreprenören som individ har haft motstridiga resultat och det är osäkert om det går att särskilja entreprenörer från andra individer (Stewart, Watson, Carland & Carland, 1999).
Även om det inte är möjligt att särskilja entreprenörer från andra personer genom identifiering av vissa specifika karaktärsdrag kan det dock vara relevant att beakta vilka personliga drivkrafter som ligger bakom olika sorters ageranden, det vill säga vad som gör att den
enskilde företagsledaren agerar på ett visst sätt. Chrisman (1999) hävdar exempelvis att entreprenörens intentioner att över huvud taget starta företag påverkar organisationens utveckling för en lång tid framöver. Exempelvis kan klara intentioner och tidigt uppställda mål påverka företagets framgång. Även Stanworth och Curran (1973) diskuterar, som tidigare beskrivits, olika psykologiska motiv för att starta företag. Resonemanget författarna för kan sägas vara en vidareutveckling av McClellands (1961) idéer om prestationsmotiv, det vill säga olika individers behov att prestera något. Men istället för att, som McClelland utgå från bland andra Webers (1904) teorier rörande olika samhällsystems påverkan på entreprenörens agerande, fokuserar Stanworth och Curran på individen. Den primära drivkraften att starta företag är, enligt författarna, att entreprenören är socialt marginaliserad och ej finner sig bekväm i den traditionella rollen som arbetstagare. Stanworth och Curran (1973:29) definierar begreppet social marginalisering som en situation då ”there is a discontinuity between the individual’s personal attributes – for example, physical characteristics intellectual make-up, social behaviour patterns – and the roles which the individual holds in the society”. Denna marginalisering får entreprenören att starta företag och därmed söka sig en ny social identitet. Stanworth och Currans kommer fram till sina slutsatser genom ett främst teoretiskt resonemang och ett par fallstudier men deras diskussion rörande olika motiv för att driva företag kan ändock vara intressant att beakta då det rör kognitiva faktorers betydelse för organisationers ageranden.
Det som beskrivits hittills har främst varit olika motiv för entreprenörer att över huvud taget starta företag. Dessa motiv torde, som Chrisman (1999) påpekar, även ha betydelse för företagets framtida ageranden. Att den ursprungliga intentionen att starta ett företag helt ligger som grund för framtida handlingar torde dock vara ett alltför deterministiskt förhållningssätt. Något som dessutom kan ses som en paradox gentemot det resursbaserade synsättet där det individuella handlingsutrymmet för varje enskilt företag beaktas. Vad finns det då, utöver det grundläggande skälet till att företaget över huvud taget bildats, som gör att olika företags- ledares ageranden skiljer sig från varandra?
Kisfalvi (2002) hävdar att strategiska val i stor utsträckning påverkas av entreprenörers karaktär och generella syn på livet. Olika val påverkas i högre grad av psykologiska processer
än av så kallat rationellt beslutsfattande med exempelvis maximal lönsamhet eller tillväxt som primära mål. Mindre företag, speciellt ägarledda sådana, har inte samma krav och press från aktieägare som börsnoterade storföretag. Detta ger företagsledaren en större frihet att låta sina egna värderingar påverka verksamhetens inriktning (Bamberger, 1983; O’Farrell & Hitchins, 1988). Posner, Randolph och Schmidt (1993) liksom Reynierse, Harker och Fink (2000) har studerat småföretagsledares värderingar rörande olika aspekter av företagande. Båda studierna visar att dessa värderar kvalitet och kundtillfredsställelse högst medan produktivitet, innovation och stabilitet värderas medelhögt. Faktorer som samhällsansvar och samhällsnytta värderas lägst. Den viktigaste lärdomen från detta och bidraget till resursbaserad teori är belysningen av vikten av att beakta skillnader i företagsledarens drivkrafter, personliga värderingar och så vidare för att förstå skapandet och nyttjande av strategiska resurser i småföretag.
5.2.5 Slutsatser rörande mönsterbrytande agerande och entreprenöriell
orientering
Till att börja med kan konstateras att en uppdelning i entreprenörer och managers ej alltid behöver vara den ideala då det även finns former av agerande som kan klassificeras på andra sätt (se exempelvis Ansoff, 1965; Miles & Snow, 1978; Mintzberg, 1993; Pitcher, 1993). Ytterligare en lärdom kan dras från Miles och Snows resonemang, nämligen att olika strategier kan leda fram till gynnsamma resultat, även vid agerande i samma kontext. Som kunde konstateras av beskrivningen av branschens betydelse för mönsterbrytande agerande är valet av strategi och klassificeringen av denna som exempelvis konservativ eller entreprenöriell beroende av bransch. Då det rör småföretag inom tillverkningsindustrin där företagen är tämligen stabila (vilket empirin hittills indikerat) torde dock ett resonemang kring entreprenöriell orientering kunna vara lämplig. Litteraturgenomgången har visat att entreprenöriella strategier kan användas som en förklarande faktor till såväl skapandet som nyttjandet av strategiska resurser (Godfrey & Gregersen, 1999; Wiklund och Shepherd, 2004). En organisation anammar denna form av strategier eftersom den är entreprenöriellt orienterad. En orientering som kännetecknas av att vara främst innovationsbenägen, riskvillig samt
proaktiv. Vidare har kunnat konstateras att denna form av strategier vanligtvis fattas på beslutsunderlag som främst baseras på intuition och kognitiva faktorer. Något som i mindre företag innebär att företagsledarens egen personlighet och värderingar får stor inverkan.
Entreprenöriell orientering karakteriseras således av att vara risktagande, innovationsbenäget och proaktivt. Ur ett resursbaserat perspektiv blir resultatet av entreprenöriell orientering strategiska resurser. Dessa resurser är, enligt resursbaserad teori, unika eller åtminstone sällsynta. Företaget har därmed, per definition, agerat innan dess konkurrenter vilket gör den proaktiva dimensionen av entreprenöriell orientering särskilt intressant. Detta eftersom risktagandet och innovationsbenägenheten snarare är karakteristiskt för agerandet men ej utgör någon effekt i sig. När agerandet sker i förhållande till konkurrenter är därmed avgörande. Det finns dock olika definitioner av begreppet proaktivitet.