En hel del forskning inom strategiområdet har fokuserat på förhållandet mellan organisation och val av strategier. Ansoff (1965) beskriver tre former av organisationer: reaktörer, planerare och entreprenörer. Reaktörerna reagerar enbart på händelser i omgivningen, planerare är förberedda på dessa och kan agera innan de inträffar medan entreprenörer även skapar möjligheter. Miles och Snow (1978) gör en uppdelning i fyra former av organisationer,
40 I och med denna dimension inkluderas Knights (1921) resonemang kring entreprenörens roll i samhället, det
baserade på deras respektive ageranden eller strategier: försvarare, prospektörer, analytiker och reaktörer. Försvarare är organisationer där ledningen har en hög teknisk expertis och där fokus ligger på vissa specifika produkter och marknader. Detta gör att organisationerna är statiska, förändringar sker långsamt och fokus ligger istället på olika produktivitetsförbättringar. Prospektörer fokuserar istället på att finna nya marknader och att hela tiden utveckla nya produkter. Dessa organisationer skapar ofta osäkerhet på marknaden och tvingar konkurrenter att reagera på denna. Analytiker har ett bredare produktutbud och agerar på ett flertal marknader. Beroende på de olika marknadernas dynamik kan dessa organisationer agera som såväl försvarare som prospektörer. Reaktörer reagerar enbart på de förändringar som sker på marknaden och har ej förmågan att känna av eller skapa trender på marknaden innan konkurrenterna. Dessa organisationer förändrar sitt beteende först då marknaden tvingat dem till det.
Mintzberg (1993) utgår från ett synsätt som påminner mycket om Miles och Snows (1978). Mintzberg beskriver olika former av organisationer och hur dessa beroende på konfiguration använder olika strategier. Utifrån ett resonemang om hur resursfördelningen ser ut mellan den operativa kärnan, teknostrukturen, stödjande medarbetare, mellanchefer och ledningen söker Mintzberg visa att olika konfigurationer lämpar sig för olika former av marknader. Maskin- byråkratier domineras exempelvis av den så kallade teknostrukturen. Organisations- konfigurationen ses som stel och statisk och tonvikten ligger på effektivitet, centralisering och klara hierarkier. Organisationsformen lämpar sig, enligt Mintzberg, bäst för statiska marknader där förändringar kan förutses. Större förändringar blir, enligt Mintzberg (1999), ofta mycket dramatiska i denna form av organisationer då hela konfigurationen måste förändras. På ett liknande sätt diskuterar Mintzberg ett flertal olika konfigurationer och på vilka olika former av marknader (dynamiska eller statiska, säkra eller osäkra och så vidare) de olika konfigurationerna är mest lämpliga. Den stora skillnaden gentemot Miles och Snows sätt att se på sambanden mellan organisation och strategi är att Mintzberg, i större utsträckning, tycks utgå från ett politiskt perspektiv då han diskuterar olika
inomorganisatoriska krafters påverkan på organisationens ageranden. Mintzberg (1999) beskriver exempelvis hur olika krafter drar organisationen åt olika riktningar41.
Begrepp som konservativa eller byråkratiska organisationer brukar ofta sättas i motsats- förhållande till entreprenöriella organisationer. Millers (1987) studie visar exempelvis att en strategi som minskar osäkerheten lämpar sig bäst för byråkratiska eller konservativa organisationer. Det vill säga företag med klara hierarkier, hård kostnadskontroll och så vidare. Strategier som däremot leder till ökad osäkerhet anammas vanligtvis av, vad Miller benämner organiska medan mer aktuella artiklar vanligtvis benämner entreprenöriella, organisationer vilka kännetecknas av flexibilitet och en hög anpassningsförmåga.
Covin (1991) definierar, i en studie av mindre företag, konservativa organisationer som företag som tar få risker, ej är innovativa samt sällan agerar först på marknaden utan istället reagerar på konkurrenters aktiviteter. Karagozoglu och Brown (1988) kommer fram till liknande resultat i en studie av mindre tillverkningsföretag. Dessa kom fram till att entreprenöriella företag betonar flexibilitet, risktagande och innovation i kontrast till konservativa organisationer som istället fokuserar på effektivitet, låga priser och hög kvalitet. De entreprenöriella företagen agerade även i dynamiska miljöer där produktutveckling och nya marknadsetableringar skedde i hög hastighet medan konservativa företags miljöer var mer statiska42.
Det klara ställningstagande som Covin (1991) samt Karagozoglu och Brown (1988) gör rörande entreprenöriella företags innovationsvilja kontra konservativa företags motvilja till detsamma delas dock inte av Miller och Friesen (1982) eller Miller (1987). Dessa författare hävdar istället att konservativa företag, genom sin utvecklade marknadskännedom och effektiva organisation, enklare kan känna av marknadsbehov och därmed vara innovativa.
41 Närmare bestämt strävan efter riktning, effektivitet, koncentration, innovation samt professionalism.
Organisationens ideologi ses av Mintzberg som en sammanhållande kraft som kan förena de olika inriktningarna. Politik och maktspel betraktas som den konkurrens som råder inom organisationen och som gör att de olika krafterna polariseras.
42 Synsättet är snarlikt Chandlers (1962), det vill säga att strukturen på marknaden formar organisationen och ej
vice versa. Företags ageranden och olika resurser på samma marknader beaktas ej, något som är grunden för resursbaserad strategiteori.
Detta gör att dessa organisationer vanligtvis är mer framgångsrika innovatörer i miljöer där osäkerheten är lägre (och därmed kan analyseras) medan entreprenöriella företag är mer framgångsrika i osäkrare miljöer. Innovationer i sig behöver således ej medföra stor osäkerhet utan det är den miljö där innovationerna nyttjas som avgör vilken organisationsform som är mest lämplig för innovationer.
Innovationsaspekten till trots finns det mycket som förenar de ovan beskrivna synsätten på samband mellan organisation och strategi. Då resonemangen förs till sin spets kan sägas att organisationer som präglas av klara hierarkier, välutvecklade kontrollsystem, hård kostnads- kontroll, centralisering och i vissa fall ett smalt produktutbud ställs mot öppna, dynamiska organisationer med en decentraliserad maktstruktur och stor förändringsbenägenhet. De mer statiska och konservativa organisationerna lämpar sig bäst för statiska marknader och reagerar på konkurrenters ageranden. Dynamiska eller entreprenöriella företag agerar å andra sidan bland de första på marknaden och ser förändring, nyetableringar och innovation som ett mål i sig (se exempelvis Miller, 1987).