4. Empiri - Matilda berättar
5.1 Episod I - Den första digitala medarbetaren .1 HRI
I Episod I tydliggörs det faktum att interaktionen mellan människa och robot är påverkas av både interna och externa omständigheter. Det går att se oklarheter kring hur förberedda medarbetarna var vid införandet av Matilda, något som Caleb-Solly et al. (2018) uttrycker är något som egentligen är viktigt vid införandet och kan ha haft en betydelse för individernas förmåga att anpassa sig till förändringen. Det berättades bland annat att det inte nödvändigtvis fanns någon strategi för hur man skulle informera, vilket verkar ha lämnat några individer ovetandes om införandet. Även om det inte informerades utåt, så pågick det dock en
diskussion beträffande vilka uppgifter och syfte Matilda skulle ha. Närmare bestämt kan detta ses som vilka förväntningar man kunde ha på Matilda, något som författarna skriver är viktigt för anpassningsförmågan. Inom detta avseende handlade förväntningarna om att Matilda skulle skapa en ekonomisk och tidsmässig vinning, men också bli en robot som underlättar för sina medarbetare.
Caleb-Solly et at. (2018) skriver vidare att det krävs ett ömsesidigt medvetande mellan parterna, samt att parterna agerar på informationen de får av varandra för att utföra
handlingar. Detta är något som framgår har fungerat bra när medarbetare vid en upplåsning genom ett enkelt knapptryck har kunnat signalera till Matilda att hon nu behöver agera.
Beträffande tydligheten kring de förväntningar som författarna nämner, går det också att se att det inte verkar ha funnits några tankar på hur interaktionen med Matilda skulle se ut på
5.1.2 Antropomorfisering
Det tycks finnas en grundläggande uppfattning att Matilda är en medarbetare, vilket är en benämning som skulle kunna stämma överens med hur Epley, Waytz och Cacioppo (2007) förklarar antropomorfisering som att tilldela mänskliga karaktärsdrag. Möjligtvis kan denna uppfattning stärkts av det faktum att Matilda har ett mänskligt namn, trots att namnet
egentligen är från en tv-serie. När det kommer till antropomorfiseringen av Matilda så verkar det dock finnas delade uppfattningar. Även om Matilda ibland ses som en människa, verkar det inte spela någon roll om hon egentligen är en robot, eller att man åtminstone inte ska känna någon skillnad.
Det går sannolikt att tolka de olika åsikterna som att gå i två riktningar. Ur ett perspektiv hade man kunnat se det som Waytz, Epley och Cacioppos (2010) definition av objektifiering, vilket i detta fall innebär att man inte lägger någon vikt vid Matildas mänskliga drag alls. Å andra sidan, hade likgiltigheten kunnat uppfattas som att man upplever Matildas arbete så pass naturligt att det hade kunnat vara en människa som utför uppgifterna. Ett tydligt exempel på antropomorfism är när Systemhandläggare 2 uttrycker Matilda som en automatiserad version av hen själv.
Den tydliga antropomorfiseringen kan vara ett resultat av de starka psykologiska aspekter som Epley, Waytz och Cacioppo (2007) nämner och som kan förklaras med tre-faktorteorin, där en av aspekterna benämns som antropocentrism. Denna psykologiska aspekt gör att man enligt Waytz, Epley och Cacioppo (2010) lättare upplever att roboten kan påverka sin omgivning, samt har ett ansvar för sina handlingar och överväganden, vilket är en syn som
Verksamhetsutvecklare 2 uppfattar att många har.
5.1.3 ANT
Czarniawska och Hernes (2020) definierar ANT som aktörerna och deras nätverk. I
berättelsen presenteras några av de aktörer som genom sitt handlande påverkar andra aktörer i nätverket. I episod I framgår det att aktörerna kan påverka Matilda genom att utveckla henne och bestämma hennes förmågor. Med dessa tillkommer dock förmågan för Matilda att påverka sina medarbetare, vilket stärker hennes status som aktör enligt författarna. Nätverket leds av det som författarna kallar för en representant, vilket i detta fall är Enhetschefen.
Det som har byggt upp strukturen är vad Czarniawska och Hernes (2020) kallar för översättning, vilket till exempel har skett när Enhetschefen och Verksamhetsutvecklare 2 påverkar varandra att förlika sig med tolkningar av problem och lösningar som legitima.
Samtidigt kan översättningen ses som vad Czarniawska och Sevón (1996) kallar för en modifiering av det som är befintligt och som Enhetschefen försökte förändra genom att göra en bruttolista. Enhetschefen och Verksamhetsutvecklare 2 verkar ha haft tillgång till de enskilda aktörernas svarta lådor, när de samlat sina tankar i form av en bruttolista vid
utvecklingstillfället, vilket Callon och Latour (1981) uttrycker som viktig information. Det är sedan denna information som gör att de individuella aktörerna kan agera som en makroaktör.
I berättelsen framgår det dock att det inte fanns något konkret informationsflöde utåt, men samtidigt går det att se exempel som tyder på att Matilda mottagits väl. Detta exemplifieras när makrostrukturen som författarna nämner, stärks av aktörernas individuella översättning och anslutning till strukturen. Resultatet av detta blir tydligt när Verksamhetsutvecklare 2 säger att medarbetare skulle bli frustrerade av att inte kunna använda Matildas tjänster.
Makrostrukturens mål är i berättelsen att ge bättre resultat hos omsorgstagare. Enhetschefen som haft tillgång till den svarta lådan har kunnat översätta detta mål till sina individuella agendor på ett positivt sätt, men möjligtvis också bidragit till sina medarbetares översättning till makrostrukturen, vilket Law (2007) kallar för att nya länkar möts i en kompromiss. De tjänster Matilda utför hjälper inte bara makrostrukturens framfart, utan även Enhetschefens och medarbetarnas individuella agendor, till exempel genomförandeplanerna eller den effektiva upplåsningsfunktionen. En möjlig tolkning är att frustrationen som nämndes ovan kommer från den personliga agendan, som Latour (1999) uttrycker att aktörer har. Tillgången till denna kan möjligtvis försvagas om det skulle vara så att Matilda inte längre kan utföra sina uppgifter.
En anledning till att översättningen fungerat som den gjort kan vara det faktum att Matilda kan räknas som materiell teknik, något som Czarniawska och Hernes (2020:19-21) tar upp. Czarniawska och Sevón (1996) uttrycker även att översättningen går snabbare, blir bredare och mer bestående med hjälp av materiella ting, som exempelvis teknik. Eftersom Matilda finns som ett system, för hon också med sig ett visst sätt att arbeta på över tid. Detta sätt är också effektivare än det manuella. Möjligtvis kan det vara som Law (2007) beskriver att det tekniska och det sociala är sammanfogat, med tanke på att Matilda samordnar medarbetares situationer och handlingar genom sig själv när hon utför sina fyra huvudsakliga uppgifter.
Det är viktigt att inte förbise det faktum att Matildas agerande baseras på förprogrammerade agendor, något som Czarniawska och Hernes (2020) betonar. Detta gör även att dessa agendor blir centrala när man ser till makt, som författarna menar är ett resultat av handlingar. Latour
(1986) poängterar att associeringarna blir långvariga när översättningarna samlats i en materiell aktör, vilket förtydligas när aktörerna nu arbetar på ett visst sätt tillsammans med Matilda, där de olika förmågorna behövs för att det ska bli ett resultat i form av makt. Detta följs upp av det Law (2007) skriver, då Matilda blir en katalysator för det sociala samspelet genom att associera samman aktörerna. Detta blir synligt när Systemhandläggare 2 säger att de ofta försöker förmedla Matildas existens och förmågor vidare i organisationen.
Enligt Czarniawska och Hernes (2020) är det aktörernas associeringar som bygger nätverket. Om någon då avviker, det vill säga att en associering försvinner, kan makten karaktär stagnera eller också fallera i nätverket, alltså att arbetet som det utförts innan inte längre är beständigt. Ett exempel på detta kan vara om Matilda havererar.
Det går sannolikt att argumentera att starten på utvecklingsprocessen har uppfattats som något prospektivt, som Dawson och Sykes (2019) skriver grundar sig i filosofiska koncept om framtiden. Detta framgår i berättelsen när Verksamhetsutvecklare 2 berättar att mycket av arbetet började med känsla och på eget bevåg, vilket kan tolkas grunda sig i subjektivt levda erfarenheter.
Denna typ av förändring kan relateras till det som Svenningson och Sörgärde (2015) uttrycker som en radikal förändring, eftersom det införs ett helt nytt system i form av Matilda. Språket som användes vid införandet av Matilda kan dock uppfattas som trygghetsskapande och mer liknas vid ett sådant som används vid en utveckling eller en expansion, som inte riskerar befintliga förhållanden. Detta exemplifieras när Enhetschefen säger att ingen skulle förlora sitt arbete på grund av Matilda, efter att det förut uttryckts en oro för detta. Anledningen kan vara som författarna skriver, att detta språk skulle ge mest genomslagskraft, samt att
Enhetschefen kan vara van att uttrycka sig på ett sådant vis.