Makrostrukturens uppkomst

För att förstå varför Matilda kan ses som en aktör i nätverket krävs det också en förståelse för vilken påverkan hon har på sitt nätverk. Med detta som utgångspunkt kan vi konstatera att materiella ting är en del av den sociala ordningen, precis som de mänskliga aktörerna. Den sociala ordningen byggs upp av associeringar mellan dessa aktörer och påverkas sedan av deras översättningar och interaktioner. Det är därför även viktigt att ta i beaktning den översättning som påverkar interaktionens framtida utformning, innan denna är ett faktum.

Vi menar att översättningen som sker av aktörernas svarta lådor i sin tur haft en inverkan på förberedelser, samt aktörernas interna förmågor och externa omständigheter. I sin helhet sätter detta ramar för aktörens förutsättningar att antropomorfisera Matilda som en medarbetare, eller möjligtvis objektifiera henne som ett system. Detta har i sin tur påverkat hur aktörerna ser på Matildas införande, närmare bestämt om hon tar en roll i nätverket, eller om hon upplevs förändra och förskjuta rutiner.

Med detta tillkommer också frågan om Matilda upplevs ta plats som en medarbetare eller tar någons jobb, eller helt enkelt är ett system som fungerar bra eller dåligt. Vi tolkar detta som att det beror på till vilken grad Matildas arbete återspeglar aktörernas individuella agendor, vilket även gör att styrkan hos associeringarna varierar. Detta leder sedan antingen till att makrostrukturen stärks eller att det föds anti-programs. Vi har illustrerat vår övergripande förståelse för vad som skett i modellen nedan (Figur 2). Vi vill dock poängtera att det är viktigt att tolka pilarna som väldigt extrema fall som ämnar förenkla synen på olika krafter som styr en utveckling, det vill säga att pilarna inte nödvändigtvis representerar en och samma individ i verksamheten och att fokuset i praktiken är dynamiskt och inte linjärt.

Figur 2: Möjliga vägar till associering

I modellen kan det utläsas att Matilda kan skapa associeringar som stärker makrostrukturen genom två led. Detta öppnar för ett perspektiv där det går att stärka en makrostruktur, vare sig det sker en antropomorfisering, eller en objektifiering. Det intressanta med perspektivet är för oss inte bekräftandet av detta, utan snarare hur det kommer sig att sådana mönster är möjliga.

I de svarta lådorna verkar det ha funnits viktig information om aktörernas rädslor för att förlora sina arbeten, men möjligtvis inte i alla. Det är denna information som markoledaren använt för att balansera Matildas förmågor, så att aktörerna fortfarande skulle vara behövda. Eftersom Matildas förmågor påverkats av detta, bör detta också ha lagt en grund för till vilken grad Matilda antropomorfiseras av aktörerna. Den grund som lagts för Matildas förmågor kan vidare relateras till de faktorer som påverkar den faktiska interaktionen.

Matildas begränsade förmågor är sedan utgångspunkten för hennes del i interaktionen, samtidigt som även den mänskliga aktörens tekniska kunnande och anpassningsförmåga blir dess bidrag till interaktionen. Matilda och den mänskliga aktörens förmågor möts sedan i en miljö som är påverkad av externa omständigheter, vilket kan göra den mer eller mindre svårtolkad.

I praktiken handlar detta om på vilket sätt aktören arbetar tillsammans med Matilda. Vi menar att de olika faktorerna skapar en dynamik i interaktionen som kan påverka om den mänskliga aktören antropomorfiserar eller objektifierar Matilda. En objektifiering hade kunnat vara ett resultat av att Matilda i en situation kan fullfölja en uppläggning, men inte omfamna eller läsa av uppgiftens komplexa natur i mötet med den mänskliga aktören när det kommer till

avanmälning. För den mänskliga aktören blir således Matildas oförmåga tydlig och man upplever henne som ett system som fungerar men som också har brister, snarare än en medarbetare som alltid kan hjälpa till. Det är just det sistnämnda som gör att man istället antropomorfiserar Matilda som någon kapabel att på egen hand utföra hela uppgifter, vilket hon kan göra med resterande uppgifter.

Möjligtvis har även graden av antropomorfisering blivit mer tydlig när makroledaren, förutom att ha lagt in sina egna agendor, kunnat haft åtkomst och en styrande roll i vad som skulle tas med från bruttolistan, vars information baserades på aktörernas svarta lådor. Av detta följer en speciell närhet, som står i relation till Matildas förmågor, närmare bestämt att man även vill säkerställa att ens egna agendor skyddas och sprids vidare genom Matilda. Vare sig medvetet, eller omedvetet bör denna information ha varit tilltalande för både aktörernas översättning av sina agendor till Matilda, men också för de psykologiska aspekterna som driver

antropomorfiseringen hos dem. Å andra sidan, om Matilda objektifieras, kan detta ha varit ett resultat av att informationen inte lockade fram de psykologiska aspekterna och således närheten till Matilda. Så länge Matildas tjänster var tillfredsställande, verkar det ändå som att aktörerna i sådana fall har kunnat känna igen sina individuella agendor i hennes arbete, utan att de själva medvetet fått lägga in sina agendor. Möjligtvis kan detta även vara en förklaring till varför vissa aktörer upplever att det finns systembrister, eftersom översättningen blottar vad som kunde ha mött deras agenda bättre.

Vi ställer oss dock frågan hur det kommer sig att de psykologiska aspekterna har varit starka när Matilda antropomorfiseras. Möjligtvis kan det vara så att de utvecklande tillsammans med de som tagit del av hennes framtid tidigt inte krävt lika mycket tid för att kunna anpassa sig till förändringen. Eftersom dessa aktörer gör kontinuerliga översättningar, innebär detta att de haft tid till att översätta Matildas syfte till sina egna agendor, samtidigt som de psykologiska aspekterna har fått tid att vänja sig vid hennes existens, vilket stärker antropomorfiseringen. Å andra sidan, när det inte funnits tid att anpassa sig på förhand kan detta ha skapat en