Makrostrukturens utveckling

Makrostrukturens uppbyggnad är i grund och botten baserad på de enskilda associeringarna, vilket gör att det även i fortsättningen är viktigt att ta dessa i beaktning. När associeringarna till Matilda blivit tillräckligt starka skapas ett förgivettagande om hennes påverkan, en accepterad förändring i form av en rutin. Det som också blir bestående är Matildas påverkan som en symbol för den förändring som skett. Värderingarna växer sig starkare och delas av aktörerna, vilket skapar ett ökat idéflöde som i sin tur kan ge upphov till nya idéer. Idéerna kan sedan gå i olika riktningar både gällande identiteter, men också gällande underhåll av befintliga system, eller utvecklande av nya. Processen kan då börja om, vilket gör det rimligt att tolka ett cirkulärt samband. Denna förståelse har vi illustrerat i figuren nedan (Figur 3).

Figur 3: Makrostrukturens utveckling

Utifrån modellen kan det tolkas att Matildas symboliska värde har skapat en ny grund för fortsatta översättningar, då hennes förmåga att binda samman situationer och föra vidare sociala agendor skapat en stabilitet i uppfattningarna om hur saker och ting ska vara. Matildas

närvaro i makrostrukturen har förändrat denna, vilket gör att den makrostruktur som aktörerna först översatte sina agendor till blivit modifierad och har fått ett annorlunda medvetande.

Detta visar återigen varför översättningen är kontinuerlig och varför den måste tas i

beaktning. För aktörerna kan detta tolkas som ett nytt övervägande om på vilket sätt de kan förlika sig med makrostrukturen, alltså vilken relation de har till det som skapats. Eftersom makrostrukturens medvetande i grund och botten präglas av en samling förenklingar

(agendor), har detta givit dess komplexa karaktär, som i sin tur skapar en fördunkling genom att aktören översätter resultatet av gamla översättningar. Detta leder till att det skapas en storm av nya översättningar som triggar igång ett idéflöde, fött ur aktörernas individuella agendor. Aktörerna påverkar också varandras översättningar när deras idéer möts. Sannolikt skapar detta nya förslag, men situationen blir svår. Det blir således en nätverkseffekt i form av förhandlingar av befintliga och möjliga relationer.

Att situationen blir svår anser vi också vara anledningen till att nya översättningar går i olika riktningar, samtidigt som dessa riktningar möter påverkan av olika slag (den streckade rutan), som exempelvis andra nätverk, lagar, tid, pengar, transparens och tillgång på anställningsbara personer. Möjligtvis kan detta ha påverkat hur man ser på Matildas utveckling som i sin helhet ger nyans till de nya idéerna. En inriktning på idéerna skulle kunna vara att Matilda inte bör ha mer åtkomst i verksamhetssystemet med känslig information och att risken med åtkomsten snarare bör spridas ut genom att skapa en ytterligare robot med annorlunda

åtkomst. Vi tolkar det som att detta skulle vara tankar hos de som går enligt de gröna pilarna i figur 3, det vill säga att antropomorfiseringen hos aktörerna bidrar till att se risker, vilket i sin tur gör det rimligt för aktörerna att hålla Matilda begränsad.

Det är även dessa begränsningar som skulle kunna skapa en annan riktning hos idéerna som istället kanaliseras mot Matildas bristfälliga förmågor, som då handlar om att förbättra dessa och ge henne en djupare eller bredare förmåga i hennes arbete. Detta skulle i sådana fall kunna ses som en nätverkseffekt hos de objektifierande aktörerna, då Matilda inte upplevs ha tillräckligt mänskliga egenskaper. Viktigt är att inte glömma bort Matildas förmåga som en befintlig och central materialitet, som just nu associerar aktörerna och binder samman verksamhetens olika situationer. Matildas möjliga spridning till andra rum, kan tolkas ge en stabilitet och spridning av starka associeringar, vilket ger ett perspektiv på varför det krävs en balans mellan att kolla efter nya möjliga robotar och att bredda möjligheterna för befintliga system.

Diskussionen om möjliga system gör att vi istället vänder oss till exemplet med

läkemedelsroboten. Stormen blåser i en viss riktning och idéflödet har fått en identitet, en omsorgstagande sådan. Möjligtvis är identiteten en faktor som skapar en slags ordning i det pågående kaoset, men detta behöver inte vara givet. Det kan nämligen vara så att den här idén inte är tillräckligt mogen för översättningskopiorna som skapats, eller den ram som sätts av den yttre påverkan. I slutändan kan det vara så att den svarta lådan är i behov av information och agendor som kommer från omsorgstagare och det behöver kanske finnas en strategi för på vilket sätt detta tillhandahålls. Vi har nämligen sett att de psykologiska aspekterna varit viktiga för att aktörerna ska antropomorfisera, vilket borde vara en viktig faktor hos omsorgstagare, eftersom de behöver uppleva mänsklig kontakt. Det skulle dels kräva rätt information om behov, dels tid för att kunna anpassa sig till att möta en robot.

Idén om en ny robot för oss egentligen tillbaka till figur 2 och det faktum att nätverket har ett cirkulärt samband. Det vi dock inte får glömma är att varje händelseförlopp har sin unika karaktär och därför kan vi aldrig med en enhetlig modell bestämma exakt vad som skulle kunna ske. Ett vidare exempel på detta skulle kunna vara om man väljer att basera sin utveckling på andra nätverks strategier, vars idéer i sin tur är baserade på generationer av översättningar. Det finns egentligen inte någon garanti på att översättningen av strategin som helhet skulle accepteras på samma sätt i en annan verksamhet. Sannolikt finns det lärdom att hämta retrospektivt, men detta förhållningssätt får inte bli dominerade, eftersom den

komplexitet som skapas av att översätta gamla översättningar även kan få tiden att stanna, vilket gör att vi sätter käppar för förståelsen av tiden och inte heller ger tiden förutsättningen att själv skapa struktur.

Vidare ger detta relevans för det prospektiva förhållningssättet, då makrostrukturens mål och subjektiva vilja behöver mötas. Samtidigt kan det bli farligt att endast finna tro i det

prospektiva, ifall detta också skulle kunna innebära att tiden inte är redo för förändringen. Detta kan ge förödande konsekvenser om det skulle leda till anti-programs, vilket sedan skulle kunna leda till att befintliga associeringar skadas och makten fallerar.

Detta leder oss därför till förståelsen att det kan vara fördelaktigt att förhålla sig till en balans, där tiden avbildas genom små dynamiska rörelser. Dessa små rörelser kan återspeglas i det språk och metaforer som användes vid Matildas införande, vilket resulterade i en stabil förändring, men som också med hennes symboliska värde skapade okända nätverkseffekter.

7. Slutsats

I det följande avsnittet återkopplar vi till studiens inledning, vilket följs av en kortare diskussionen där vi besvarar våra frågeställningar och hur vi uppnått vårt syfte. Vi lyfter sedan fram vårt empiriska bidrag och teoretiska bidrag och avslutningsvis rekommendationer

på vidare forskning inom området.

Denna studie har betonat robotiserings oundvikliga framfart och dess betydelse för de förändringar som skapas i verksamheten. I nätverket agerar både mänskliga och icke-mänskliga aktörer tillsammans och deras handlingar har bestående konsekvenser för

framtiden, men som för stunden är okända. Syftet med denna studie har därför varit att skapa en förståelse för konsekvenserna som kommer med införandet av en icke-mänsklig aktör i en kommunal verksamhet. Studien har behandlat en omsorgsförvaltning som för ett år sedan införde en robot vid namn Matilda. Det är sedan hennes narrativ som varit utgångspunkten för den teoretiska tolkning som gjorts för att uppnå studiens syfte. Nedan besvaras våra

forskningsfrågor:

7.1 Forskningsfråga 1

Hur kan ANT, HRI och antropomorfisering bidra till att utveckla en förståelse för

förändringsprocessen? Utifrån teorierna går det att se ett kontinuerligt och dynamiskt samspel där aktörens svarta låda har en central betydelse för nätverkets utformning. Denna låda består av viktig information och individuella agendor. Samtidigt påverkas informationen av externa krafter, vilket formar appliceringen av den svarta lådan. Informationen som finns i den svarta lådan har i sin tur en betydelse för robotens utformning, vilket lägger en grund för den HRI som sker. Samtidigt skapar robotens utformning, tillsammans med de förberedelser som sker för interaktionen med denna, olika förutsättningar för graden av antropomorfisering. Det framkommer att det finns ett värde i att ge anpassningen till roboten tid för att locka fram psykologiska aspekter, samt att individuella agendor reflekteras i robotens uppbyggnad. Varierande grad av antropomorfisering kan sedan återspeglas i olika reaktioner på robotens införande, beroende på vilken förlikning som sker med aktörernas individuella agendor, vilket i sin tur formar resterande interaktioner och således nätverkets associeringar.

7.2 Forskningsfråga 2

Vad sker när en robot förs in i verksamheten? Den mänskliga aktörens reaktion på robotens införande har visat sig kunna skapa olika associeringar beroende på hur aktören översätter robotens syfte, det vill säga hur detta förlikas med agendan. I förenklade fall kan aktören antropomorfisera roboten och se den som en medarbetare eller någon som tar arbete, alternativt som vid en objektifiering istället se ett bra eller dåligt system. De olika

reaktionerna kan således leda till anti-programs, men målet är att stärka associeringarna. Vid starka associeringar skapas en legitimering av rutiner, vilket skapar ett symboliskt värde.

Det symboliska värdet gör att aktörerna fortsätter att översätta och nya övervägande görs för att förlika sig med makrostrukturen, samtidigt som man möts av yttre element såsom andra nätverk, lagar, tid och pengar. Av detta följer ett ökat idéflöde och aktörerna konstruerar och påverkas av nya världsuppfattningar. Resultatet blir okända framåtsträvande nätverkseffekter. Detta för att de nya konstruktionerna kan gå i olika riktningar, både gällande identiteter, men också gällande underhåll av befintliga system, eller utvecklande av nya. Riktningen för nyskapande hänförs till de antropomorfiserande aktörerna som ser risker i en och samma förmänskligade robot, likväl som viljan att utveckla befintliga system kan relateras till de som objektifierar och saknar förmågor hos systemet. I det pågående kaoset framhävs nya

identiteter i linje med makrostrukturens riktning, samtidigt som aktörernas tidsperspektiv balanseras av retro- och prospektiva förhållningssätt.