Czarniawska och Sevón (1996) uttrycker att det pågår en debatt inom organisationsförändring beträffande om detta ska ses som konstruktionistiskt eller naturvetenskapligt. Mycket fokus har den senare tiden lagts på att förändring sker genom symboler och metaforer, vilket å andra sidan drivit en diskussion kring om det egentligen också sker en riktig förändring. Författarna menar att det är onödigt att dela upp världsbilden, vilket i detta fall innebär att det är relevant att både se till förändring som ett naturvetenskapligt och ett kulturellt fenomen (se även 2.1). Vidare uttrycks att objekt och artefakter är lika mycket socialt konstruerade som symboler, samt att all mänsklig kunskap är social.
3.5.1 Rutiner
ANT-perspektivet är enligt Czarniawska och Hernes (2020:95) passande när det kommer till att analysera organisatoriska rutiner, eftersom det tillåter en att se till heterogena aktörers gemensamma nätverk. Dessa rutiner kan vara väldigt abstrakta, men perspektivet ger också nyans till aktörernas utövande. Analysen ämnar skapa insikt i rutinernas konstruktion och således även en förståelse för makro-aktörernas makt. Rutiner kan definieras som strukturer av igenkännbara och repetitiva handlingar. Varför är det då lämpligt att studera rutiner genom ANT? Organisationen kan sägas bestå av pågående och beroende prestationer som utövas av olika aktörer. Närmare bestämt handlar det om situationsspecifika utövanden, som i sin tur
står som grund för att förstå översättningsprocessen och som gör att det går att identifiera vad som bygger upp nätverken (Czarniawska & Hernes, 2020:99-100).
Vi anser att det är viktigt att som i problemdiskussionen belysa vad Czarniawska och Hernes (2020:112-113) skriver om att aktörer översätter rutiner på olika sätt (se även 1.2) och att rutiner har olika anledningar. Man bör inte bortse från aktörernas egna intressen och påverkan på rutinerna, som sin tur komplicerar stabiliteten hos dessa.
3.5.2 Förändring av rutiner
Czarniawska och Hernes (2020:113-114) menar att rutiner i grund och botten är nätverk av aktörer som skapar något genom prestationer. Samma aktörer kan också delta i olika nätverk och rutiner. ANT lägger vikt vid vad konsekvenserna blir när aktörerna agerar, samtidigt som en analys kan öka förståelsen för hur prestationer kan samordnas i rutiner. En intern
förändring i rutiner kan medföra att dynamiken i processerna i vilka aktörer befinner sig också förändras. Det skapas då variationer i utförandet av rutiner. Viktigt att poängtera är dock att ANT-perspektivet ser rutiners förändring ur ett perspektiv där det är aktörerna som skapar förändringen och inte rutinen i sig själv som gör det. Förändringen är ett resultat av nätverksskapande. Utifrån ANT-perspektivet ges även tillåtelse att fokusera på
icke-mänskliga aktörer, såsom teknologiska uppfinningar i en sådan förändring och deras påverkan på dynamiken. Det är därför viktigt att även se till dessa vid en analys av prestationer och rutinernas helhet.
Czarniawska och Hernes (2020:180-181) skriver att ANT ser ett inbördes förhållande där teknik och sociala aktörer förändras när de möter varandra och tekniken används i nätverket. De mänskliga aktörerna påverkar tekniken samt ger denna en social mening som blir mer stabil över tid, en rutin. När detta skett skapas det även här ett förgivettagande om hur saker och ting ska vara, samtidigt som teknikens möjliga beslutsförmåga är påverkad av de
befintliga aktörernas agendor. Detta gör att tekniken fungerar som en social aktör i nätverket, samtidigt som den egentligen döljer de ursprungliga aktörernas sociala agendor.
Czarniawska och Hernes (2020:111-112) tillägger att makt kan komma som ett resultat av en förändring, när det skapas legitimitet i förändringen av prestationer och rutiner hos makro-aktören, som arbetar mot sina mål. Det är här en fråga om mängden aktörer som följer
rutinerna, snarare än en ursprunglig makt hos någon. Dessa aktörers makt är ett resultat av att de översätter rutiner till deras egna intressen, vilket även medför en risk att rutinen kan fortsätta förändras och få liv som en makroaktör, eller stoppas om aktörer väljer att avstå.
3.5.3 Förändringsmetaforer och spridning av idéer
Sveningsson och Sörgärde (2015) belyser att metaforer är ett sätt att beskriva
organisationsförändring utifrån en processuell och kritisk tolkning av skeende. Metaforer används för att förklara likheter och olikheter mellan olika fenomen. Polariseringen ska sedan öka förståelsen för det som ska förklaras. Ambitionen med de analogiska grunderna är att få en bättre förståelse för den komplexitet som kan skapas, när olika kunskapsfält uttrycker sitt språk inom organisationsteori. Däremot kan användandet ut av metaforer ge upphov till utmaningar. Förändringsmetaforer kan uttryckas av olika värderingar och förhållningssätt till förändring. Dessa skapar sedan en grund för hur människan uppfattar och tolkar världen, vilket i sin styr hur denna handlar. Avseende detta blir det även tydligt vilka metaforer som dominerar människans sätt att tänka. Författarna poängterar att denna förståelse är viktig, eftersom tillämpningen skapar praktiska konsekvenser.
Vidare ger Svenningsson och Sörgärde (2015) exempel på några förändringsmetaforer. Man kan till exempel se verksamheten som något som behöver fixas och underhållas. Förändring syftar då på något som är tydligt och klart, enklare förändringar som inte utmanar de
befintliga strukturerna. Exempel på detta kan vara justeringar och underhåll av IT-system i kommunikationsnätverk. En annan metafor kan vara att förändring innebär en utveckling eller en expansion av verksamheten, men som inte riskerar befintliga förhållanden inom
verksamheten, vilket ofta uppfattas positivt av medarbetarna. Detta sätt att se på förändring skiljer sig från det förstnämnda, då de problem som härleds från dessa förändringar inte alltid är så tydliga. Osäkerheten leder till att man inte endast kan se detta ur ett
underhållsperspektiv, utan man behöver även vara öppen för vad resultatet blir och de konsekvenser som kommer av en förändring. Ett tredje perspektiv på förändringmetaforer är att de kan handla om mer radikala förändringar. De handlar alltså inte om mindre
förändringar, såsom att justera något i ett befintligt system, utan snarare att införa ett helt nytt system, samt hur förberedelserna ser ut inför ett sådant beslut. Vidare radikala
förändringsmetaforer kan också handla om att förändra verksamhetens riktning, vad den står för och således vad alla medarbetare arbetar mot. Detta kan beröra dess kultur och normer, samtidigt som det kan omfamna hela verksamheten tillsammans med dess olika förhållanden.
Svenningson och Sörgärde (2015) skriver att förändringen kan uppfattas på olika sätt, vilket gör att alla inblandade behöver ha en liknande bild av vad som sker. Språket som används vid metaforer kan ge perspektiv på hur människorna ser på förändring, men samtidigt
vid radikala förändringar kan använda sig av termer som ofta används vid enklare förändringar. Anledningen kan vara att man använder det språk som antas ge mest genomslagskraft, samtidigt som man personligen kan vara starkt influerad av denna vokabulär.
Det finns även andra exempel på hur man kan se metaforer, beträffande idéer. Czarniawska och Sevón (1996) skriver att översättning kan tolkas som spridning av idéer. Konceptet berör rörelse och transformation av idéer, men tar även i beaktning lingvistiska symboler och materialitet. Författarna skriver att idéer kan ses som bilder och att dessa uppstår hos aktören genom uppfattade bilder eller ljud, exempelvis ord. Idéernas implementering och spridning sker genom kommunikation. Författarna presenterar två metaforer om hur idéer sprids. Fenomenet kan både vara immateriellt och implementerade i materiella ting. Sett till idéer som är implementerade i materiella ting, så är det rimligt att applicera lagen om minsta motstånd, det vill säga att nya idéer får plats i organisationer där det inte finns en mättnad på liknande materialitet. Å andra sidan, sett tvärt om, så kan immateriella idéer istället färdas mot denna riktning och provocera fram en förändring, eftersom de inte tar någon plats rent fysiskt, samtidigt som det ger möjligheter att byta ut det fysiskt implementerade idéerna.
Idéer sprids genom mottagen information, samt aktörers uppmärksamhet till händelser som de processar och kategoriserar på olika sätt, samtidigt som de tillger idéer identiteter. Aktörers tendenser till att tolka idéer olika kan bero på ett flertal faktorer så som den omgivande kulturella situationen, aktörens position och status i det sociala systemet, men också aktörers moraliska och ideologiska uppfattningar. Ett exempel på detta är bland annat att kvinnor många gånger påstås ha mindre inflytande över idéer. Även aktörernas egna identiteter spelar in vi organisationsförändringen. Dessa utvecklas bland annat utifrån de faktorer som nämns ovan, men är också beroende på vilken referensram aktören har. Aktören tilldelar och jämför andra aktörers identiteter för att kunna definiera sin egen (Czarniawska & Sevón, 1996).
Czarniawska och Sevón (1996) skriver att idéer som delas och genomförs visar att det är intersubjektiva skapelser som ägs av nätverket (se även 2.1), snarare än en enskild aktör som det ofta uttrycks i narrativ. Idéer som delas av många olika nätverk sprids lättare. De avbildar vad som för tillfället är modernt, men bryggar också för vad som blir beständigt
institutionaliserat i organisationer. Detta innebär att idéerna utvecklas över tid och översätts till nutid, vilket gör att de kan spåras bakåt via narrativ. Om idéers implementering är lyckade förtydligas ett cirkulärt samband mellan då- och nutid.
3.5.4 Att förstå förändring i tid och rum
När man spårar idéers ursprung krävs det att man tar in spatiala och tidsmässiga aspekter. Sett till de tidsmässiga aspekterna går detta att förstå om man studerar organisationers livscykler. Organisationer ändras över tid för att anpassa sig och överleva. De spatiala aspekterna rör snarare organisationers storlek, då de kan uppfattas och definieras vid en tidpunkt, men har möjligheten att växa. Viktigt är dock att poängtera tidsmässiga aspekter som centrala vid narrativa presentationer och analyser, samtidigt som metaforer påstås vara ett nyttigt redskap för att omfamna både tid och rum (Czarniawska & Sevón, 1996).
Även Dawson och Sykes (2019) anser att tid är en viktig aspekt. De förklarar att strategier, organisatoriska tillämpningar, narrativ och meningsskapande länge har präglats av den
litteratur som berör tid. Däremot kan det nämnas att tid som koncept under åren har beskrivits utifrån olika synsätt. Den konventionella uppfattningen är att tid borde förstås som något retrospektivt, närmare bestämt som något linjärt, där nutiden avbildas med hjälp av dåtiden. Inom detta avseende skapar människan mening för erfarenheter och oförutsägbara händelser baserat på tidigare skeenden och de värderingar som är inbäddade i kulturen. Under de senare åren har dock ett växande intresse för ett annat förhållningssätt kommit att forma tid som koncept. Uppfattningen som härleds utifrån det nya förhållningssättet är att tid även behöver förstås som något prospektivt, närmare bestämt som något dynamiskt, där nutiden avbildas med hjälp av framtiden.
Det som skiljer det prospektiva förhållningssättet från det retrospektiva är att man tillåter multipla koncept av tid. Inom detta avseende försöker människan förbise tiden som något kalendariskt och istället tillåta sig själv att influeras av filosofiska koncept som engagerar tid i subjektivt levda erfarenheter. Av detta följer att tiden varken har en tydlig början eller ett slut. Agendan är inte att se de multipla tiderna som varandras ersättare, utan fokuset ligger i att presentera de i många olika färger (Dawson & Sykes, 2019). För att sätta detta i perspektiv till ANT, går det möjligtvis att föreställa sig aktörer som upplever samma tidsperiod olika, det vill säga att de skapar sig individuella ontologiska uppfattningar.