Den första digitala medarbetaren
En Actor-Network Theory-studie i en omsorgsförvaltning
Författare:
Henrik Stålhand Matin Davoodi
Handledare: Leif Marcusson Examinator: Daniel Ericsson Termin: VT20
Ämne: Management Nivå: Avancerad
Examensarbete Civilekonomprogrammet
Sammanfattning
Det har visat sig att det finns en viss oro för vad den ökade robotiseringen kommer att innebära, samtidigt som robotiseringens utsträckning skiljer sig mellan branscher. Denna ANT-studie behandlar införandet av en robot i en omsorgsförvaltning. Av detta följer att verksamheten genomgår någon form av förändring, varefter vi ämnat skapa en förståelse för de okända konsekvenser som följer. Studien har även sin utgångspunkt i HRI och
antropomorfisering, som givit perspektiv på olika former av aktörskap och deras interaktioner.
Studien är till sin natur kvalitativ och har präglats av en abduktiv arbetsprocess, samtidigt som ANT-perspektivet även har haft implikationer på det ontologiska och epistemologiska
ställningstagandet. Det empiriska materialet presenteras i form av ett narrativ uppdelat i tre episoder som är berättat av roboten Matilda. Det har visat sig att Matilda har varit en central materialitet för de associeringar som sammanför aktörerna i nätverket, men att hennes införande även medfört nätverkseffekter. Vi kan med säkerhet påstå att effekterna är
dynamiska och att de först blir framträdande med tiden. Detta ger ett cirkulärt samband, där idéer förändras och avlöser varandra.
Nyckelord
ANT, HRI, antropomorfisering, översättning, materialitet, organisationsförändring, rutiner
Abstract
It has been shown that there is some concern about what the increased robotization will mean, while the extent of robotization differs between industries. This ANT study deals with the introduction of a robot into a Public Care Department. This is followed by the notion that the organization will undergo some kind of change, after which we intend to create an
understanding of the unknown consequences that follow. The study also has its outset in HRI and anthropomorphism, which have given perspectives on different forms of actors and their interactions. The study is by nature qualitative and has been characterized by an abductive work process, while the ANT perspective has also had implications for the ontological and epistemological positions. The empirical material is presented in the form of a narrative, divided into three episodes told by Matilda the robot. It appears that Matilda has been a central materiality for the associations that connect the actors in the network, but that her introduction also has brought network effects. We can say with certainty that the effects are dynamic and that they only become prominent over time. This provides a circular
relationship, where ideas change and replace each other.
Keywords
ANT, HRI, anthropomorphism, translation, materiality, organizational change, routines
Tack
Vi vill ta tillfället i akt att tacka alla som har hjälpt oss med att utföra denna studie. Först och främst vill vi lyfta fram de respondenter som har bidragit med det empiriska materialet, tack för att vi har fått ta del av er tid och era erfarenheter. Vidare vill vi rikta ett stort tack till våra studiekamrater som under processens gång har givit oss värdefulla åsikter och reflektioner.
Sist, men inte minst, vill vi ge ett varmt tack till vår handledare och examinator, som med sin tillgänglighet och tid både stöttat och utmanat oss, samt gjort det möjligt för oss att fullgöra detta arbete.
Återigen, tack!
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Problemdiskussion 2
1.3 Disposition 4
2. Metod 5
2.1 Ontologi och epistemologi ur ett ANT-perspektiv 5
2.2 Kvalitativ ansats 7
2.3 En abduktiv arbetsmetod 8
2.4 Studiens upplägg 8
2.4.1 Urval 8
2.4.2 Insamling av empiriskt material 10
2.4.3 Narrativ presentation av det empiriska materialet 12
2.4.4 Analysprocessen 13
2.5 Etiska överväganden 14
2.6 Utvärdering av uppsatsens kvalitet 15
2.6.1 Transparens med studiens kvalitet 15
2.6.2 Förförståelse 16
2.7 Teori och litteratur 16
2.8 Reflektion och källkritik 17
3. Teori 19
3.1 HRI 19
3.2 Antropomorfism 20
3.3 Organisationsförändring och ANT 21
3.3.1 organisationsförändring 21
3.3.2 ANT som definition 21
3.3.3 ANT som ett växande intresse för samhällsforskning 21
3.3.4 Nätverk, mikroaktörer och makroaktörer 23
3.4 Översättning, materialitet och makt i ANT 24
3.4.1 Översättning 24
3.4.2 Materialitet 24
3.4.3 Makt 25
3.4.4 Praktiska exempel på översättning och materialitet 26
3.5 Organisationsrutiner, mening och förändring i ANT 28
3.5.1 Rutiner 28
3.5.2 Förändring av rutiner 29
3.5.3 Förändringsmetaforer och spridning av idéer 30
3.5.4 Att förstå förändring i tid och rum 32
4. Empiri - Matilda berättar 33
4.1 Episod I - Den första digitala medarbetaren 33
4.2 Episod II - Nya rum 37
4.3 Episod III - Slutet på en början, början på ett slut 42
5. Analys 47
5.1 Episod I - Den första digitala medarbetaren 47
5.1.1 HRI 47
5.1.2 Antropomorfisering 48
5.1.3 ANT 48
5.2 Episod II - Nya rum 50
5.2.1 HRI 50
5.2.2 Antropomorfisering 51
5.2.3 ANT 52
5.3 Episod III - Slutet på en början, början på ett slut 54
5.3.1 HRI 54
5.3.2 Antropomorfisering 55
5.3.3 ANT 56
6. Diskussion 59
6.1 Makrostrukturens uppkomst 59
6.2 Makrostrukturens utveckling 62
7. Slutsats 65
7.1 Forskningsfråga 1 65
7.2 Forskningsfråga 2 66
7.3 Reflektion över studiens syfte 66
7.4 Empiriskt och teoretiskt bidrag 67
7.5 Fortsatt forskning 67
Referenser 68
Bilagor
Bilaga 1: Samtyckesblankett (GDPR)
1. Inledning
I det inledande kapitlet presenterar vi bakgrunden till vårt intresse kring mötet mellan en människa och en robot. Därefter följer vår problemdiskussion där vi introducerar läsarna för
några av de mest centrala teorier och begrepp som genomgående används, samtidigt som vi argumenterar för varför ämnet är relevant, vilket problem vi ämnar undersöka, tillsammans med vårt bidrag. Kapitlet avslutas sedan med våra frågeställningar och syfte, tillsammans
med en sammanfattning av uppsatsens disposition.
1.1 Bakgrund
Robotar har länge varit ett samhällsintresse, både bland forskare och författare av science fiction, där det hos de senare sedan 40-talet funnits rädslor kring vad robotar kan komma att åstadkomma i framtiden. Vare sig uttalat, eller outtalat var robotiseringen även närvarande under kalla kriget, då det tog sig uttryck under kapplöpningen om rymden (Czarniawska, 2018). Enligt NE (u. å.) behöver en robot inte vara något fysiskt, utan kan också definieras som ett programmerbart system med datoriserad styrning, vilket även är den definition som vi i denna studie kommer att förhålla oss till.
Enligt Czarniawska (2018) är robotiseringen av arbetsmarknaden på framfart och hon
presenterar skilda åsikter om området. Dessa förklaras utifrån olika tolkningar kring om detta kommer att påverka arbetsmarknaden negativt eller positivt. Weller (2016) presenterar åsikter om robotiseringens negativa påverkan på den amerikanska arbetsmarknaden, där 50 procent av arbeten utförda av människor kan bli utkonkurrerade redan år 2030. Karlsson (2016) ställer sig, å andra sidan, kritisk till diskussionen om att robotarna tar arbetstillfällen och skriver att mycket handlar om medias framställning av ämnet. Tankarna här går snarare i riktningen mot att vi bestämmer den tekniska utvecklingen mer än tekniken själv, samt att regioner kommer att påverkas olika. Sheridan (2016) uttrycker samtidigt att forskning på, och användning av robotar har kommit olika långt beroende på bransch. Karlsson (2016) skriver vidare att detta kan handla om en omstrukturering av yrkeskompetenser och att förberedelser i form av utbildning och omskolning blir allt mer centrala.
Det går att argumentera för att diskussionen om robotiseringens framfart på arbetsmarknaden är polariserad, men effekten av robotars införande kommer sannolikt att bli tydliga med tiden.
Oavsett vilken bransch som blir föremål för robotiseringen anser vi att detta kommer att innebära att en människa ställs mot en robot i sin vardag. Förändrade krav på en människas arbete bör även förändra dess förhållningssätt till detta, men konsekvenserna av införandet blir för stunden okända. Detta ger därför relevans åt en vidare diskussion om vad som faktiskt sker i mötet mellan människa och robot, vilket också är studiens fokus.
1.2 Problemdiskussion
Hos de som för diskursen om mötet mellan människa och robot finner vi bland annat forskare inom Human-Robot Interaction (HRI), antropomorfisering och Actor-Network Theory
(ANT). HRI behandlar enligt Caleb-Solly, Dogramadzi, Huijnen och Heuvel (2018) interaktionen mellan människa och robot. Författarna poängterar att denna kan te sig olika beroende på kontext och förutsättningar, vilket kan medföra varierade användarupplevelser. I en sådan interaktion går det enligt Epley, Waytz och Cacioppo (2007) även att se till en antropomorfisering av roboten. Detta innebär att människor tillskriver roboten mänskliga förmågor, såsom motivation och avsikter i sina handlingar. Antropomorfiseringen och dess konsekvenser kan enligt Czarniawska och Hernes (2020) tydligare förstås genom ANT.
Författarna skriver att perspektivet håller mänskliga och icke-mänskliga aktörer som jämlikar, där de tillsammans bygger upp nätverk genom handlingar och associeringar. Aktörerna kan sedan påverka varandra och det nätverk de befinner sig i.
Jensen (2004) ger ett exempel på hur ANT-forskare ser på aktörskap och dess påverkan på ett nätverk. I en berättelse lyfter författaren fram en stadsplanerare vid namn Robert Moses, som medvetet såg till att broarna som byggdes i New York inte klarade av busstrafiken. Detta gjorde att de som inte ägde personbilar fick röra sig ofördelaktigt genom staden, vilket i en större utsträckning påverkade den svarta befolkningen. Även när Robert Moses dog, levde hans värderingar kvar genom broarnas symboliska värde, samtidigt som broarnas icke- mänskliga aktörskap hade en fortsatt påverkan på trafiken. Vi tolkar budskapet i berättelsen som att man över tid kan se konsekvenser av åsikter och handlingar, men som för stunden inte alltid är kända.
Även om det ovanstående exemplet inte handlar om robotar, menar vi att man med fördel kan använda synsättet om man istället ser till införandet av robotar i verksamheter, då vi anser att liknande fenomen kan ta sig uttryck. Czarniawska och Hernes (2020) framhäver ett exempel på detta, där en robots aktörskap bidrog till att en arbetsplats rutiner förändrades. Roboten tog en ledande roll i organisationen, vilket inte accepterades av alla medarbetare och som vi
menar kan vara ett resultat av att de mänskliga aktörerna antropomorfiserade roboten som överordnad i interaktionen. Dessa konsekvenser belyser en problematik i händelseförloppet och i mötet mellan människan och roboten. Problemet i exemplet kan enligt oss uppfattas som latent i den bemärkelsen att det inte nödvändigtvis fanns ett konkret problem i interaktionen, utan snarare att problemet ligger i de ofördelaktiga konsekvenserna.
Eftersom icke-mänskliga aktörer kan leva kvar genom tid och rum, hävdar vi precis som Pettigrew, Woodman och Cameron (2001) att diskussionen om organisationsförändring behöver sättas i en kontext där tid skildras, utan en specifik början eller ett specifikt slut. I denna tidslinje finns det utrymme för mänskliga och icke-mänskliga aktörer att utvidga sina gränser och således förändra det rum som de befinner sig i. Vi kommer därför att se
förändringen som sker vid mötet mellan människa och robot kritiskt ur ett ANT-perspektiv.
På detta sätt kan vi se hur handlingar över tid leder till olika konsekvenser.
Detta gör vi genom att följa roboten Matilda, som för cirka ett år sedan blev
omsorgsförvaltningens första digitala medarbetare i Växjö kommun. Vi ämnar här att bidra med en förståelse för en ny empirisk kontext till diskursen. Matildas resa kommer således att studeras från idé till fulländad robot, samt hur hennes existens har påverkat både medarbetares situation, men också det nätverk de befinner sig i. Vi avser även att bidra teoretiskt genom att utveckla modeller som tydliggör hur HRI, antropomorfisering och ANT kan bidra till en ökad förståelse för händelseförloppet vid ett införande av en robot. Ett sådant tidsperspektiv skapar möjligheter för en förståelse för de konsekvenser som kommer med införandet av en robot, då tankar om hur interaktionen ska te sig inte nödvändigtvis avspeglar de upplevelser som
uttrycks i praktiken. Av detta följer även en praktisk relevans, då organisationen kan ta del av förståelsen för dynamiken i interaktionen, men även hur man kan förhålla sig till framtida utveckling och förändringar. Mötet mellan människa och robot kommer därför studeras med följande forskningsfrågor och syfte:
- Hur kan ANT, HRI och antropomorfisering bidra till att utveckla en förståelse för förändringsprocessen?
- Vad sker när en robot förs in i verksamheten?
Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för konsekvenserna som kommer med införandet av en icke-mänsklig aktör i en kommunal verksamhet.
1.3 Disposition
Kapitel 2
Kapitlet behandlar de metodval som gjorts och som format studiens genomförande. Studien är kvalitativ och arbetsprocessen har varit abduktiv. Samtidigt har studien varit starkt influerad av de traditioner som hänförs till ANT.
Kapitel 3
I följande kapitel presenteras de teorier som används som befintlig kunskap för att sedan analysera det empiriska materialet. De huvudsakliga teorierna är HRI, antropomorfisering och ANT.
Kapitel 4
Kapitlet presenteras som ett narrativ i tre episoder, berättat av roboten Matilda. Det empiriska materialet är baserat på ostrukturerade intervjuer.
Kapitel 5
Detta kapitel innehåller en stegvis analys utifrån de tre episoderna som presenterats i empirin.
Under varje episod analyseras sedan narrativet utifrån den teoretiska referensramen, med respektive teori för sig.
Kapitel 6
I följande kapitel bryter vi oss fria från den strukturerade analysen och presenterar en
diskussion med ett bredare perspektiv. Här diskuteras bland annat makrostrukturens uppkomst och utveckling.
Kapitel 7
Kapitlet återkopplar till syftet och är en sammanställning av den diskussion som förts i det föregående kapitlet. Här besvarar vi våra forskningsfrågor och visar hur vi uppnått vårt syfte.
Sedan sker en reflektion över det empiriska och teoretiska bidraget och vidare forskning inom området.
2. Metod
Vi inleder detta kapitel med våra kunskapsteoretiska ställningstaganden som genomsyrat vår kvalitativa studie under vår abduktiva arbetsprocess. Vi går sedan igenom studiens upplägg
där vi ger en ingående beskrivning kring hur vi ser på, samt behandlat vårt empiriska material. Senare i kapitlet redogör vi för våra etiska överväganden, uppsatsens kvalitet och
en kritisk reflektion kring den litteratur som använts. Metoden är starkt influerad av de traditioner som vi finner inom ANT-forskningen.
2.1 Ontologi och epistemologi ur ett ANT-perspektiv
Widerberg (2002) uttrycker ontologi som teori om det existerande, samtidigt som hon menar att det finns ett flertal synsätt på hur man ser på det som existerar. Vi menar att uppfattningen om verkligheten är under en kontinuerlig förändring. Vi anser dock i enlighet med
Czarniawska och Sevón (1996) att olika synsätt kan samexistera. Detta innebär att vi inte avfärdar världen som befintlig och stabil, utan att vi istället väljer att fokusera på hur den formas och förändras med dess aktörer. Jensen (2004) förtydligar denna uppfattning och uttrycker det som att världen accepteras som befintlig, men där uppfattningar kan skilja sig om denna mellan aktörerna. Jensen skriver bland annat att den materiella världen och de konstruktioner som aktörer skapar påverkar varandra, att det finns ett beroende mellan deras utformningar. Det som framgår är återigen att det inte är nödvändigt att sära på de ontologiska uppfattningarna, utan istället lägga vikten vid konstruktionerna som sker.
Law (2007) skriver att ANT klassas som deskriptiv, beträffande hur teorin ämnar förklara skeenden. Han uttrycker det som ett sätt att se hur grupper av aktörer med sina inbördes relationer fungerar som berättelser. Detta gör att ANT fungerar som ett verktyg för att spåra interaktioner och meningsskapandet i dessa. Med ANT i beaktning ämnade vi förtydliga det konstruerade nätverket som tas för givet av aktörerna och som de ser som naturligt.
Antropomorfismen som skett har till viss del blottat att mönstren här inte är stabila, vilket även givit en förståelse för att aktörernas syn på det sociala är ett resultat av ett gemensamt skapande. Även om den materiella världen i vilken aktörerna befinner sig i kan ses som befintlig, är det ändå uppfattningen av denna som skiljer sig i de olika konstruktionerna och bland aktörerna. För oss har detta inneburit att vi inte på ett förutbestämt sätt utifrån modeller kunnat studera aktörerna, utan istället studerat dessa genom de kontinuerligt föränderliga
nätverk de befinner sig i och konstruerar tillsammans med nya och befintliga aktörer. Callon och Latour (1981) uttrycker att dessa konstruktioner blir starkare ju fler aktörer som
associerar sig i nätverket.
Närmare bestämt har vi därför lagt ett fokus vid det sociala samspelet som sker när man gör en inzoomning i nätverket, vilket innebär att vi varit intresserade av interaktionen mellan enskilda aktörer som bygger upp nätverkets konstruktion. Latour (1999) lägger vikt vid
förståelsen att aktörernas interaktioner bygger upp nätverket och att de båda är nödvändiga för varandras existens och studerande. Det har därför varit viktigt att utgå från ANT-perspektivets antagande om att det ej går att separera aktörerna från deras nätverk och att nätverket aldrig är färdigkonstruerat. Detta har för oss inneburit att den bild vi presenterat varit vår uppfattning av den sociala verkligheten vid den tidpunkten.
Jensen (2004) skriver att de sociala processerna konkretiseras i interaktionerna och bestäms av sociala faktorer. Vi menar att det här uppstår en kunskap mellan aktörerna som tas för givet i nätverket. Widerberg (2002) förklarar att synen på kunskapsproduktion, närmare bestämt hur kunskap bör produceras går under det epistemologiska ställningstagandet. Jensen (2004) uttrycker att aktörer, mänskliga eller icke-mänskliga, översätter och påverkar varandras uppfattningar och ageranden. Viktigt att poängtera är dock att de icke-mänskliga aktörerna ofta är begränsade i sin förmåga att påverka eller konstruera människors uppfattningar, eftersom de ofta är förprogrammerade i sina handlingar. Dessa är också förinställda utefter mänskliga aktörers agendor. Aktörerna är visserligen heterogena i sin natur, men de
förinställda agendorna innebär i sin tur en centrering av de heterogena aktörernas världar.
Denna centrering innebär för de icke-mänskliga aktörerna möjligheter för epistemologiska likheter med de mänskliga aktörerna och således ett liknande beteende. Detta gör att
människors intentioner kan spridas långa vägar genom olika aktörer. Ett mer konkret exempel på detta skulle kunna vara en gemensam programmering av ett system. Allt som
programmerats ger systemet möjlighet för ett liknande beteende, som är likadant om det skulle användas idag, eller om flera år. Detta gör att programmeringen även kan påverka och spridas hos användande människor i framtiden.
Uppfattningen att kunskapen uppstår i interaktionerna kallas enligt Prasad (2017) för ett intersubjektivistiskt perspektiv och berör vad aktörerna tar för givet som gemensam
förståelse. De är då överens om hur verkligheten är konstruerad, vilket har varit relevant ur ett ANT-perspektiv där även en robot är en erkänd social aktör. Vi anser att den kunskap som uppstår i interaktionen då inte kan tolkas som objektiv, vilket gör att den kunskap vi får ut är
vår förståelse, snarare än en sanning. Vi har just ämnat förstå, snarare än förklara det
mänskliga beteendet. Förklaringarna kommer, å andra sidan, från våra undersökningssubjekt och har varit grund för våra tolkningar.
Som vi nämnt ovan har vi erkänt den materiella världens påverkan på konstruktioner, samt implicit deras sociala handlingar, men vi har ändå valt att som Latour (1999) fokusera på interaktionerna och se till deras helhet. Latour belyser här aktörernas subjektivitet och individuella agendor, samt att dessa agendor inbördes påverkar varandra och sprids, vilket bildar en epistemologisk förflyttning. Vår förståelse för aktörens handlingar var således att dessa var meningsfulla för aktörerna som hade underliggande intentioner, samt att
handlingarna inte gick att förklara utifrån kausala förhållanden eller med givna modeller i förväg. Vi menar att meningsfullheten i handlingarna har förtydligats vid antropomorfismens konsekvenser i interaktionen.
2.2 Kvalitativ ansats
Vår ansats har varit kvalitativ i likhet med Olsson och Sörensens (2011) beskrivning. Vi har utgått från att situationen vi mötte var ny och att vi skulle skapa en förståelse för situationens helhet med de förhållanden vi fann. För att finna ett helhetsperspektiv såg vi till aktörernas erfarenheter som i sin tur formats av olika händelser och deras förståelse för det sociala samspelet. Vi ämnade således att skapa ett inifrånperspektiv, som innebär att aktörernas värderingar och erfarenheter var essentiella för att förstå deras perspektiv och referensram i situationen. Vi fokuserade på att få ut data som var beskrivande från de empiriska berättelser vi fick, vilket vi ansåg skulle vara fördelaktigt för att skapa ett tidsperspektiv. Detta gjorde att vi valde att hålla oss så nära det empiriska materialet som möjligt. Vi tolkade detta som nödvändigt för ANT, samt för vårt tolkande, när vi som Latour (1999) uttrycker det ska leda oss genom nätverket.
Det har således inte funnits något fokus på att mäta, vilket Andersen, Liungman och
Mårtensson (1994) menar är typiskt kvalitativt. Detta skapade en komplexitet i den kvalitativa metoden beträffande problematiken med att avgränsa kvaliteter och egenskaper till något specifikt. Det är även här viktigt att poängtera det faktum att metoden bestått av en
tvåvägskommunikation mellan oss och våra subjekt. Som vi även konstaterat har vi haft ett konstruktionistiskt perspektiv och fastställt att det sociala nätverket är under konstant förändring, vilket givit en bild av den nuvarande situationen, men som till skillnad från kvantitativa metoder skapar en svårighet för förutsägelser i andra situationer.
2.3 En abduktiv arbetsmetod
Olsson och Sörensen (2011) menar att den abduktiva slutledningsformen innebär en rörelse mellan induktion och deduktion. För oss har detta inneburit att vi samlat in data om aktörernas situation genom deras beskrivningar och att vår förståelse sedan ökat genom att vi sett till tidigare teoretiska påståenden. Vår förståelse har således kommit som ett resultat av att
växelvis röra oss mellan empiri och teori. I likhet med hur Wallén (1996) beskriver abduktion, så har vi sett exempel på konsekvenserna av antropomorfismen och ämnat förstå vad som låg bakom dessa.
Enligt Fenwick och Edwards (2010) behöver ANT-forskare erkänna och omfamna tvetydigheter inom ANT. Detta innebär att man måste acceptera problematiken i att finna tydliga mönster, förklaringar och lösningar i forskningen. Detta kan liknas vid att man istället tillåter en otydlig röra med motstridigheter, vars skillnader och spänningar kan ses vid sidan om varandra, snarare än att sättas i relation. Vi har därför inte uteslutit eller bekräftat orsaker från vilka det sedan går att dra slutsatser, utan snarare lagt fram sannolika perspektiv, vilket gör att studien fick starka induktiva drag. Wallén (1996) beskriver det induktiva
tillvägagångssättet som att utgå från det empiriska materialet och sedan dra sannolika
slutsatser från detta. Vi bedömde inte vår tidigare kunskap inom ämnet som tillräcklig för att kunna presentera en tydlig eller verklighetsförankrad förståelse enbart genom en induktiv ansats. Vidare blev det därför rimligt för oss med en rörelse mellan empiri och teori som gjorde uppsatsen abduktiv i sin natur, vilket förtydligades i vårt behov av att skapa oss en ingående förståelse för tidigare teoretiska uttalanden, för att sedan kunna behandla det empiriska materialet.
2.4 Studiens upplägg
Nedan följer de avsnitt som behandlar vårt empiriska material. Närmare bestämt hur vi valt, samlat in, presenterat och analyserat detta. Vi vill även poängtera att studiens upplägg delvis har påverkats av coronaviruset. Det är ett nytt virus, som har haft en bred smittspridning, vilket har påverkat stora delar av samhället (Folkhälsomyndigheten, 2020). En konsekvens av detta är att många verksamheter har försökt minska den fysiska kontakten, vilket har
begränsat för hur vi valt att samla in vårt empiriska material (se även 2.4.2).
2.4.1 Urval
I vår uppsats valde vi att utesluta sannolikhetsurval eftersom förändring är svårt att förstå genom generella mönster. Vidare upplevde vi att det skulle bli svårt att bekräfta att alla
respondenter hade en chans att bli valda, då vår metod är anpassad till en kvalitativ uppsats.
Vi valde därför att tillämpa ett icke-sannolikhetsurval (Bryman, 2016).
Enligt Bryman (2016) finns det olika slag av icke-sannolikhetsurval. Målstyrt- och bekvämlighetsurval är två relevanta metoder. Styrkan med målstyrt urval är att det ger friheten att välja de respondenter som avspeglar forskningsområdet. Eftersom vårt
forskningsområde präglas av aktörers dagliga kommunikation, beslut och handlingar, ville vi möta detta med en stratifieringsvariabel som kunde skildra förändringsarbetet genom tid och rum. Fenwick och Edwards (2010) belyser faktumet att alla forskare behöver finna ett fokus och en förmåga att sätta gränser för det som ska undersökas. Inom ANT-studier kan detta bli problematiskt, eftersom det kan vara svårt att identifiera och välja vilka aktörer som ska behandlas. Vidare finns det enligt ANT inte förbestämda studiesubjekt. För oss innebar detta att vi fick finna en balans mellan fokus och periferi. Vi upplevde att det var viktigt att förhålla oss till en stratifieringsvariabel på grund av studiens tidsram, men även för att skapa en tydlig riktning.
Vi valde att fokusera på befattningar som vår stratifieringsvariabel, eftersom interaktionen kan upplevas på olika sätt och medföra olika konsekvenser, vilket vi menar ger relevans åt att se på mötet ur två perspektiv; utvecklare och användare. Genom att studera det utifrån två perspektiv, kunde vi få en uppfattning kring hur perspektiv utvecklades från en kontext till en annan, vilket tydliggjordes genom tiden. Även om vi valt att se två perspektiv, så har vi inom dessa valt att inte gå in med förutbestämda tankar om vilka befattningar som utvecklare respektive användare skulle ha. Anledningen är att Fenwick och Edwards (2010) uttrycker detta som problematiskt, med tanke på att förvalda befattningar skulle innebära att vi har bekräftat aktörernas inneboende karaktärsdrag, kausala handlingar och konsekvenser av dessa.
Ett försök att förutsäga beteendet och definiera processen kan enligt Jensen (2004) istället göra att man missar det viktiga som sker under just processen. Det behövs ändå någon form av inramning för att fånga komplexiteten av processer, vilket möjligtvis kan avhjälpas genom ett tidsperspektiv.
Vi antog att det var viktigt att upprätthålla en ödmjuk inställning, så att den studerade verksamheten upplevde en förhållandevis medstyrande roll. Vi valde därför att inleda en dialog med verksamheten och förhöll oss till bekvämlighetsurval, vilket betydde att
verksamheten hade möjlighet att påverka tillgängligheten (Bryman 2016). Med detta i åtanke kontaktade vi Växjö kommun via Facebook. Vi hade nämligen läst på deras Facebooksida att de introducerat en robot som effektiviserar de administrativa rutinerna. Samtidigt ville vi
studera en kommunal verksamhet, eftersom vi fann ett intresse i att undersöka något lokalt.
Dialogen fortsatte sedan via telefon och mejl, med en kontaktperson som hade varit en del av robotens utveckling. När vi väl hade skapat en dialog, introducerade vi våra tankar kring vår stratifieringsvariabel och överlät en del av ansvaret till vår kontaktperson att rekommendera lämpliga respondenter. Detta ledde oss till följande respondenter, vilket kan utläsas i
urvalsmodellen nedan (Figur 1).
Figur 1: Urval
Samtliga respondenter med deras befattningar och deras förhållande till perspektiven;
utvecklare och användare. De streckade linjerna är en avgränsning för vilka utvecklare och användare som har valts. I detta arbete kommer därför exempelvis inte leverantörer och undersköterskor att tas i beaktning, då de inte delar den fysiska arbetsplatsen.
2.4.2 Insamling av empiriskt material
Callon och Latour (1981) uttrycker att översättning sker hela tiden, samtidigt som det bidrar till att öka aktörernas och nätverkets styrka. Detta kan konkretiseras något, om man
exempelvis ser till insamling av empiriska data. Forskare söker efter vad aktörer gör och säger, samlar in och sammanställer denna information. Informationen kommer sedan att tolkas och presenteras, vilket gör att vi sprider vår tolkning och möjligtvis bekräftar den kunskap som finns. Detta innebär en slags konstruktion, eller möjligtvis en enhetlig definiering av grupper med deras identiteter som bildar en uppfattning om dessa. Dessa definitioner blir sedan en grund för andra forskare att gå på, utveckla eller förminska. Det som uttrycks kan därför växa och bli ett förgivettagande.
Jensen (2004) skriver att det ändå behövs någon form av inramning för att fånga komplexiteten av processer, vilket möjligtvis kan avhjälpas genom ett tidsperspektiv tillsammans med ett tydligt fokus på innehåll. Han uttrycker att det krävs en förståelse som kommer av att det i ett tidsperspektiv även tas hänsyn till att processen är dynamisk. För vår uppsats innebär detta dock att vi får göra en generell bedömning eller indelning kring processens ungefärliga utformning, samtidigt som slutet blir den tid vi befinner oss i när vi samlat in det empiriska materialet. Att processen inte kan definieras och avgränsas på grund av sin dynamiska kontinuitet gör dock att våra resultat är specifika för den uppdelade tidpunkt som studerats.
Enligt Fenwick och Edward (2010) använder sig ANT-forskare ofta av någon form av
observation av specifika händelser och tidsperioder. Detta kan exempelvis göras genom att ta anteckningar, samla dokument eller inspelning för att fånga händelser som sedan
transkriberas. Det finns dock mindre vanliga fall där man istället använder sig av intervjuer som presenteras i form av narrativ. Det viktiga är enligt Latour (se Fenwick & Edward, 2010) att man här tolkar vad aktörerna gör, snarare än vad de menar. Syftet är enligt Law (se
Fenwick & Edward, 2010) att spåra vad som skapar komplexiteten i det heterogena nätverket som i sig är rörigt och saknar ett slut.
Vi valde att basera vårt empiriska material på intervjuer. Vi upplevde att det fanns ett värde i att följa en metodologisk inriktning som inte var lika vanlig. Vi menar här att vi har
legitimerat och öppnat nya perspektiv för hur ANT-forskningen kan studeras. Vidare upplevde vi att det fanns begränsningar gällande coronaviruset. Eftersom intervjuer inte kräver någon fysisk åtkomst till platsen, så såg vi detta som ett bättre tillvägagångssätt. Med tanke på att vi inte haft tillgång till observation, har språket ändå haft en betydelse för att komplettera den förståelse vi fått för aktörernas handlingar. Vi har dock haft ett kritiskt förhållningssätt, då vi inte kunnat vara säkra på att det respondenterna uttrycker är enligt med deras handlingar. Av detta följer att vi ämnat spåra språk och handlingar över tid, vilket gör att det blir mer tydligt vad som skett.
Vi ansåg att det var viktigt att följa Bell och Waters (2016) beskrivning för hur samtalet bör struktureras, samt en möjlighet för oss att i efterhand analysera varför var respondent ledde diskussionen i en specifik riktning. Olsson och Sörensen (2011) tillägger att den låga graden av struktur ger respondenten möjlighet att tolka temat beroende på sina egna språkvanor, erfarenheter och värderingar. Detta såg vi som en nödvändighet, eftersom vi ville få en uppfattning för översättningens variation och spridning, samt för vilka översättningar som
dominerar nätverkets utveckling. Vi valde dock att ställa öppna men relevanta
uppföljningsfrågor för att hålla samtalet vid liv, som en nödvändighet för att bibehålla
öppenhet och lyhördhet. Samtidigt ville vi skapa en grundstruktur som bestod av en början, en mitt och ett slut. Grundstrukturen såg vi i detta fall som en viktig förutsättning för att följa olika episoder, samt kopplingen mellan dessa, vilket även Czarniawska (1998) tillägger, då hon betonar att händelseförloppets ordning har en stor betydelse för innebörden och bör således inte skiftas. Vi ville, som Bryman och Bell (2015) uttrycker det, få en uppfattning för hur aktörer agerar, producerar och utvecklar perspektiv, från en kontext till en annan.
2.4.3 Narrativ presentation av det empiriska materialet
I vårt arbete valde vi ett narrativt tillvägagångssätt för att presentera och analysera vårt empiriska material. När en metod är narrativ så utgår man från resonemanget att tolkningen och skrivandet fullgörs på ett sådant sätt att händelser och skeenden skildras som en
meningsskapande process (Bell & Waters, 2016). Denna mening försöker man finna genom att locka fram respondentens skildringar av sambanden mellan de delar som utgör processen.
Inom detta avseende försöker man genom historier och berättelser beskriva människors erfarenheter (Bryman & Bell, 2005).
Enligt Bell och Waters (2016) har historier och berättelser en förmåga att utveckla en
förståelse för de intentioner som ligger bakom en specifik handling eller de konsekvenser som följs av en handling. Dessa ger stöd i det som kan krävas för att väcka temporära och spatiala kontexter i de samtal som härleds. Czarniawska (1998) skriver att det endast är möjligt att förstå människors handlingar förutsatt att man har förståelse för de rutiner som formas av människor och icke-mänskliga aktörer. Samtidigt har narrativa presentationer en förmåga att skapa kunskapsrörelse mellan kulturella gränser. Vidare menar Bell och Waters (2016) att det finns något mystiskt och kraftfullt med narrativa presentationer, eftersom man tillåter
människan att höras och uttrycka sina känslor. För att framhäva mystiken och skapa en kraftfull berättelse, valde vi att se roboten som berättare. Dels för att lyfta fram robotens aktörskap, dels för att centrera olika erfarenheter till en enhetlig berättelse.
Denna metod har sina styrkor, däremot bör det konstateras att det finns restriktioner. Om respondenten inte upplever en tillitsfull relation till oss kan det leda till att erfarenheterna inte uttrycks på ett sanningsenligt sätt, vilket i sin tur påverkar vår förståelse för erfarenheterna.
Av detta följer att det även kan bli en fråga om etiska ställningstagande, eftersom
respondenten kan uppleva att de har lämnat information som kan komma att påverka deras integritet negativt (Bell & Waters, 2016).
2.4.4 Analysprocessen
Bell och Waters (2016) beskriver att de teman som en författare utvecklar i en narrativ presentation kan vara komponerade av olika utdrag från respondenternas berättelser. Dessa teman har hjälpt oss att skapa den ordning i presentationen som de beskriver som en början, mitt och ett slut. Enligt Locke (se Bryman & Bell, 2005) är grundad teori ett bra
tillvägagångssätt när man ska fånga den komplexitet som uppstår när situationer utvecklas.
Av detta följer att man lättare kan göra en bedömning av situationer, vilket ger en förståelse för handling och förändring i organisationen. För att skapa ordning i presentationen och förenkla analysen har vi tagit inspiration från grundad teori, men vårt arbete skiljer sig dock i sin helhet.
Strauss (se Bell & Waters, 2016) uttrycker att grundad teori fokuserar på en kontinuerlig jämförelseprocess utefter den kodning som gjort av det empiriska materialet. Bell och Waters (2016) skriver att teori genereras och utvecklas allt efter att data analyseras och utökas. I vårt fall handlar det istället om att se över relevansen hos den teori vi använder till analysen och om denna är tillräcklig för att analysera den data vi samlat in, snarare än att samla in nya data för att generera fler teoretiska insikter. Processen innebär i båda fall en iterativ rörelse, men åt olika håll. Bell och Waters (2016) beskrivning av processen i grundad teori skiljer sig tydligt från vårt tillvägagångssätt när de uttrycker att grundad teori oftast inte utgår från ett
genomgående presenterat teorikapitel för forskningstemat.
Bell och Waters (2016) skriver att man bör skapa kategorier och koder hos datat som syftar till att möjliggöra en struktur, något som vi använt oss av när vi i strukturerat och analyserat datat. De skriver även att kodningen av data i grundad teori fortskrider tills man inte längre finner några nya klassificeringar eller kategorier i den data som samlas in. I vårt arbete utgår kodningen från den empiriska data som samlats in, samtidigt som teorikapitlet sedan granskas för sin relevans mot detta. Vi har sedan använt denna kodning för att som Bell och Waters (2016) skriver, kunna skapa en struktur i den narrativa presentationen. Detta har vi gjort genom en tematisering av våra fynd som underlättar för läsaren och vårt analysarbete.
Vi har inte kodat ord i den bemärkelsen att vi sökt och kategoriserat specifika ord, utan snarare ämnat koda viktiga iakttagelser som var relaterbara till teorin, genom att anteckna vår förståelse från dessa. Den förståelse vi fått från olika utdrag har sedan tematiserats och
strukturerats i tidsepisoder, samt även analyserats i den ordningen med en teori åt gången. Vid kodningen av iakttagelserna har vi tagit hjälp av följande frågeställningar: Vad gör
människor? Vad säger människor att de gör? Vilken generell kategori är just denna
information ett exempel på? Vad representerar denna information? Vår förståelse kan ses som svar på dessa frågor baserat på våra iakttagelser.
2.5 Etiska överväganden
I vår uppsats har vi gjort ett flertal etiska ställningstaganden. Bryman och Bell (2015) beskriver att det är svårt att lösa etiska problem, om inte omöjligt. Möjligtvis är det inte lösningen som är fokuset, eftersom varje situation har sin unika förutsättning. Det kan därför krävas en förståelse för den aktuella situationen, om inte en nödvändighet för att kunna dra välgrundade beslut.
Vår situation utgörs av aktörer som är förgrenade i ett nätverk. Inom detta avseende kan det vara känsligt för somliga respondenter att lägga fram personliga värderingar tillsammans med sina erfarenheter, ifall detta även skulle innebära skada för nätverket och således också för respondenterna. Respondentens öppenhet kan nämligen ge upphov till hinder för personlig utveckling, sämre självkänsla och stress. Samtidigt kräver vår situation denna öppenhet, eftersom handlingar varken behöver vara rationella eller irrationella. Vi har därför lagt stort fokus på att få respondenten att känna sig bekväm, rättvist behandlad och respekterad. Detta har vi följt upp genom ett antal etiska principer (Bryman & Bell, 2015).
De första två principerna vi valde att presentera var informationskravet och falska
förespeglingar. Vi upplevde att det var viktigt att informera den aktuella respondenten om arbetets syfte och utformning. Detta för att säkerställa att respondenten inte upplevde att det förekom falska förespeglingar. Genom dessa principer försökte vi skapa bättre förutsättningar för tillit. Vidare valde vi att presentera samtyckeskravet. Här försökte vi få respondenten att förstå att dess deltagande var frivilligt och att den hade rätt avbryta, då personliga reflektioner kan vara känsliga. Följaktligen valde vi att presentera de principer som berör konfidentialitets- , nyttjande- och anonymitetskravet (Bryman & Bell, 2015). Inom detta avseende följde vi Linnéuniversitetets rekommendationer enligt GDPR. Vi var här noga med att endast behandla personuppgifter som var nödvändiga för det ursprungliga ändamålet. Därav valde vi att inte spara personuppgifterna längre än nödvändigt och att de förvarades på ett säkert sätt för att respektera individens integritet. Vi fick samtycke från respondenten vars personuppgifter vi
hanterat, genom en underskriven blankett. Under intervjutillfället hade respondenten även rätt att hävda sin anonymitet (Linnéuniversitetet, 2020).
2.6 Utvärdering av uppsatsens kvalitet
Fenwick och Edwards (2010) skriver att nya forskare inom ANT kan känna sig förvirrade kring utformningen av metoden. Argumenten är att etablerade ANT-forskare tenderar att dölja sin metod genom en otydlig och löpande presentation, eller helt och hållet avfärda syftet med metod inom ANT-forskning. Det finns dock författare som menar att fokus bör läggas på vad forskaren faktiskt gör. Vi har stött på olika exempel på detta i den litteratur vi använt och i vår studie har detta till stor del resulterat i en tolkning kring vad ANT-perspektivet förespråkar för synsätt och tillvägagångssätt, snarare än att fokusera på definitioner och klassiska
metodtillämpningar.
2.6.1 Transparens med studiens kvalitet
Fenwick och Edwards (2010) uttrycker svårigheten i att se alla, samt än mindre följa alla led av associeringar i ett nätverk. Nätverk är per definition även oändliga i sin form och antal, samtidigt som olika aktörers syn på verkligheten ska tas i beaktning. Vi menar att detta har en stark påverkan på uppsatsens kvalitet, då detta innebär många möjliga riktningar för studien beroende på situationsspecifika faktorer. Sett till respondenterna, tar vi hänsyn till just deras versioner av verkligheten, vilka även presenteras så nära deras ursprungliga form som möjligt.
Även om detta å ena sidan ger upphov till en viss objektivitet, har samtalet som förts tillsammans med respondenterna å andra sidan varit beroende av hur vi bemöter
respondenternas berättelser i form av vidare frågor och samtal. Detta skapar en oundviklig subjektivitet som bör tas hänsyn till när man studerar resultatet. Fenwick och Edwards (2010) skriver att ANT-perspektivet också förespråkar en jämlik, eller symmetrisk beskrivning när man presenterar och representerar aktörernas berättelser beträffande vilket språk man använder. Detta innebär att språket bör vara liknande när man beskriver både mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Detta är något som vi har tagit i beaktning och menar går i riktning men vår förståelse för teorin.
Komplexiteten som kommer med nätverkens upplevda storlekar och aktörernas specifika världsuppfattningar gör att även generaliserbarheten blivit komplex. Det är därför viktigt att belysa kontextens betydelse och problemet med att generalisera den förståelse vi fått ut som en sann kunskap, applicerbar i andra kontexter. Detta gör dock inte att vårt resultat är mindre giltigt för våra respondenter, men däremot har kravet höjts beträffande tydligheten i vårt
tillvägagångssätt. Förutom problematiken med att överföra kunskapen till andra exempel så vill vi även vara transparenta med att vi tror att det finns svårigheter med att upprepa vår metod med förväntningar om ett liknande resultat. Detta grundas dels i komplexiteten, dels i våra subjektiva tendenser. Vidare har vi även gjort en subjektiv bedömning kring varför varje respondent i samtalet väljer att gå i en specifik riktning, vilket har påverkat vår diskussion.
Samtidigt som vi har varit transparenta och tydliga med de brister som uppstått med teori och metodval, vill vi också belysa vikten av att det finns en relevant koppling mellan de valda teorierna, forskningsfrågorna och syftet, samt att dessa är relevanta för empirin. I studien går detta främst att tyda i bakgrunden och problemformuleringen, där de främsta teoriernas relationer och relevans presenteras och sedan härleder det observerade problemet,
frågeställningarna och syftet. Eftersom problemet inte först observerades i den empiriska kontexten vi valde att undersöka, var det viktigt för oss att vara öppna mot hur problemet skulle ta sig uttryck, det vill säga mer, mindre eller inte alls, samt ställa oss frågan varför så var fallet.
2.6.2 Förförståelse
Enligt Olsson och Sörensen (2011) är det speciellt nödvändigt i en kvalitativ undersökning att på förhand redogöra för den förkunskap vi har inom det område vi studerar. Detta berör hur man i efterhand tolkar uppsatsens kvalitet. För oss har det handlat om att vara transparenta och presentera våra tidigare erfarenheter, dels för läsarens skull, dels för att vi enklare skulle kunna vara objektiva i den utsträckning vi kunde när vi tolkade data och resultat. Till att börja med har vi inte förut studerat varken HRI, antropomorfism eller ANT. Vi är dock mer bekanta med den något mer generella betydelsen av en organisatorisk förändring, dynamiska processer och tidsperspektiv, även om detta nu har placerats i en annorlunda kontext. Vår förförståelse kan närmare kategoriseras som runtomliggande våra teorier och berör snarare begrepp i relation till vad som är socialt, organisationers uppbyggnad och subjektiva intentioner hos dess medlemmar. Vi har därför varit noga att empirin presenteras på ett öppet sätt för läsaren, vilket även gjort att våra analyser av denna gentemot teorin har blivit transparenta.
2.7 Teori och litteratur
Vid uppsatsens början studerade vi artiklar som berörde införande av robotar i organisationer, utan insyn i vilken litteratur som berörde ämnesområdet. Den förståelsen som vi fick till en början var att det fanns olika uppfattningar om vad detta skulle innebära för organisationen, vilket vi ansåg grundade sig i en förändringsprocess. Vi började därför att intressera oss för
vilket samtal som var relevant för förändringen som sker vid införandet av en robot. Detta ledde oss in på att studera ANT, närmare bestämt litteratur av Barbara Czarniawska, doktor vid Göteborgs universitet som bland annat blivit tilldelad Technical-Economic Award for internationally renowned research in organization theory (Göteborgs universitet, 2018).
När vi sedan hade ökat vår förståelse för teorin fann vi genom Czarniawskas forskning fler framträdande författare, såsom Michael Callon, Bruno Latour och John Law som utvecklat teorin från grunden (Dankert, 2011). Fördjupningen i forskningen föranledde även att vi fann vidare sökord inom teorin. Vårt abduktiva tillvägagångssätt blev här framträdande och processen kan liknas vid en kedjereaktion. Detta gjorde det också enklare att relatera de olika teorierna; HRI, antropomorfism och organisationsförändring till ANT, som varit vår
huvudsakliga teori. Vanliga sökord förutom teorierna var; organizational change, translation och routines.
2.8 Reflektion och källkritik
Förutom att hålla oss till framträdande författare inom våra områden, använde vi oss vid litteratursökningen av funktionen för förhandsgranskning. Detta gjorde vi för att säkerställa att den teori vi använde hade granskats och godkänts som legitim. Vi hade också året för publikationerna i åtanke, men valde att ändå inte utesluta artiklar och böcker på grund av detta. Vår uppfattning var att ANT till stor del hade sitt fokus på aktörer, snarare än på teknikens utveckling, vilket gjorde att den upplevdes mer beständig över tid. Samtidigt var mycket av den senare forskningen baserad på den äldre forskningen. Vid de övriga teorierna tog vi dock mer hänsyn till tid. Generellt la vi inte heller någon större vikt vid vilken
publikation som artiklar och böcker tillhörde, utan fokuserade istället på att dessa hade en relevans för vår uppsats. Vi ansåg därmed att förhandsgranskningen tillsammans med framträdande författare gav oss tillräckligt förtroende för litteraturen.
På grund av den rådande pandemin vill vi slutligen också reflektera över dess påverkan på studiens helhet. Den initialt planerade tidsramen för studiens olika delar blev förskjuten och omprioriterad, främst vad gäller den empiriska insamlingen. Denna påverkades tidsmässigt av problemet med åtkomst till den kommunala verksamheten som vid insamlingens tidsperiod prioriterade sina kärnuppgifter.
Vi fick vara flexibla med vår insamling, vilket resulterade i telefonintervjuer. Även om detta innebar en tidsmässig effektivitet, skapade det dock en annorlunda dynamik i samtalet som fördes, då det inte längre gick att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Detta gjorde i sin tur
att tekniska fördröjningar skapade förvirring kring vem som talade när, vilket störde samtalets naturliga flöde. De tidsmässiga komplikationerna avhjälptes dock genom den abduktiva arbetsmetod vi valt, eftersom vi kunde arbeta med den teoretiska referensramen under tiden som den empiriska insamlingen stod still.
3. Teori
I teorikapitlet redogör vi för de olika teorierna, samtidigt som ordningen ska tydliggöra deras inbördes relation i arbetet. Vi börjar att presentera HRI, eftersom vi anser detta vara en tydlig utgångspunkt när vi studerar interaktionen mellan människa och robot. Vi följer sedan
upp detta med en beskrivning av antropomorfism, då vi menar att detta ligger till grund för det observerade problemet i mötet (HRI). Vi tar sedan avstamp från dessa avsnitt när vi gör ett antagande om att det skett en organisationsförändring (se även 1.2) vid införandet av en
robot. Vi fortsätter därför med en beskrivning av det perspektiv vi valt att använda vid organisationsförändring. Med detta perspektiv som utgångspunkt presenterar vi ANT mer ingående tillsammans med dess komponenter som sedan leder oss till att bättre förstå denna organisationsförändring, när vi studerar aktörerna i deras nätverk. Teoriavsnitten ämnar öka
förståelsen för vad som händer vid införandet av en robot.
3.1 HRI
Caleb-Solly et al. (2018) skriver att det finns olika sätt att se på utvecklandet av robotar och att detta påverkar hur interaktionen mellan människor och robotar kommer att te sig, samtidigt som det finns ett flertal utmaningar. Den kanske mest uppenbara är att det finns tekniska restriktioner, men det är också viktigt att förstå att det mänskliga beteendet inte alltid är rationellt eller förutsägbart, samtidigt som utvecklandet och interaktionerna kan ske i olika miljöer som i sin tur medför varierande intryck av information. Interaktionen mellan människa och robot förkortas som bekant ofta som HRI. Det krävs att fokus läggs på stödjande resurser åt individer som möter utmaningar vid utvecklandet och användandet av systemen. Dessa kan vara tekniska eller handla om problem som uppstår när kommunikation och förväntningar är otydliga, vilket ger relevans åt en ökad förståelse för individens förmåga att anpassa sig.
Caleb-Solly et al. (2018) konstaterar att det vid HRI behövs generellt någon form av ömsesidigt medvetande för varandras situation. Detta medvetande skiljer sig dock något mellan parterna, men är sammanhängande. Roboten behöver agera på den information den kan avläsa från människan för att kunna utföra en passande handling, samtidigt som
människan behöver förstå robotens situation när detta ska ske. Vikten vid en sådan interaktion bör läggas på en tydlighet i kommunikationen angående vad som är korrekt och vad som inte
är acceptabelt, vilket också kan utveckla den kognitiva processen och i slutändan även påverka användarupplevelsen. Fokus på samarbete och kontextuell information under interaktionen kan möjligtvis hjälpa roboten att arbeta i svårtolkade situationer.
HRI behandlar alltså en människas möte med en robot, eller ett system, men mötet är i praktiken enbart en benämning på kopplingen mellan aktörerna. Förutom roboten, kan även den mänskliga aktören tolkas som svårhanterad i mötet, i den bemärkelsen att dess
kommunikation med roboten kräver olika interna och externa omständigheter. Vi menar att det därför är viktigt att lyfta fram människans individuella förmågor, som exempelvis tekniskt kunnande och anpassningsförmåga, tillsammans med vilka omgivande faktorer som påverkar dess förmågor, såsom stödjande resurser, förväntningar och kontexten där interaktionen sker.
3.2 Antropomorfism
Människors generella tendens att tillskriva mänskliga förmågor hos robotar kallas enligt Epley, Waytz och Cacioppo (2007) för antropomorfism. Denna tendens har visat sig vara stabil och innebär att man gärna ser hos roboten de karaktärsdrag som vanligtvis anses tillhöra människan. Närmare bestämt, ges roboten rätten till bland annat motivation och avsikter i sina handlingar, men även rätten att känna känslor. Även om tendensen i sig är märkbart
oföränderlig, så finns det vissa psykologiska aspekter som påverkar till vilken grad antropomorfism sker hos människor. Teorin kallas för tre-faktorteorin och består av tre huvudsakliga faktorer. Den första handlar om individens tillgänglighet och tillämpbarhet av kunskap som lockar fram ett perspektiv på aktören som universums centrum omgiven av dess natur, även kallat ett antropocentriskt perspektiv. Den andra faktorn framhäver individens intresse för att skapa en förståelse för andra aktörers beteenden och den tredje faktorn handlar om individens behov av social tillhörighet.
Enligt Waytz, Epley och Cacioppo (2010) innebär synen på en aktör som människoliknande att den även tilldelas en social förmåga att påverka sin omgivning och att den blir ansvarig för sina handlingar, samtidigt som den får göra moraliska överväganden. De menar dock att tendensen till antropomorfism även kan verka i motsatt riktning om de psykologiska aspekterna inte är starka, det vill säga att det istället sker en objektifiering.
Epley, Waytz och Cacioppo (2007) skriver att teorin i grunden ämnar förutsäga människors tendens till att antropomorfism, vilket sker när dessa psykologiska aspekter är starka.
Individen kan också tänkas utsättas för en yttre påverkan i form av exempelvis vilken situation eller kultur den befinner sig i. Att tendenserna varierar i styrka innebär även att
forskning ser olika på antropomorfism.
3.3 Organisationsförändring och ANT
Vi börjar detta avsnitt med att introducera den övergripande inriktning vi valt beträffande organisationsförändring, för att sedan utveckla ANT-perspektivet, samt hur detta förhåller sig till organisationsförändring.
3.3.1 organisationsförändring
Enligt Sveningsson och Sörgärde (2015) kan organisationsförändring beskrivas utifrån olika perspektiv. I vår uppsats har vi således valt att utesluta perspektivet som behandlar
instrumentella tillvägagångssätt, där utgångspunkten är att man med hjälp av verktyg försöker planera, analysera och förutsäga organisationsförändring. Det vi intresserar oss för, är hur sociala, kulturella och politiska sammanhang formar människans förståelse och tolkning av förändringsarbete. Av detta följer att man inkluderar alla organisationsmedlemmar och syftet är att förstå hur mottagandet i en situation upplevs. Avseende detta ses förändring som resultat av aktörers dagliga kommunikation, beslut, samtal och handlingar.
3.3.2 ANT som definition
Czarniawska och Hernes (2020:17) definierar ANT som aktörerna och deras nätverk. Det handlar här om att först identifiera aktörer som kan utföra och påverkas av handlingar som sedan genom kedjor av påverkan utvecklas till aktörer med tydliga karaktärsdrag. För att detta ska lyckas krävs en associering som till slut resulterar i nätverk (actor-networks). Aktörerna bildas genom den process som författarna kallar för översättning.
3.3.3 ANT som ett växande intresse för samhällsforskning
“Perhaps, then, ANT is best treated as sensibility, as a craft or a set of practices that works slowly both on and in the world, as uncertain, as empirically sensitive, as situated, and as
passionate because it stays with the trouble” (Law & Singleton 2013).
Vi tolkar Law och Singletons (2013) citat som ett försök att omfamna ANT-perspektivets problematiserande och känsliga karaktär, samtidigt som de framhäver ontologiska
motstridigheter (se även 2.1). ANT-perspektivets komplexa förhållningssätt jämfört med andra perspektiv är något som Latour (1999) presenterar när han skriver att samhällsforskning många gånger alternerar mellan att studera enskilda aktörer och komplexa system, eller närmare bestämt, har stött på två starka motpoler. Ofta studeras de enskilda aktörernas interaktioner, samtidigt som man ofta inser att förklarande aspekter redan finns tillgängliga
runt om interaktionen. Dessa aspekter påverkar situationen som aktören befinner sig, men är inte alltid synliga för oss. Man väljer därför också att studera större mer komplexa system, såsom samhällen med dess kulturer och normer som man menar ger en förståelse för
aktörernas interaktion. Dessa mer komplexa system kan i sin tur uppfattas som svåra att förstå och omfamna, vilket gör att man istället vänder sig tillbaka till att studera vad som bygger upp dessa, det vill säga de enskilda aktörernas interaktioner.
ANT syftar helt enkelt till att omfamna denna motsägelse och skapa en enhetlig förståelse genom en rörelse mellan olika fokus. Inom ANT handlar det dock inte om att studera ett samhälles utformning eller utomstående krafter som skulle påverka. Istället handlar det om att se och addera de olika interaktionerna och fokusera dessa till något tydligt och praktiskt användbart. När man studerar större sociala strukturer, lämnar man aldrig de enskilda interaktionerna åt sidan, utan för analysen närmare dessa.
Latour (1999) förtydligar att aktörer är subjektiva, har personliga agendor och individuella syner på moral. Det är dock viktigt att se detta ur ett större perspektiv och vara medveten om att den sociala konstruktionen som skapas har en egen medvetenhet, subjektivitet och vilja.
Latour tillägger att det inte är någon större mening att särskilja aktörskapet ur ett
storleksperspektiv, samt ur ett intersubjektivt perspektiv. Av detta följer att det inte heller finns en större mening i att studera den sociala strukturen växelvis mellan större och mindre perspektiv. Aktören och nätverket kan istället ses som olika sidor av samma fenomen.
Nätverkets cirkulära karaktär kan ses som att ha oändligt med möjligheter för kopplingar mellan aktörer, vilket gör att det återigen inte är nödvändigt att sätta nätverket i ett storleksperspektiv.
ANT-forskare är försiktiga med att tillge aktörerna förutbestämda karaktärsdrag och förmågor i att bygga nätverk, vilket i sin tur förenklar synen på nya aktörer som tar del av nätverket, samtidigt som det ger dessa frihet att definiera sin världssyn utan att någon lägger sig i.
Subjektiviteten hos aktörer påverkar, förändras och sprids när dessa vidrör olika
konstruktioner, epistemologiska konceptet sätts i en cirkulär rörelse. Aktörer kan påverka och påverkas både av en subjektiv förståelse, men även av den yttre objektiva verkligheten.
Istället för att begränsa aktörernas förmågor, blir ANT istället snarare en metod som hjälper forskare att leda sig genom nätverken. Som teori omfamnar ANT utrymmet i nätverket, tillsammans med dess olika vägar och kopplingar som cirkulerar (Latour, 1999).
3.3.4 Nätverk, mikroaktörer och makroaktörer
“In one way there isn’t much distinction between the ‘micro’ and the ‘macro’ in ANT. Or perhaps it would be better to say that the macro is inside the micro” (Law & Singleton 2013).
Citatet ovan avslöjar en komplexitet kring de förhållanden vi finner i följande avsnitt, men innan vi introducerar dessa vidare behöver vi presentera de grundläggande begreppen i
rubriken närmare. Czarniawska och Hernes (2020:15) skriver att en social ordning möjliggörs genom att aktörer etablerar ett osynligt kontrakt mellan varandra, som i sin tur innebär att aktörerna är överens om en inbördes associering. Denna associering skapar ett större nätverk, en slags aktör som är större än de enskilda aktörerna och som leds av en representant. Så vad är egentligen en aktör? Det finns vissa skillnader mellan hur begreppet används inom
engelskan och svenskan, men Czarniawska och Hernes (2020:16) menar att en aktör kan vara olika subjekt (actants), mänskliga eller ej, som kan utföra en handling. Det finns dock en distinktion mellan subjekt och aktörer. Subjekt kan ha förmågan att påverka varandra i en kedja av händelser (narrative programs). Om ett subjekt påverkas på ett sådant sätt att det tillges karaktärsdrag, så övergår det per definition till en aktör. Alternativt kan subjektet bestå och istället definieras som ett objekt, ett resultat av en aktörs handling. En påverkan mellan subjekt kan i sin tur resultera i en kedja av påverkan som fortskrider, samtidigt som det bildar en större makroaktör (narrative trajectory).
För att sätta makro- och mikroaktörernas förhållande i perspektiv, så uttrycker Callon och Latour (1981) deras relation som att mikroaktörerna har tillgång till den svarta lådan, en metafor för att mikroaktörerna har tillgång till viktig information och idéer. Denna information är så pass kraftfull att den förenar flera aktörer till att agera som en enhet, en makroaktör. Detta innebär att det egentligen inte är någon skillnad i att studera en makro- eller en mikroaktör, eftersom de består av samma sak. Att aktören växer är ett resultat av att denna accepterar informationen som en del av sig själv på längre sikt, vilket då även är kravet för makroaktörens tillväxt, dock bestående av flera associeringar.
Makrostrukturen kan enligt Czarniawska och Hernes (2020:17) påstås skapa en makt som består av att flertalet kedjor bildas och som påverkar aktörerna i samma riktning, vilket skapar ett symboliskt värde. Ju fler aktörer, mänskliga eller ej, som tillförs kedjan, motarbetar i sin tur att subjekt påverkas i motsatt riktning (anti-programs). Ett exempel på detta skulle kunna vara att en speciell produkt blir populär och att företaget som står för denna rekryterar anhängare som bildar opinion mot konkurrerande företag. Författarna menar här att det förstnämnda företaget lyckats agera makroaktör.
Vi kommer för enkelhetens skull, samt av praktiska skäl, hänvisa till mänskliga och icke- mänskliga subjekt som aktörer. Anledningen är att vi inte ämnar studera när just subjekt räknas som aktörer, utan enbart är intresserade av ovanstående förståelse för aktören och dess betydelse för nätverket.
3.4 Översättning, materialitet och makt i ANT
“And the language is important too. Marianne says that for ANT, language is like the elephant in the room. We don’t talk about how we choose words. Their materiality. Or the
work they do” (Law & Singleton 2013).
3.4.1 Översättning
Law och Singleton (2013) antyder ovan att vikten av språk och materiella ting inte bör
förbises inom ANT. Dessa har speciellt en stor betydelse när man studerar översättningen som Czarniawska och Hernes (2020:17-18) skriver är det fenomen som bygger upp
makrostrukturen. Det kan beskrivas som en förändringsprocess när något går från en form till en annan, oavsett om det handlar om språk, kunskap och kultur, eller teknik och materiella ting. Fenomen produceras således genom agerandet av aktörer. Czarniawska och Hernes (2020:181) utvecklar begreppet översättning ytterligare och tillägger att det är en
förhandlingsprocess då aktörer påverkar varandra att förlika sig med tolkningar av problem och lösningar som legitima.
Czarniawska och Sevón (1996) presenterar en definition av översättning som en ny länk mellan aktörer som förskjuts, medlar och modifieras. Översättningen gör då aktuellt det som är befintligt, men också det som skapas. Mer utvecklat innebär detta relationen mellan människa och idé, samt människa och objekt, som författarna även menar är grundpelaren i organisationsförändring. Enligt Law (2007) kan översättning liknas vid att man försöker hitta två ord som motsvarar varandra. Han tillägger sedan att direkta motsvarigheter inte finns, vilket gör att översättning per definition också innebär ett slags kompromiss i den
bemärkelsen att det både går att hitta likheter, men samtidigt nya länkar och förändringar.
Översättningen blir enligt Czarniawska och Sevón (1996) snabbare, bredare och mer bestående med hjälp av materiella ting som exempelvis teknik.
3.4.2 Materialitet
Czarniawska och Hernes (2020:19-21) diskuterar sedan de materiella tingens betydelse i översättningen. ANT kan ha en väldigt bred definition, men om man väljer att se det som ett
tillvägagångssätt snarare än en teori, så kan man vända sig till att studera materiella ting. Det framkommer här att materiella ting har en betydelse för att sociala konstruktioner ska fortleva.
Enligt Law (2007) är det sociala och det tekniska sannolikt sammanfogat. Han förklarar vidare att man som forskare inte kan utforska det som anses socialt, utan att samtidigt förstå hur det relaterar till materialitet. Denna syn avviker många gånger från sociologers syner, vilka ofta ser materialitet som en distrahering vid analyser av socialt samspel, att fokuset är felriktat. Han skriver att svaret tillbaka ofta handlar om att sociologer inte egentligen förstår sig på vad som är socialt, eller vad detta består av. ANT-forskare hävdar exempelvis att materiella ting driver socialt samspel, som plattformar eller länkar som för samman aktörer.
Även om det materiella med social inbäddning generellt sett är stabilare över tid än mänskliga aktörer, så konstaterar han att det är deras gemensamma uppbyggnad av nätverket som utgör den totala stabiliteten.
Enligt Czarniawska och Hernes (2020:19-21) kan det materiella knyta samman olikheter eller annorlunda uttryckt, knyta samma olika situationer och diskussioner till något homogent.
Czarniawska och Hernes (2020:26) menar att teknik som förs in i organisationer ofta ämnas bli styrda genom rationella kognitiva scheman, vilket innebär att kognition i den här
bemärkelsen behöver vara något immateriellt och överförbart. De (2020:19-21) skriver att ANT sannolikt har ett annorlunda perspektiv på aktörer i den bemärkelsen att det behandlar mänskliga och icke mänskliga aktörer, men även andra materiella ting likvärdigt, om inte med mycket fokus på det sistnämnda. Ett sådant fokus möjliggör antropomorfisering i en större utsträckning och gör det lättare att se dess konsekvenser vid en organisering. Dock innebär organiseringen ur ett ANT-perspektiv mer än så. Det kan även handla om objektifieringen av abstrakta ting så som rutiner och organiseringen av dessa, vilket kan tillföra en styrka till nätverket. Rutinerna kan exempelvis vara en del av den vardagliga verksamheten som ger en stabilitet. Organisationen kan då bli en arena för makroaktörens agerande, där mikroaktören (enskilda aktörer) får rollen som mellanhänder och översättare.
3.4.3 Makt
“Relations are enabling. Not equally. Sometimes exploitatively. That’s the ‘power over’. But alongside the power over, or before it, relations weave actors with abilities or capacities that
they wouldn’t otherwise have had” (Law & Singleton 2013).
Det som Law och Singleton (2013) uttrycker ovan stämmer in på hur Czarniawska och Hernes (2020:20) uttrycker att makt har en viktig roll hos makrostrukturer, men att det tar en
