Ett erfarenhetsbaserat lärande

Hur använder man allas erfarenheter ur ett 1-16-årsperspektiv? Detta var en fråga som vi ställde i fokusintervjuerna och som vi även har haft med som en egen frågeställning då vi har observerat olika skeenden

eller genomfört individuella intervjuer. Just detta med att dra nytta av andras erfarenheter och kunskaper – och att ”låna kompetenser” – är något som återkommer på flera ställen i materialet, inte minst i samtalen med förskolepersonalen. Dessa vänder sig gärna till skolan för att få hjälp av skolbarnen, vilket leder till konkreta utbyten. Dock ger förskolepersonalen uttryck för att dessa erfarenhetsutbyten ofta initieras av dem själva, inte av skolans personal. En förskolepedagog beskriver ett erfarenhetsutbyte och lärande kring temat språk:

Idag gick vi ut med att vi vill ha hjälp av skolbarnen på de språk som vi har här [bland förskolans barn]. Så de kan komma hit och läsa för våra barn på deras språk.

Förskolepersonalen ser hur barnen lyser upp och lyssnar på ett mer uppmärksamt sätt när skolbarnen kommer och berättar, och samti- digt ser de hur skolbarnen växer när de har verkliga mottagare. Deras utsagor ger uttryck för en nyfikenhet som innebär ett ökat närmade till skolbarnen (och lärarna), och som inte enbart efter strävar några enstaka kunskapsutbyten och enskilda lärandesituationer utan snarare längre temaarbeten. En förskolepedagog uttrycker dock att denna öppenhet kanske främst är något som präglar förskolan:

Förskolan har efterfrågat mer samarbete med skolan, t.ex. det här med modersmålsaktiviteterna. Jag upplever att skolan i sin form är mer låst. Vi är mer flexibla. Det känns som att skolan har lite svårare att känna sig tillfredsställda att komma och jobba med oss – de har ju sina mål att jobba med. Vi känner tvärt om. Vi är mer spontana.

Längre fram i fokusintervjun kommer en av förskollärarna på att de

har gjort och gör saker ihop, både med eleverna på skolan och med

barnen i förskoleklassen. De har bl.a. åkt till Vattenhallen i Lund, åkt skridskor ihop med förskoleklassens barn och eleverna på skolan har bjudit in dem till hemkunskapen där de har bjudit på pizzabullar “så då satt [skolbarnen] där med våra barn och fikade”. En förskollärare berättar om hur hen vid ett besök i förskoleklassen hade sett hur förskoleklassens barn satt med varsin elev i årskurs 5 och jobbade med iPad. Hon säger att:

Detta sker mer på ett naturligt sätt med förskoleklassen och förskolan som är ”på skolan” [geografiskt placerade som en del i skolans byggnader], men för oss som är lite längre bort [i Limhamn, vilket är några kilometer från skolan], är det lite glesare mellan [erfarenhets]utbytet, samarbetet, så det kan man jobba mer med. Det blir mer på det spontana planet och mindre på det planerande planet.

Av detta kan man förstå att förskolepedagogerna gärna ser fler plane-

rade aktiviteter, utbyten och lärandemoment mellan dem och skolans

lärare. De vill även att man tillsammans diskuterar hur de förskolor som ligger geografiskt längre bort från skolan i större utsträckning ska kunna ta del av ett mer erfarenhetsbaserat lärande:

Men vi måste nog ändra mer i vår struktur att någon av oss går på mötena i skolan med lärarna där. Vi ska inte ’råka höra’ spän- nande saker som de gör och snabbt fråga om inte vi också kan vara med, så hade vi vetat innan så hade det blivit helt annor- lunda.

Men det erfarenhetsbaserade lärandet är inte enbart det som ”över- förs” mellan skolbarnen och förskolebarnen. En av pedagogerna säger att ”vi vill ha samarbete med föräldrarna; de är gärna här och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter”. En annan sak som de har utvecklat är ett resursblad. Kort innehåller ett resursblad upp- gifter om vårdnadshavarnas arbetsplatser, huruvida det finns möjlig- heter att barnen kan göra studiebesök hos dem samt om vårdnads- havarna är intresserade av att komma och berätta om sitt arbete för barnen i förskolan. Någon som t.ex. arbetar som polis kan komma ut och visa polisbilen. Dessa moment är väldigt uppskattade av både barnen och personalen. Det framkommer även att förskolan får stöd och hjälp av att skapa nya kontakter genom vårdnads havarna, t.ex. kan de få åka och göra ett studiebesök på brandstationen.

Förskolepersonalens utsagor antyder en hög medvetenhet i deras entreprenöriella arbete. De identifierar brister, utmaningar och nya möjligheter. Det är tydligt och synligt för dem vad de gör och vad de vill göra mer av. Det är dock inte säkert att deras lärarkollegor i skolan ser hur långt de har kommit i det entreprenöriella pedagogiska

arbetet. De signalerar detta själva när de säger att de vill utveckla arbetet med lärarna för att undvika att hamna i spontana aktiviteter. Några av dem har en lösning på detta genom att samplanera med lärarna.

När man upplever något skapas en erfarenhet, positiv eller negativ eller bara en ny erfarenhet. I samtal med en av lärarna på högstadiet (2015-10-06) förstår vi att de gör mycket tillsammans med sina elever. Det tycks finnas en idé om att deras elever ska använda de kunskaper de får inom de olika ämnena till andra saker som inte alltid behöver vara inom skolans ramar. Vid något tillfälle arbetade de t.ex. med sfi-studenter, där deras elever tillsammans med sfi-studenterna, i en typ av en kaféverksamhet, diskuterade olika teman. Läraren kunde se hur skolans elever i dessa erfarenhetsutbyten fick använda sig av de teoretiska kunskaper de fått i skolan för att möta andra människor utanför skolan. Ett exempel var hur eleverna fick kommunicera med hela kroppen och med olika gester för att göra sig förstådda. Denna typ av erfarenhetsutbyten är viktiga för eleverna för att se hur deras teoretiska kunskaper kan användas i verkliga livet – att se och förstå sambanden. Läraren berättar hur de försöker skapa positiva läran- demoment som inte enbart inbegriper deras egna verksamheter utan även kan ge dem upplevelser och kunskaper som sträcker sig utanför skolans naturliga lärmiljöer: ”Det är så roligt när våra gamla elever kommer och hälsar på och berättar hur roligt de hade när de gick här, när vi t.ex. var på hajkläger.”