Synen på skolans och kunskapens helhet

Ängsdals strävan efter ett sammanhållet, entreprenöriellt arbetssätt genom hela organisationen kommer till uttryck i många delar av verksamheten och på flera nivåer, också bland de mindre barnen. Förskolan på Ängsdal (den del som är lokaliserad i Bunkeflo) består av fyra avdelningar och ryms i barackliknande lokaler från slutet av 1960-talet. För oss som utifrån kommande ger lokalerna ett väl inarbetat och på ett något bohemiskt sätt trivsamt intryck, men för- skolans personal är mer luttrad och betonar mest hur trångt och slitet det är. Ordet ”katastrof” nämns om dessa lokaler, och det är tydligt att man längtar efter något bättre. I nära anslutning till förskolan finns dock förskoleklassens lokaler, som är betydligt nyare, fräschare och mer ändamålsenliga.

Enligt förskolepersonalen bor alla barnen i området, vilket gör att de är vana vid ”landet”, stranden och stadsdelens parkområden. De är däremot mer ovana vid ”stan” och det som kännetecknar den – t.ex. trafiken och övergångsställena – vilket kan märkas när man är ute på studiebesök. Förutom naturen, vilken naturligtvis utgör en tillgång, uppfattas det inte finnas särskilt mycket att göra eller titta på i lokalsamhället. I sådana fall är det till stan – centrala Malmö – man får bege sig.

En observation, på förskoleavdelningen Nyckelpigorna, genomförs i slutet av september (2015-09-28). Det börjar bli höst men är fort- farande värme i luften och en stor del av dagen tillbringas utomhus. Utemiljön är varierad och stimulerande. Här finns en ”lägerplats”, en ”bushage” och flera ostrukturerade platser som skapar möjligheter för barnens lek. Ett av barnen berättar att de har gjort ”potatisfällor” (urgröpta potatisar som grävs ner och som småkryp kan leta sig in i). Detta är ett projekt som har pågått sedan sommaren. Efter samlingen

småkryp är dålig denna dag, så potatisfällorna grävs ner igen. För att öka chanserna petar några av barnen in små äpplebitar (kvar- blivna sedan samlingen) i potatisarna. Alla är väldigt engagerade i småkrypsjakten.

Exemplet kan illustrera hur förskolan arbetar med det entreprenö- riella lärandet och hur man (med anknytning till detta avsnitts rubrik) betonar detta som ett hållbart lärande, ett lärande som sträcker sig utanför lärsituationens här och nu och syftar till att knyta samman barnets tidigare erfarenheter, den aktuella pedagogiska situationen och barnets – den blivande elevens – fortsatta kunskapsresa genom hela skolan. Rent konkret handlar det bland annat om att koppla iakttagelser som barnen gör till ledorden. Det handlar också om att redan från början vänja barnen vid ett arbetssätt som kan förbinda deras tid på förskolan med deras kommande skolgång och att upp- muntra den lust till lärande som de små barnen har i sig själva. ”Så mycket av det som görs på förskolan försvinner på vägen”, säger en förskollärare och syftar på hur skolsystemet ofta dämpar den lust och kreativitet som barnen har med sig när de går från förskola till skola. På Ängsdal, med en sammanhållen och genomgående pedagogisk idé från småbarnsåldern upp till årskurs 9, finns förutsättningar att undvika detta, menar personalen.

Den pedagogiska modellen för förskolan kan här illustreras med några citat från de intervjuade personalrepresentanterna. Det handlar bland annat om att arbeta majevtiskt (sokratiskt), där man utgår från att barnen själva har många av svaren: ”Det handlar om att ställa rätt frågor!” På så vis skapas förutsättningar för ett hållbart lärande: ”De kommer aldrig att glömma att de har lärt sig”, som en förskollärare uttrycker det. Men en viktig del av det utgörs också av att barnen själva tar initiativ, t.ex. vid valet av teman för det pedagogiska arbetet: ”Teman skiftar. Barnen får styra. [Vi] följer barnens intressen.”

Ett sätt att konkret knyta samman skola och förskola, som tillämpas ibland, är att låta elever med specialintressen komma till förskolan och berätta för barnen om detta ämne. När förskolepersonalen satt och diskuterade och resonerade kring denna fråga (fokusintervju

Jag tänker att vi ska använda hela kompetensen som finns i före- taget. Våra barn jobbade med dinosaurier och då skickade vi lite inbjudningar till skolorna, till två olika klasser. Då fick vi tillbaka att en pojke var ”nördigt” bra på dinosaurier. Så då mailade vi med läraren fram och tillbaka om vi kunde ”låna” pojken till oss som kunde berätta mer om dinosaurierna för våra förskolebarn! Vi hittade en dag då han kom till oss. Han hade gjort en väldigt fin karta där man kunde se vilka dinosaurier som levde under vilken [tids]period! Hur de växte i storlek. Han satt i 30 minuter och pratade med våra 1-4 åringar, som satt som små ljus. Fastän han var jättenervös, gick det så bra. /.../ Detta är att använda sig utav kompetens av alla som finns i vår verksamhet, detta är EL [entreprenöriellt lärande].

Sådana lärandeinslag kan senare kopplas till studiebesök på exempel- vis ett museum. Närheten till både Malmö och Köpenhamn ger här stora möjligheter. Förskolans ambitioner är dock svåra att alltid upprätthålla. Som förskola har man många barn att ta hand om och arbetet blir lätt rutinstyrt: ”samling, mat, vila, lek”. Att stimulera lust, kreativitet och självständighet handlar – också – om att skapa trygghet i rutinerna men ibland medvetet försöka bryta dem. I dessa avseenden är det tydligt att förskolan bygger sin verksamhet på idén om det entreprenöriella lärandet. Det handlar om att se och utforska, undersöka, lära mer, fördjupa sina kunskaper: att stärka kopplingen mellan nyfikenhet och lärande.

En annan viktig aspekt av förskolans arbete handlar om genusfrågor. Här försöker man, säger personalen, inta en normkritisk attityd. Allt man gör ska kunna inkludera alla barn. Barbiedockor har man inte längre, och heller inga särskilda pojk- eller flickfärger. Man tänker på vilka värdeord man använder och försöker undvika att dessa blir könskodade.

Av en intervju med en lärare som undervisar på lågstadiet (2015-09-14) får vi uppfattningen att Ängsdals skolledning ger sina medarbetare ett stort egenansvar:

Känslan är lite annorlunda här än i den kommunala skolan. Jag vet att jag ska göra mina arbetsuppgifter, jag har mina arbets- områden, men jag känner inte att jag är styrd av ledningen ändå. Jag kan välja lite mer fritt, frihet under ansvar. Man behöver inte sitta här till halv fem t.ex., utan jag kan åka hem. Det passar mig bättre.

Arbetsmiljön är bra, säger läraren. Man får prova, utveckla och gå kurser som de upplever kan bidra till deras undervisning. Skol- ledningen uppmuntrar lärarna att gå kurser och hålla sig ajour med det senaste inom skolforskningen. De lyssnar om man har idéer, menar läraren, de är ”ja-sägare”, i alla fall så länge man har bra idéer. Ett konkret exempel är ”matteverkstan” som några lärare ville skapa. Då rev de väggar, sökte pengar och byggde upp ett helt rum bara med matematikmaterial:

Vi har lite mer känslan av att vi arbetar på företag, det känns inte som att det är en skola man arbetar på. Vi ska vara i framkanten, det är tydligt uttalat från skolledningen. Vi har iPads, dator som alla elever får. Vi arbetar med kollegialt lärande. Det ska gynna både eleverna och oss som arbetar här.

Läraren beskriver hur de på skolan kan ha gemensamma över- gripande teman, som t.ex. djur och natur. Sedan planerar de om de ska arbeta med temat en dag, en vecka eller bara ett pass. Läraren säger att när man arbetar med en sak under en hel dag syns det tydligt hur avslappnade eleverna är. De har mer tid att pröva, göra om, göra rätt. Men ibland säger hen att man måste få in det där traditionella arbetet, som rättstavning. Hon lyfter fram betydelsen av att det de gör i skolan ska eleverna ha nytta av även efter skolan.

Även om det är svårt att få till att eleverna blandas årskursmässigt 1-9 menar denna lärare att dessa är viktiga inslag när de väl görs och att de säkert skulle kunna göras oftare. Men, säger läraren, det är svårt att få tiden att räcka till. De har olika arbetslag, årskurs 1-3 och 4-5. Då blir det mer att man samarbetar med de närmsta kolle- gerna (stadiemässigt). När läraren beskriver vad det entreprenöriella arbetet är i deras verksamheter lyfter hen främst moment där eleverna får ta ansvar och får pröva sina idéer. Den allra största skillnaden,

menar läraren, är att de har lyft fram begreppet i sin verksamhet: ”Nu gör vi det, alltså nu jobbar vi entreprenöriellt.” Beroende på vad man själv är intresserad av som lärare så har vissa kanske arbetat entre- prenöriellt hela tiden; medan några kanske är mer traditionella och arbetar med boken och styr eleverna mycket, är andra mer skapande, arbetar mer tematiskt och vill skapa fler möjligheter och tillfällen för eleverna att vara mer kreativa och pröva sina egna tankar och idéer. ”Vi arbetade t.ex. en dag med näringskedjan och de fick lov att använda vilket material de själva ville och de fick redovisa det hur de själva ville.” Läraren säger att det är fullt möjligt att fler skolor arbetar tematiskt utan att de för den skull benämner det som entreprenöriellt. Hen tror att många skolor och lärare inte ens känner till att det står i styrdokument att man ska arbetar entreprenöriellt. Läraren menar också att man skulle kunna arbeta mer med företagen runt skolan. Det upplever hen som en spännande utmaning och tror att det på det sättet skulle bli lättare och mer synligt när de äldre eleverna arbetar entreprenöriellt. Hen berättar hur de arbetar med ledorden i vardagen. De finns i varje rum. Lusten finns där hela tiden; eleverna vill lära sig mer. Likaså menar hen att kreativiteten är ett moment som i alla fall hen själv arbetar mycket med. Självständiga elever vill man alltid ha, säger hen. Att de ska vara stolta över det de gör är något självklart. Det är viktigt att dessa fyra ledord finns synliga mer eller mindre i varje lektion. Hen säger att vi som forskare ska se en skola som ser alla barnen, som vill att de ska utveckla stolt- het och där alla får chansen att pröva sina idéer och tankar. Hen vill att vi som skriver rapporten ska se en otraditionell skola.