Ett värdeskapande lärande

En observation från en matematiklektion i årskurs 6 (2015-09-10) visar hur läraren aktivt arbetar med att väcka elevernas intresse genom att peka på kunskapsområdets praktiska användbarhet. Lek- tionen handlar om hur man gör avrundningar av tal, och lärarens inledande förklaringar – som är begripliga och väcker intresse därför att de knyts till vardagliga situationer – räcker en lång väg för att få igång eleverna i ett självständigt arbete, men hen ägnar också tid åt elevernas efterföljande frågor, vilket gör att deras fokus kan hållas på uppgiften lektionen igenom. I detta klassrum arbetar eleverna koncentrerat. Några hjälper varandra. De räknar flitigt i boken och med miniräknare.

I ett samtal efter lektionen säger läraren att några av de saker som utmärker Ängsdal (hen har flera andra skolor att jämföra med) är att det är en mindre skola, en friskola och att eleverna har goda förkunskaper (de kan läsa och räkna, multiplikationstabellen etc.). Dessutom gör skolans litenhet, engagerade ledning och överskådliga organisation att beslut går betydligt snabbare att genomföra än i andra skolor. Ängsdals särskilda kvaliteter handlar alltså å ena sidan om skolans organisation och den tydlighet som präglar den, å andra sidan om den förhållandevis homogena och socialt trygga elevgrup- pen. Samtidigt är det uppenbart att det i denna miljö är vissa typer av värden – kopplade till ledorden – som blir viktiga och ges utrymme för, medan andra värden – som kan handla om elevernas personliga situation och utveckling – kommer att betonas mindre. Den inter- vjuade läraren kan i detta sammanhang känna en viss saknad efter att arbeta i den ”vanliga” kommunala skolan, eftersom hen där kunde känna sig viktigare för enskilda elever. På Ängsdal är situationen en annan, eleverna har mindre behov av läraren eftersom de tycks ha en högre ”lägstanivå” och en stor dos av egen drivkraft.

Vid fokusintervjun med den fritidspedagogiska personalen (2016-01-11) kommer vi in på betydelsen av “litenheten”, att skolan inte är större än att man kan alla barns namn, att detta har ett egen- värde i sig. De berättar om sina tankar kring det entreprenöriella lärandet, hur de ser på begreppet och vad de fyller det med. Efter en stund säger den nye idrottsläraren:

Ordet är för mig nytt, jag är ny här. Det låter väldigt intressant när jag hör dem berätta hur alla vill bidra till något positivt – att alla hjälps åt även upp i de högre årskurserna. Alla vill barnens bästa hela tiden, känns det som. När jag kom hit märkte jag hur alla barn alltid har blandats här, hur mycket man ville göra saker med barnen.

En av fritidspedagogerna, som har varit på Ängsdal i många år, menar att de är duktiga på att snabbt hjälpa varandra om de märker att en klass eller en grupp elever behöver särskilda insatser:

Om vi ser att 4-5:orna har en dålig stämning och jag kommer med ett förslag hur vi kan jobba med det sociala och bryta det negativa genom t.ex. att de äldre gör något för de yngre - läsa, det är klart läraren är intresserad av detta då. Vad händer då med 4-5:orna? Jo, då är de ju världspoppis på rasterna för de yngre. Då vill de ju leka med dem och då ersätts något negativt med något positivt.

De vuxna tycks lita på varandras kunskaper och lärarna vet att fritids pedagogerna är kunniga inom det sociala och gruppdynamiska arbetet. Om man snabbt behöver skapa aktiviteter för att hantera oenigheter som kan uppstå i olika klasser och grupperingar, ja då ser man till att lösa det. Litenheten och de snabba beslutsvägarna lyfts i diskussionen fram som ”möjliggörare” av detta. Men som fritids- pedagogen ovan antyder handlar det inte bara om att arbeta med gruppens stämning i form av övningar i gruppen, utan man vill också skapa en lärandesituation där 4-5:orna får vara positiva förebilder för de yngre: de äldre gör något för några andra än sig själva. Det är möjligt att fritidspedagogerna och lärarna inte fullt ut är medvetna om att deras sätt att skapa meningsfulla gruppdynamiska aktiviteter – inte bara för 4-5:orna utan även när 4-5:orna gör läsaktiviteter med de yngre barnen, vilket skapar positiva effekter på rastverksam- heten (där de yngre vill leka med äldre) – också kan uppfattas som en entreprenöriell aktivitet. Detta att skapa värde för någon annan än sig själv och sin egen grupp, har vi i vår forskningsgenomgång identifierat som viktiga entreprenöriella inslag.

I en intervju (2015-10-06) med en högstadielärare beskriver hen hur vissa av elevernas arbetsuppgifter i skolan även ska skapa värden

utanför skolan för och med andra parter. ”Våra elever har prao, och

detta är ett viktigt moment för dem, att komma ut och känna hur det är att arbeta”, säger läraren. Uppgifterna, så som de arbetar på högstadiet, med en uppgiftsram och en diskussion kring vilka förmågor som eftersträvas – med efterföljande feedback i form av ”two stars and one wish” (vilket betyder att läraren i sin feedback lyfter fram två positiva saker som eleven lyckats synliggöra i sin redovisning, som står i relation till målet med uppgiften, samt ett önskemål om vad eleven kan utveckla till nästa gång) – verkar genom lärarens berättelse rymma samtliga fyra ledord. Läraren menar att

det är viktigt att i själva konstruktionen av uppgiften fundera över hur ledorden ska synas och implementeras i uppgiften. Det är även vanligt att eleverna får argumentera och berätta hur ledorden har synliggjorts i deras processer och produktioner:

Det har blivit lite mer spets på det vi gör idag, en ökad medveten- het./…/ Vi har tagit ett steg längre med det entreprenöriella och uttalade övergripande målet. /…/ Vi har gett eleverna ett större ansvar.

Läraren säger att deras arbetssätt har förändrats mycket sedan de började arbeta målmedvetet med det entreprenöriella lärandet. Samtidigt säger hen att ”vi bara är i början på något nytt.” Ett problem som läraren grubblar över är hur de ska utveckla ett mer ämnesövergripande samarbete över stadiegränserna och inte fastna i ett samarbete med sina närmsta kollegor på högstadiet. Detta är en viktig värdefråga, som angår dem alla, i alla verksamheter. Hen känner att aktiviteterna/momenten som rymmer ett 1-16-årsperspek- tiv är mindre vanliga. Mer än hälsoveckan och kanske något mer (som hen inte kommer på) bygger fortfarande mycket på de enskilda lärarnas egen vilja och engagemang som håller liv i detta perspektiv. Däremot har de gemensamma utvecklingsdagar där alla i personalen är delaktiga.

I förskolan är påverkansmöjligheterna för barnen viktiga, och likaså är det av stort värde för barnen att de vuxna signalerar att de får ta ansvar för att kunna växa. Pedagogerna i förskolan är måna om att samverkan med det omgivande samhället utvecklas, likaså samverkan mellan alla deras egna verksamheter. De påtalar under fokus intervjun (2015-11-04) att detta är en viktig del i deras entreprenöriella verksamhets idé. Ett exempel på denna typ av verksamhets samverkan är när de arbetade med temat vänskap. Då utvecklade de en ”vänskapsväska” som vandrade mellan alla verk- samhetsformer, från de yngsta (alla tre förskolorna) till högstadiet. En av för skollärarna säger:

Varje grupp fick lägga in något i väskan som symboliserade vänskap för dem. Och sedan slutade detta med att vi hade en utställning på vår vårfest, och sedan hamnade den på Limhamns

Nästan allt som sker och görs i Ängsdals verksamheter läggs ut publikt på Instagram och Facebook för allmänheten att beskåda. Dock påtalar man att sekretesslagen i förskolan gör det svårare för dem att synas i sociala medier hur som helst. Denna typ av idéer om synlighet och stadieövergripande verksamhet menar flera av för- skollärarna är vad entreprenöriellt lärande innebär för dem.