Relationens betydelse i skolans och förskolans arbete

Här nedan presenteras sådana situationer som vi upplever åskådlig- gör lärarens eller pedagogens sätt att använda olika relationella verktyg och tillvägagångssätt för att göra lärmiljön och uppgifterna som eleverna ska ta sig an intressanta, meningsfulla, hanterbara och begripliga. Vi har även tagit med elevernas röster för att ur deras perspektiv förstå vad de får ut av uppgifterna och om de stärker elevernas lust att lära.

Vid ett klassrumsbesök (ht 2015) har läraren precis haft en genom- gång med eleverna i årskurs 8. De ska börja på ett nytt tema område som ska resultera i en redovisning. Ämnet är engelska. Den här läraren har försökt få till ett utbyte med en utländsk vänskola så att hennes elever får träna sin engelska mot riktiga mottagare. Läraren är hela tiden i dialog med eleverna och frågar dem hur lång tid de tror att det kommer att ta för dem att presentera sig själva och sin stad i filmformat. De diskuterar även vilka förmågor som de ska utveckla under temaarbetet. Eleverna är hela tiden med och får tycka till, lägga till tankar eller problematisera sådant som känns konstigt. De kommer fram till att fem lektionstillfällen bör räcka för detta moment. Läraren påminner dem om att deras filmer ska redovisas för klassen vid det femte eller sjätte tillfället. Eleverna verkar nöjda med de överenskommelser och förväntade krav som har diskute- rats. Denna diskussion tar max 15 minuter och sedan får eleverna i olika grupper börja planera och skissa på ett upplägg. Vissa är kvar i klassrummet, andra går ut och sätter sig i ett grupprum eller i korridorerna. De verkar ha gjort detta förut. Aktiviteterna och diskus sionerna startar nästan omedelbart. Vissa har redan flera idéer, medan andra börjar googla i sina datorer efter inspirationsställen som de kan besöka som en del av uppgiften.

I ett närliggande grupprum sitter en grupp elever som pratar och planerar vad de ska fylla sin film med. Vi ber dem förklara uppgif- ten och processen som vi precis har bevittnat i klassrummet. Några säger i mun på varandra att det är så här de gör på Ängsdal när de ska börja ett nytt arbetsområde. De gillar upplägget eftersom de hela tiden är med i diskussionen, får vara med och påverka, och så menar de att det skapas en närmare förståelse för varför de ska göra

uppgifterna. Någon säger även att det är ”så spännande att få prata med andra ungdomar från ett annat land”. Just den här samverkan som de strävar efter att bygga upp – där de får skapa nya relationer, både mellan sig och sina egna lärare och med andra elever i andra länder – stimulerar dem. En elev förklarar detta med att: ”Det finns ju någon där borta som ska bedöma vårt material, då är det viktigt att vi gör det bra.” Eleverna lyfter särskilt fram hur bra det är att de får ta sig utanför skolan för att spela in ett speciellt ställe i Malmö eller typiska svenska saker som t.ex. ”Vi ska åka till Ikea och spela in köttbullarna – det är ju typiskt svenskt!” Lärmiljöns betydelse – och att de verkligen får genomföra sina idéer – verkar medföra en stärkt tillit mellan dem och lärarna, en relationell aspekt som förklarar den seriositet med vilken eleverna tar sig an uppgiften och den tid och energi de är beredda att lägga på den.

I en fokusintervju med förskolans personal (2015-11-04) diskuteras det hur förskolans pedagogiska verksamhet har utvecklats sedan de började arbeta övergripande entreprenöriellt. Vi inleder med att diskutera ledorden och hur de konkretiseras och implementeras i verksamheterna. Under samtalets gång framkommer det på olika sätt genom pedagogernas berättelser att det ser olika ut mellan för skolorna. Vissa är bara precis ”igång”, medan andra redan har kommit in i en fördjupad fas. Samtalet glider över till deras föränd- rade barnsyn. En av pedagogerna säger:

Vår barnsyn har förändrats mycket sedan vi började arbeta såhär. Det syns genom att vi har identifierat t.ex. när vi har dokumen- terat vår verksamhet så kunde vi se att vi inte hade dokumen- terat barns inflytande och deras delaktighet. Detta saknades när vi började titta på vår verksamhet. Det syntes även i vår lika- behandlingsplan. Så vi har börjat lyssna mycket mer på barnen, de är mer med, de har barnråd.

I pedagogernas sätt att beskriva och analysera vilken barnsyn de har samt vad denna syn innebär för barnens möjligheter till delaktighet och inflytande i frågor som angår dem, kan vi se att det har lämnats ett större utrymme för barnen att vara med och påverka, att lyfta sina egna frågor i ett sammanhang där de vuxna sitter med och lyssnar. Vi förstår även att pedagogerna har fått rannsaka sina verksamheter

och sina tidigare tankar om vad små barn är kapabla att göra själva. I pedagogernas diskussioner och analytiska resonemang hör vi hur de vid upprepade tillfällen återkommer till betydelsen av att ha en varm och öppen relation till barnen, där detta kopplas till att ha en vaken verksamhet där barnen får bidra och samtidigt känna sig sedda och lyssnade på.

Ett annat exempel som fångat vårt intresse är när en av pedagogerna i fokusintervjun diskuterar hur hen i sin relation till barnen, och i all välmening, agerat alltför styrande. Det har gått upp för denna pedagog att hen tidigare haft en omedveten vana att i sin relation till barnen “förenkla” begrepp som använts i kommunikationen med dem, i tron att de då skulle förstå mer.

Jo, jag har nog blivit mer orädd att jobba med barnen, nu finns inget ’för svårt’ eller att säga rätt ord [på det man berättar och pratar om]. Jag ser mer barnen som kompetenta och rika. När de sedan är mogna tar de det till sig. Så jag är mindre rädd att benämna sakerna vid dess rätt namn, de förstår mer än vad man tror. Så nu t.ex. skulle vi arbeta med teknik, så jag valde ut tre begrepp som jag tänkte att barnen skulle lära sig: konstruktion, stabilitet och tyngdpunkt, detta är ju jättesvåra ord för barnen, men så har jag tagit fram [bilder på] byggnader som de ska bygga: Turning Torso, Eiffeltornet, Öresundsbron. Sen kommer det svåra – de ska bygga pyramider, Globen och sen ska de bygga Lutande tornet i Pisa. Jättekul att ha en plan och sen så ger man dom de här bilderna på byggnader och lägger fram material och sedan se vad som händer och dokumentera och filma allt.

Citatet ger oss en förståelse för hur det med de ”rätta” förutsättning- arna, med frihet att experimentera med annat material, enkelt skapas en inre lust där barnen får använda sin kreativitet. De relationella aspekterna är inbäddade i pedagogens bemötande och öppenhet för barnens kreativa förmåga att lösa olika problem och att förstå svåra ord. Pedagogens uppdukade bord – med bilder på olika byggnader, förslag på material, men även hur barnen uppmuntras att använda annat material om de vill – verkar vara stimulerande och lust- framkallande för barnen. Flera pedagoger bekräftar och ger uttryck för att det (i deras förskola) har blivit vanligare att barnen på ett naturligt sätt är med och planerar, likaså att pedagogerna idag oftare

frågar barnen – det har blivit en pedagogisk verksamhetsidé – vad de vill göra, hur de tänker, känner och hur man kan utveckla saker och ting. Både delaktighetsfrågan och de relationella omsorgs frågorna är synliga under fokusintervju. Även om förskolornas villkor och förut- sättningar tycks se lite olika ut, lyfts betydelsen av dessa aspekter fram.

Fritidspedagogerna återkommer i fokusintervjun (2016-01-11) vid upprepade tillfällen till att det är väldigt viktigt att uppmuntra och ge barnen möjligheter att på olika sätt och i olika miljöer få utrymme att träna och skapa relationella band med alla skolans elever, liksom med alla vuxna som arbetar i skolan oavsett yrkesroller. Detta verkar vara en röd tråd; egentligen oavsett vilken yrkesgrupp vi har intervjuat och pratat med framkommer detta mönster. Fritidspedagogerna säger t.ex. att de på loven numera låter barnen bestämma vad de ska göra några av dagarna. De har t.ex. i närheten av skolan tillgång till en stor idrottshall. Där vill eleverna spela fotboll, bandy eller bara leka tillsammans utan att de vuxna bestämmer exakt vad de ska göra. Pedagogerna har fått backa med sina egna planerade aktiviteter, eftersom de vid en tidigare utvärdering förstått att barnen vill vara med och bestämma själva och skapa sina egna aktiviteter. ”Vi förstod att barnen på sina lov också bara ville stå och hänga, vara ihop, läsa, pyssla, ja göra sådant som de själva ville”, säger en av fritidspedago- gerna. En annan säger att ”[det] är viktigt att vara lyhörd och släppa fram deras åsikter, där vi vuxna ställer upp för dem.”

Vi ser alltså genom de intervjuer och samtal vi har haft, både med olika yrkesgrupper och med elever, att man på Ängsdal arbetar rela- tionellt och strävar efter att skapa förtroendeband mellan pedagoger och barn/elever. Detta har varit synligt för oss när vi har besökt de olika verksamheterna. De relationella aspekterna uppmärksammas och man arbetar på olika sätt med att skapa nya relationer i verk- samheten, även om man också ger uttryck för att detta skulle kunna utvecklas mycket mer.