Sverige har blivit lovad av kommissionen att den svenska arbetsrättsliga modellen kommer lämnas orörd. LO påpekade att det är ytterst EU-domstolen som tolkar direktivet och att kommissionens lovord inte kan ses som en försäkring. Det vi vet är att utifrån det här förslaget kommer Sverige inte behöva införa en lagstadgad minimilön eftersom vi är undantagna de reglerna genom artikel 1.3 i förslaget. Frågan blir istället om vi kommer behöva anpassa utifrån andra artiklar i förslaget.
Utgår vi ifrån artiklarna i förslaget sticker några bestämmelser ut som potentiella problem gentemot den svenska arbetsrättsliga modellen. Som framgår ovan utgörs den svenska arbetsrättsliga modellen av självständiga parter där statens inblandning är begränsad. Det finns dock tillfällen då staten fortfarande är medverkande i lönebildningen, exempelvis genom medlingsinstitutet. Ett direktiv om minimilöner i medlemsstaterna utgör därmed ett eventuellt hot för det system med kollektivavtal som Sverige har genom att beslutanderätten tas ifrån arbetsmarknadens parter. I artikel 3 i förslaget framkommer ett antal definitioner, bland annat för kollektivförhandlingar och kollektivavtal. Dessa termer förekommer redan i den svenska lagstiftningen eller i praxis. Det bli problematiskt med två olika definitioner av samma begrepp och frågor kan uppstå om vilken definition som ska beaktas vid rättsutövande. Det kan även bli problematiskt med förutsägbarheten och begripligheten när flera definitioner finns för samma termer. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att definitionen på sådana termer bättre utvecklas på
146 s. 7, Hartzén och Hettne (2021).
147 s. 7, Hartzén och Hettne (2021).
38 nationell nivå i förhållande till de olika systemens utformning.148 Förslagets definition av kollektivavtal skiljer sig från definitionen i 23 § MBL. Definitionen i MBL säger att kollektivavtal gäller reglering av anställningsvillkoren eller förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Förslagets definition saknar formuleringen övriga förhållanden.
Det framkommer även i 23 § MBL, men inte i förslaget, att parterna inte behöver haft intentionen att ingå ett kollektivavtal för att det ska anses vara ett.
I artikel 4 i förslaget finns bestämmelser om främjandet av kollektivförhandlingar vid lönesättning. I bestämmelsens andra punkt framgår det att i medlemsstater där täckningen för kollektivavtal är under 70 % behöver medlemsstaterna förbättra förutsättningarna för kollektivavtal antingen genom lag eller samråd med arbetsmarknadens parter. Sverige har i nuläget en täckningsgrad på 90% och skulle därmed inte bli aktuell för sådana insatser. Däremot om det blir som Europaparlamentet strävar efter, med ett krav på en täckningsgrad för kollektivavtalen på 90%, skulle Sverige eventuellt behöva genomföra åtgärder. Hur åtgärderna skulle kunna se ut framgår inte av bestämmelserna, men de ska kunna anpassas utifrån de nationella systemen och arbetsmarknadsparternas inställning. Det skulle i så fall innebära att Sverige kan lämna mycket utrymme för arbetsmarknadens parter att själva avgöra de bästa insatserna för att öka täckningsgraden för kollektivavtalen.
Ytterligare en artikel som potentiellt kan gå emot den svenska arbetsrättsliga modellen är artikel 10 om övervakning och uppgiftsinsamling. I bestämmelsen framgår att medlemsstaterna årligen ska lämna in uppgifter till EU, bland annat om kollektivförhandlingarnas täckning och lönenivån för arbetstagare utanför kollektivavtalen. Medlemsstaterna ska även offentligt tillgängliggöra information om minimilöneskydd, kollektivavtal samt bestämmelser om löner.
Vad gäller kollektivförhandlingarnas täckning framgår det redan av Medlingsinstitutets årsrapporter.149 Att offentliggöra kollektivavtalen är däremot något som i nuläget inte är vanligt. De skulle krävas att arbetsmarknadens parter offentliggör kollektivavtalen till allmänheten och inte bara medlemmarna. Det är däremot osäkert hur det skulle påverka den svenska arbetsrättsliga modellen i ett större sammanhang. 150 En lösning är att Medlingsinstitutet som redan har tillgång till kollektivavtalen och lönebildningen även ansvarar för att offentliggöra dem. Det kan vara positivt för förutsägbarheten att kollektivavtalen finns
148 s. 11, Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2020/21:AU6.
149 Se Medlingsinstitutets årsrapport - Avtalsrörelsen och lönebildning 2020.
150 Se s. 10, Hartzén och Hettne (2021).
39 tillgängliga för alla att ta del av och studera. Det kan även underlätta för forskningen att de finns samlade och möjliga att hämta ut från ett ställe, istället för att behöva höra med respektive arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation.
Den sista artikeln som skiljer sig från den svenska arbetsrättsliga modellen är artikel 11 vilken reglerar att enskilda arbetstagare ska ha rätt till prövning om deras rätt till lagstadgad minimilön eller minimilön genom kollektivavtal åsidosatts. För att detta ska överensstämma med det svenska systemet kräver det att arbetstagaren är ansluten till ett kollektivavtal. Är så inte fallet finns det inte förutsättningar för att arbetstagaren ska kunna åberopa att hen inte får lön i enlighet med ett kollektivavtal hen inte är ansluten till. Att enskilda arbetstagare ska ha rätt till prövning kan även skilja sig från den svenska arbetsrättsliga modellen beroende på hur bestämmelsen ska förstås. I Sverige tvistar arbetstagarorganisationerna för medlemmarna och tillvaratar medlemmarnas rättigheter. Om det skulle vara nog för att anses överensstämma med artikel 11 behöver inte Sverige förändra tillvägagångssättet för arbetsrättsliga processer.
Däremot om enskilda medlemmar själva eller enskilda arbetstagare ska anses ha rätt att föra talan om lön i kollektivavtal kan de svenska bestämmelserna behöva ändras.151 Det kan även vara problematiskt om medlemmen är missnöjd med kollektivavtalet men de anslutna parterna är överens om innehållet. Är så fallet kan medlemmen inte klaga hos en domstol eftersom parterna styr innehållet i kollektivavtalet.
Alla arbetstagare i Sverige täcks inte av ett kollektivavtal och har därmed ingen avtalade minimilön eller annan bestämd ersättning. Teoretiskt sätt kan dessa arbetstagares löner vara hur låga som helst eftersom Sverige i sin tur inte har lagstiftning som kan fånga upp dessa arbetstagare. Hur direktivet ska tolkas för dessa arbetstagare är oklart. Eftersom Sverige har minimilöner uteslutande genom kollektivavtal och inte i lagstiftningen är vi undantagna bestämmelserna rörande lagstadgad minimilön i direktivet. Det framkommer inte heller i någon av bestämmelserna eller ingressen att Sverige skulle vara skyldiga att fånga upp dessa arbetstagare på något annat sätt än att fortsätta låta arbetsmarknadens parter arbeta för kollektivavtal. Däremot om Europaparlamentet och ministerrådet skulle komma överens om att alla arbetstagare ska vara täckta av en minimilön så innebär det att åtgärder kommer krävas av den svenska staten och arbetsmarknadens parter för att genomföra det.152 Det kan även vara så att åtgärder kommer krävas av EU-domstolen för att anse att medlemsstaterna uppfyller
151 Se s. 413, Sjödin (2021).
152 Nu är denna utgång inte särskilt trolig med tanke på ministerrådets inställning.
40 direktivet på ett korrekt sätt. En lösning som vissa länder har är som nämnt ovan, allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Fördelen med allmängiltiga kollektivavtal är såklart att ingen arbetstagare kommer stå utanför de villkor arbetsmarknadens parter kommer överens om. Emellertid finns det flera aspekter som kan utgöra problem vid ett införande av allmängiltigförklaring av kollektivavtal i Sverige. Som nämnt ovan finns flera olika konstruktioner för att sträcka ut ett kollektivavtal så att det gäller en hel bransch. Valet av konstruktion kan bli problematiskt. Symboliken i att staten ska, så att säga, godkänna ett kollektivavtal kan uppfattas fel i ett system som så ofta hävdar sin autonomi. Ahlberg nämner problematiken kring vilka som ska kunna ta initiativ till en allmängiltigförklaring, ska exempelvis staten kunna gå emot parternas inställning?153 Det uppstår även frågor kring hur rättegångsordningen mellan en arbetsgivare och en arbetstagare ska se ut som är bundna av ett allmängiltigförklarat kollektivavtal.154 En annan aspekt kring de arbetstagare som inte arbetar under ett kollektivavtal är föreningsrätten. Arbetsmarknaden är något som de flesta medborgare i lämplig ålder befinner sig på oavsett om de vill eller ej. Arbetstagare som inte väljer att vara med i en arbetstagarorganisation stängs ute från vissa av de rättigheter och fördelar som följer med ett kollektivavtal utöver själva avtalet. Ska dessa arbetstagare därav få arbeta under sämre villkor?