I ingressen till direktivet motiverar kommissionen direktivet och behovet av bestämmelserna med hänsyn till de samhällsproblem som finns just nu och som uppstått i och med covid-19-pandemin. Kommissionen menar att tillräckliga minimilöner i hela unionen gynnar inte bara arbetstagarna, utan är även en förutsättning för en hållbar tillväxt för alla och att det kan förhindra låglönekonkurrens mellan medlemsstaterna. Kommissionen anser att minimilöner skyddar lågavlönade i konjunkturnedgångar, exempelvis covid-19 krisen, och då speciellt kvinnor, unga och lågutbildade samt arbetstagare med funktionsnedsättning som har en större sannolikhet än andra grupper att vara minimilönetagare eller låginkomsttagare.53
Kommissionen hänvisar i ingressen till artikel 3 FEU i vilken det anges att EU:s mål bland annat är att främja medborgarnas välfärd och verka för en hållbar utveckling som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Vidare hänvisar kommissionen till artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som anger att varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. I kap II, artikel 2 i den europeiska sociala stadgan uttrycks det att arbetstagare har rätt till skäliga arbetsvillkor.
Det framgår även att arbetstagare har rätt till en skälig lön och att den ska vara tillräcklig för att ge dem och deras familj en godtagbar levnadsstandard. Detta ska säkerställas genom antingen kollektivavtal, lagstadgad minimilön eller annan lösning som är lämplig med hänsyn till de nationella förhållandena, kap II, artikel 4 europeiska sociala stadgan.54 Kommissionen hänvisar även i ingressen till den europeiska sociala pelaren för sociala rättigheter som proklamerades i Göteborg 2017, där det i kapitel II, princip nr 6 framgår att arbetstagare har rätt till en rättvis lön som möjliggör en värdig levnadsstandard och att en tillräcklig minimilön ska säkerställas.55
51 https://www.arbetsvarlden.se/regeringen-ger-gront-ljus-for-europeiska-minimiloner/ [2021-12-27] [16:30].
52
https://www.dn.se/varlden/sigrid-melchior-darfor-har-regeringen-svangt-om-europeiska-minimiloner/?fbclid=IwAR2b4N4g4CSEFPHUvPHoW56zUjLYkRfq-PPt9073fJaLAx-EaU1bUROrh7g [2021-12-10] [11:31].
53 s. 17, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
54 Värt att anmärka är att dessa stadgor inte i sig kan ge EU befogenhet att anta rättsakter på det socialpolitiska området, se Menegatti (2017).
55 s. 16, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
15 2.2.1 Motivering av direktivets utformning
Förslaget till ett direktiv om minimilöner grundar sig på artikel 153.1(b) FEUF vilken säger att unionen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom bland annat området för arbetsvillkor. Det framkommer sedan i artikel 153.2(b) FEUF att det i direktiv genomföras minimikrav utifrån de olika områdena. Kommissionen menar att förslaget om minimilöner i medlemsstaterna inte innehåller några åtgärder som direkt påverkar lönenivån och att undantagen i artikel 153.5 FEUF, vilken säger att EU inte får tillämpa bestämmelserna i artikeln på löneförhållanden, inte överskrids. De menar även att de minimikrav som tillåts enligt artikel 153.2 FEUF inte överskrids med direktivet.56 Resonemanget utvecklas sedan i punkt 16 i ingressen till direktivet. Kommissionen menar att deras syfte inte är att harmonisera minimilönenivån i hela EU, inte heller ämnar de inrätta en enhetlig metod för fastställandet av minimilöner som ska gälla i alla medlemsstater. Kommissionen anser inte att direktivet inkräktar på medlemsstaternas eller parternas frihet att fastställa minimilöner, lagstadgade eller genom kollektivavtal, utan de vill ge utrymme för varje medlemsstats traditioner och särdrag på området. De medlemsstater där minimilön uteslutande garanteras genom kollektivavtal ska inte behöva införa en lagstadgad minimilön.57 Kommissionen påpekar i bakgrunden till direktivet att minimilöner är en viktig åtgärd för att möjliggöra för en ekonomisk återhämtning efter covid-19-krisen och den påverkan den haft på ekonomin. De vill att minimilönerna ska uppgå till en nivå där den kan ge arbetstagarna en skälig levnadsstandard, något som inte är en realitet i majoriteten av de medlemsländer som har lagstadgad minimilön idag. Kommissionen menar samtidigt att de vill ta hänsyn till de nationella systemen och att lönesättningen är utformad utifrån varje medlemsstats förutsättningar.58 Förslaget till direktiv anses vara förenligt med EU:s politik på andra områden då förslaget kommer bidra till EU:s mål på det sätt de kommer till uttryck i artikel 3 FEU och artikel 151 FEUF.59
Kommissionen motiverar i förslaget varför det är förenligt med subsidiaritetsprincipen. De är medvetna om att löner på nationell nivå faller under medlemsstaternas behörighet men de stora skillnaderna i minimilöner skapar en stor ojämlikhet på den inre marknaden. Kommissionen
56 s. 6, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
57 Artikel 1.3, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
58 s. 2, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
59 s. 5, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
16 likställer minilöner med arbetsvillkor och menar att för att kunna säga att en arbetstagare har rimliga arbetsvillkor är det avgörande om den minimilön som finns kan garantera en skälig levnadsstandard.60 Det här menar kommissionen bäst kan åtgärdas på unionsnivå. De befarar även att i och med den nedåtgående trenden över arbetstagare som omfattas av kollektivavtalsförhandlingar, är en minimilön nödvändig för att skapa lika villkor på den inre marknaden. Det finns en risk enligt kommissionen att utan åtgärder på unionsnivå kan enskilda medlemsländer vara mindre benägna att förbättra sina minimilöner.61 Att låta åtgärderna beslutas på unionsnivå i stället för nationell nivå kommer bland annat skapa tydligare förväntningar och stärka förtroendet mellan medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.
Kommissionen anser att direktivet är en ram för minimistandarder men vill inte att det ska hindra medlemsstater att upprätta högre standarder. Medlemsstaters nationella traditioner och arbetsmarknadens parters avtalsfrihet ska respekteras och inte påverkas av direktivet.62
2.2.2 Det rättsliga innehållet i förslag till direktiv om minimilöner
Direktivet är uppdelat i fyra kapitel i vilken kapitel två är riktat till de medlemsstater som redan har en lagstadgad minimilön eller ämnar ha en i framtiden. Det framkommer i artikel 1.3 att medlemsstater med lönesättning uteslutande genom kollektivavtal inte ska behöva införa en lagstadgad minimilön och därmed är kapitel två uteslutet för dessa medlemsstater.
Av direktivets första kapitel framkommer att direktivet är till för att sätta en ram för tillräckliga minimilöner i unionen och säkerställandet av arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd, antingen genom kollektivavtal eller lag. Samtidigt kan utläsas att direktivet inte ska påverka arbetsmarknadens parters självständighet eller deras rätt till förhandling och ingående av avtal, artikel 1.1. Direktivet ska likaså inte påverka medlemsstaternas val av huruvida de väljer att tillgodose en minimilön enligt direktivet, artikel 1.2. Tillämpningsområdet för direktivet är arbetstagare i unionen som har ett anställningsavtal eller anställningsförhållande. I artikel 3 finns definitioner på ett antal termer som förekommer i direktivet; minimilön, lagstadgad minimilön, kollektivförhandlingar, kollektivavtal och kollektivförhandlingars täckning.
Direktivet vill även främja kollektivförhandlingar om lönesättning och därmed ska
60 s. 6, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
61 s. 6, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
62 s. 7, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
17 medlemsstaterna där kollektivförhandlingar inte är utvecklade i en hög grad hjälpa till att bygga upp och stärka arbetsmarknadens parters kapacitet att löneförhandla.63 I artikel 4 anges att om kollektivavtalens täckningsgrad är under är 70 % behöver åtgärder införas av medlemsstaten.
I kapitel två ska medlemsstaterna enligt artikel 5 säkerställa att minimilönen styrs av kriterier som är ämnade att uppnå skäliga arbetsvillkor och levnadsstandard. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om dessa kriterier men direktivet har en lista med minimikrav.
Kriterierna är köpkraften hos minimilönen, bruttolönernas allmänna nivå och fördelning, bruttolönens ökningstakt och arbetsproduktionens utveckling. Medlemsstaterna ska se till att minimilönen uppdateras regelbundet för att säkerställa att den är tillräckliga. Det finns utrymme för minimilönen att variera mellan grupper av arbetstagare så länge de inte är diskriminerande och proportionerliga. I artikel 6 framkommer att avdrag som sänker den individuella lönen till under minimilönen kan vara godtagbart om vissa kriterier uppfylls. Det är även upp till medlemsstaterna att låta arbetsmarknadens parter delta vid utformningen av minimilöner och säkerställa, genom bland annat kontroller och riktlinjer för myndigheter, att arbetstagare får tillgång till en minimilön, artikel 7-8.
Direktivets tredje kapitel berör samtliga medlemsstater och enligt artikel 9 ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder vid offentlig upphandling och säkerställa att upphandlingskontraktet följer kollektivavtal, och eventuella lagstadgade minimilöner. Medlemsstaterna ska även årligen lämna uppgifter till kommissionen om hur arbetet med lagstiftade minimilöner fortskrider. Även för de medlemsstater där minimilöner endast tillgängliggörs genom kollektivavtal ska de årligen rapportera till kommissionen, artikel 10. Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagare har rätt till prövning och tvistelösning om deras rätt till minimilön åsidosätts och att sanktioner kan utgå vid överträdelse av de nationella bestämmelserna om minimilön, artikel 11-12.
Direktivets avslutande kapitel behandlar utöver, genomförande, införlivande, ikraftträdande, utvärdering och adressater av direktivet, ett krav på medlemsstaterna att säkerställa att alla nationella åtgärder som genomförs för införlivandet av direktivet når både arbetstagare och arbetsgivare, artikel 14. Enligt artikel 16 hindrar inte bestämmelserna i direktivet medlemsstaterna från att införliva mer förmånliga åtgärder för de berörda arbetstagarna, men
63 Med kollektivförhandlingar menar direktivet förhandlingar mellan en arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation där de fastställer arbetsvillkor och anställningsvillkor.
18 ska inte utgöra ett giltigt skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare i en medlemsstat.