Subsidiaritetsprincipen innebär att för områden där EU inte har exklusiv befogenhet, ska EU endast vidta åtgärder om medlemsstaterna inte själva kan uppnå åtgärden i tillräcklig utsträckning utifrån målen fastställda i fördragen, artikel 5.3 st. 1 FEU. Subsidiaritetsprincipen är till för att vara en försäkran att åtgärderna EU vidtar inte bättre kan genomföras hos medlemsstaterna på central, regional eller lokal nivå. Principen skulle även kunna benämnas närhetsprincipen och förstås som att om en åtgärd resulterar i ett lika bra eller bättre resultat på nationell eller lokal nivå ska det inte genomföras på unionsnivå.13 Subsidiaritetsprincipen
13 s. 46, Nyström (2011).
8 överensstämmer med målsättningen att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt vilket framgår av artikel 10.3 FEU. Tillhörande subsidiaritetsprincipen finns ett protokoll i vilken det framgår hur EU:s institutioner ska tillämpa principen.14 Varje institution för EU ska fortlöpande i sitt arbete säkerställa att subsidiaritetsprincipen följs.15 Subsidiaritetsprincipen ska beaktas under hela processen för en lagstiftningsakt och det krävs att kommissionen motiverar sitt beslut i förslaget om varför åtgärden bäst kan genomföras på unionsnivå.16
Bedömningen av subsidiaritetsprincipen sker först och främst genom att EU:s institutioner beaktar principen under framtagandet av rättsakter.17 Det framgår inte av artikel 5 FEU eller i det tillhörande protokollet hur bedömningen närmare ska ske och EU-domstolens praxis blir därför relevant att studera.18 En avgörande aspekt i bedömningen om en rättsakt är i enlighet med subsidiaritetsprincipen är frågan om huruvida det mål som är uppställda i fördragen och som EU:s institutioner ska följa bättre uppnås på unionsnivå.19 EU-domstolen har uttalat sig om att vid bedömningen om huruvida målen bättre uppnås på unionsnivå kan sådant som olika måls samspel med varandra tas i beaktning.20 Det uttrycks även i en annan dom att när det krävs samspel eller koordinering kring flera olika områden eller målsättningar bedöms åtgärden vara bättre lämpad att genomföras på EU-nivå.21 En åtgärd är också bättre lämpad på EU-nivå när det krävs att olikheter undanröjs för att säkerställa en enhetlig tillämpning och genomförande av åtgärder.22 Det vill säga när problemen som kräver åtgärder är så pass omfattande att medlemsstaterna själva inte kan komma överens eller själva införa tillräckliga åtgärder kan det anses bättre att EU reglerar åtgärderna.23
Om medlemsstaterna ifrågasätter huruvida lagstiftningsakten är i enlighet med subsidiaritetsprincipen finns två mekanismer för att kunna kontrollera det. Det kan dels genomföras en rättslig prövning dels en politisk prövning. En rättslig prövning kan genomföras
14 Art. 5.3 st. 2 FEU; Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
15 Art. 1, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
16 Art. 5, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
17 Art. 1, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
18 Se det tidigare Amsterdamprotokollet, Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna (1997), där flera av bedömningskriterierna inte blev med till protokoll n 2.
19 p. 180, 491/01 British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacoo, EU:C:2002:741; p. 77, C-58/08 Vodafone m.fl. mot Secretary of state for business and regulatory reform, EU:C:2010:321; p. 76, C-176/09 Luxembourg mot Parliament and Council, EU:C:2011:290; p. 45, C-508/13 Estland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, EU:C:2015:403.
20 p. 48, C-508/13.
21 p. 77-78, C-58/08.
22 p. 181-182, C-491/01.
23 Se s. 520, Kumm (2006).
9 om en medlemsstat väcker talan hos EU-domstolen om att subsidiaritetsprincipen för en lagstiftningsakt har åsidosatts.24 För en politisk prövning sker det genom medlemsstaternas parlament. När ett utkast till en lagstiftningsakt översänds till det nationella parlamentet har medlemsstaten åtta veckor på sig att göra en bedömning huruvida akten överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Skulle parlamentet komma fram till att så inte är fallet ska de lämna över ett motiverat yttrande med skälen till inställningen till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.25 Varje nationellt parlament har två röster var och skulle minst en tredjedel av det totala antalet röster stå bakom motiverade yttranden om att utkastet till lagstiftningsakten inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen ska utkastet omprövas.26 Denna procedur omnämns som det gula kortet.27 Efter en omprövning kan det beslutas att antingen behålla utkastet som det är, ändra det eller dra tillbaka det. Oavsett beslut ska det motiveras.28 Skulle en enkel majoritet av de totala rösterna från parlamenten anse att utkastet strider mot subsidiaritetsprincipen ska det även då ske en omprövning av förslaget. Det här är vad som omnämns som ett orange kort.29 Kommissionen kan vid detta tillfälle besluta om att antingen behålla utkastet, ändra eller dra tillbaka det. Om de skulle välja att behålla utkastet krävs det att de lämnar ett motiverat yttrande över varför de anser att förslaget överensstämmer med subsidiaritetsprincipen.30 Förslaget går sedan vidare till Europaparlamentet och rådet som ska beakta både parlamentets och kommissionens yttranden.31 Om en majoritet på 55 % av rådsmedlemmarna eller en majoritet av de angivna rösterna i Europaparlamentet anser att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen behandlas inte förslaget vidare.32
Kraven för att nå upp till de gula och orangea korten har hittills varit svåra att möta och det har skett endast en gång att tillräckligt många röster lagts för ett gult kort. Det gällde ett förslag från kommissionen om en förordning för att förtydliga samspelet mellan sociala rättigheter och etableringsfriheten samt friheten att tillhandahålla tjänster. Förordningen rörde bland annat strejkrätten vilket ett flertal medlemsstater motsatte sig och valde därmed att lämna ett motiverat yttrande. De flesta medlemsstater ifrågasatte valet av rättslig grund för förslaget och
24 Art. 8, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna; art. 263 FEUF.
25 Art. 6, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
26 Art. 7 p. 2, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
27 Det gula kortet är en referens till fotbollens gula kort. Eftersom det sker en omprövning och inte ett stopp uppfattades det gula kortet vara mer passande som en liknelse än det röda kortet. s. 438, Louis (2008).
28 Art. 7 p. 2, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
29 Det orangea kortet anspelar på trafikljus men är även en referens till mekanismens nederländska ursprung i och med att orange är en väl använd färg av Nederländerna. s. 438, Louis (2008).
30 Art. 7 p. 3, Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
31 Art. 7 p. 3(a), Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
32 Art. 7 p. 3(b), Protokoll (n 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
10 vissa påpekade undantaget för EU att reglera strejkrätten i artikel 153.5 FEUF.33 Kommissionen ansåg inte att förslaget stred mot subsidiaritetsprincipen men valde ändå att dra tillbaka förslaget eftersom de uppfattade att det politiska stödet inte fanns.34
33 s. 7, Rapport från Kommissionen årsrapport 2012 om subsidiaritet och proportionalitet Bryssel den 30.7.2013 KOM(2013) 566 Slutlig.
34 s. 8, Rapport från Kommissionen årsrapport 2012 om subsidiaritet och proportionalitet Bryssel den 30.7.2013 KOM(2013) 566 Slutlig.
11
2 Förslag till direktiv för lönesättning i EU:s medlemsländer
Nedan kommer jag beskriva processen för direktivets eventuella antagande. Därefter kommer jag redogöra för direktivets rättsliga utformning med utgångspunkt i det förslag som utarbetats av kommissionen. Sist i kapitlet kommer jag redogöra för EU:s befogenheter att reglera medlemsstaternas löneförhållanden.