Processen för direktivet genomförs i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet vilket framkommer i artikel 294 FEUF. Det innebär att kommissionen först lägger fram ett förslag till direktiv för Europaparlamentet och ministerrådet att ta ställning till. Lagstiftningsförfarandet kan pågå olika lång tid beroende på om de olika aktörerna kommer överens om innehållet i förslaget. En första behandling sker alltid men antas inte lagstiftningsakten efter den första behandlingen kan det även utökas till en andra och tredje behandling. Den första behandlingen innebär att Europaparlamentet ska anta sin ståndpunkt över förslaget och översända det till ministerrådet, se artikel 294.3-4 FEUF. Ministerrådet kan i sin tur anta Europaparlamentets ståndpunkt och då är akten antagen i enlighet med artikel 294.4 FEUF. Är ministerrådet däremot inte nöjd med Europaparlamentets ståndpunkt ska de istället sända över sin ståndpunkt till Europaparlamentet, se artikel 294.5 FEUF. Sker det senare går de vidare till den andra behandlingen där Europaparlamentet har möjlighet att svara på rådets ståndpunkt, se artikel 294.7 FEUF. För tillfället är förslaget till direktiv om minimilöner framme vid den första behandlingen och det är nu upp till Europaparlamentet och ministerrådet att komma överens.
Innan kommissionen föreslog ett direktiv om minimilöner samrådde de med arbetsmarknadens parter på unionsnivå i enlighet med artikel 154.1-2 FEUF. Kommissionen har till uppgift att främja samtal mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå och ska, innan de lägger fram förslag som berör det socialpolitiska området, samråda med parterna om unionsåtgärder i två steg. Det första steget är ett samråd om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd, artikel 154.2 FEUF.35 Visar det sig att en unionsåtgärd är önskvärd ska kommissionen återigen samråda med parterna om det planerade innehållet i unionsåtgärden. Arbetsmarknadens parter ska därefter avge ett yttrande eller rekommendation till rådet, artikel 154.3 FEUF.36 Samtliga
35 Se samrådsdokument, First phase consultation of the social partners under article 154 TFEU on a possible action addressing the challenges related to fair minimum wages (inte översatt till svenska) C(2020) 83 final.
36 Se samrådsdokument, Second phase consultation of the social partners under article 154 TFEU on a possible action addressing the challenges related to fair minimum wages (inte översatt till svenska) C(2020) 3570 final.
12 arbetstagarorganisationer kommissionen konsulterade var positiva till en reglering av minimikrav för minimilöner i EU men ingen av arbetsgivarorganisationerna önskade ett bindande direktiv.37 Det finns en möjlighet för arbetsmarknadens parter på unionsnivå att förhandla för att ingå avtal på unionsnivå om samma unionsåtgärder som kommissionen föreslår enligt artikel 155.1 FEUF. Parterna var dock inte överens om att inleda förhandlingar för att bestämma en reglering av minimilöner.38
Efter samråd mellan parterna och ytterligare arbete föreslog kommissionen ett direktiv om minimilöner i oktober 2020. De nationella parlamenten hade, som tidigare framgått, åtta veckor på sig att bedöma huruvida akten överensstämmer med subsidiaritetsprincipen för att sedan lämna ett yttrande. Arbetsmarknadsutskottet i Sverige utredde frågan om subsidiaritet och lämnade ett förslag till riksdagen om att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 7.1 protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilket riksdagen biföll.39 Arbetsmarknadsutskottet ansåg bland annat att frågan om minimilöner och lönebildning inte faller inom EU:s befogenheter och det var därmed svårt att se hur åtgärderna skulle kunna bidra till tillräckliga och skäliga löner på nationell nivå med dessa begränsningar i åtanke.40 Arbetsmarknadsutskottet påpekade även att medlemsstaternas olika ekonomiska och sociala förutsättningar påverkar lönenivåerna och menade att det därför skulle vara bättre att genomföra åtgärder på nationell nivå istället för unionsnivå.41 Utskottet ifrågasatte även kommissionens argumentation att förslaget föll inom subsidiaritetsprincipen. Kommissionen menade att åtgärder på EU-nivå skulle bidra till lika villkor på den inre marknaden, men arbetsmarknadsutskottet tyckte att det argumentet inte var relevant eftersom syftet med förslaget var att förbättra arbets- och levnadsvillkoren. Arbetsmarknadsutskottet reagerade även på att förslaget till direktiv innehöll definitioner av begrepp som minimilön, kollektivförhandlingar och kollektivavtal. De ansåg att det är begrepp som bäst utvecklas på nationell nivå med hänsyn till de olika medlemsstaternas förutsättningar.42 Sverige var inte ensam om att anse att förslaget stred mot subsidiaritetsprincipen. Även Danmark var tveksam
37 s. 4, Second phase consultation of the social partners under article 154 TFEU on a possible action addressing the challenges related to fair minimum wages C(2020) 3570 final.
38 s. 5, Second phase consultation of the social partners under article 154 TFEU on a possible action addressing the challenges related to fair minimum wages C(2020) 3570 final.
39 Riksdagsskrivelse 2020/21:138, Riksdagens protokoll 2020/21:54.
40 Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2020/21:AU6 s. 10.
41 Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2020/21:AU6 s. 11.
42 Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2020/21:AU6 s. 11.
13 till förenligheten med fördragen och subsidiaritetsprincipen och lämnade ett yttrande.43 Det var däremot inte tillräckligt många röster för att kunna utfärda ett gult kort. 44
Det var inte endast det svenska arbetsmarknadsutskottet och riksdagen som var missnöjda utan även arbetsmarknadsparterna var skeptiska till direktivet. LO befarar att direktivet kommer leda till sänkta löner och att den svenska arbetsrättsliga modellen på sikt hotas genom att politikerna tar över lönebildningen. 45 Sverige blev innan direktivet offentliggjordes lovade av kommissionen att direktivet inte skulle påverka den svenska arbetsrättsliga modellen och att vi inte skulle bli tvingade att lagstifta om minimilöner.46 LO uttrycker däremot att kommissionen inte kan lova det utan att det ytterst är EU-domstolen som gör den rättsliga bedömningen.47 LO har också tillsammans med Svenskt Näringsliv och PTK yttrat sig om direktivet och ifrågasätter starkt EU:s rättsliga grund för att föreslå ett direktiv om minimilöner. De anser att blir det staten, istället för parterna, som verkar för lönebildningen kommer det leda till att lönesättningen blir mindre flexibel och sämre branschanpassad. 48
Europaparlamentet har under hösten tagit fram ett eget förslag till direktiv om minimilöner som de efter årsskiftet 2021/2022 ska börja förhandla med ministerrådet. Europaparlamentets förslag är strängare än kommissionens, bland annat vill de att minimilöner ska omfatta alla arbetstagare. De vill även att de länder med kollektivavtalsbärande system ska ha en täckning för arbetstagarna på 90 % annars behöver staten införa en handlingsplan och åtgärder för att möjliggöra för arbetsmarknadens parter att komma överens.49 Sveriges representant har i sin tur röstat ja i ministerrådet till rådets egna förslag om direktivet för minimilöner som kommer vara utgångspunkten i förhandlingarna med Europaparlamentet.50 Ministerrådets förslag innebär att direktivet enbart ska vara ett ramverk och främja tillräckliga minimilöner, däremot enbart för de länder som redan har en lagstadgad minimilön. Ministerrådets vill, likt kommissionen, att direktivet ska främja kollektivavtalsförhandlingar. Fortfarande finns
43
14 undantaget om att länder där lön endast regleras genom kollektivavtal ska vara undantagen delar av direktivet.51 En tanke om varför Sverige svängt i frågan är att förslaget från ministerrådet nu är så pass vagt att det inte hotar den svenska arbetsrättsliga modellen.52