Det framkommer inte av artikel 153.5 FEUF hur begreppet löneförhållande ska förstås eller vad det omfattar. Sett till ordalydelsen kan det uppfattas som att löneförhållanden innefattar alla frågor relaterade till lön. Det stämmer däremot inte. Utifrån praxis kan vi delvis utläsa hur undantaget om löneförhållande ska förstås. Initialt kan, enligt min mening, konstateras att åtgärder som innebär en direkt påverkan i fastställandet av lön omfattas av undantaget i artikel 153.5 FEUF. Det uttrycks både i förhandsavgörandet Alonso och Impact att undantaget om löneförhållanden ska tolkas restriktivt så att områdena listade i artikel 153.1 FEUF inte begränsas och förlorar sitt syfte. Istället innebär undantaget att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter har rätt att fastställa lönenivåerna genom kollektivavtal eller lagstiftning. EU ska inte kunna harmonisera på området och inte heller reglera storleken på lön eller de olika beståndsdelarna för den lön som utgår. I Impact hänvisar EU-domstolen till kommissionen som uttryckt att EU inte direkt ska reglera fastställandet av löner för medlemsstaterna och det innefattar ett förbud mot likriktning av löner samt ett förbud mot införande av en minimilön på gemenskapsnivå. Det kan, som jag ser det, möjligen förstås som att förbudet antingen gäller varje form av reglering av minimilöner i EU eller ett förbud mot en enhetlig minimilön för hela unionen där EU beslutar om samma lönenivå för alla medlemsstater i euro och cents.140
I Dellas tar EU-domstolen resonemanget kring lön ett steg längre och säger att det inte är möjligt för EU att införa minimiregler om lön i direktiv rörande arbetstagares hälsa och säkerhet.
Skillnaden mellan förhandsavgörandet Dellas och de två ovan är att i Dellas är direktivet motiverat med artikel 153.1(a) FEUF om hälsa och säkerhet medan för de två andra fallen är direktivet i fråga motiverat med artikel 153.1(b) FEUF om arbetsvillkor. Domstolen konstaterar att lön ingår i begreppet arbetsvillkor och därmed kan undantaget i artikel 153.5 FEUF behöva tolkas mer restriktivt för att inte urvattna bestämmelsen. Detta skiljer sig från
140 Eller annan lämplig valuta.
35 förhandsavgörandet Dellas genom att domstolen menar att säkerhet och hälsa i arbetet inte direkt är relaterat till lön. Det är därmed svårt att avgöra om uttalandet av EU-domstolen, att det inte är möjligt för EU att inför minimiregler om lön, går att applicera på alla punkter i artikel 153.1 FEUF eller bara relaterat till området i artikel 153.1(a) om hälsa och säkerhet. I Specht m.fl. menar EU-domstolen att det ska göras skillnad på begreppet löneförhållanden och direkt fastställande av lönebeloppet. Där löneförhållanden fortfarande är inom EU:s befogenhet medan fastställande av själva lönebeloppet inte är det. I Matzak är EU-domstolen mer kortfattade kring löneförhållanden och konstaterar kort att arbetstagarnas lön omfattas av undantaget i artikel 153.5 FEUF och därmed har EU inte befogenhet att reglera på området.
Att undantaget innefattar direkt påverkan i fastställandet av lön stöds av ett flertalet rättsvetare.141 Hur den direkta påverkan ska förstås är däremot otydligare. EU-domstolen tycks mena att en reglering av storleken på lönen eller beståndsdelarna av lönen är förbjudet och innebär därmed en direkt påverkan av lön. Det här framkommer av formuleringarna i målen Alonso, Impact och Dellas. Däremot får inte undantaget tolkas så att de områden där EU har befogenhet förlorar sitt syfte, det kan därmed krävas en indirekt påverkan av lön för att säkerställa att målen blir uppfyllda. Här verkar EU-domstolen göra skillnad på de grunder EU väljer att motivera direktiv med. Arbetsvillkor känns självklart att det kan innefatta lön eftersom det är en väsentlig del av de villkor arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om vid en anställning. Däremot verkar EU-domstolen inte anse att lön ingår under hälsa och säkerhet för arbetstagare. EU-domstolen uttrycker även i Impact att en minimilön eller en harmonisering av lönerna inom unionen är otänkbar. Uttalandet kan förstås på lite olika sätt. Innebär det att minimiregler om en minimilön i medlemsstaterna är otillåten eller innebär det ett förbud för EU att införa en enhetlig minimilön för alla medlemsstater?
Förslaget till ett direktiv om minimilöner i medlemsstaterna som kommissionen lagt fram innebär inte att de bestämt en och samma minimilön för alla medlemsstater att omvandla till lämplig valuta. De menar att de vill främja framkomsten och etableringen av en minimilön stor nog för arbetstagare att kunna leva på. Kommissionen anser att direktivet endast innehåller minimikrav i enlighet med artikel 153.2b FEUF och att de lämnar fastställandet av storleken på lönerna till arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna. Det främsta argumentet med vilken kommissionen motiverar förslagets förenlighet med fördraget är att det ”…inte innehåller
141 Di Federico (2020), Hartzén och Hettne (2021), Sjödin (2021).
36 några åtgärder som direkt påverkar lönenivån…”. 142 Kommissionen verkar med den formuleringen följa EU-domstolens praxis och menar att en indirekt påverkan av lön är inom EU:s befogenhet.
Jag håller inte med kommissionen och menar att förslaget till viss del direkt blandar sig i löneförhållanden i medlemsstaterna och därmed går utanför sin befogenhet enligt fördraget. Det framgår av artikel 5 i förslaget, vilket berör medlemsstater med en lagstadgad minimilön, att medlemsstaterna ska förhålla sig till ett antal kriterier vid fastställandet av storleken på minimilönen. Det är bland annat kriterier om minimilönens köpkraft, bruttolönens allmänna nivå och arbetsproduktivitetens utveckling. Kriterierna kommer sedan styra minimilönens utformning. Kriterierna kommer ha en direkt påverkan på lönen för de medlemsstater som har en lagstadgad minimilön. Det finnas även begränsat utrymme att frångå kriterierna. EU kommer inte, om det här förslaget leder till ett direktiv, att bestämma minimilönerna i medlemsstaterna ner till euro och cent men de har ställt upp tillräckligt med kriterier för att begränsa medlemsstaterna i sitt beslutandsfattande. Vilket skulle kunna ses som att de reglerar lönebeloppet. 143 Det skulle även gå emot uttalanden av EU-domstolen om att det inte är möjligt för EU att reglera de olika beståndsdelarna för den lön som utgår. Arbetslivsdirektivet exemplifierar skillnaden mellan direkt och indirekt påverkan i enlighet med EU-domstolens praxis.144 Direktivets syfte är att förhindra diskriminering på arbetsplatsen och en av tillämpningsområdena för direktivet är anställnings- och arbetsvillkor, inklusive lön. Direktivet ställer däremot inte upp kriterier eller ramar för hur lönen ska fastställas utan endast att det inte ska förekomma diskriminering vid beslutande om löner för arbetstagare. Arbetslivsdirektivet skiljer sig därmed från förslaget om minimilöner där den senare även, som nämnt ovan, fastställer ett antal kriterier för minimilönerna. Utöver artikel 5 i förslaget är resterande artiklar allmänt hållna och svåra att avgöra om de direkt kommer påverka lönesättningen i medlemsstaterna på det sätt som EU-domstolen menar. 145
Hartzén och Hettne anser att förslaget inte strider mot undantaget om löneförhållanden och att det är fullt möjligt för EU att införa regleringar som indirekt påverkar löneregleringen. De föreslår att det kan leda till missförstånd i och med att den svenska versionen av FEUF använder
142 s. 6, Förslag till europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i europeiska unionen, oktober 28, 2020, KOM(2020) 682 Slutlig.
143 Se s. 412, Sjödin (2021).
144 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling.
145 Jfr dock s. 413 Sjödin (2021).
37 begreppet löneförhållanden medan den engelska versionen använder begreppet pay.146 Det kan alltså förstås som att de menar att begreppet löneförhållande har en annan bemärkelse än engelskans pay och att om kommissionen arbetat utifrån den engelska versionen så är det inom befogenheterna. Däremot så använder sig exempelvis den danska versionen av lønforhold liknande den svenska löneförhållanden, vilket Hartzén och Hettne nämner. Det innebär således inte automatiskt att den svenska versionen är den som ska ifrågasättas, särskilt inte då det framgår av artikel 55 FEU att de uppräknade språkversionerna har samma giltighet. Det får antas att uttrycken är väl valda för att överensstämma med varandra och besitta en motsvarande innebörd. Däremot som författarna antyder kan det vara något att studera om det uppfattas som att de olika versionerna skiljer sig åt.147