Europeiska riktlinjer för export av vapen (debatt)

Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om EU:s uppförandekod för vapenexport.

Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) För det första vill jag för rådets räkning uttrycka vår tillfredsställelse med de traditionellt goda förbindelserna och det goda samarbetet mellan rådets grupp för konventionell vapenexport, COARM, och Europaparlamentet, närmare bestämt underutskottet för säkerhet och försvar. Jag är övertygad om att detta välorganiserade och utmärkta samarbete kommer att fortsätta i framtiden, och därför välkomnar jag dagens debatt.

Låt mig säga några ord om EU:s uppförandekod för vapenexport. Som vi vet antogs denna kod 1998. Den gav EU ny kraft i kontrollen av vapenhandeln. I enlighet med denna kod började unionen att ta fram årliga rapporter som faktiskt är rapporter om genomförda vapentransaktioner.

I år kommer vi att utarbeta en tionde årsrapport. Jag bör också nämna att dessa rapporter har blivit allt tydligare och mer informativa. Till följd av vapenkoden har de flesta medlemsstaterna under de senaste åren börjat offentliggöra sina nationella årliga rapporter om vapenexport och militär utrustning. Under 2003 upprättade EU sin egen förteckning över de vapen och den militära utrustning som ska omfattas av koden och inledde en mer ingående samordning av politiken för export till enskilda tredjeländer. Medlemsstaterna utbyter även information om icke godkänd respektive genomförd vapenexport.

Denna dynamik har överförts till internationella organisationer, särskilt organisationer där EU-medlemsstater spelar en viktig roll. Detta gäller särskilt Wassenaar-arrangemanget.

Koden förbättrades 2006 och 2007, specifikt genom tillägg till användarmanualen.

Som vi vet är vapenkoden inte ett rättsligt bindande dokument. Medlemsstaterna har emellertid ingått ett politiskt åtagande att följa kodens bestämmelser. Det har tidigare förekommit försök att bygga på koden genom att lägga till en gemensam ståndpunkt som skulle vara ett rättsligt bindande dokument, som medlemsstaterna skulle behöva följa när de exporterar vapen. Det finns dock än så länge ingen överenskommelse om att anta en sådan gemensam ståndpunkt. Det slovenska ordförandeskapet verkar för att ståndpunkten ska antas under sin ordförandeperiod, det vill säga under det första halvåret, eller att man åtminstone uppnår påtagliga framsteg i denna riktning.

Den bästa möjligheten för att göra framsteg är kanske utarbetandet av EU:s tionde rapport om kodens genomförande. Men för tillfället kan vi inte med säkerhet förutsäga om vår önskan kommer att uppfyllas. Detta hindrar naturligtvis inte att vi försöker. Vi kommer därför att uppmana alla medlemsstater att ge oss sina yttranden i denna fråga och vi ska försöka uppmuntra dem att samarbeta för att nå en gemensam ståndpunkt. Om det inte finns några hinder kommer det slovenska ordförandeskapet att med glädje slutföra godkännandeförfarandet och lämna en rapport till alla berörda institutioner, särskilt till parlamentet.

Tillåt mig säga några korta ord om två andra prioriterade ämnen: den gemensamma ståndpunkten om vapentransaktioner och handel med militär utrustning, och medlemsstaternas insatser för att anta internationellt bindande avtal om vapenhandel.

EU antog riktlinjer för vapentransaktioner 2001 och den gemensamma ståndpunkten antogs 2003. Genom att anta denna ståndpunkt åtog sig medlemsstaterna en skyldighet att införa ståndpunktens innehåll i sin nationella lagstiftning och därmed reglera vapentransaktioner och handel med militär utrustning. För tillfället har 20 medlemsstater infört punkterna i denna gemensamma ståndpunkt i sin nationella lagstiftning medan 7 ännu inte har slutfört processen. Ordförandeskapet kommer att följa framstegen i denna fråga, och de stater som inte har slutfört processen kommer att uppmuntras att göra detta så snart som möjligt.

Nu över till den sista frågan: det internationella avtalet om vapenhandel. Detta är ett av nyckelprojekten i nedrustningen. Som ni vet har Europeiska rådet nyligen fattat ett beslut om att stödja det internationella avtalet. Ramen för gruppens sammansättning av regeringsexperter som är verksamma inom detta område bekräftades vid förra årets generalförsamling. Informationen om gruppens inledande arbete är uppmuntrande. Inte desto mindre kommer denna process att kräva stora insatser och mycket arbete.

Inom ramen för vår verksamhet kommer vi att nära följa gruppens arbete och stödja den process som leder till det internationella avtalet.

Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen . − (EN) Herr talman! Jag tog lite extra tid när det gällde Irak, men jag ska försöka kompensera detta tidsmässigt genom att vara lite mer kortfattad nu.

Även om ansvaret för att kontrollera och övervaka vapenförsäljningen främst vilar på medlemsstaterna och därför också på rådet, har kommissionen också en tydlig del i detta genom sitt bidrag till genomförandet av EU:s strategi för handeldvapen och lätta vapen inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Vi sätter stort värde på den effektiva kontrollen och övervakningen av EU:s vapenexport.

Vi är fortsatt angelägna att europeiska kontroller ska uppmuntra andra regioner att åtminstone anta och tillämpa minimistandarder, för att säkra att legitim export inte senare omdirigeras och därmed förvärrar väpnade konflikter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

I detta sammanhang fortsätter kommissionen att aktivt arbeta med medlemsstaterna, tredjeländer, internationella organisationer och andra för ta itu med finansieringen av olaglig vapenhandel, som ofta är kopplad till olaglig handel med andra varor (särskilt narkotika), till exempel diamanter.

Vi i kommissionen drog nytta av vårt ordförandeskap för Kimberleyprocessen förra året för att verka för att kontroller tas fram för att förhindra och avskräcka från användning av diamanter som finansierar rebellgruppers vapenköp. I nära samarbete med relevanta tullmyndigheter kommer vi att vidta framåtriktade åtgärder enligt det nya stabilitetsinstrumentet för att bekämpa olaglig vapenhandel med flyg, och särskilt inrikta oss på flygresor till och inom Afrika. Vi har också en roll i genomförandet av vapenembargon genom att förbjuda relaterat tekniskt stöd.

Inom EU är kontrollen av handel med skjutvapen central i kampen mot osäkerhet och kriminalitet, särskilt mot organiserad brottslighet. Den policy som antas för att bekämpa

handel med skjutvapen inbegriper stärkande av kontroller av laglig försäljning och innehav av skjutvapen inom unionen. Detta omfattar även lämplig övervakning av transporter av skjutvapen inom unionen och utvecklingen av samarbetet mellan ansvariga nationella administrationer.

Vid sidan om dessa insatser kan vi se att en ansenlig mängd skjutvapen också innehas av kriminella och finns tillgängliga på den svarta marknaden. Den otillåtna överföringen av skjutvapen över gränser och överföringen av omärkta skjutvapen är därför viktiga källor till dessa olagliga vapen. Åtgärder vidtas för närvarande på EU-nivå för att förbättra bestämmelserna om registerhållning och märkning för att utveckla ett export- och importsystem för skjutvapen för civil användning, och för att förbättra samarbetet mellan nationella brottsbekämpande myndigheter.

Att öka spårbarheten för skjutvapen är också ett centralt mål, och i korthet tar vi även externt konkreta steg utanför unionen för att hantera de problem som uppkommer genom explosiva kvarlämningar från krig och handeldvapen i krisområden, också det inom ramen för stabilitetsinstrumenten. I Bosnien överväger vi till exempel för närvarande att stödja ett projekt för att hantera oexploderad ammunition och andra explosiva lämningar.

Naturligtvis kommer vi att fortsätta stödja medlemsstaternas insatser för att enas om ett fördrag som omfattar vapenhandel, som rådets ordförande har sagt, trots att vi inser att detta troligen kommer att ta en viss tid. Men förhoppningsvis kommer det att ske mycket snart.

Urszula Gacek, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Under nästan tio år har Europeiska rådet dragit benen efter sig i omformandet av EU:s uppförandekod för vapenöverföringar till ett rättsligt bindande dokument. Under de senaste två åren har det inte funnits några tekniska hinder för att anta en gemensam ståndpunkt om koden. Varför behöver vi slutligen se om vårt eget hus?

För det första uppskattar man att det för närvarande finns omkring 400 företag i våra medlemsstater som producerar vapen. Eftersom kostnaden för forskning och utveckling är extremt hög inom denna industri vill företagen naturligtvis maximera sin vinst genom att säkra största möjliga volym, sälja licensavtal och kort sagt söka efter marknader varhelst de kan. Företag från de 20 länder vars regeringar införde stränga riktlinjer för vapenexport är tydligt ekonomiskt missgynnade i förhållande till konkurrenter vars regeringar visar större tolerans. Alla företag bör konkurrera på likvärdiga villkor.

För det andra har vi dokumenterade bevis för att företag från EU levererar vapen till Kina, Colombia, Etiopien och Eritrea. Hur kan vi å ena sidan välkomna alla insatser för att främja ekonomisk utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samtidigt som vi själva omöjliggör detta genom att bidra till våldsamma konflikter?

För det tredje placerar vi ut militär personal från våra medlemsstater inom ramen för EU:s och Natos fredsbevarande uppdrag, men genom misslyckandet att tillämpa denna uppförandekod riskerar vi att de till följd av oansvariga överföringar beskjuts med vapen som producerats inom våra egna länder.

För det fjärde, hur kan vi föreställa oss ett framtida EU med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik när vi saknar en så grundläggande faktor som en gemensam ståndpunkt?

Låt oss slutligen, innan vi ställer oss upp i parlamentet och förespråkar mänskliga rättigheter och demokrati, vara säkra på att vi också vidtar åtgärder som ger innehåll åt vår retorik.

PPE-DE-gruppen gratulerar dem som har utarbetat detta förslag till resolution. Vi är övertygade om att det överväldigande stödet från parlamentet kommer att hjälpa rådet att hitta en väg ut ur det aktuella politiska dödläget och slutligen göra uppförandekodens efterlevnad till ett rättsligt krav för alla medlemsstater.

Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen. – (PT) I förslaget till resolution om EU:s uppförandekod för vapenexport uttrycks parlamentets frustration över det aktuella dödläget i fråga om detta viktiga instrument, såsom föredraganden Urszula Gacek, som jag måste gratulera, just har sagt.

Tio år efter kodens införande är den fortfarande en källa till stolthet för dem som anser att EU måste ta ledningen i den globala debatten om kontroll av vapenöverföringar. Vi välkomnar den alltmer harmoniserade tillämpningen av koden, detaljrikedomen i medlemsstaternas årliga rapporter och rådets initiativ för att nå ut. Men alla dessa framsteg bleknar i betydelse jämfört med den viktigaste frågan: behovet av att omvandla koden till ett rättsligt bindande instrument.

Vi vet att en omformning av uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) har kopplats till upphävandet av vapenembargot mot Kina. Parlamentet avvisar den utpressning som ligger till grund för detta treåriga dödläge. Ingen kan vara omedveten om att de vapen som sålts av Peking till den sudanesiska regimen underblåser konflikten i Darfur och även tjänar till att exempelvis förtrycka Burmas folk i händerna på den illegitima militärregimen. Denna situation frustrerar parlamentet eftersom vi länge har känt till de praktiska och teoretiska skäl som bör vara tillräckliga för att rådet ska sluta att tveka. En europeisk utrikespolitik utan gemensamma och bindande regler om vapenexport kommer alltid att vara ofullständig och ineffektiv. Ett av de viktigaste hindren mot en fullständig harmonisering av den inre marknaden för försvarsutrustning är just det stora antalet exportregler i EU.

Slutligen finns det en principfråga. Endast om EU betraktas som en modell som är värd att ta efter kan vi framstå som en ansvarsfull och konsekvent internationell aktör inom detta område och leda arbetet med att förbättra den internationella lagstiftningen. Vi räknar starkt med det slovenska ordförandeskapet och minister Janez Lenarčič. Emellertid har vi redan antytt för nästa land som ska inneha ordförandeskapet, Frankrike, ett land som bär ett särskilt ansvar för detta fortsatta dödläge, att tiden är inne att lösa problemen och erkänna vikten av att EU tar ledningen för en effektiv och ansvarig multilateralism.

Fiona Hall, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är tio år sedan EU enades om en uppförandekod för vapenexport och det är skamligt att denna kod ännu inte har omsatts i ett effektivt instrument för att kontrollera vapenexport från alla EU:s företag och regeringar.

Till följd av detta hamnar europeiska vapen fortfarande i konfliktområden.

EU befinner sig i den obegripliga positionen att leverera vapen och underblåsa konflikter i just de länder som EU samtidigt ger utvecklingsstöd till. Hur förklarar vi detta för våra medborgare? Hur förklarar vi till exempel att vissa medlemsstater fortfarande är beredda att handla med multipelbomber medan EU samtidigt spenderar miljontals euro på minröjning? Under 2005 användes till exempel tusentals multipelbomber i Libanon med förödande resultat. Under 2006 spenderade EU sedan 525 miljoner euro på utvecklingsstöd till Libanon, delvis för att röja undan oexploderade sprängämnen.

Låt oss inte lura oss själva med att det bara är länder utanför EU som levererar vapen till stater i konflikt: sju av världens tio ledande vapenexporterande länder är EU-medlemsstater.

Är det inte dags att vi investerar i konfliktlösning för stater i svårigheter i stället för i vapenförsäljning?

Det finns ett brådskande behov av mekanismer för ordentlig kontroll av vapentransaktioner och omlastningar och för att förhindra att olagliga vapentransaktioner utförs av företag i EU som bedriver verksamhet utanför EU. Men det första steget måste vara att göra 1998 års uppförandekod till ett rättsligt bindande instrument. Jag skulle vilja be det slovenska ordförandeskapet att göra sitt yttersta för att bryta dödläget i rådet och få den gemensamma ståndpunkten antagen.

Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen . – (ES) Herr talman! Som föredragande för kontroll av vapenexport från Europeiska unionen har jag haft möjlighet att på mycket nära håll följa processen med att omvandla den aktuella uppförandekoden till ett effektivare och mer ändamålsenligt instrument som säkrar fler och bättre kontroller av vapenexport från EU:s territorium och av EU:s företag.

Trots det tekniska arbete som gjorts för en tid sedan av rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen (COARM), förstår vi fortfarande inte – och mina kolleger har sagt samma sak – varför rådet tvekar att anta den gemensamma ståndpunkt som skulle ge oss möjlighet att omvandla den aktuella uppförandekoden till ett rättsligt bindande instrument.

Trots det överdrivna hemlighetsmakeriet kring debatter av denna typ vet vi att bara ett fåtal länder motsätter sig ett sådant steg, särskilt Frankrike, som verkar göra detta beslut beroende av ett upphävande av vapenexportembargot mot Kina.

Vi måste åter betona att dessa två frågor är helt åtskilda. Att koppla ihop dem på detta sätt visar en enorm brist på ansvar inför de många offer som varje dag måste hantera konsekvenserna av vår oansvariga vapenexportpolitik.

Därför välkomnar jag det slovenska ordförandeskapets åtagande att under sin mandatperiod slutföra processen med att omvandla koden till en gemensam ståndpunkt, även om jag samtidigt minns att tidigare ordförandeskap gav samma löfte till ingen nytta. Jag hoppas att ni kommer att lyckas. Ni kan räkna med vårt fulla stöd. Jag vill också påpeka att det är just bristen på kontroll och den rådande slappheten som möjliggör att europeiska vapen, både lagligt och olagligt, hamnar i händerna på terroristgrupper, diktatorer och beväpnade fraktioner, som riskerar tillvaron och framtiden för miljontals människor, till vilka vi sedan efter behov men inte utan en viss cynism skickar våra utvecklingsstödgrupper.

Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Vi sitter alla här åtminstone en gång per år och diskuterar frågan om vapenexport, medan denna export pågår i godan ro resten av tiden. Parlamentet har efterlyst en rättsligt bindande uppförandekod i flera år, men rådet har varit oförmöget att nå någon överenskommelse i frågan. Jag skulle uppskatta om ni uppriktigt kunde tala om för oss vilka medlemsstater som hindrar denna process.

Det är en skam att uppförandekoden inte är rättsligt bindande. Medan detta har dragit ut på tiden har EU med sina medlemsstater blivit världens största vapenexportör. Vapen är gjorda för att döda! All vapenexport är fel.

Naturligtvis levererar medlemsstaterna också vapen till kris- och konfliktdrabbade regioner.

Den turkiska invasionen av norra Irak till exempel, som kränkte internationell rätt, genomfördes bland annat med vapen från Tyskland. EU-länder bedriver också krig, såsom i Irak eller Afghanistan, och tillhandahåller vapen till vänligt sinnade länder som bedriver krig. Vi måste sätta stopp för detta en gång för alla. Låt oss stoppa all vapenexport.

Varor med dubbel användning som har civila och militära användningsområden måste också falla under uppförandekoden, liksom återexport. Vi har lagt fram ändringsförslag om båda dessa ämnen inför morgondagens debatt, och jag är mycket ivrig att se om de kommer att antas av parlamentet. Som jag har sagt dödar vapenexporten människor varje dag och den måste stoppas snabbt.

Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag har förstått att den allmänna inställningen hos deltagarna i denna debatt innebär ett stöd för att uppförandekoden blir rättsligt bindande så snart som möjligt. Jag bör tillägga att ordförandeskapet delar detta mål och jag hoppas, herr Pflüger, att vi i år kommer att ha mer tur och lyckas uppnå det eller åtminstone, som jag sa inledningsvis, göra stora framsteg i denna riktning.

Jag vill tacka er för ert stöd för rådets ansträngningar för att nå en gemensam ståndpunkt, och ni kan lita på att det slovenska ordförandeskapet kommer att öka sina insatser i detta syfte.

Jag skulle vilja tacka Ana Maria Gomes, som påpekade att man försöker inkludera nya aktörer i genomförandet av koden, nämligen dem som finns utanför EU:s gränser. De tidigare ordförandeskapen, till exempel under 2007, inkluderade särskilt länder på västra Balkan i dessa åtgärder. Det finns också åtgärder som gäller andra länder, såsom Turkiet, Ukraina, vissa andra östeuropeiska länder samt nordafrikanska länder.

Avslutningsvis uttrycker jag min förhoppning att diskussionen under Europaparlamentets nästa debatt om detta ämne inte bara kommer att handla om koden, utan även om den gemensamma ståndpunkten.

Talmannen. − Jag har mottagit sex resolutionsförslag ⁽¹⁾ , som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig . – (EN) Jag uppmanar bestämt EU:s medlemsstater att anta EU:s uppförandekod för vapenöverföringar. EU grundas på gemensamma värderingar och överenskommelser och fördömer olagliga vapenöverföringar och även vapenöverföringar till länder som bryter mot dessa värderingar. Att flera medlemsstaters regeringar särbehandlar sina nationella politiska och kommersiella intressen genom att fortsätta att sälja vapen skadar de principer som Europeiska gemenskapen grundas på.

Lissabonfördraget stärker EU:s roll som global aktör. Därför är det av yttersta vikt att vi tar EU:s uppförandekod för vapenöverföringar på allvar så att den genomförs i praktiken och av alla medlemsstater. Jag vill uppmana rådet att ge en trovärdig förklaring till varför antagandet av denna gemensamma ståndpunkt har försenats.