15. Frågestund (frågor till rådet)
Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0013/2008).
Följande frågor har ställts till rådet.
Eftersom följande frågor rör samma ämne kommer de att tas upp tillsammans:
Fråga nr 1 från Marian Harkin (H-0077/08) Angående: Lissabonfördraget
Är det ännu någonting som behöver klarläggas i den nuvarande texten till Lissabonfördraget och är man redan färdig med allt som aktualiserats av det slovenska ordförandeskapet i fråga om genomförandet av fördraget, såväl i sak som vad förfarandena och tidsplanen beträffar? Om så inte är fallet, kunde rådet då i stora drag ange vad som återstår att reda ut?
Fråga nr 2 från Gay Mitchell (H-0097/08) Angående: Rådets ordförande
Har rådet fört några inledande diskussioner om vem som ska bli ordförande för Europeiska unionens råd när Lissabonfördraget har ratificerats?
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En ordningsfråga! Detta är inte alls samma sak. Kan ni visa lite respekt för parlamentsledamöternas rättigheter? Det är en skandal att frågor läggs ihop på det här sättet. Den ena frågestunden är värre än den andra! Det finns inget som helst samband mellan de båda frågorna. Jag protesterar å det kraftfullaste mot hur parlamentsledamöterna behandlas.
Talmannen. − Jag förstår, herr Mitchell, men ju mer tid vi ägnar åt dessa frågor, desto mindre tid kommer vi att ha för att kunna få svar på frågor som andra ledamöter har ställt enligt reglerna. Det var rådet som beslutade att besvara dessa frågor tillsammans. Ledamoten kommer inte att bli lidande av detta eftersom han naturligtvis kommer att få möjlighet att tala om sin särskilda fråga. Jag anser därför att han inte kommer att bli lidande.
Vi kommer att fortsätta arbetet nu, annars kommer vi att förlora ännu mer tid och det har vi inte råd med. Det blir allt svårare att åtminstone åstadkomma ett minimum av produktivitet under dessa frågestunder, som är så viktiga för vårt parlamentariska arbete.
Herr rådsordförande, ni har ordet.
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill betona att vad rådet beträffar spelar det ingen roll om vi besvarar dessa frågor gemensamt eller separat. Det är inte vår sak att avgöra detta. Här rättar vi oss efter parlamentets önskemål.
Jag ska först besvara Marian Harkins fråga. Jag vill betona att för att Lissabonfördraget ska träda i kraft måste det ratificeras av samtliga 27 medlemsstater. Det är emellertid uppenbart att det – precis som vid alla större förändringar i fördraget – krävs ett antal förberedande rättsakter för att Lissabonfördraget ska träda i kraft. I enlighet med det tillstånd som gavs genom Europeiska rådets beslut i december 2007 har det slovenska ordförandeskapet påbörjat de förberedelserna. Jag betonar att arbetet med genomförandet befinner sig på den nivån och endast är av teknisk och förberedande karaktär.
Så länge ratificeringsprocessen pågår och ännu inte är slutförd kommer detta arbete att vara tillfälligt och preliminärt. Många aspekter på tillämpningen av Lissabonfördraget kommer inte att kunna diskuteras förrän efter ikraftträdandet. Det finns också många exempel på tillämpningsaspekter som endast kommer att kunna diskuteras på förslag av kommissionen.
Rådet kommer att hålla parlamentet informerat om utvecklingen och ha ett nära samarbete med parlamentet i alla de aspekter på förberedelserna av tillämpningen av Lissabonfördraget som är av intresse för båda institutionerna.
För det andra ska jag besvara Gay Mitchells fråga. Svaret är nej. Rådet har ännu inte diskuterat vem som ska bli ordförande för Europeiska unionens råd, eller närmare bestämt vem som ska bli ordförande för Europeiska rådet. Rådet har inte diskuterat detta. Jag vill tillägga att ordförandeskapets ståndpunkt är att denna fråga inte har diskuterats eftersom tiden ännu inte är mogen.
Marian Harkin (ALDE). – (EN) Jag tackar rådets ordförande för svaret. Jag tror att det ni sa var att detta är en kontinuerlig process och att det kan finnas områden där det krävs förtydliganden.
När det gäller förtydliganden undrar jag vad ni anser om framställningen av en officiell konsoliderad text från rådet. Jag har skrivit till ett antal regeringschefer och ganska många har svarat – den spanske premiärministern, Europaministrarna i Tyskland och Bulgarien – angående behovet av en konsoliderad text. Parlamentet röstade faktiskt för en sådan för bara tre veckor sedan och kommissionsledamot Margot Wallström sa här i parlamentet att vi behöver en konsoliderad text så snart som möjligt. Jag undrar bara hur ni ser på detta.
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) För det första kan jag säga att om rådet har svårt att få fram den konsoliderade texten så kan Institute for European Affairs i Dublin gärna ge dem ett exemplar på engelska.
För det andra undrar jag med anledning av rådsordförandens svar på min fråga om det står klart att det inte finns några kandidater, ingen slutlista, till posten som ordförande för Europeiska rådet, att detta är något som kommer att beslutas efter det att Lissabonfördraget har godkänts – om det godkänns – och att detta ligger i en avlägsen framtid. Är det så läget är?
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Först Marian Harkins följdfråga.
Rådet – det vill säga ordförandeskapet – anser i vilket fall som helst att det behövs en konsoliderad text för Lissabonfördraget. Vid ett annat tillfälle under dagens debatt sa jag att vi förväntade oss den konsoliderade versionen i mitten av april och att den bör offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning under andra halvan av maj. Några kanske tycker att det är sent. Men vi måste vara medvetna om att detta är ett mycket krävande juridiskt redigeringsarbete. Det är en komplicerad text och dessutom måste den officiella konsoliderade texten utarbetas på EU:s samtliga 23 officiella språk. Om man tar hänsyn till allt detta kommer det inte att dröja länge innan vi har en officiell, konsoliderad version av texten.
Det finns icke-officiella versioner och jag tackar Gay Mitchell för att han påpekade detta.
De icke-officiella versionerna kommer att förbli icke-officiella och kan inte betraktas som den officiella texten. Det finns många sådana, däribland versionen från institutet i Dublin.
Det är ett användbart material men det kan inte ersätta den officiella versionen som det tar en viss tid att utarbeta.
Som svar på den andra delen av Gay Mitchells följdfråga kan jag på ordförandeskapets och rådets vägnar intyga att det för närvarande inte finns någon slutlista eller någon annan lista över möjliga eller faktiska kandidater. Det finns ingen sådan lista. Rådet har inte diskuterat detta. Vi kommer troligen att behöva diskutera det närmare inför ikraftträdandet av
Lissabonfördraget. Fördraget kan tidigast träda i kraft den 1 januari 2009. Jag förväntar mig att diskussionen om denna fråga kommer att inledas senare under 2008. Den måste inledas någon gång eftersom det beslutades att EU även skulle få en ordförande för Europeiska rådet när Lissabonfördraget börjar tillämpas.
Jag upprepar att ordförandeskapet anser att tiden just nu inte är mogen för den typen av diskussioner, utan att vi måste vara medvetna om att av 27 möjliga ratificeringar är endast fem klara hittills.
Richard Corbett (PSE). – (EN) Detta gäller den kommande ordföranden för Europeiska rådet. Håller ordförandeskapet med om att detta egentligen inte är ett ordförandeskap för EU, utan för en av institutionerna, och att varje institution har en egen ordförande?
Och har ordförandeskapet haft några diskussioner om detta uppdrag i detalj, för att se till att rollen verkligen inte utökas till någon slags ”president för EU”, utan fortsätter att vara begränsad till att fungera som ordförande för och leda Europeiska rådets möten?
Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Min fråga gäller den samlade texten, det vill säga den konsoliderade versionen. Jag tackar rådsordföranden för att han förtydligade den viktiga skillnaden mellan privata och officiella texter. Jag tycker också det vore bra om det parallellt med offentliggörandet i den officiella tidningen kunde drivas en gemensam kampanj, kanske på initiativ av medlemsstaterna, för att ge intresserade medborgare tillgång till texten i sin helhet. Vi behöver inte dela ut enorma mängder, men om medborgarna vill se ett exemplar av texten bör de kunna beställa den från de nationella myndigheterna.
Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr talman, herr minister! I Ljubljana i förra veckan fick jag reda på att det slovenska parlamentet hade ratificerat fördraget utan den konsoliderade versionen, vilket gjorde mig förbluffad. Parlamentsledamöterna hade inte tillgång till texten i den form som den nu distribueras till dem.
Jag undrar om det såvitt ni vet gjordes någon överenskommelse i ministerrådet om att den konsoliderade texten skulle försenas så mycket som möjligt. Gjordes det kanske någon överenskommelse om att det inte skulle hållas några folkomröstningar om konstitutionen – Lissabonfördraget?
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr rådsordförande! Jag skulle vilja påstå att det kan finnas en önskelista över möjliga kandidater – en icke-officiell sådan som vi ännu inte har sett.
När det gäller den faktiska frågan gläder det mig att ni förbereder er. Ni förutspår inga resultat, men ni hoppas precis som jag att det blir positivt och att Lissabonfördraget ratificeras.
Det finns en föreställning hos nejsidan på Irland att detta är ett självförändrande fördrag, vilket det inte är, och jag skulle vilja att ni mycket tydligt förklarade för oss på Irland som är där ute och kampanjarbetar att detta fördrag och eventuella ändringar av det i framtiden kommer att respektera ratificeringsprocesserna i alla medlemsstater.
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag förstod de första tre frågorna, men översättningen av den fjärde försvann. Jag vill be Mairead McGuinness att upprepa frågan så ska jag lyssna till den på hennes språk.
Mairead McGuinness (PPE-DE) . – (EN) Jag kanske var för snabb. På Irland sprider nejkampanjen felaktigt uppgiften att om vi stöder detta fördrag kommer det inte att hållas
några fler folkomröstningar på Irland om nya fördrag om vi skulle behöva några sådana.
Och vem vet vad vi kommer att behöva rösta om under de kommande 50 åren?
Jag anser mycket klart – liksom många andra här i parlamentet – att ett ja till Lissabonfördraget inte alls betyder något sådant och att ratificeringsprocesserna i medlemsstaterna alltid kommer att respekteras. Jag skulle vilja att ni i er ställning kunde bekräfta detta.
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack så mycket för att ni upprepade er fråga, fru McGuinness. Nu förstår jag helt och hållet, men först vill jag svara Richard Corbett. När vi säger ordförande för Europeiska rådet menar vi absolut inget annat än ordföranden för Europeiska rådet. Som advokat kan jag inte hålla med om att ordföranden för Europeiska rådet samtidigt skulle kunna vara ordförande för något annat.
Europeiska rådet är på väg att bli en institution. I och med tillämpningen av Lissabonfördraget kommer det att bli en ny institution för första gången. Den kommer att ha en ordförande som ska leda denna institution, ingen annan institution som nämns i Lissabonfördraget.
Jag håller med Reinhard Rack om att den konsoliderade texten i vilket fall som helst är ett bra stöd när parlamentariska beslut ska fattas och för att informera medborgarna. Men, som jag sa tidigare, detta ändrar inte det faktum att den enda relevanta texten är den som har utarbetats av en behörig tjänsteavdelning inom rådets generalsekretariat som en officiell konsoliderad text.
Detta leder mig till Esko Seppänens fråga. Det är sant att det slovenska parlamentet har ratificerat Lissabonfördraget utan den officiella konsoliderade texten, eftersom den ännu inte finns tillgänglig. De som var intresserade av ärendet hade tillgång till en icke-officiellt konsoliderad text på flera språk.
Jag måste säga att regeringen arbetade mycket aktivt med att förklara de nyheter som införs genom Lissabonfördraget och som framgår av resultatet i det slovenska parlamentet var den ganska framgångsrik i detta. Detta är dock ett nationellt problem och berör inte ordförandeskapet så mycket, men jag tyckte ändå att jag var skyldig en förklaring.
För att återgå till folkomröstningarna vill jag först fråga Esko Seppänen om ni undrade hur rådet, det vill säga vi, skulle kunna förhindra folkomröstningar?
Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Jag frågade om det hade fattats något beslut i rådet eller vid toppmötet om att det inte skulle hållas några folkomröstningar – att medlemsstaterna skulle rekommenderas att inte hålla några folkomröstningar. Det var min fråga.
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för den förklaringen. Det finns inget sådant beslut och det är inte möjligt att fatta ett sådant beslut. Rådet respekterar varje medlemsstats rätt att fatta ett oberoende och suveränt beslut om ratificeringsprocessen enligt de interna bestämmelserna och varken rådet eller ordförandeskapet lägger sig i den frågan.
På frågan från Mairead McGuinness svarar jag som tidigare att varje medlemsstat har en suverän rättighet att välja ratificeringsmetod för det nya fördraget. De får själva bestämma i enlighet med sin lagstiftning om de ska hålla en folkomröstning eller ratificera det nya fördraget i parlamentet. Detta påverkas inte på något sätt av det nya fördraget.
När det nya Lissabonfördraget genomförs kommer denna fråga fortfarande att omfattas av varje medlemsstats exklusiva behörighet, även Irlands, och detta kommer också att gälla framtida fördrag.
Talmannen. − Fråga nr 3 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0082/08) Angående: Pakten för ungdomsfrågor
Rådet har inom ramen för pakten för ungdomsfrågor fattat beslut om att stärka de europeiska ungdomarnas möjligheter till sysselsättning och möjligheter att kombinera yrkes- och familjeliv. Har det nya ordförandeskapet för avsikt att utvärdera de resultat som nåtts fram till dags dato och ämnar man göra något för att ytterligare främja dessa mål?
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill uppmärksamma Marie Panayotopoulos på rådets senaste initiativ angående hennes fråga. Den 14 februari i år antog rådet en uppsättning huvudbudskap om det fortsatta genomförandet av pakten för ungdomsfrågor och överlämnade dem till Europeiska rådets vårmöte som kommer att inledas i morgon.
Dessa huvudbudskap bygger på kommissionens senaste analys av de nationella reformprogrammen och innehåller utvärdering av genomförandet av pakten för ungdomsfrågor 2007.
På grundval av den analysen konstaterade rådet att arbetslösheten har minskat i vissa medlemsstater sedan pakten för ungdomsfrågor antogs 2005. På EU-nivå är arbetslösheten dock fortfarande hög, över 17 procent. Detta är anledningen till att följande rekommendationer gjordes för det fortsatta genomförandet av pakten och rådet kommer att ta emot dem i form av huvudbudskap denna vecka.
Ungdomssysselsättning och ungdomars deltagande i utbildning och deras sociala integrering bör fortfarande vara huvudmålen för de ekonomiska och sociala strategierna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ungdomar med färre möjligheter, särskilt genom bättre vägledning, multidisciplinärt stöd och skräddarsydda åtgärder.
I det fortsatta genomförandet av Lissabonstrategin bör vi sträva efter att förstärka ungdomsdimensionen som bygger på en sektorsövergripande strategi och en förstärkt roll för ungdomar. Enligt den första rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att särskilt inrikta sig på ungdomssysselsättning. I detta sammanhang betonar kommissionen frågor som övergång från utbildningssystemet till sysselsättning, osäkra anställningsförhållanden, flexicurity och ungdomars anställbarhet.
Det slovenska ordförandeskapet har särskilt uppmärksammat problemen och utmaningarna med ungdomssysselsättningen. Jag vill nämna den internationella konferensen på temat
”Jobs for Youth – Prosperity for All” som kommer att hållas nästa månad i Slovenien under det här ordförandeskapet.
Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Enligt texten till pakten för ungdomsfrågor ska det också vidtas åtgärder för att det ska bli lättare att kombinera yrkes- och familjelivet. Rådet har också beslutat att inrätta en europeisk allians för familjen.
Unga människor måste ha möjlighet att bilda familj. Vilka åtgärder tänker ordförandeskapet vidta för att skapa den möjligheten?
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Det praktiska genomförandet kommer att ligga hos varje medlemsstat. Vi förväntar oss att Europeiska rådet kommer att anta vissa beslut i frågan på politisk nivå denna vecka, bland annat om den europeiska alliansen för familjen.
Vi förväntar oss kort sagt att insatserna på detta område ska få en skjuts framåt. Men hur de ska tillämpas är i första hand en sak för varje enskild medlemsstat.
Talmannen. − Fråga nr 4 från Claude Moraes (H-0084/08). Frågeställaren ersätts av Glenis Willmott.
Angående: Samarbete om hemlöshet på EU-nivå
Rådet torde känna till den skriftliga förklaring 0111/2007 om avskaffande av hemlöshet, som nyligen aktualiserats i Europaparlamentet. Ett av målen för denna förklaring kommer att bestå i att det utvecklas ett europeiskt grepp på problematiken kring hemlösheten och för detta ändamål samlas pålitliga statistiska uppgifter in, som kommer att behövas till stöd för åtgärderna.
Hur ser rådet på ett europaomfattande samarbete kring hemlösheten? Framför allt: anser rådet att det vore till nytta med ett utbyte av statistiska uppgifter på europeisk nivå?
Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet känner till Europarlamentets initiativ med ett krav på en Europaomfattande allians för att avskaffa hemlöshet fram till 2015. Rådet välkomnar initiativet och väntar ivrigt på resultatet av det.
Jag vill påminna er om att frågan om hemlöshet som en del av politiken för social trygghet och integration i samhället behandlas enligt den öppna samordningsmetoden. Det är kommittén för socialt skydd som har ansvaret på detta område. Den öppna samordningsmetoden har ökat medvetenheten om att hemlöshet är ett problem i alla medlemsstater. När medlemsstaterna utarbetade sina nationella handlingsplaner för social integration för 2006–2008 tog de upp hemlöshet som ett av de viktigaste strategiska prioriterade områdena.
I den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integration från 2007 behandlades den utmaning som hemlöshet innebär i fråga om åtgärder för aktiv integration.
Till de åtgärderna bör vi lägga ett antal andra tjänster, bland annat bostäder, hälsovård och social omsorg. I rapporten fastställs också att vissa medlemsstater håller på att utarbeta en mer strukturell strategi för utestängning från bostadsmarknaden och hemlöshet.
När det gäller frågan om statistiska uppgifter om hemlöshet i Europa skulle jag säga att indikatorerna inom detta område ännu inte är tillräckligt utvecklade, trots insatserna från Europeiska observationsorganet för hemlöshet. Många medlemsstater har inte definierat hemlöshet över huvud taget. De flesta medlemsstater saknar även tillförlitliga uppgifter om antalet hemlösa. Även där det finns uppgifter är det svårt att jämföra dem eftersom räknemetoder och trendövervakning skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna.
På grund av bristen på jämförbara uppgifter om hemlöshet tog undergruppen för indikatorer i kommittén för socialt skydd in detta i sitt arbetsprogram för 2008, och planerar bland annat en analys av andelen materiell fattigdom som motsvaras av boende, en analys av de boendekostnader som redovisas i den europeiska undersökningen av inkomst- och levnadsvillkor, samt ytterligare åtgärder med utgångspunkt i undersökningen av hemlöshetens omfattning i EU, som offentliggjordes av kommissionens tjänsteavdelningar i januari 2007.
Dessutom konstaterade kommittén för socialt skydd att hemlöshet kommer att vara en av de möjliga prioriterade uppgifterna för 2009 inom ramen för de riktade åtgärderna för att åstadkomma social integration.
Glenis Willmott (PSE). – (EN) Det gladde mig att se de siffror som nyligen släpptes från den brittiska regeringen och som visar att nya fall av hemlöshet som registrerats av lokala myndigheter i min valkrets, East Midlands, har minskat med 25 procent under det senaste året. Detta är tack vare att Labourregeringen har satt högsta prioritet för att avskaffa
Glenis Willmott (PSE). – (EN) Det gladde mig att se de siffror som nyligen släpptes från den brittiska regeringen och som visar att nya fall av hemlöshet som registrerats av lokala myndigheter i min valkrets, East Midlands, har minskat med 25 procent under det senaste året. Detta är tack vare att Labourregeringen har satt högsta prioritet för att avskaffa