Den särskilda situationen för kvinnor i fängelse och följderna av föräldrars fängelsevistelse på det sociala livet och familjelivet (debatt)

Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om kvinnors speciella situation i fängelser och hur det sociala livet och familjelivet påverkas av att föräldrar sitter fängslade (A6-0033/2008).

Marie Panayotopoulos-Cassiotou, föredragande. − (EL) Herr talman! Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, som lägger fram detta initiativbetänkande, har satsat mycket kraft och stora utgifter på den här frågan: ledamöterna i vårt utskott har inte bara arbetat med betänkandet, utan även lagt fram en omfattande rapport om situationen för kvinnor i fängelser i Europa. Vid en utfrågning har vi fått höra ledande forskare och företrädare för det civila samhället tala om ämnet. Europaparlamentets tjänsteavdelningar har hittills gett oss ett antal intressanta presentationer om ämnet. De har beskrivit parlamentets arbete för skyddet av de mänskliga rättigheterna och upprätthållandet av särskilda rättigheter för kvinnor som tvingas leva under svåra

förhållanden i fängelser. Kvinnliga fångar tillhör en särskild kategori – de utgör sannolikt en minoritet av det totala antalet fängslade i Europa, i snitt endast 5 procent. Siffran varierar givetvis, mellan 0 och 7 procent.

Enligt min mening granskas situationen för kvinnor i fängelser noggrant i betänkandet, eftersom varje tänkbart fall tas upp. Särskilda och allmänna hälsovårdsbehov behandlas, bland annat specifika hygienproblem och det kvinnliga psykets särskilda krav, hantering av de kvinnliga internernas tidigare problem, den särskilda situationen för mödrar – statistiken visar faktiskt att hälften av de fängslade i Europa har minderåriga barn, särskilda omständigheter under graviditet, barnafödande i fängelse och skydd av barn under deras första levnadsår när de måste bo med sina mödrar i fängelse. Med detta underlag känner vi oss starka nog att be medlemsstaterna, med EU:s hjälp, att införa lämpliga materiella villkor för att se till att anstalterna erbjuder anständiga fängelselokaler, i enlighet med internationella och europeiska bestämmelser och fördrag. Lagstiftningen bör moderniseras så att domarna kan anpassas efter mödrars särskilda omständigheter, de anställda bör regelbundet kontrolleras och specialutbildas så att de blir medvetna om kvinnofrågorna.

Fängelsevillkoren för kvinnor bör ingå i kommissionens årliga rapport om mänskliga rättigheter i EU.

Dagens betänkande kommer att skapa en debatt som jag hoppas blir givande.

Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Min kollega kommissionsledamot Vladimir Špidla är mycket nöjd över att Europaparlamentet har beslutat att undersöka situationen för kvinnor i fängelser och hur den påverkar det sociala livet och familjelivet, och vill därför gratulera föredraganden Marie Panayotopoulos-Cassiotou till hennes utmärkta betänkande.

Även om kvinnor utgör en mycket liten andel, cirka 5 procent, av Europas befolkning i fängelse, står det klart att deras fängelsevistelse allvarligt påverkar hela familjen. En förhållandevis stor andel kvinnor i fängelse är dessutom mödrar.

Kommissionen främjar åtgärder för att motverka utslagning av utsatta grupper, och de innefattar därför särskilt människor i fängsligt förvar. Det måste dock understrykas att integrering i samhället i huvudsak är en fråga för medlemsstaterna. Kommissionens roll i fråga om samhällsintegration är i stort sett att hjälpa medlemsstaterna i deras kamp mot social utslagning inom ramen för den öppna samordningsmetoden och andra mer specifika handlingsvägar. Det nya Lissabonfördraget skapar dock – och det är intressant – möjligheter till nya initiativ inom området rättvisa, frihet och säkerhet. Inom detta specifika område, som växer i betydelse, kommer medbeslutandeförfarandet att tillämpas på många fler områden, och detta kommer självklart att utöka parlamentets befogenhet att granska ett antal förslag i det här betänkandet. Förhållningssättet i betänkandet av Marie Panayotopoulos-Cassiotou är balanserat. Subsidiaritetsprincipen respekteras fullt ut och kommissionens stöttande roll erkänns, och vi instämmer helt i er metodologiska linje. För att hantera svårigheterna för kvinnor i fängelser är vi medvetna om att medlemsstaterna och kommissionen måste fokusera på levnadsvillkoren i fängelser, det livsviktiga upprätthållandet av familjekontakter och sociala relationer och, självklart, vikten av återintegrering i samhället och arbetslivet. Det här förhållningssättet stämmer överens med kommissionens strategi för social integration, som täcker tre breda områden: främja tillgång till grundläggande tjänster och olika möjligheter och chanser, se till att lagstiftningen respekteras i kampen mot diskriminering och, om nödvändigt, utarbeta riktade strategier för att tillgodose olika gruppers särskilda behov.

Våren 2006 anordnade kommissionen ett offentligt samråd om behovet av att vidta andra åtgärder på EU-nivå, i syfte att uppmuntra aktiv integration av dem som står längst bort från arbetsmarknaderna. Resultaten presenterades i ett meddelande från oktober 2007, som också inledde samrådets andra fas. Arbetsmarknadens parter ombads att yttra sig om möjligheten att stärka den öppna samordningsmetoden genom att anta gemensamma principer – särskilt när det gäller inkomststöd, aktiva arbetsmarknadsåtgärder och tillgång till kvalitetstjänster – vidare om innehållet för de gemensamma principerna och slutligen om hur genomförandet av de gemensamma principerna kan stödjas med kontroll och utvärdering på EU-nivå. Samrådet avslutades den 28 februari 2008 och kommissionen kommer nu att granska förslagen från arbetsmarknadens parter och andra berörda parter.

Låt mig kort framföra några synpunkter på betänkandet. Föredraganden diskuterar hur kvinnor som suttit i fängelse kan återintegreras i samhället och på arbetsmarknaden. Vi delar uppfattningen att riktade genomförandeåtgärder bör kombineras med trygghetsnät som anpassas för att motverka social utslagning. Återintegreringen av människor som suttit i fängelse bör påbörjas i fängelsemiljön, i samarbete med specialiserade socialtjänster.

Vi är väl medvetna om att godtagbara och rimliga levnadsvillkor i hög grad ökar möjligheterna för återintegrering i samhället. Myndigheterna, inklusive kriminalvårdsmyndigheterna, måste uppmuntras att tillhandahålla yrkesutbildning av hög kvalitet för människor i fängelse. Samarbete mellan kriminalvården och företag som specialiserar sig på arbete för fångar måste självklart uppmuntras som ett led i återintegreringsprocessen.

Här vill vi framhålla Europeiska socialfondens roll när det gäller att uppmuntra kvinnliga och manliga fångars delaktighet och integration på arbetsmarknaden och i samhället som helhet. Fonden medfinansierar, vilket ni säkert känner till, verksamheter inriktade på utbildning och yrkesutbildning för fångar, medan initiativ som direkt handlar om att förbättra levnadsvillkoren för fångar, som uppförande av nya byggnader och inrättande av nya resurser, kan täckas av andra strukturfonder.

Jag har noterat parlamentets begäran till kommissionen och rådet om att anta ett rambeslut om minimistandarder för skydd av fångars rättigheter och utarbeta en europeisk kriminalvårdsstadga. Jag känner att jag återigen måste påminna parlamentet om att ett antal frågor i betänkandet tillhör medlemsstaternas exklusiva befogenheter, även om Lissabonfördraget innebär att medbeslutandeförfarandet kommer att tillämpas på många områden som rör rättvisa, frihet och säkerhet, vilket jag redan nämnt. Här finns en verklig möjlighet att öka räckvidden för parlamentets roll och förbättra situationen och hanteringen av denna ytterst allvarliga fråga.

Anna Záborská, för PPE-DE-gruppen . – (SK) Detta initiativbetänkande om kvinnor i fängelser är högst symboliskt. Å ena sida bekräftar betänkandet den mycket pragmatiska ståndpunkten i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, å andra sidan det beundransvärda engagemanget hos vår kollega Marie Panayotopoulos-Cassiotou.

Jag måste betona att Marie Panayotopoulos-Cassiotou är mycket aktiv i mitt utskott, och jag gratulerar henne till en arbetsattityd som alltid präglas av ansvar. När vi arbetade med det här betänkandet besökte vi kvinnofängelset i Bruges. På grund av det besöket kan jag säga att betänkandet inte alls är rent teoretiskt. Jag är glad att situationen för kvinnor i fängelse hanteras i all dess komplexitet i detta betänkande. Personligen skulle jag särskilt vilja betona vikten av att skydda barn från psykisk skada när deras föräldrar sitter i fängelse.

Följande utgår från min personliga erfarenhet. Under kommunistregimen, när jag var fem år gammal, arresterades min far och dömdes till ett långt fängelsestraff av påhittade politiska skäl. Lärarna i skolan frågade mig ofta var han var och varför han aldrig kom till föräldramötena, trots att alla visste att han satt i fängelse. Det var smärtsamt. Barn bör inte lida av det trauma omgivningen utsätter dem för genom ett okänsligt beteende, vilket ytterligare stärker stigmat kring deras föräldrars fängelsevistelse. Att barn ständigt håller en personlig kontakt med en mor i fängelse är avgörande för deras framtida liv och personliga relationer.

Sammanfattningsvis vill jag särskilt uppmärksamma er på punkt 22 i betänkandet och framhålla den tonvikt som Marie Panayotopoulos-Cassiotou lägger på att familjekontakterna upprätthålls.

Teresa Riera Madurell, för PSE-gruppen . – (ES) Herr talman! Jag vill först gratulera föredraganden till hennes utmärkta arbete och hennes öppna inställning, vilket gjorde det möjligt att nå viktiga överenskommelser om ändringsförslagen från min grupp.

Detta är ett mycket heltäckande betänkande, som inte utelämnar några av de frågor som följer av den svåra situation som uppstår i det sociala livet och familjelivet när fäder eller mödrar sitter i fängelse. Här introduceras många nya aspekter, bland annat behandlingen av fäder eller mödrar i fängelse som har ansvar för barn.

Syftet var att finna en lösning som skulle garantera respekt för barns rättigheter och samtidigt upprätthålla den säkerhet som måste gälla frihetsberövade människor. Förslaget går ut på att skapa oberoende enheter utanför den ordinarie fängelsemiljön, där levnadsvillkoren är anpassade efter barns behov och där hänsyn tas till deras integrering i samhället.

Detsamma gäller människor i fängelse som har personer att försörja, en situation som också i första hand påverkar kvinnor. Här rekommenderas återigen att alternativa brottspåföljder i de flesta fall bör väljas framför fängelsestraff. I det avseendet är betänkandet tydligt: de åtgärder som tillämpas för kvinnor bör vara desamma för män i fängelse med små barn eller annat familjeansvar.

Åtgärderna måste dessutom medföra respekt för sexuell läggning och alla former av familjebildningar som är förenliga med lagen. Kvinnor i fängelse måste ges tillgång till förebyggande kampanjer och, på lika villkor, familjeplaneringsprogram.

I betänkandet efterlyser man också program som kan minska fångarnas utsatthet för våldsamma situationer, med psykologisk vård av kvinnor som har utsatts för könsrelaterat våld. En rekommendation är också att kriminalvårdarna bör utbildas om och bli mer medvetna om den här frågan.

Vår grupp har haft ett nära samarbete med föredraganden, och har lagt fram dessa och andra ändringsförslag. På det stora hela anser jag att vi har åstadkommit ett betänkande som parlamentet kan vara stolt över. Gratulationer än en gång till föredraganden!

Marios Matsakis, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag tänker tala om den här frågan på personliga grunder. Marie Panayotopoulos-Cassiotou har, med sin sedvanliga klokhet och hårt arbete, gjort ett mycket bra arbete och tagit fram ett betänkande där problemen med kvinnliga fångar behandlas på det mest effektiva sättet.

Det mesta av det som Marie Panayotopoulos-Cassiotou hävdar i betänkandet är självklart korrekt. Men jag undrar om hon inte förhåller sig till en idealvärld och inte en realistisk

värld, en värld där fängelser inte bara ska straffa dömda individer utan framför allt återintegrera dem i samhället? Den hårda verkligheten i den här frågan är att de flesta fängelser i Europa och världen i allmänhet inte fungerar på rätt sätt vare sig för kvinnor eller män. Detta betyder självklart inte att vi ska avstå från att ständigt verka för förändringar.

Inte heller betyder det att vi inte bör uppmärksamma kvinnliga fångars särskilda behov.

Det är tvärtom vår skyldighet att alltid verka för förbättringar, men vi får aldrig glömma följande enkla fakta.

För det första behöver vårt straffrättsliga system förändras i allmänhet.

För det andra får det inte heller göras någon missriktad åtskillnad mellan män och kvinnor, bortsett från vad som är nödvändigt på grund av strikt biologiska skillnader, som har att göra med moderskap eller särskilda aspekter på moderskap.

För det tredje är fängelser inga hotell. De är inte heller BB-avdelningar eller förskolor.

För det fjärde är de flesta fångar – män och kvinnor – dömda brottslingar, och många har utfört ohyggliga handlingar mot andra människor.

För det femte är många dömda kvinnor, även om det kan låta hårt, olämpliga som mödrar, och alternativ måste hittas för uppfostran av deras barn.

För det sjätte är frågan om huruvida kvinnliga fångar ska kunna bli gravida i fängelse på inget sätt en okontroversiell fråga.

Med detta sagt vill jag ändå avsluta med att ge mitt stöd till detta betänkande.

Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill uppmärksamma två av de frågor som tas upp i betänkandet.

Den första handlar om villkoren för hur ett fängelsestraff avtjänas. Särskilt viktigt är tillgång till lämpliga inrättningar för personlig hygien och de särskilda medicinska tjänster som kvinnor behöver. Som politisk fånge i det kommunistiska Polen fick jag en fjärdedels grå tvålbit som skulle räcka i sex månader. Det var omöjligt att utnyttja sin regelenliga rätt till ett bad i flera veckor i taget. Det är otillräckligt. Tillgång till rinnande vatten, varmvatten för bad, möjlighet att besöka en gynekolog och göra mammografiundersökningar bör garanteras, oavsett straffets art och längd.

Den andra frågan handlar om hur internering av mödrar och gravida kvinnor påverkar barns liv och hälsa. Särskilt kvinnor berövas ofta rätten att delta i domstolsärenden som rör föräldrarättigheter. Personer som sitter häktade har inte möjlighet att delta vid utfrågningar. Barn vars mödrar sitter i fängelse har endast begränsade rättigheter att ta kontakt med dem. Nyfödda barn tas ofta ifrån sina mödrar kort efter födseln, vilket gör att de inte kan ammas. Man bör komma ihåg att oavsett när ett fängelsestraff utfärdas för en kvinna så avkunnas domen även indirekt för ett barn och en hel familj. En sådan dom bör därför endast avkunnas under exceptionella omständigheter. Avslutningsvis vill jag gratulera föredraganden.

Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Det här initiativbetänkandet är viktigt, eftersom det verkligen är dags att vi belyser situationen för kvinnor i fängelse och identifierar problemen. I EU har vi lyckligtvis ännu inte samma situation som i Förenta staterna, där fängelser och inlåsning av människor har blivit en lukrativ affärsverksamhet.

Men antalet kvinnor i fängelse i Europa växer, och vi behöver därför ta hänsyn till deras särskilda situation.

Först handlar det om hälso- och sjukvård, som vi just talade om. Kvinnor i fängelse har ofta utsatts för våld, ibland av sexuell karaktär, antingen i fängelset eller tidigare, och behöver lämpligt psykologiskt stöd och terapi, ofta för att de också är missbrukare. Risken finns också att kvinnor utnyttjas sexuellt i fängelset. Situationen för mödrar förtjänar särskild uppmärksamhet. Vi kan exempelvis inte upprepa situationen i Tyskland, där barn som bara är några månader gamla tas ifrån sina mödrar eftersom det saknas platser i fängelser för mödrar med barn, vilket leder till månader av separation. Vi behöver också mer pengar för återintegrering av frigivna kvinnor.

En fråga som är särskilt angelägen för mig är att belysa den särskilda situationen för flickor och kvinnor med invandrarbakgrund. Vi måste undersöka situationen för de kvinnor som har kommit till Europa och som hålls kvar i förvarsenheter. Många av dessa kvinnliga flyktingar, asylsökande eller olagliga invandrare hålls kvar i sådana förvarsenheter under fängelseliknande villkor, och det finns för närvarande ingen EU-lagstiftning som anger hur länge de maximalt får hållas kvar där.

Slutligen – och Europaparlamentet har genomfört en undersökning om detta – är det ett brådskande krav från vår sida att förbättra skyddet av särskilda riskgrupper, särskilt kvinnor som fallit offer för sexuellt våld.

Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen . – (CS) Mina damer och herrar! I sin klassiska bok ”Övervakning och straff” nämner den franske filosofen Michel Foucault bland annat tre aspekter på internering. Dessa aspekter har överlevt hela bestraffningens historia fram till i dag.

För det första finns det ursprungliga syftet att isolera en lagöverträdare från samhället. För det andra erbjuder straffet en möjlighet att acceptera skulden (katharsis). Och för det tredje finns den moderna aspekten att erbjuda möjlighet till återanpassning och återintegrering i samhället. Den sistnämnda aspekten anses viktigast i civiliserade länder.

Samhället hämnas inte en lagöverträdare och vill inte kränka hans eller hennes värdighet.

Samhället satsar tvärtom – ibland mot höga odds – på att förändra den dömde fångens beteendemönster som har lett till att personen har hamnat i konflikt med lagen. Internering är inte ett sätt att skada de dömda, än mindre deras familjemedlemmar.

Föredraganden definierar mycket tydligt ett problem med fängelsestraff: i fokus står individens skuld och bestraffning, medan de som är beroende av den dömda personen försummas. Det handlar i allmänhet om barn till kvinnliga fångar.

Mödrar med barn utgör mer än hälften av alla kvinnor i fängelse i Europa. De exakta siffrorna varierar från ett land till ett annat, liksom fängelsevillkoren. I mitt land till exempel, Tjeckien, är överbefolkade fängelser det allvarligaste problemet. Å andra sidan försöker de ansvariga myndigheterna dämpa straffets negativa effekter för kvinnor och deras familjemedlemmar och göra det lättare för dessa kvinnor att återvända till ett normalt liv.

Samtidigt hindras satsningarna på att hjälpa fångar att integreras i samhället på grund av brist på nödvändiga resurser, till exempel socialarbetare.

Jag håller med föredraganden om att det är viktigt att förbättra villkoren för att upprätthålla familjekontakterna, eftersom en separation från familjen i kombination med skuld och bestraffning leder till utanförskap, som gör det svårare att återvända från fängelset. Jag tänker givetvis inte på de fall där familjekontakterna var skadade redan före fängelsetiden.

Jag ska avsluta med ytterligare en viktig punkt: psykologiska studier visar att kvinnliga fångar tycker att det är svårare att anpassa sig till att leva nära varandra. Män har lättare att klara påtvingad närhet och lösa konflikter.

Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Betänkandet av föredraganden Marie Panayotopoulos-Cassiotou kommer just när fängelseinfrastrukturerna håller på att förändras i många medlemsstater, vilket bland annat innebär att det inrättas anstalter endast för kvinnor. Den geografiska placeringen är en viktig faktor. Den kan till exempel göra det lättare för kvinnliga fångar att upprätthålla familjekontakter och vänskapsförhållanden, och att delta i religionsutövning.

Isoleringens och den svåra situationens påverkan på kvinnliga fångar, särskilt mödrar och gravida kvinnor, kan få skadliga effekter för modern själv, men även – och framför allt – för hennes barn och hans eller hennes utveckling. Därför kan deltagande i religionsutövning medföra positiva förändringar i fångarnas liv.

Mänsklig värdighet och respekt för grundläggande rättigheter är värden som måste följas strikt i medlemsstaternas fängelsepolitik. Att upprätthålla ordningen i fängelser kräver kvalificerad personal som kan kväva våld mot och utnyttjande av kvinnor i sin linda. Vi får inte heller glömma att kriminalvårdarna även bör kunna ge psykologiskt stöd, eftersom många kvinnor ofta har utsatts för trauman tidigare.

Gratulationer till föredraganden för att hon har genomfört en användbar analys med flera viktiga rön. I betänkandet framförs också ett antal förslag om hur villkoren för kvinnliga fångar kan förbättras, särskilt ensamstående mödrar och unga fångar. Det gläder mig att föredraganden särskilt uppmärksammar gravida kvinnor.

Kvinnor i fängelse har ofta fallit offer för våld. Detta område måste man alltså närma sig på ett mycket känsligt sätt, och ha mod nog att introducera nya innovativa åtgärder inom kriminalvården. Efter frigivningen måste kvinnor erbjudas allt möjligt stöd, så att deras återintegrering i samhället blir så problemfri som möjligt.

Zita Gurmai (PSE). - (HU) Tack, herr talman. Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Lika möjligheter måste gälla även för människor i fängelse. Kvinnor i fängelse måste också få tillgång till lämpliga hälso- och hygieninrättningar, som är skilda från männens. Att kunna upprätthålla familjerelationer är särskilt viktigt för kvinnor i fängelse,

Zita Gurmai (PSE). - (HU) Tack, herr talman. Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Lika möjligheter måste gälla även för människor i fängelse. Kvinnor i fängelse måste också få tillgång till lämpliga hälso- och hygieninrättningar, som är skilda från männens. Att kunna upprätthålla familjerelationer är särskilt viktigt för kvinnor i fängelse,