Europeiska unionens roll i Irak (debatt)

Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Ana Maria Gomes, för utskottet för utrikesfrågor, om Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet om Europeiska unionens roll i Irak (2007/2181(INI)) (A6-0052/2008).

Ana Maria Gomes, föredragande. − (PT) Fru talman! När parlamentet nu ska rösta om Europeiska unionens roll i Irak är det viktigt att titta på några av de lärdomar som vi kan dra av detta lands historia. Den 16 mars har det gått 20 år sedan den kemiska attacken mot den kurdiska staden Halabja, en av de dödligaste operationerna i den folkmordskampanj som Saddam Husseins styrkor bedrev mot sitt eget folk. Halabja var ingen isolerad företeelse.

Det fanns många Halabja runtom i Irak. På grund av att de europeiska regeringarna var passiva och ibland valde att se åt ett annat håll kunde Saddam Husseins regim under flera decennier utsätta den irakiska befolkningen för en strategi av systematisk brutalitet vars hemska följder märks än i dag. Som föredragande ville jag därför att betänkandets grundaxiom skulle vara Europas moraliska och rättsliga ansvar gentemot det irakiska folket. Inget folk har lidit mer de senaste decennierna och få länder är strategiskt viktigare för Europas säkerhet.

Förutom att se det som en skyldighet måste EU inse att det har ett intresse av att stärka ett federalt och demokratiskt Irak där rättsstatsprincipen efterlevs och de mänskliga rättigheterna respekteras, inklusive kvinnors rättigheter. År 2003 var mitt parti, det portugisiska socialistpartiet, och jag själv motståndare till beslutet att invadera Irak, ett beslut som stöddes av den dåvarande premiärministern José Manuel Durão Barroso. Jag vidhåller denna uppfattning. Detta betänkande får emellertid inte användas för att upprepa välkända ståndpunkter i en fråga som tidigare har splittrat Europa. Parlamentet har uppmanats att yttra sig över EU:s nuvarande och framtida bidrag till ett tryggt, välmående och demokratiskt Irak som lever i fred med sina grannar.

Med detta i åtanke reste jag två gånger till Irak i januari och februari som förberedelse inför detta betänkande. En resa gick till Bagdad, Nassiria och träskområdet i söder. Den andra gick till Kurdistan i landets norra del. Med en budget på 48 miljarder US-dollar 2008 är det inte pengar Irak saknar. Det behövs inget mer budgetstöd eller mjuka lån. Vad Irak behöver och vad irakierna vill ha är tekniskt stöd och institutionellt självbestämmande så att staten och det civila samhället kan fungera ordentligt och landets omfattande resurser kan komma befolkningen till del, inklusive de miljontals internflyktingarna och flyktingarna i grannländerna.

I detta betänkande uppmuntras inte bara ett större EU-engagemang i Irak. Vi kräver dessutom att EU:s närvaro i Irak måste styras av öppenhet, synlighet och effektivitet.

Parlamentet gläder sig åt att kommissionen arbetar för att förbättra användningen av EU-medel i Irak under extremt svåra förhållanden. Därför anser vi att kommissionen och medlemsstaterna kan och måste ha en större närvaro på fältet, med personal och projekt, särskilt i de delar av landet där säkerhetssituationen tillåter detta, vilket är fallet i den kurdiska regionen. Å andra sidan kräver vi att kontrakt med privata militära företag och säkerhetsföretag regleras. Jag vill framhålla att i detta betänkande kräver Europaparlamentet för första gången att det ska fastställas tydliga riktlinjer för EU-institutionernas utnyttjande av sådana företag.

Huvudbudskapet i betänkandet, och det budskap som måste vidarebefordras till kommissionen, rådet, europeiska företag, icke-statliga organisationer och allmänheten är följande: EU har i dag en unik möjlighet att bidra positivt till Iraks framtid, och därmed till hela regionen. Samverkan med kommissionen under utarbetandet av detta betänkande och det samförstånd som nåddes om betänkandet i utskottet för utrikesfrågor har övertygat mig om att EU är redo att anta denna utmaning. Jag skulle vilja avsluta med att personligen tacka de av mina kolleger som lade fram ändringsförslag och framför allt

skuggföredragandena Jana Hybášková, Baroness Nicholson of Winterbourne, André Brie och Cem Özdemir för deras bidrag, som på ett betydande sätt har berikat detta betänkande.

Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Först och främst skulle jag vilja tacka föredraganden Ana Maria Gomes för hennes betänkande om Europeiska unionens roll i Irak. Vi kommer att följa dagens debatt med stort intresse och noggrant studera föredragandens och hela parlamentets förslag.

Jag vill passa på att välkomna det beslut som Europaparlamentet nyligen fattade om att tillsätta en ad hoc-delegation för Irak. Detta kommer utan tvekan att bidra till att stärka förbindelserna mellan EU och Irak på alla områden.

I nära samarbete med den irakiska regeringen och andra aktörer, särskilt FN, stärker EU sina förbindelser med Irak och stöder FN:s centrala roll i Irak. Och EU kommer att fortsätta sitt nära samarbete med UNAMI, FN:s biståndsmission i Irak. Vi kommer också att garantera stöd till denna hjälpinsats för att den ska kunna fullgöra den roll som den tilldelas enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1770.

EU:s kontor för humanitärt bistånd, ECHO, deltar i arbetet med att förbättra det humanitära läget i hela regionen och inte enbart i Irak. Förhandlingarna om handels- och samarbetsavtalet med Irak är också en viktig faktor för att stärka förbindelserna mellan Irak och EU. Vi gläds åt rapporterna om att förhandlingarna flyter på mycket bra.

EU stöder helt och fullt den process i vilken även grannländerna deltar. Vi kommer att fortsätta betona betydelsen av dialog mellan Irak och dess grannar. Här måste jag framhålla att Iraks territoriella integritet måste bevaras. Som vi känner till har ordförandeskapet uttryckt sin djupa oro över de operationer som den turkiska militären nyligen har genomfört på irakiskt territorium. Vi vill understryka hur viktigt det är med en oavbruten dialog och ett oavbrutet samarbete mellan Irak och Turkiet. Och vi uppmanar kraftfullt de båda regeringarna och den kurdiska regionregeringen att hitta en fredlig lösning på situationen och att undvika konflikt.

Att ansträngningarna för att nå nationell försoning lyckas är oerhört viktigt för långvariga och permanenta framsteg när det gäller att förbättra säkerhetsläget. EU är redo att stödja Irak i dess engagemang för att fortsätta denna process.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att EU redan har avsatt stora stödbelopp till Irak. Det bidrar fortfarande till förnyandet av den irakiska säkerhetssektorn, särskilt via EU:s samordnade rättsstatsuppdrag i Irak. Uppdraget har förlängts till sommaren nästa år och vi vet att de irakiska myndigheterna verkligen värdesätter detta uppdrag.

Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen . − (EN) Fru talman! Först och främst skulle jag vilja be om lite mer tid, för detta är en väldigt viktig fråga för mig.

Till att börja med vill jag tacka Ana Maria Gomes och alla övriga parlamentsledamöter som har deltagit i utarbetandet av detta viktiga betänkande. Ana Maria Gomes har besökt Irak två gånger sedan december för att få en tydlig bild av vad som händer och vad som inte händer i landet. Jag har skickat mina två direktörer med ansvar för området till Irak.

En av dem, Tomás Duplá del Moral, är här tillsammans med mig i dag. Jag återkommer till detta senare.

Ana Maria Gomes analys är tydlig, heltäckande och har framför allt rätt utgångspunkt. Vi har inget annat val än att ta itu med de utmaningar som Irak står inför nu och i framtiden.

Fem år efter Saddam Husseins fall ser vi ut att gå mot en ny fas av gradvisa framsteg. Denna process är emellertid fortfarande ömtålig, begränsad och instabil.

Säkerhetsläget verkar ha förbättrats något, delvis till följd av de amerikanska truppförstärkningarna men även tack vare två andra viktiga faktorer: verksamheten vid de sunniråd som har beväpnats och betalats av Förenta staterna, och framför allt den vapenvila som Muqtada al-Sadr har utlyst och som nu har förlängts med ytterligare sex månader. Antalet civila dödsfall i Irak är fortfarande väldigt högt och det råder stor osäkerhet kring hur varaktiga dessa insatser och förbättringar kommer att vara. Turkiska räder i norr komplicerar situationen ytterligare, oavsett hur lugna och balanserade den kurdiska centralregeringens reaktioner har varit – åtminstone hittills.

På den politiska fronten antog lagrådet ett viktigt lagpaket: budgeten för 2008, lagen om provinsernas befogenheter och en begränsad amnesti i samband med avbaathifieringsprocessen. På så sätt kunde man tillfredsställa både sunni, shia och kurder.

Eftersom presidentrådet förkastade lagen om provinsernas befogenheter råder det fortfarande osäkerhet om huruvida dessa begränsade framsteg kan konsolideras.

På den ekonomiska fronten är man helt beroende av oljesektorn. Andra problem är svårigheter att attrahera utländska och till och med inhemska investeringar och bristande möjligheter att skapa arbetstillfällen. Uppbörden av skatter och tullar och befinner sig fortfarande i ett inledningsskede och beloppen är fortfarande marginella. Kapaciteten att utnyttja de investeringar som har planerats i budgeten är fortfarande låg, även om den ökar. Den ekonomiska verksamheten, inklusive investeringar, verkar emellertid just nu ha störst potential i det kurdiska området där säkerheten är större.

Nationell försoning är fortfarande en central punkt på den politiska dagordningen och det finns många initiativ och utlandsstyrda aktiviteter. Samtidigt som de inhemska insatserna för att bygga upp ett verkligt irakiskt egenansvar och perspektiv på landets framtid fortsätter saknas det fortfarande en gemensam och tydlig vision, och insatserna präglas av sekteristiska, religiösa eller etniska intressen, överväganden eller klagomål. Detta är även vad min direktör rapporterade tillbaka till mig.

Låt mig passa på att påminna er om vad vi redan gör i och tillsammans med Irak och vad vi skulle kunna göra i framtiden under fortsatt svåra förhållanden. Våra åtgärder omfattar många olika politiska, ekonomiska, biståndsmässiga och humanitära aspekter.

För det första har vi handels- och samarbetsavtalet. Detta är ett politiskt försök som för första gången lägger grunden för ett avtalsmässigt förhållande mellan EU och Irak. Vi hoppas att detta kommer att hjälpa Irak att ta itu med sitt eget reformprogram och göra det lättare för Irak att återintegreras i det internationella samfundet efter att ha varit isolerat i åratal. Vi har precis avslutat den fjärde förhandlingsrundan. Vi gör snabba framsteg på flera områden, från mänskliga rättigheter till kampen mot terrorism, från energisamarbete till miljön.

För det andra skulle grannländernas möten, som rådets ordförande nämnde, på ett avgörande sätt bidra till att minska störningar, förbättra säkerheten och möjliggöra politisk dialog och försoning mellan de olika fraktionerna. Jag har personligen arbetat hårt för att se till att så sker genom mitt deltagande i två konferenser, en i Sharm el Sheikh och en i Istanbul. I den mån jag kan kommer jag framöver att fortsätta att delta i konferenser för att framhålla att även Iraks grannar måste uppfylla sina skyldigheter. Att Arabförbundets

generalsekreterare Amr Moussa och nu senast till och med Irans president har besökt Bagdad bör ses som ett gott tecken i denna riktning.

Ana Maria Gomes påpekar mycket riktigt i sitt betänkande att uppgiften att hjälpa Irak att stå på egna ben inte enbart kan vila på givarsamfundets eller den irakiska befolkningens axlar.

När det gäller bistånd behöver jag inte påminna parlamentet om att gemenskapsmedel på 829 miljoner euro av har avsatts till Irak sedan finansieringen inleddes under min företrädare 2003 med fullt stöd av rådet och Europaparlamentet.

Vi har aldrig varit naiva när det gäller svårigheterna med att få till stånd ett effektivt program i Irak. Vi gjorde det som parlamentet och medlemsstaterna rekommenderade. Vi samarbetade med FN och dess organ, och med Världsbanken och de multilaterala förvaltningsfonderna. Att samarbeta med dessa var egentligen det enda alternativ vi hade.

FN hade det mycket svårt efter det att Sergio Vieira de Mello och en stor del av FN:s personal dödades när FN:s kontor i Bagdad sprängdes. Staffan de Mistura, FN:s nya särskilda representant i Irak, har påbörjat sitt arbete med ett förvånansvärt engagemang och är mycket uppskattad. Ni träffade nyligen FN:s biträdande särskilda representant, David Shearer, och jag tror att ni hade en bra diskussion om deras uppdrag och de risker som fortfarande kvarstår.

Jag skulle kunna nämna många projekt, men jag kommer att göra det när jag besvarar era frågor lite senare. Just nu vill jag bara säga att jag anser att detta är ett viktigt arbete, ännu viktigare med tanke på den irakiska regeringens mycket begränsade kapacitet att skapa resultat. Och här håller jag med Ana Maria Gomes. Från grundläggande behov på hälsovårds-och utbildningsområdet, hjälp med demokratisering, val hälsovårds-och främjandet av mänskliga rättigheter till humanitärt bistånd och flyktingbistånd, har vi fortsatt med ett mycket omfattande program och använt bästa möjliga medel under värsta tänkbara förhållanden.

Vi har försökt se till att särskild uppmärksamhet riktas mot utsatta gruppers behov, inte minst fördrivna irakier, oavsett om de befinner sig i Irak eller i grannländerna. Förra året avsattes ett betydande paket på 50 miljoner euro till flyktinghjälp. Kommissionen har dessutom för avsikt att avsätta 20 miljoner euro från budgetposten för humanitärt stöd för 2008 för att bistå internflyktingar/flyktingar och de mest utsatta grupperna i Irak. Vi har även inlett bilaterala projekt. Men det finns ingen patentlösning. Varje alternativ har sina för- och nackdelar.

Jag har redan nämnt – och det är nu dags att avsluta – att jag skickade två av direktörerna med ansvar för Irak och deras medarbetare från generaldirektoratet för yttre förbindelser och EuropAid till Bagdad. De höll givande men öppenhjärtiga diskussioner med de irakiska myndigheterna och andra aktörer. Besöket bekräftade Iraks bräckliga säkerhet, den politiska och ekonomiska situation som jag tidigare beskrev, de ytterst svaga irakiska institutionerna efter Saddam Husseins år vid makten och det påföljande kriget, och den centrala roll som vår lilla delegation i Bagdad spelar.

Iraks regering sa sig vara villig att arbeta tillsammans med EU. På grundval av detta ska vi, parallellt med andra bilaterala och internationella givare, försöka finansiera och bidra till att stärka institutionerna och den administrativa kapaciteten i en stat som fortfarande är svag. Vi ska undersöka möjligheterna till mer direkt handling på det sätt som parlamentet har efterlyst – och vi skulle vilja se till att vårt stöd präglas av maximal effektivitet, synlighet och ansvarighet.

(Applåder)

Ignasi Guardans Cambó, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel.

− (ES) Fru talman! Detta betänkande måste välkomnas. Utskottet för internationell handel behandlade betänkandet och förde långa diskussioner om det, naturligtvis med utgångspunkt i vår behörighet, vilket är vad jag mycket kort kommer att ta upp.

Jag skulle vilja lyfta fram ett antal punkter i yttrandet från utskottet för internationell handel som endast delvis övertogs av föredraganden, även om en stor del av andan i vårt utskotts förslag har införlivats. För det första måste Irak återintegreras i vad vi skulle kunna kalla det internationella ekonomiska systemet, och därför måste vi välkomna landets status som observatör i Världshandelsorganisationen. Detta är helt klart ett steg i rätt riktning.

För det andra måste handels- och samarbetsavtalet utnyttjas som ett mycket användbart instrument för att främja interna reformer som kan föra det irakiska handelssystemet närmare de regler som gäller för multilaterala system.

För det tredje skulle jag vilja lyfta fram hur viktigt det är att garantera verklig öppenhet och icke-diskriminering vid offentliga upphandlingar i Irak. Detta är en punkt som betonades i utskottet och som kommer att läggas fram som ett ändringsförslag i kammaren vid morgondagens omröstning. Jag anser att det är viktigt att framhålla just detta: öppenhet och balans i alla offentliga upphandlingar.

Avslutningsvis efterlyser vi att intäkterna från råoljeförsäljningen återinvesteras på ett sätt som garanterar att den irakiska regeringen via sina behöriga organ själv förvaltar dessa intäkter.

Jag skulle kunna säga mycket mer, men jag anser att betänkandet som helhet förtjänar att välkomnas av parlamentet.

Jana Hybášková, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag vill uttrycka mitt djupa tack till Baroness Nicholson of Winterbourne, Ana Maria Gomes och kommissionen. Det som först föreföll omöjligt är nu verklighet. Detta parlament, Europaparlamentet, är enigt i sin rekommendation till både rådet och kommissionen om EU:s roll i Irak.

Låt oss begrava det som har varit. Situationen försämras inte längre och stabiliteten får fotfäste. Unga vänder ryggen åt sekterism och våld, milisen tappar stöd och Mahdiarmén samarbetar. Det är därför avgörande att EU är närvarande i Irak. EU:s huvudsakliga uppgift är att stärka lag och ordning och att ge tekniskt stöd till polisen, inrikesministeriet, domstolarna och fängelsesystemet. Det är även viktigt att hjälpa irakierna att dra fördel av sina enorma oljereserver, genom budgetmedel. Den tredje förutsättningen är att stärka demokratin genom att tillhandahålla tekniskt stöd för valen.

Vi uppmuntrar också europeiska företag och bolag att på nytt göra åtaganden gentemot Irak. För detta behöver vi dock en gemensam europeisk ståndpunkt. Vi har att göra med flyktingar, asylsökande och fördrivna personer. Vi behöver ha partner. Vi behöver irakiska partner som respekterar öppenhet, bekämpar korruption och nepotism och respekterar rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och demokratin. Vi är beredda att erbjuda stöd till Iraks styrande råd på partnerskapsbasis, att utbilda deras personal, att resa dit och verka genom den ständiga ad hoc-delegationen.

Det finns en viktig fråga, och jag säger detta i egenskap av en person som reste till Basra för första gången den 7 april 2003: den europeiska närvaron i Irak får inte bidra till

problemet. Alla européer måste samarbeta för att lindra den mänskliga tragedi som generationer av irakier genomlidit.

Véronique De Keyser, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman! Ana Maria Gomes betänkande är utmärkt, och är en verklig bedrift. Om ett så pass känsligt ämne som Irak, som har splittrat oss under så lång tid, ger oss betänkandet ett nytt och konstruktivt perspektiv utan det vanliga politikpratet, och detta är ingen överraskning när det kommer från Ana Maria Gomes. Det antogs också av en betydande majoritet i utrikesutskottet, och bland de många saker som togs upp vill jag nämna två punkter.

För det första efterlyser Ana Maria Gomes att alla instrument som står till kommissionens förfogande används på ett kreativt sätt för att återuppbygga en tillräcklig kapacitet i Irak när det gäller rättsordning, rättvisa, mänskliga rättigheter, god förvaltning, kvinnor, hälsa och utbildning. Ana Maria Gomes säger och skriver detta med ett visst eftertryck. Irak saknar inte pengar. Det är ett potentiellt rikt land, men administrativt och mänskligt har det blivit helt sönderslitet. Hon efterlyser därför bilaterala projekt till stöd för kapacitetsuppbyggnad och för civilsamhället, och pekar på kommissionens mod.

Kommissionen har till och med öppnat en delegation i Bagdad för att övervaka dessa projekt på nära håll och för att bättre synliggöra EU:s insats.

För det andra är Ana Maria Gomes utöver själva Irak också orolig för de irakiska flyktingarnas situation. Enligt en färsk rapport från flyktingkommissariatet finns det över två miljoner flyktingar i grannländerna, men det är i Syrien, med 1 400 000 flyktingar, och Jordanien, med nästan en halv miljon, som situationen har nått kokpunkten. Barnarbete och prostitution har också rapporterats trots att dessa länder har gjort vad de har kunnat för att förhindra det. Ana Maria Gomes uppmanar Europa att visa större generositet i

För det andra är Ana Maria Gomes utöver själva Irak också orolig för de irakiska flyktingarnas situation. Enligt en färsk rapport från flyktingkommissariatet finns det över två miljoner flyktingar i grannländerna, men det är i Syrien, med 1 400 000 flyktingar, och Jordanien, med nästan en halv miljon, som situationen har nått kokpunkten. Barnarbete och prostitution har också rapporterats trots att dessa länder har gjort vad de har kunnat för att förhindra det. Ana Maria Gomes uppmanar Europa att visa större generositet i