Situationen i Tchad (debatt)

Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Tchad.

(1) Se protokollet.

Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Som ni redan vet har situationen i Tchad försämrats under de senaste veckorna. I början av februari ryckte de tchadiska rebellerna fram mot huvudstaden N’Djamena och tog större delen av den. Några dagar senare drog de sig tillbaka. Närmare bestämt drevs de österut mot gränsen mellan Tchad och Sudan.

Rebellgruppers attacker mot Tchads regering i början av februari inledde inte bara en pyrande inrikespolitisk kris, utan avslöjade också krisens regionala dimension. Med andra ord kom rebellerna från Darfur och fick hjälp av Sudan. Detta är anledningen till att vi under diskussionen om situationen i Tchad måste beakta två sammanhängande aspekter:

den inrikespolitiska aspekten och den regionala aspekten.

När Europeiska rådet i februari fördömde de tchadiska rebellernas attacker mot Tchads regering vädjade det å ena sidan om en politisk dialog mellan regeringen, oppositionen och rebellerna, medan det å andra sidan betonade det brådskande behovet av en politisk dialog mellan Tchads och Sudans regeringar. Vi anser att regeringarna i Tchad och Sudan bör utsättas för större påtryckningar så att de uppfyller de skyldigheter som de åtagit sig i flera överenskommelser. Rådet vädjade omedelbart till båda regeringarna att sluta stödja och leverera till väpnade grupper och att förbättra de ömsesidiga förbindelserna.

När det gäller den inrikespolitiska situationen i Tchad är en politisk lösning på konflikten det enda sättet att uppnå fred och stabilitet i landet. Den politiska processen med deltagande, som ingick i den överenskommelse som nåddes i augusti 2007 mellan Tchads styrande parti och partierna i den legitima oppositionen, måste fortsätta. I detta sammanhang stöder EU Afrikanska unionens (AU) insatser för en fredlig lösning på konflikten. EU ansluter sig till Afrikanska unionens och FN:s entydiga fördömande av rebellattackerna. Vi delar deras oro när det gäller risken för att konflikten sprids ytterligare.

Vi är också bekymrade över försämringen av den humanitära situationen. Den ständigt tilltagande fiendskapen har fördjupat den humanitära tragedin och ökat det redan mycket stora antalet flyktingar och fördrivna personer. Fler än 160 personer har dött i striderna och omkring 1 000 har skadats. Flera tiotusentals flyktingar har flytt till angränsande Kamerun och Nigeria. Samtidigt, eftersom det finns omkring 250 000 Darfurflyktingar i Tchad, är den humanitära situationen mycket allvarlig och det är mycket viktigt att EU-insatsen EUFOR Tchad/RCA genomförs fullt ut.

För tillfället har säkerhetssituationen i huvudstaden N’Djamena och i större delen av landet, förutom i östra delen, lugnat sig och håller på att återgå till det normala efter de senaste striderna. Det undantagstillstånd som utfärdades den 15 februari och som var avsett att gälla i fjorton dagar har dock förlängts till i mitten av denna månad. Detta har föranlett EU att uttrycka sin oro över begränsningen av friheten för civila och för medier i Tchad.

Åtgärderna i samband med genomförandet av EUFOR-uppdraget återupptogs efter ett tillfälligt uppehåll. Operationens befälhavare, general Pat Nash, drog slutsatsen att han tillfälligt skulle stoppa åtgärderna efter rebellattackerna för att möjliggöra en utvärdering av den nya politiska och säkerhetsmässiga situationen. Genomförandet återupptogs utan att operationens allmänna tidsram påverkades, och den ursprungliga operativa kapaciteten bör ändå vara uppnådd i mitten av mars.

Den alarmerande situationen i regionen gjorde det ännu tydligare hur viktiga EUFOR-uppdraget och FN-uppdraget är. EUFOR-uppdraget vittnar om EU:s åtagande att bidra till en stabilisering av regionen. Två saker krävs för att nå de uppställda målen: vi behöver brådskande säkerhet som garanteras av militär och de stridande parterna måste vara beredda att inleda en dialog och förhandlingar.

Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! När jag återvände från uppdraget i Tchad den 20–22 januari 2008 hade jag redan förklarat att Tchad måste vara en prioriterad fråga för EU. Kuppförsöket i början av februari av beväpnade rebellrörelser och de händelser som följde på detta har stärkt denna övertygelse.

Jag är fortfarande övertygad om att varaktig stabilitet i Tchad kräver en politisk öppning för alla landets inrikespolitiska komponenter. Detta är den uppgift som kommissionen tog sig an förra året genom att underlätta och stödja den politiska dialogen, vilket som ni vet ledde till den interna överenskommelsen i Tchad den 13 augusti 2007. Jag anser bestämt att bara denna dialog kan skapa det politiska perspektiv som krävs för att garantera stabiliteten i Tchad och konsolidera demokratin. Den måste resultera i en tillförlitlig folkräkning och en översyn av valsystemet som leder till fria och öppna val under 2009.

Jag framförde detta budskap med ett visst eftertryck till president Idriss Déby. Denna process har redan inletts genom övervakningskommittén. Den senaste tidens händelser i N’Djamena innebar motgångar för processen. Trots att det förekom ett kuppförsök mot regeringen är det utomrättsliga gripandet av ett antal oppositionsledare, civila och personer som arbetar inom medierna verkligen beklagansvärt och helt oacceptabelt. Som medlare och observatör av genomförandet av den interna politiska överenskommelsen i Tchad den 13 augusti var jag vid mitt senaste besök i Tchad den 27 februari den förste att uttrycka min oro i frågan till president Idriss Déby.

Under uppdraget uppmanade jag president Idriss Déby och de politiska företrädarna för presidentmajoriteten och den demokratiska oppositionen, det vill säga alla ansvariga politiker i Tchad, att på nytt inleda en dynamisk politisk dialog genom att återupprätta förtroendet bland de olika partierna. Detta kräver åtaganden från alla de berörda politiska aktörerna, naturligtvis även president Idriss Déby, som bekräftade sin önskan att fortsätta vara en garant för genomförandet av denna politiska överenskommelse. Jag var säker på att det undantagstillstånd som utfärdades i mitten av februari skulle upphöra enligt de villkor som fastställts i konstitutionen, det vill säga i mitten av mars.

Vid samma tillfälle begärde vi att Lol Mahamat Choua, ordförande för samordningen av politiska partier för konstitutionens försvar, skulle släppas vilket beviljades av president Idriss Déby. Bernard Kouchner och jag bad om ett möte med honom. Vi träffade honom personligen och han släpptes dagen därpå. Jag är särskild glad över att höra att Ngarlejy Yorongar är i Strasbourg just nu och kanske har träffat några av er, men jag är naturligtvis fortfarande orolig över vad som har hänt med Ibni Oumar Mahamat Saleh, som fortfarande saknas. Av denna anledning begärde vi, med framgång, att president Idriss Déby skulle inrätta en utvidgad undersökningskommitté med ett betydande internationellt deltagande, inklusive företrädare för EU, OIF och Afrikanska unionen. Denna kommitté måste sprida ljus över gripandena och försvinnandena. Detta kommer att vara ett viktigt första steg för att återupprätta förtroendet och säkra en återgång till det normala i Tchad.

Samma budskap sändes också till medlemmar av oppositionen. Lösningen ligger i ett gemensamt ansvar från regeringens sida, presidentmajoriteten och oppositionen. Jag vill avsluta med en kort redogörelse för det regionala sammanhanget. Kuppförsöket i Tchad var i stor utsträckning en direkt konsekvens av de försämrade förbindelserna mellan Tchad och Sudan. Det är ytterst svårt att bortse från det inflytande som myndigheterna i Khartoum hade på kuppförsöket.

Det är därför mycket viktigt att förhindra att situationerna i Darfur och i Tchad påverkar varandra negativt. Jag välkomnar optimistiskt de regionala initiativen till medling mellan

Tchad och Sudan, som nu genomförs av regionala stats- och regeringschefer, särskilt president Abdoulaye Wade. Den aktuella situationen visar, om ytterligare bevis skulle behövas, att europeiska militära och civila styrkor brådskande och snabbt måste sättas in.

Jag vill nu nämna uppdraget Minurcat i enlighet med FN:s resolution 1778 från 2007.

Denna militära operations existensberättigande har aldrig framgått så klart som nu.

Hundratusentals civila tvingas leva under oerhört sårbara förhållanden i östra Tchad, i otålig väntan på genomförandet av EUFOR. Kommissionen kommer att fortsätta mobilisera alla politiska instrument för humanitärt stöd och samarbete för att bemöta situationen i Tchad. Jag väntar på resultaten från den medling som letts av president Abdoulaye Wade för att bestämma eller åtminstone närmare precisera när jag kommer att återvända, inte bara till Tchad, utan även till Khartoum. Det är avgörande att vi genomför medling och försoningsarbete mellan N’Djamena och Khartoum, eftersom det spända samspelet till följd av det fullständiga sammanbrottet i förbindelserna mellan Tchad och Sudan är högst påtagligt.

Colm Burke, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag är glad över att denna debatt har behållits på den här veckans föredragningslista för plenarsammanträdena. Situationen i Tchad kräver brådskande uppmärksamhet, inte bara från EU, utan även från världssamfundet. Senare denna vecka kommer ett toppmöte att äga rum mellan Tchad och Sudan i Dakar, där Senegals president kommer att göra sitt yttersta för att åstadkomma en gemensam grund för en fredsuppgörelse mellan president Idriss Déby och president Omar al-Bashir. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon planerar också att vara närvarande vid dessa samtal i Dakar, eftersom den humanitära krisen i denna region är en av hans mest prioriterade frågor.

Dessa aktuella händelser understryker betydelsen av parlamentets debatt, som lägligt hålls denna eftermiddag, och jag uppmanar alla berörda ledare att göra största möjliga ansträngningar för att återuppta en omfattande politisk försoningsprocess.

EU måste också ta omfattande diplomatiska steg för att stödja den senaste utvecklingen.

Precis innan denna debatt sammanträffade flera av mina kolleger bland parlamentsledamöterna och jag själv med den tchadiska ledaren och oppositionsledamoten i parlamentet Ngarlejy Yorongar, som saknades efter rebelloffensiven i början av februari.

Han greps av statliga säkerhetsstyrkor den 3 februari i Tchad, men lyckades fly till Kamerun innan han erbjöds asyl i Frankrike. Hans kollega Mahamat Saleh, som också är oppositionspolitiker, saknas fortfarande. De aktuella tillslagen mot politiska motståndare och människorättsförsvarare i Tchad måste upphöra.

EU:s fredsbevarande uppdrag har tyvärr krävt sitt första dödsoffer, efter att en fransk fredssoldat av misstag gått in på sudanesiskt territorium. Hans begravning äger rum i dag.

Karl von Wogau från vår grupp, som är ordförande för Europaparlamentets utskott för säkerhet och försvar, kommer att närvara. Jag uttrycker PPE-DE-gruppens deltagande till denne mans familj och vänner.

Enligt min åsikt, och på grund av den aktuella humanitära och säkerhetsmässiga situationen, har EU:s fredsbevarande uppdrag blivit oumbärligt. FN och EU har ett ansvar för att skydda sårbara civila och en skyldighet att tillhandahålla humanitärt stöd samt garantera de humanitära hjälparbetarnas säkerhet. Jag är stolt över att irländska trupper deltar i detta uppdrag och fortsätter sina respektive insatser.

Slutligen välkomnar jag Rysslands åtagande att tillhandahålla helikoptrar för detta uppdrag.

Denna utrustning kommer att utgöra en nödvändig förstärkning av denna viktiga EU-insats.

Alain Hutchinson, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Under många månader har vi nu hört oss för om och mycket noga följt EU:s initiativ för det brådskande genomförandet av EUFOR-insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken. Det är naturligtvis nödvändigt att denna europeiska övergångsstyrka är operativ. Varför är den nödvändig? Jag anser att det är en bra idé att upprepa detta: den är nödvändig för att skydda civila flyktingar och fördrivna personer, för att det humanitära biståndet ska kunna komma fram, och för att garantera ett humanitärt utrymme som systematiskt har åsidosatts av de krigförande parterna.

De europeiska socialdemokraterna vill tydliggöra att en lösning för att skapa varaktig fred i Tchad emellertid inte kommer att vara rent militär, utan också en politisk lösning. På det politiska planet har civilsamhället i Tchad framfört ett antal specifika alternativ till att lösa krisen, som grundas på omfattande dialog med alla aktörer, inklusive ledarna för beväpnade grupper, utan vilkas medverkan inget kan uppnås.

Vi kan nu undra om EU har tagit hänsyn till förslagen, och kommissionsledamotens anförande ger positiva signaler om detta. Men ibland får vi intrycket, liksom även civilsamhället, att EU fortsätter att blint lita på president Idriss Débys förmodade förmåga att lösa krisen. Det blir dock tydligare för var dag att president Idriss Déby på egen hand aldrig kommer att kunna skapa den fred som vi förväntar oss i Tchad.

Därför välkomnar vi de uttalanden som har gjorts för kommissionens räkning. Vi hoppas att kommissionen kommer att fortsätta ge prov på politiskt mod och djärvhet i denna fråga.

Philippe Morillon, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Som Colm Burke just sa fick i dag stabssergeant Gilles Polin militära hedersbetydelser efter att han dödats i Sudan under den lovvärda och ytterst svåra EUFOR-insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken.

Jag ansluter mig gärna till hans vapenbröders hyllning till honom, som skedde i närvaro av några av de mest framstående nationella och europeiska auktoriteterna, särskilt vår höga representant Javier Solana och vår kollega Karl von Wogau.

Under flera år har parlamentet oavlåtligt uppmanat EU att ta sitt ansvar för att skydda offren för de blodiga striderna i Darfur och omgivande regioner. Parlamentet har i detta sammanhang beklagat de ständiga politiska hindren för utplaceringen av en internationell styrka i detta syfte. Parlamentet välkomnade även antagandet, som kommissionsledamoten påpekade, av FN:s säkerhetsråds resolution 1778 för insättandet av en militär operation i Tchad och Centralafrikanska republiken som uppbackning till FN:s uppdrag Minurcat och en tchadisk polisstyrka.

Det är ingen idé att säga något nu om de många svårigheterna i samband med genomförandet av den internationella styrkan, vilket skulle ha skett i november 2007 men som kunde inledas först i slutet av januari, och som inte kommer att slutföras förrän i maj i år enligt det nuvarande schemat. Rådsordföranden nämnde i vilken utsträckning rebellstyrkornas agerande i N’Djamena har fördröjt uppdraget, men man måste även nämna EU:s brist på medel för att hantera denna typ av uppdrag, särskilt när det gäller logistik och helikoptrar. Jag välkomnar gårdagens meddelande om att Ryssland avser att tillhandahålla nödvändiga medel till EU för att stödja trupperna på plats i denna typ av terräng.

Ni kanske skulle kunna kasta lite mer ljus över dessa nyheter, herr rådsordförande?

Brian Crowley, för UEN-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill tacka rådets ordförande och kommissionsledamoten för deras uppdatering av den aktuella situationen i Tchad, och som mina kolleger Colm Burke och Philippe Morillon vill jag framföra min hyllning och uttrycka mitt deltagande till familjen till den franska fredssoldat som nyligen dog i tjänsten.

En av de obehagliga saker som vi ställs inför när vi diskuterar och bedömer situationen i Tchad, och i denna del av Afrika i allmänhet, är den fortsatta instabiliteten, inte bara i själva Tchad utan även i Sudan, i Darfurregionen och i Centralafrikanska republiken, som har flera aspekter, särskilt den yttre, gränsöverskridande påverkan som förekommer där. Av denna anledning är det så svårt att hitta en gemensam grund för att nå fram till lösningar.

Det är lätt att säga att vi ska inkludera civilsamhället, men civilsamhället ges inte möjlighet att resa sig och visa vad det egentligen vill, eftersom olika rebellstyrkor eller oppositionsstyrkor är närvarande.

Därför fokuserar vi nu genom EUFOR-mekanismen inte bara på stabilitet och skydd av de flyktingar från Sudan som har kommit till Tchad – över en kvarts miljon, varav nästan 10 000 kommit under den senaste månaden – och även flyktingar från Centralafrikanska republiken, utan försöker se till att demokratin och demokratiseringen av problemet också står i förgrunden. Därför gratulerar jag kommissionsledamot Louis Michel till det arbete han har gjort med den – och jag använder ordet med förbehåll – ”legitima” regeringen i Tchad och i andra områden för att uppmana dem att agera korrekt. Tyvärr har jag inte samma förtroende för att undersökningen om de saknade är oberoende. Denna undersökning kommer att ske under tchadiska myndigheters överinseende, men med deltagande från EU kan en oberoende undersökning förhoppningsvis främjas.

Min sista punkt är att våra trupper nu sätts in, tack vare hjälp från Ryssland och andra länder. Förra veckan talade jag med generallöjtnanten och operationschefen Pat Nash, som informerade mig om att det för närvarande finns 700 trupper på plats – av vilka 56 är irländska – och hela styrkan kommer att vara på plats före regnperioden, förhoppningsvis i början av maj.

Det åligger nu oss i parlamentet att ge vårt stöd till denna fortsatta fredsbevarande styrka genom våra politiska åtgärder, genom våra ord, men främst genom att se till att de också har tillräckliga resurser för att utföra sin uppgift.

Marie-Hélène Aubert, för Verts/ALE-gruppen . – (FR) Herr talman! Situationen för de mänskliga rättigheterna och för civilbefolkningen är fortfarande kritisk i Tchad, och inget initiativ till politisk dialog har någon chans att lyckas om vi inte först får ett klart svar på vad som hänt de oppositionsmedlemmar som arresterades den 3 februari, och om man inte lyckas få slut på det ständiga våldet, som pågår just nu, mot dem som Idriss Déby brutalt ser som motståndare som ska undanröjas.

Herr kommissionsledamot! Därför är det avgörande att ni fortsätter att utöva påtryckningar för att tvinga Idriss Déby att tala om särskilt var Ibni Mahamat Saleh befinner sig och vad som har hänt med honom, och släppa honom om han ännu är i livet. Jag vill ta detta tillfälle i akt för att välkomna och uttrycka min solidaritet med hans son, som i dag är närvarande på åhörarläktaren, och den parlamentariska företrädaren, Ngarlejy Yorongar, som har kommit för att tala med oss om sitt lands situation och framtid.

Den tchadiska diasporan, som är mycket närvarande i Strasbourg i dag, lyssnar uppmärksamt på er och förlitar sig på er för att åstadkomma en deltagande dialog som

inte utesluter några politiska aktörer i Tchad. På dessa villkor är utsikterna till fred och en demokratisk process möjliga, i samarbete med alla parter, och under dessa villkor kan EUFOR slutligen sättas in under de bästa förutsättningarna. På så sätt kan man undanröja den tvetydighet och osäkerhet som uppstått till följd av den senaste tidens händelser. EU:s roll måste göras mycket tydlig i förhållande till Frankrikes roll i regionen, som uppenbarligen har gjort det möjligt för Idriss Déby att behålla makten, även om den franske presidenten nu för ett öppnare resonemang och efterlyser förändringar av tidigare politik.

Herr kommissionsledamot, ni måste utnyttja era stora möjligheter att utöva påtryckningar för att åstadkomma verkliga garantier och skydd för alla demokrater i Tchad, och inta en mer krävande hållning gentemot president Idriss Déby, som för närvarande bara försöker vinna tid och hålla skenet uppe.

Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! EU har genomfört en EUFOR-insats i Tchad och en EUFOR-soldat har redan dödats. Det var precis vad vi var oroliga för. Det påstås att de franska elittrupperna oavsiktligt gick över gränsen och in i Sudan.

Finns det någon mening alls med denna EUFOR-insats? Vi säger nej! Dessa trupper kan omöjligt vara neutrala. Majoriteten av EUFOR-trupperna kommer från Frankrike, och Frankrike har ett militärt avtal med Idriss Déby – som tog makten genom en militärkupp – och har hjälpt honom genom att leverera vapen och säkra flygplatsen mot rebellattacken.

Finns det någon mening alls med denna EUFOR-insats? Vi säger nej! Dessa trupper kan omöjligt vara neutrala. Majoriteten av EUFOR-trupperna kommer från Frankrike, och Frankrike har ett militärt avtal med Idriss Déby – som tog makten genom en militärkupp – och har hjälpt honom genom att leverera vapen och säkra flygplatsen mot rebellattacken.