Röstförklaringar Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Jeggle (A6-0046/2008)

Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Det var inte särskilt bra förutsättningar för att tala.

Jag vill tala om omröstningen om att öka mjölkkvoterna med 2 procent redan nästa månad.

Jag anser att parlamentets beslut i frågan kommer att främja utvecklingen av jordbruket, särskilt i de länder som dessvärre hittills har drabbats av kvotminskningar. Det har varit fallet i mitt land, Polen.

Jag vill även ta tillfället i akt för att säga att jag under gårdagens omröstning om Europeiska institutet för innovation och teknik avsåg att rösta för ett antagande av betänkandet och inte emot som jag gjorde av misstag.

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (PL) Herr talman! Ändringsförslagen som omfattas av förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter vad gäller de nationella kvoterna för mjölk verkar vara helt i sin ordning. Planerna på att öka de befintliga begränsningarna av mjölkkvoterna med 2 procent är särskilt välkomna.

Jag företräder Polen här i parlamentet och mitt land är den fjärde största mjölkproducenten i EU. För närvarande producerar Polen 12 miljarder liter mjölk per år. I detta avseende är ovannämnda ändring särskilt viktig för jordbrukare och mjölkbearbetningsföretag i Polen.

Jag vill även säga att jag stöder den åsikt som uttrycks i ändringsförslag 13, det vill säga att mjölkproduktionen är särskilt viktig i regioner med en dåligt utvecklad jordbruksinfrastruktur där likvärdiga alternativ sällan finns att tillgå.

Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Den senaste tiden har vi konstaterat att marknadens efterfrågan på mjölk fortsätter att öka. En sådan situation begränsar konkurrenskraften och orsakar prisökningar.

I mitt land, Litauen, ökade anskaffningspriset på mjölk med 40 procent 2007. Därför bör de nationella kvoterna för mjölk ökas för att göra det möjligt att sänka mjölkpriserna på den inre marknaden och exportera mer mjölk till tredjeländer. Under perioden 2006–2007 nådde nio medlemsstater de nationella mjölkkvoter som de tilldelats. För att öka mjölkförsörjningen i EU bör det vara tillåtet för dessa länder, liksom övriga medlemsstater, att producera mer mjölk.

I Litauen har man nästan nått de nationella mjölkkvoterna för perioden 2006–2007.

Mjölkproduktionen ökar fortfarande. Jag välkomnar kommissionens beslut att öka de nationella mjölkkvoterna med 2 procent från och med den 1 april 2008. Om man ser framåt vill jag dock uppmana kommissionen att undersöka möjligheten att öka de nationella mjölkkvoterna med 5 procent och gradvis sänka böterna för överproduktion.

Milan Horáček (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Liksom gruppen de Gröna röstade jag emot betänkandet om nationella kvoter för mjölk. Jag invänder mot den 2-procentiga kvotökningen eftersom en sådan åtgärd leder till att mjölkpriserna urholkas och utgör ett hot mot jordbrukarnas uppehälle.

Jag är för kvantitetskontroller inom mjölkproduktionen efter 2015 eftersom boskapsuppfödningen i bergsområden och mindre gynnade regioner, där uppfödning av mjölkkor bidrar till att bevara landsbygden, i annat fall äventyras. Liberalisering skulle leda till att mjölkproduktionen koncentreras till endast några få regioner och intensiva jordbruksföretag. Förlorarna blir de mindre producenterna som inte längre kan täcka produktionskostnaderna på grund av de låga priserna.

Albert Deß (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag vill ge en röstförklaring till Elisabeth Jeggles betänkande. Jag röstade emot betänkandet eftersom jag, liksom mina kolleger från bayerska CSU, är emot en ökning av mjölkkvoterna. Vi upplever redan kraftigt sjunkande mjölkpriser.

Priserna på en del produkter har sjunkit med över 30 procent. Inkomsterna för våra mjölkbönder har inte varit tillfredsställande på åratal och de senaste sex månaderna har de uppnått skapliga mjölkpriser. En kvotökning skulle leda till pressade mjölkpriser och till att våra mjölkbönder återigen fick räkna med att bli underbetalda för sitt arbete.

I Bayern finns det 48 000 jordbruksföretag med 90 000 anställda inom uppfödning av mjölkkor och ytterligare 50 000 arbetstillfällen i sektorer i föregående och efterföljande led, vilket utgör totalt 140 000 arbetstillfällen. Jag kan inte förstå varför kvoterna ska ökas i denna viktiga sektor eftersom det är till nackdel för de berörda jordbrukarna. Jag skulle ha kunnat gå med på en ökning i de nya medlemsstaterna eftersom kvoterna där verkligen är otillräckliga.

Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När jag kom in i kammaren i dag hörde jag kommissionens ordförande tala om behovet av att öka EU:s konkurrenskraft. Här talar vi i stället om mjölkkvoter, ett uttryck som får EU att låta som ”EUSSR”.

Det har hävdats att kvoterna leder till höga priser så att jordbrukarna kan fortsätta med sin verksamhet. Men till vilket pris? Samtidigt har de lett till att EU:s andel av världsmarknaden för mejeriprodukter minskar. Varför? Eftersom kvoterna i praktiken hindrar effektiva

jordbrukare från att utöka sin verksamhet samtidigt som kvoterna inte utnyttjas på andra håll.

Kvoterna kan trygga produktionen, men kostar för mycket för konsumenterna, effektiva jordbrukare och EU:s ekonomier. Det är dags att avskaffa kvoterna och lita på den fria marknaden.

Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag stöder betänkandet, där det föreslås en kvotökning på endast 2 procent för perioden 2008–2009, eftersom det var det som krävdes för att nå en kompromiss. Jag krävde egentligen en 4-procentig ökning eftersom jag anser att det skulle hjälpa oss att fastställa hur vi ska bevara marknaden, vilket i sin tur skulle göra det möjligt för oss att dra slutsatser för att sedan eventuellt fatta beslut om att avskaffa kvotsystemet i dess nuvarande eller ändrade form. Vi skulle även kunna besluta om att avskaffa det helt och hållet. Jag talar om att ändra kvotsystemet efter den 31 mars 2015.

Det är nödvändigt med en större kvotökning, särskilt i mitt land Polen, där produktionskvoterna per capita är mycket lägre än i de gamla medlemsstaterna. Dessutom är konsumtionen av mjölkprodukter låg i Polen. Trots att vi har goda förutsättningar för att klara av en konsumtionsökning inom ramen för vår egen produktion tilldelades jordbrukarna låga produktionsgränser. Av denna information att döma krävs det högre mjölkkvoter i framtiden.

- Betänkande: Goepel (A6-0047/2008)

Michl Ebner (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag röstade entusiastiskt för Lutz Goepels betänkande. Föredragandens arbete var mycket omfattande och positivt. Vi kunde naturligtvis inte få med allt vi ville, men viktigast av allt är att det har skapats förutsättningar för att införa lämpliga undantag i bergsområden. Eftersom situationen i dessa områden inte kan jämföras med situationen i andra områden krävs det särskilt skydd, särskild hänsyn och särskilt stöd.

Får jag även ta tillfället i akt för att säga några ord om gårdagens omröstning om Gabriele Albertinis betänkande? Enligt omröstningslistan röstade jag emot ändringsförslag 5. Jag avsåg att rösta för eftersom jag under de senaste mandatperioderna har varit mycket aktiv i frågan om Alpkonventionen och kommissionens undertecknande av transportprotokollet.

Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Jag röstade för Lutz Goepels betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom jag anser att det är ett mycket bättre dokument än kommissionens befintliga förslag.

Jag uppskattar det mycket mer realistiska och rättvisa sättet att fastställa takten för en minskning av direktstödet, även om jag i princip motsätter mig att man fastställer teoretiska kriterier när det gäller företags storlek för att minska direktstödet eftersom en sådan politik skulle vara till nackdel särskilt för större jordbruksföretag i de nya medlemsstaterna.

Det är inte rättvist att större jordbruksföretag ska drabbas av en större minskning av direktstödet än andra jordbruksföretag. Det stämmer inte att dessa stora jordbruksföretag ägs av en enda person som tar emot omfattande stöd. Tvärtom är ägandet ofta utspritt. I de allra flesta fallen handlar det om kooperativ som består av ett stort antal medlemmar som är småbrukare. Det är just dem som är slutmottagare av direktstödet och som skulle drabbas hårdast.

Jag vill även varna för den ofta diskuterade moduleringen, med andra ord överföringen av medel från pelaren för direktstöd till pelaren för landsbygdsutveckling. Därmed behålls medlen inom ramen för de nationella anslagen men med skillnaden att det är medlemsstaterna som står för den direkta diskrimineringen av jordbruksföretagen.

Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! EU:s roll är att stifta lagar och utarbeta lösningar som tryggar för det första stabiliteten och utvecklingen i jordbruksföretagen, för det andra en lämplig inkomst för jordbrukarna som kan jämföras med inkomster inom andra yrken, för det tredje livsmedelssäkerheten i samhället och för det fjärde låginkomsttagarnas tillgång till livsmedel till överkomliga priser.

Jag anser att Lutz Goepels betänkande överensstämmer med denna roll. Det är dock viktigt att komma ihåg att jordbrukare bedriver en mycket speciell verksamhet, det vill säga utomhusproduktion som är beroende av väderförhållandena. Produktionen kan därför inte öka över en natt genom att man till exempel inför ytterligare ett skift.

Jordbruksprodukter utgör en mycket viktig marknad. Villkoren och handelsprinciperna på den globala marknaden har därför betydande konsekvenser för det europeiska jordbruket.

Jag tänker på WTO-förhandlingarna.

Jordbruket handlar inte bara om produktion. Det bidrar även till att bevara landskapet och påverkar miljön. Det är därför dessa uppgifter är så invecklade och det behövs lämpliga stödinstrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill lämna en röstförklaring eftersom jag alltid har motsatt mig den gemensamma jordbrukspolitiken.

Mitt första politiska anförande handlade om detta. Till och med jag måste dock erkänna att den gemensamma jordbrukspolitiken har förbättrats något under den senaste perioden.

Det finns mycket i betänkandet som bekymrar mig – att förslaget om att minska den totala budgeten för den första pelaren fram till och med 2013 avslogs, och vid ett sammanträde nyligen med jordbrukare från byn Pitsford i min valkrets insåg till och med de minsta jordbrukarna att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skapar globala problem för fattiga människor i utvecklingsländerna som inte kan konkurrera med våra subventionerade produkter. Därför var det med tungt hjärta som jag röstade för betänkandet.

Albert Deß (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Av samma skäl som jag angav i fallet med Elisabeth Jeggles betänkande röstade jag och mina kolleger från CSU emot Lutz Goepels betänkande. Såväl Elisabeth Jeggle som Lutz Goepel har lagt fram utmärkta betänkanden och vi kunde utan tvekan stödja Lutz Goepels betänkande till 98 procent.

Den centrala frågan är dock följande: i betänkandet står det att mjölkkvoterna bör ökas med 2 procent på frivillig basis och det kan jag inte gå med på. Dessutom bestrider jag med bestämdhet alla uttalanden om att mjölkprodukter är för dyra. Jag har en del statistik här som visar att en tysk industriarbetare 1970 var tvungen att arbeta i 22 minuter för att köpa 250 gram smör. I dag behöver han bara arbeta i fyra minuter. På den tiden var han tvungen att arbeta i nio minuter för en liter mjölk, i dag endast tre minuter. Det är billigt med livsmedel och risken med att öka kvoterna är att mjölkpriserna sjunker igen.

Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag tar vid efter den förra röstförklaringen då talaren berättade hur mycket mindre en arbetare var tvungen att arbeta för att ha råd med saker som smör, mjölk och andra jordbruksprodukter. Jag vet att många av mina väljare välkomnar detta, särskilt låginkomsttagarna, eftersom det är en hjälp att inte behöva lägga ned så mycket pengar på livsmedel.

I dag när jag kom in i kammaren hörde vi dock kommissionens ordförande tala om behovet av ett konkurrenskraftigt Europa. Men hur ska vi kunna uppnå detta om vi fortsätter att driva den gemensamma jordbrukspolitiken? Hur ska vi kunna bli en konkurrenskraftig ekonomi om vi fortsätter att använda mer än 40 procent av EU:s budget till jordbruket – en sektor som producerar mindre än 5 procent av tillgångarna?

Hur kan vi å ena sidan låta våra myndigheter fortsätta att lämna stöd till myndigheter i utvecklingsländerna och å andra sidan stå i vägen för jordbrukare i utvecklingsländerna genom stöd och importtullar?

Hur kan vi fortsätta att fördröja förhandlingarna i WTO på grund av att vi inte är beredda att förändra oss tillräckligt, på grund av den gemensamma jordbrukspolitiken?

Det är dags att avskaffa stödet, tullarna och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Edward McMillan-Scott (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för Lutz Goepels betänkande, inte för att jag stöder den gemensamma jordbrukspolitiken utan för att jag stöder reformen av den, särskilt när det gäller jordbruksföretag i höglänta områden. Jag kommer från en familj som hållit på med fåruppfödning i generationer och företräder nu Yorkshire och Humber i parlamentet. De senaste månaderna har jag uppmärksammat de problem som upplevs av våra bergsbönder.

För bara några dagar sedan, den 28 februari, fanns det i Yorkshire Post en rubrik om att bergsbönder var tvungna att hitta ett sätt att överleva. Vidare stod det att många mindre bönder i bergs- och hedområden håller på att gå under på grund av bidragsförändringar, byråkratiska kostnader och låga priser till följd av konkurrens från andra länder. Det stod även att de förflyttningsbegränsningar som infördes på grund av rädslan för mul- och klövsjuka förra hösten och uppkomsten av sjukdomen blåtunga utgör ytterligare påfrestningar.

I går sammanträdde jag med kommissionsledamot Mariann Fischer Boel. Jag var hård mot henne när det gäller vikten av att uppmuntra den brittiska regeringen att, i den mån som bergsbönder kan få tillgång till stöd i England, öka stödet eftersom det är näst lägst i EU.

Det är en skandal.

Seán Ó Neachtain (UEN). - (GA) Herr talman! När det gäller hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill jag säga att jag är emot punkten i betänkandet som handlar om att ta stöd från jordbrukare för att utöka programmen för landsbygds- och miljöutveckling från 5 till 13 procent. Jag anser att det är fel. Jag anser att beslutet ska fattas av respektive medlemsstat.

Vi diskuterar livsmedelsproduktionen. Vi diskuterar livsmedelssäkerheten i Europa. Därför är EU:s gemensamma jordbrukspolitik oerhört viktig för oss. Det är tydligt att människorna i EU inte förstår hur viktigt detta är. Jag är mycket orolig över WTO-förhandlingarna som utgör ett hot mot EU:s livsmedelspolitik och det sa jag till kommissionsledamot Peter Mandelson under ett sammanträde i går.

- Betänkande: Tabajdi (A6-0034/2008)

Oldřich Vlasák (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag vill yttra mig om Csaba Sándor Tabajdis betänkande om hållbart jordbruk och biogas. Även om jag inte röstade för betänkandet vill jag framhålla det positiva inslaget om sopsortering, särskilt i tätorter, och om användningen av biokomponenter vid produktion av biogas. Systemet medför dock höga

ekonomiska kostnader, högre än vid vanlig avfallshantering i deponier eller vid förbränning, och därför borde vi uppmärksamma det.

Jag anser därför att det är mycket viktigt att särskilt uppmuntra lokala myndigheter att öka den gemensamma insamlingen av fast avfall, sortera och återanvända biokomponenter och utarbeta särskilda finansiella instrument eller möjligtvis förenkla användningen av EU:s strukturfonder.

- Betänkande: Klaβ (A6-0031/2008)

Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Jag röstade för betänkandet om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden då detta är ett mycket viktigt och intressant ämne.

Genom att ta upp denna fråga framstår EU i ett nytt ljus. Jag håller ovannämnda ämne mycket kärt på grund av min härkomst, mitt yrkesintresse och min verksamhet som parlamentsledamot.

Trots positiva förändringar gör kvinnor fortfarande mycket mer än män, särskilt när det gäller hem och familj. Detta är särskilt betungande för kvinnor på landsbygden.

Sedan Polen anslöt sig till EU har levnadsvillkoren i landet förbättrats och inkomsterna ökat. Detta bidrar till att förbättra vardagen för kvinnor på landsbygden. Det stämmer att förändringarna endast har börjat men det händer åtminstone någonting.

Agnes Schierhuber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Situationen för kvinnor på landsbygden förtjänar vår odelade uppmärksamhet. Genom att förbättra den kan man till fullo utnyttja utvecklingspotentialen i landsbygdsområdena. Ny kommunikationsteknik och följaktligen nya arbetstillfällen måste skapas. Det krävs relevant infrastruktur, det vill säga transportvägar för att öppna landsbygdsområdena, men framför allt krävs det goda utbildningsmöjligheter. Allt detta och mycket mer kan stoppa flykten från landsbygden.

I dag bor över hälften av EU:s befolkning på landsbygden. Landsbygden svarar för 45 procent av bruttoförädlingsvärdet i EU och där finns 53 procent av de tillgängliga arbetstillfällena. Kvinnor på landsbygden tar på sig ett större ansvar än vad som hittills har konstaterats, särskilt när det gäller det uppenbara sociala åtagandet.

Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det är alltid ett nöje att göra motstånd mot en ståndpunkt som intagits av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag har under en längre tid undrat varför kvinnoutskottet fortfarande finns kvar i parlamentet. Vi har ett utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och eftersom kvinnor uppenbarligen är mindre värda än alla andra måste parlamentet bisarrt nog ha ett särskilt utskott.

Om man tittar på en del av rekommendationerna i detta betänkande – och jag vet att föredraganden på just min sida har arbetat väldigt mycket med att göra dem begripliga – uppmanar vi medlemsstaterna ”att erbjuda [...] ekonomiskt stöd till ideellt arbete”. Vi kräver

”obligatorisk registrering av medhjälpande makar/makor”. Ska vi öronmärka människor som liksom jag är gifta med en kvinna och bor på landsbygden?

En del rekommendationer i betänkandet är faktiskt riktigt bra och förtjänar en noggrann undersökning och större offentlig uppmärksamhet, men eftersom de kommer från detta utskott kommer de i stället att begravas desto snabbare.

Jag värdesätter ordförandeklubban men hoppas att ni förstår varför vi är så många som inte tar rekommendationerna från kvinnoutskottet i parlamentet på allvar.

Frank Vanhecke (NI). - (NL) Jag heter inte Martin Schulz, utan helt enkelt Frank Vanhecke, och jag är uppenbarligen inte någon första klassens parlamentsledamot och har därför inte rätt att, när som helst, under vilken debatt som helst, oavsett tidpunkt eller längd, uttrycka min åsikt. Därför måste jag då och då vända mig till väljarnas företrädare som en vanlig dödlig och inte alls som den allra heligaste, Martin Schulz.

Med det sagt vill jag tala om betänkandet av Christa Klaß. Ni förstår, jag förnekar inte att kvinnor i avlägsna områden och på andra platser naturligtvis upplever problem till och från och naturligtvis är jag liksom alla andra rättsinnade människor för åtgärder för att förbättra situationen för människor i områden som diskrimineras, däribland genom utbildning. Det säger sig självt, det är som att sparka in en öppen dörr. Det första jag frågar mig är om detta faller under EU:s behörighet? Är detta en uppgift som EU ska lägga sig i eller är detta betänkande det femtielfte exemplet på att EU är besatt av sjukförsäkringar, socialförsäkringar och så vidare. Jag menar att det är det senare. Jag anser att subsidiariteten i särskilt detta betänkande har förtrampats. Jag menar att EU, som vi alla kan se, håller på att bli någon form av Storebror, vilket ärligt talat skrämmer mig.

Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Först vill jag gratulera Christa Klaβ till hennes betänkande om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden. Eftersom jag var föredragande för ett betänkande under 1990-talet om statusen för medhjälpande makar eller makor, särskilt i jordbrukssektorn, beklagar jag liksom Christa Klaβ djupt att kommissionen inte har följt upp detta betänkande som återigen nämndes i en resolution från 2003 när vi krävde en granskning av 1986 års direktiv om likabehandling av kvinnor och män som bedriver självständig förvärvsverksamhet, bland annat inom jordbruket.

Dessa miljoner osynliga arbetstagare som hjälper sina makar/makor som arbetar i

Dessa miljoner osynliga arbetstagare som hjälper sina makar/makor som arbetar i