Globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi (debatt)

Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Claude Turmes, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi (2007/2188(INI)) (A6-0006/2008).

Claude Turmes, föredragande . − (DE) Herr talman! Martin Luther King hade en dröm.

Han drömde om ett samhälle där hudfärg inte ledde till diskriminering. Det var en dröm som revolutionerade Amerika och världen. I dag har Europa en dröm, eller snarare en vision: att utveckla framtidens energi, inte bara i Europa utan också utanför våra gränser, och att förnybara energikällor ska spela en huvudroll i mitten av detta århundrade och bidra till att förhindra konflikter om de återstående olje- och gastillgångarna, lindra klimatförändringen och ge miljarder människor världen över tillgång till energi som är utom räckhåll för dem i dag.

Jag menar att kommissionen, i dag företrädd av sitt miljösamvete Stavros Dimas, har all anledning att vara stolt över denna globala fond för energieffektivitet och förnybar energi (Geeref). Vi utgår från att det inom fyra eller fem år kommer att finnas 500 miljoner euro i fonden, vilket gör den till världens största fond för investeringar i förnybar energi och energieffektivitet.

Dessa 500 miljoner euro kommer delvis att komma från offentliga medel, med mellan 80 och 150 miljoner euro från EU-budgeten, men även från de nationella regeringarnas budgetar. Vi har i dagsläget konkreta åtaganden från Tyskland och även från Norge.

Vad kommer då fonden att uppnå? De finansanalytiker som tittar närmare på investeringsflöden till enskilda projekt avseende förnybar energi och energieffektivitet har konstaterat att det är svårt att uppbåda riskkapital för investeringar under 10 miljoner euro. Fonden kommer främst att inriktas på sådana medelstora projekt på upp till 10 miljoner euro.

Den kommer därför att vara en fondandelsfond, vilket betyder att den inte kommer att investera direkt i vindkraftparker i Marocko eller solenergisystem i Kina utan kommer att förvärva andelar i investeringsfonder i södra Afrika, Centralafrika, Kina, Ryssland eller Sydamerika. Den offentliga kassan kommer på politisk väg att avgöra vart finansieringen ska gå.

Fonden kommer att vara attraktiv för privata investerare eftersom den offentliga kassan i praktiken kommer att täcka hela investeringsrisken, så att den eventuella avkastningen på investeringarna först går till de privata investerarna och först i ett andra skede tillbaka till den offentliga kassan. Det innebär naturligtvis en stor säkerhet för privata investerare.

Vi som parlamentsledamöter har tagit upp fyra eller fem frågor i anslutning till denna fond.

Den första är också en konkret fråga till kommissionsledamot Stavros Dimas. Vid en tidpunkt då biobränslen är en oerhört kontroversiell fråga har vi som parlamentsledamöter ansett att vi måste tillämpa mycket strikta kriterier för alla investeringar från fondens sida i projekt avseende biomassa eller biobränsle. Det är inte bara den miljömässiga balansen som kan vara problematisk, utan det skulle också innebära ett imageproblem för fonden om dess rykte skulle fläckas av sådana investeringar. Kan ni alltså återigen, herr kommissionsledamot, garantera att kommissionen kommer att göra sitt bästa för att tillämpa de strikta kriterier som krävs?

Den andra fråga som är viktig för oss som parlamentsledamöter, och särskilt de av oss som är intresserade av utveckling, är att vi vill att fonden i betydande utsträckning ska bidra till att lindra energifattigdomen. Vi måste därför utnyttja den kunskap som finns hos mikrofinansieringsinstitut som Grameen Bank och andra som redan genomför projekt för de allra fattigaste, t.ex. solfångare och fotoelektriska system. Vi måste engagera dessa mikrofinansieringsinstitut. Min andra fråga till er är denna: Är kommissionen, som den största offentliga givaren, villig att se till att 20–25 procent av finansieringen verkligen används för denna typ av mikroprojekt genom mikrofinansieringsarrangemang?

För det tredje är vi rädda att all finansiering från Geeref kommer att gå till Kina, om det håller på att bli så lätt att investera där. Vi vill dock ha en god geografisk spridning av investeringarna, och därför behöver vi ett politiskt åtagande från kommissionen om att medel även kommer att beviljas för investeringar i länder i Afrika, Västindien och Sydamerika.

Som parlament kräver vi sträng övervakning och utvärdering med regelbundna rapporter till parlamentet och dess budgetutskott och budgetkontrollutskott, för vi vill att denna fond om möjligt ska växa under de närmaste åren. Det kräver givetvis att parlamentet har förtroende för hur fonden fungerar.

Detta är mina inledande kommentarer, och jag ser fram emot debatten med mina kolleger i parlamentet.

(Applåder)

Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman, mina damer och herrar!

Mer än ett år har gått sedan offentliggörandet av kommissionens meddelande ”Mobilisering av offentlig och privat finansiering för global tillgång till klimatvänlig, ekonomiskt överkomlig och trygg energiförsörjning genom den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi” (Geeref).

Sedan dess har mycket hänt – vi fick exempelvis Baliöverenskommelsen i december förra året. Initiativet framstår därför nu som ännu viktigare och lägligare. Detta är därmed en lämplig tidpunkt att debattera betänkandet, och jag konstaterar med tillfredsställelse att Europaparlamentet är mycket positivt till detta nya och innovativa sätt att stödja projekt som avser energieffektivitet och förnybar energi.

Låt mig först förklara varför kommissionen har föreslagit att den globala fonden för riskkapital för näringsverksamhet ska få offentliga bidrag, även om Claude Turmes redan har angett de främsta skälen till att vi fattade detta beslut och dessutom har ställt en del frågor. Trots de kontinuerliga framstegen när det gäller användning av förnybara energikällor utgör de fortfarande en liten del av de totala energikällorna världen över.

Det är också väl känt att en förbättrad energieffektivitet kan ge större vinster än skapandet av en ny energiinfrastruktur. Med de investeringar i energieffektivitet som görs världen över utnyttjas ändå inte de befintliga möjligheterna till förbättringar till fullo. De avsevärda svårigheterna med att finna privat finansiering för projekt som gäller energieffektivitet och förnybar energi är alltså ett stort problem.

Orsakerna är komplexa och hänger främst samman med bristen på riskkapital till näringsverksamhet. Riskkapital är nödvändigt i utvecklingsländer, och i övergångsekonomier uppskattas behovet till mer än 9 miljarder euro per år. Det är mycket mer än vad som finns tillgängligt i dag. De offentliga bidragen har visserligen ökat på senare år, men det totala tillgängliga beloppet är otillräckligt. Ytterligare kapital krävs i energisektorn fram till 2030. Sökandet efter finansiering från den privata sektorn är alltså av avgörande betydelse.

De många år som krävs innan investeringar i ren teknik lönar sig hindrar dock investerarna, särskilt i geografiska områden som bedöms vara förknippade med hög risk. De privata investeringarna i Afrika söder om Sahara är exempelvis mycket små, och just därför är ett av syftena med Geeref att främja investeringar i dessa områden. Det belopp som Claude Turmes nämnde är ungefärligt, och det är ett minimum för investeringarna i dessa områden.

Ett annat problem som Claude Turmes tog upp är projektens omfattning. Kostnaderna för administration och genomförande kan vara högre för småskaliga projekt i avlägsna länder.

Internationella finansieringsorgan är därför ovilliga att finansiera sådana projekt, särskilt om de understiger 10 miljoner euro, som ni sa.

Syftet med Geeref är just att övervinna sådana hinder för småskaliga investeringar. Vi kommer att koncentrera våra insatser till projekt av det slaget. Fonden kommer att dra till sig privata investerare genom att använda offentliga medel för att skydda dem mot de risker jag nyss nämnde. För att Geerefs verksamhet ska kunna komma i gång kommer kommissionen att anslå omkring 80 miljoner euro från och med i år och fram till 2010.

Som ni sa tidigare har vi, med de ytterligare åtagandena från regeringarna i Tyskland och Norge, nått över 100 miljoner euro. Vi förväntar oss att ytterligare riskkapital kommer att hämtas från den privata sektorn – minst 300–500 miljoner euro och kanske så mycket som 1 miljard euro på lite längre sikt.

Det gläder mig att Europaparlamentet i detta betänkande stöder inrättandet av den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi. Jag vill tacka föredraganden Claude Turmes för hans insatser och även Anders Wijkman och Eija-Riitta Korhola från utskottet för utveckling respektive utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för deras bidrag. Jag anser att detta är ett viktigt och lägligt initiativ som visar att EU vidtar åtgärder och är fast beslutet att hjälpa utvecklingsländerna att få möjligheter till energieffektivitet och tillgång till förnybara energikällor.

Det grundläggande villkoret för finansiering av projekt – inte bara sådana som avser biomassa eller biobränsle – kommer utan tvekan att vara respekt för hållbarhetskriterier, som inte kommer att vara mindre stränga än de som fastställts i EU:s lagstiftning på olika

områden. Detta kommer att stärka det förtroendeförhållande vi måste upprätta med de här länderna, särskilt med avseende på det globala klimatförändringsavtalet, som bör ingås före utgången av 2009.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT Vice talman

Eija-Riitta Korhola, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet . − (FI) Herr talman! Klimat- och energifrågorna har snabbt fått en avgörande betydelse inom nästan alla EU:s politikområden. Kravet på ökad användning av förnybar energi är aktuellt just nu, inte minst mot bakgrund av de kvalitativa mål som nu beslutats för förnybar energi.

Denna fond är ett lysande och hoppingivande exempel. Detta är dock inte alltid en självklar fråga. Något som ligger i tiden politiskt sett kan bli ett avgörande prov på politisk korrekthet, och det hela kan resultera i en tävling om vem som snabbast tar ställning för allt som är bra. Så verkar det ha varit den senaste tiden när det gäller det mål för förnybar energi som tillkännagetts. Förslaget framstår också till viss del som överambitiöst, och den tidtabell som fastställts har uppenbara risker.

När den verkliga tekniska potentialen fortfarande saknas finns det en risk för att ett bindande mål kommer att förverkligas på ett sätt som innebär att naturliga värden oåterkalleligen går förlorade. Alla biobränslen är inte bra för miljön, och alla förnybara energiformer bidrar inte till minskade utsläpp, som Claude Turmes helt riktigt påpekade alldeles nyss.

Det finns ett behov av förnybar energi, men frågan bör hanteras på ett förnuftigt sätt. Den globala fond för energieffektivitet och förnybar energi som vi nu diskuterar är ett utmärkt exempel på hur någonting bra kan främjas på ett sätt som medför en lång rad fördelar.

Det finns ett gammalt ordspråk om att man inte bara ska ge de fattiga fisk utan också lära dem att fiska. Detta kan tillämpas på finansiering av lokala projekt, så att kunskap och färdigheter förbättras och bibehålls i tredjeländer. På så sätt kan projekt göras hållbara och varaktiga.

Romana Jordan Cizelj, för PPE-DE-gruppen. – (SL) Åtgärder mot klimatförändringen och energifrågor är två viktiga inslag i EU:s utvecklingspolitik. Så bör det också vara. Jag ställer mig bakom alla initiativ som kan bidra till en säker och hållbar energiförsörjning, inte bara i EU utan även i tredjeländer. Jag vill dock lyfta fram några frågetecken som måste rätas ut innan fonden inrättas.

För det första ökar ständigt antalet initiativ inom energi- och utvecklingspolitiken. Tyvärr är det relativt sällan som de uppsatta målen faktiskt nås. Initiativen i form av olika fonder är inte harmoniserade sinsemellan, och framför allt används de sällan för direktfinansiering av enskilda projekt. Detta gäller även den fond vi diskuterar, som bör fungera genom att regionala delfonder inrättas och finansieras i utvecklingsländer. Vi bör överväga hur det kommer att påverka insynen i utnyttjandet av medlen och i vilken utsträckning de institutionella förutsättningarna i utvecklingsländerna kommer att underlätta det planerade utnyttjandet.

För det andra är det endast åtgärder som ligger rätt i tiden som kan vara effektiva. När det gäller den föreslagna globala fonden framgår det inte tydligt att tidpunkten är lämplig.

Förslaget lades fram 2006 och vi debatterar det först i år.

För det tredje vill jag framhålla det som sägs i själva dokumentet: de medel som anslagits för fonden är inte tillräckliga. Inte ens det minimibelopp som krävs för att fonden ska fungera på ett framgångsrikt sätt har säkrats. Detta kommer knappast att bidra till att stimulera investeringar av den privata sektorn.

För det fjärde har jag svårt att föreställa mig att fonden kan fungera effektivt enbart genom samarbete mellan EU och internationella finansinstitut. Vårt förslag saknar en tydlig ambition och en plan för samarbete med andra industriländer i världen och för internationalisering av den globala fonden.

Som tidigare sagts är tanken god, men mervärdet och det faktiska genomförandet kräver en del övervägande.

Matthias Groote, för PSE-gruppen . – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag gratulera föredraganden Claude Turmes till hans goda arbete och hans engagemang. Den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi är ett aktivt bidrag från EU till kampen mot klimatförändringen.

Som skuggföredragande från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet vill jag ta upp två frågor. För det första är det viktigt att se till att hållbarhet har absolut prioritet i samband med projekt som ska stödjas av fonden. Utsläppen av växthusgaser måste analyseras över hela livscykeln, och ingen finansiering bör ges till projekt med ett otillfredsställande resultat i fråga om koldioxidutsläpp. Denna analys är särskilt viktig för projekt som avser biomassa.

För det andra är jag optimist och utgår därför från att FN:s klimatförändringskonferens i Köpenhamn nästa år blir framgångsrik och att vi kommer att kunna ta nästa steg mot ett avtal som utgör Kyotoprotokollets efterföljare. Användning av förnybar energi kommer då att spela en viktig roll för utvecklingsländerna. Kommissionen måste i dag anpassa fonden med hänsyn till detta.

Fiona Hall, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! Kommissionens förslag om en global fond för energieffektivitet och förnybar energi (Geeref) är naturligtvis välkommet. Det är av avgörande betydelse att energieffektivitet och förnybar energi spelar en större roll i utvecklingsländer och framväxande ekonomier, och det av ett antal olika skäl: för att minska koldioxidutsläppen, begränsa beroendet av energiförsörjning, åtgärda energifattigdomen och skapa sysselsättnings- och utvecklingsmöjligheter – i själva verket av samma skäl som gör att energieffektivitet och förnybar energi måste spela en större roll här i EU.

Jag har dock ett antal farhågor när det gäller kommissionens förslag. För det första är den föreslagna finansieringen oerhört blygsam i förhållande till projektets omfattning. Femton miljoner euro per år i offentlig finansiering är en struntsumma – även som såddkapital för att dra till sig och säkra privata investeringar. Beloppet kan lätt slukas av bara ett par projekt i de större framväxande ekonomierna som Kina eller Indien. I kommissionens meddelande nämns visserligen möjligheten till samfinansiering från nionde Europeiska utvecklingsfonden, men det är inte alls klart hur besluten kommer att fattas om budgetens fördelning mellan AVS-länderna och de mer utvecklade och avancerade östeuropeiska länder utanför EU som får stöd genom samfinansiering från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). Det är därför inte alls klart hur fonden kommer

att bidra till fattigdomsbekämpningen. Det verkar vara en makrofond snarare än en mikrofond, utformad för att uppbåda privat finansiering till stöd för projekt som, även om de är relativt små med europeiska mått mätt, skulle vara stora i många afrikanska länder. Det framgår inte hur finansieringen från Geeref ska tränga ned till projekt på EU-nivå, t.ex. PV-paneler för vårdcentraler och skolor eller solkök och solvärmda varmvattenberedare. I allmänhet är det utveckling på gräsrotsnivå som innebär störst förbättringar av de fattigaste människornas liv.

Slutligen bekymrar det mig att förhållandet mellan fonden och mekanismen för en ren utveckling (CDM) inte tydligt har förklarats. Det vore bra om kommissionen kunde tala om hur fonden kommer att bidra till att förbättra utvecklingsländernas tillgång till CDM.

Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen . – (FI) Herr talman! Claude Turmes betänkande gäller ett mycket ambitiöst mål för utvecklingsländerna i fråga om ett effektivt utnyttjande av energitillgångarna. Dessa länder är ofta belägna i geografiska områden där det är möjligt att exploatera billiga naturliga förnybara energitillgångar.

Utvecklingen kan också gå framåt utan enorma investeringar i den senaste tekniken.

Produktion av träkol med användning av de knappa skogsresurserna i de områden i Afrika söder om Sahara som håller på att omvandlas till öken är ett mer kostnadseffektivt sätt att använda skogsresurserna än att bara bränna upp dem. De måste få veta hur trä bränns till kol innan det eldas. Det behövs inte särskilt mycket pengar för att lära ut sådana och andra färdigheter. Jag tolkar principerna för hur Geeref fungerar som att det inte kommer att vara möjligt att få pengar från fonden bara för att sprida färdigheter och kunskap, men andra former av utvecklingsbistånd kan givetvis användas i detta syfte.

Finansiering av projekt genom riskkapitalinvesteringar är ett intressant alternativ. Det som är bra med detta sett ur mottagarnas och användarnas perspektiv är att det inte ökar skuldsättningen för redan skuldsatta länder. Frågan uppstår dock hur dyrt det kommer att bli att förvalta dessa investeringar och kontrollera småföretagens förmåga att betala tillbaka pengarna.

Denna fond skulle i bästa fall kunna göra utvecklingsländerna redo att öka sin användning av fossila bränslen i långsammare takt. Vår grupp stöder enhälligt Claude Turmes betänkande.

Paul Rübig (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Tack så mycket, Claude. Du har hållit väldigt många möten om det här ämnet. Det är en mycket komplex fråga, och jag vill tacka dig särskilt för din konsekventa öppenhet under alla dessa förhandlingar och för att du gett oss möjlighet att se projektet ur ett holistiskt perspektiv.

Dagens globala utmaning är att sträva efter effektivitet, i samband med energiförbrukning men även i samband med produktion. Detta kan dock inte bara gälla på makronivån. Vi måste alltid låta oss vägledas av grundsatsen ”tänk litet först” – titta på mikronivån först, och om det fungerar där kommer det också att fungera på makronivån.

Vi måste inrikta oss på att se till att vi tillämpar den bästa teknik som finns att tillgå globalt sett. Det kan handla om enkel, tydligt strukturerad teknik – det behöver inte vara elektronik och nanoteknik. Vi måste i möjligaste mån försöka göra denna teknik ekonomiskt tillgänglig, så att alla har råd att använda den.

Å andra sidan måste vi givetvis också straffa dem som förslösar vår jords tillgångar. Detta är också en stor utmaning för vår kommissionsledamot – att titta på de globala strukturerna

och straffa dem som slösar med energi och belöna dem som använder den bästa och mest effektiva tekniken. Detta är en central princip även inom klimatpolitiken.

Undersökningar i EU visar att kostnaderna för klimatförändringen kommer att uppgå till många miljarder euro. Det är därför nödvändigt att inte bara göra något för länderna utanför Europa – rådet bör också överväga att tillhandahålla nya medel för forskning och utveckling på energieffektivitetsområdet, särskilt vid det nya Europeiska tekniska institutet.

Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för ert bidrag. Europaparlamentet välkomnar denna fond. Kommissionsledamot Dimas, ni har tagit rätt slags initiativ vid rätt tidpunkt.

Om vi som européer är beslutna att begränsa koldioxidutsläppen spelar det ingen roll var koldioxiden släpps ut. Koldioxidutsläppen måste minska världen över, och vi måste därför tillämpa den nya tekniken överallt.

Jag ser emellertid inte denna fond enbart som ett utvecklingsinstrument utan även som ett strategiskt instrument. Det handlar inte bara om att ge utvecklingsbistånd. Vi européer

Jag ser emellertid inte denna fond enbart som ett utvecklingsinstrument utan även som ett strategiskt instrument. Det handlar inte bara om att ge utvecklingsbistånd. Vi européer