Kodteman Lärare A
Känslor/uppfattning
Även om jag tycker saker har fungerat bättre än förväntan, så är det utifrån mitt perspektiv detta ett sorligt substitut. Där jag menar att kvalitén sjunker markant, jag kan såklart bara uttala om min egen undervisning och mig själva i detta. Men mer planerings tid behöves nog inte mer, men jag får mer ångest och blir mer självkritik till allt. Där jag tycker saker går smärre och blir mer missnöjd.
Så övergår tyvärr mycket av den tiden till någon form av övervakningstid, som jag inte tycker är mitt jobb eller något jag är sugen på
ger nog mer ångest. Där jag känner att man blir mer självkritisk, där jag tycker att saker går sämre när det blir digitalt. Där jag blir mer missnöjd,
Jag tycker det blir smärre, det är det enkla svarat.
Om någon sa till mig eller berättade att nu kommer distans undervisning bli central i skolan under det kommande decennium, då är jag klar med det här jobbet.
Men för mig så är det mer utmaningar än möjligheter just när det kommer till att undervisa religionsämnet eller till vilket ämne överlag på distans
Så får väl säga att jag verkligen har en negativ inställning till att vara lärare på distans. Men också till hur jag upplever att den undervisning som jag
kan bedriva och har ansvar runt blir smärre digitalt. Vilket som inte hellre är kul att känna, där du hela tiden känner att idag ska jag till det här jobbet som jag i vanliga fall kan göra så mycket bättre. Ock självklart om man sätter in helhets bilden, att detta är till för att hindra att folk dör av corona så är det såklart att detta är bra. Verkligen super bra, om vi prata om det.
Materiella Där det är såklart bättre att få uppleva det hela själva än att bara visa något. Samma sak bli ju med maträtter som är kopplat till sedermåltider, där om jag skulle kunna ta fram det och erbjuda det till hela klassen. Där jag kan peka på saker och i bästa fall smaka på rätter också så tror jag dom skulle lärare sig mer. Men sätter man detta mellan att göra det och inte göra det. Så blir det såklart smärre att inte göra detta.
Men det gäller att belysa rum som användas för både meditation, bön med mera. Där det gäller att visa hur dom är planerade och inredande, genom att det säger väldigt mycket om en tanke runt en religiös tradition. Samma sak gällande
arkitekturer, där man kan ställa frågan varför ser exempelvis kyrkor ut som det gör. Där det är superviktigt att belysa dessa aspekter för
eleverna, där man självklart hellre vill vara inne i en kyrka och förklara saker inne i byggande, som nu inte går.
Där dom fysiska manifestationerna säger väldigt mycket om en religion, som har gjort att jag har mängder av bilder. I en presentation så tycker jag ofta att det mer bilder du kan ersätta texten med, det bättre blir det.
Problematik/utmaningen exempelvis att allt som inom fattar gruppdiskussion eller uppgifter, som dom ska lösa i grupp är mycket mer meckat och jobbare när dom är på distans. Även om det finns tekniska lösningen för detta såklart, med olika former av break at rooms
. Som gör i distans sammanhang problematiskt, för ena sekunden så har man distans och sen kan det bli någon form av halvlösning som vi har nu med att en årskurs här medan två andra årkurser är hemma. Som gör att det blir någon form av bland undervisning, som är och blir svår att planera inför i förhand.
Men när det kommer till hur du ska använda detta på bästa sätt och där det kommer upp hur många frågor som helst, allt från hur säkerställa jag att alla är med, ta närvaro på bästa sätt, hur ska jag tänka och göra när dom ska vara i grupp, vad gör man om en elev har problem med tekniken, vad funkar bästa inom föreläsning, är det bättre att spela in eller ska jag köra live, ska jag spela in något. Där du hör så blir det lätt många frågor. Där alla svar har sina fördelar och nackdelar
Där alla ämne påverkas på så sätt att kontakten med klassen som ett kollektiv och enskild på individnivå blir smärre. Kontrollen blir mindre och samtalen blir mer ytlig. Jag tycker även att det är svårare att motivera eleverna, där det är svårare att hitta former att skapa en nyfiken till en klass som inte bara är för att få höga betyg eller att dom är där bara för att klara kursen. Där den gemensamheten är mycket svårare att hitta eller
känna när det är distans undervisning. I alla fall för mig upplever jag det så, än om man
.Där man förut kunde snabba upp något och utifrån det bygga vidare på deras tänka runt detta. Så det är såklart en problematik, jag tycker verkligen att det här med att en klass kommer in och tycker hur många saker som helst runt religion. Där dom ofta tycker att det är trams, att gud inte finns, att det inte hör hemma i en modern tid eller ett modernt land. Där dom ofta kommer med helt spända uppfattningar och att dom på något sätt blir dom kognitivt förstoppade när dom hamnar på distans. Där deras tänkare inte kommer i uttryck, där jag tycker är en problematik. Där en av dom här motorerna i religionsundervisning som är klassen, som hackar en del när den blir digital undervisning. I alla fall så gör den det för mig. Möjlighet Bara där behöver dom lära sig den saken och det
blir mer praktik moment för dom. Där dom väldigt fort märker att det är väldigt tunna sidor, där dom även väldigt ofta hjälper vandra på ett annat sätt. I det ögonblicket så händer det något, där det blir en sak som dom kan samtal om mer och upplever mängder av olika saker bara genom att slå i boken. Där det lyfter upp vad det står i boken och vill visa eller berätta vad dom läser.
Där jag löser olika tekniska situationer lättare och fortare. Och jag tycker väl att det har fungerat bättre än vad jag trodde det skull göra.
Fördelar skulle vara att visa elever tycker det är skönt att sitta hemma. Där dom känner att det inte blir störda och att dom spara lite restid under dagen. Men det är väl det som är fördelar.
Utgångspunkt På vår skola så har vi ett upplägg, där du får har tre examination på en 50 poängskurs som är i detta fall religion 1 och det är allt du får ha. Då handlar det väldigt mycket om att få dom att räknas och få ut det mest av dessa tre examinationer tillfälle.
Det finns en kyrka nära vår skola, där jag brukar i vanliga fall ta eleverna dit. Där dom får kolla lite på gravstenar, titta på symboler som dom kan hitta och sen när vi går in i kyrkan så pratar vi om vad vi ser, känner och upplever. När vi står där, så blir allt så lätt gjort och detta går väl att göra på ett sätt digital
Anpassningar/tillämpningar Men det är tre plock som jag har valt att lägga upp i år, där det första plocket har varit runt abrahamitiska religionerna, sen så har det andra plocket varit runt idén inom den västerländska och då i synnerlighet den svenska sekularisering. Vad händer med religiositet och andligheter i en värld där gud har gjort både ont och gott. Sen så blir det ett avslutningsvis ett etik plock, där det får utgå från någonting som har hänt i världen, som helst ska vara något nytt och inte hänt för flera år sen. Där det ska mer analyserar det hela med hjälp av etiskt modeller. Så dom momenten har jag inte ändrat på, inte deras längde och inte i större drag dessa plock utformning hellre. I etiken så har vi haft lite grupp diskussion nu på distans i våras, men där jag i sådant fall har gett elever tid att prata ihop sig i mindre grupper.
Där det nu blir mycket fokus på just dom digitala bilder som jag har i power ponit runt detta ämne
Kompetens Ja gud ja, särskilt i början. Nu använder vi gogel meet och det var något som man själv aldrig hade typ rört vid eller använt sen tidigare
Men tänker man digital kompentens i bemärkelsen att kunna behärska mjukvara, men även att förstå vilka funktioner som passar bästa i olika givna tillfällen. Så här har det krävts en stor utvecklings arbete för mig som lärare i.
Det är såklart saker jag har lärt mig mer av, där hela tiden blir att ställa frågan hur gör jag det här så bra som möjligt. Men är det något jag tar med mig så är det att vissa sammanhang gällande distans eller inte distans, är att mötesformer med en enskild person via nätet har jag blivit mer bekväm med. Där ett samtal via zoom som vi har nu skulle jag inte varit lika bekväm med eller van vid förut. Såklart är det en sak som jag kommer ta med mig av till framtiden
Även om jag så klart kan bli bättre på det här, lära mig saker, utveckla saker och kanske lära mig uppskatta det mer också. Men jag vill inte, för det är inte det läraryrket är för mig. Jag vill att eleverna ska lära sig saker, bli goda samhällsmedborgare och ja allt det där. Men jag vill framförallt att vi tillsammans bygger kunskap ihop.
Där jag löser olika tekniska situationer lättare och fortare. Och jag tycker väl att det har fungerat bättre än vad jag trodde det skull göra.
Digital undervisning/fysik undervisning Men när eleverna är i ett klassrum så kan du ju ta fram en bild och lyfta frågor ”Vad är det här ni ser? Vad tänker ni på när ni ser detta? Varför ser det ut så här?”. Där det går att peka och använda
kroppsspråket på ett helt annat sätt som gör att det känns mer levande. Som nu när det är digitalt, försvinner genom att det inte går att använda kroppsspråk på samma sätt.
Där detta blir mycket svårare digitalt, när man ser att dom halv sover i sin säng eller inte ser någon av eleverna på skärmen. Där det även blir problematiskt med att dom inte känner av varandras stämning hellre. För alla tittar på mig och fokus är enbart på min skärm. För sitter man med en klasskompis i klassrummet som reagerar väldigt starka på något så kommer det såklart väcka känslor hos dom också. Men det händer inte när dom är på distans eller på olika platser. Så det är det jag tycker är den stora utmaningen, att man tappar massor av fördelar med att samla människor tillsammans i ett rum. Där det
kollektiva lärandet försvinner i större utsträckning och där det blir svårare att kunna använda vandra för att ta del av kunskap.
Elever Det här med att visa saker i kontrast än bara säga saker, tycker jag blir mycket lättare när eleverna är här. Jag vill att eleverna ska lära sig saker, bli goda samhällsmedborgare och ja allt det där. Men jag vill framförallt att vi tillsammans bygger kunskap ihop. Där jag inte tycker det är samma sak digitalt,