Hur hanterar lärare nya utmaningar och vilka andra digitala medel och verktyg använder lärarna i

Analysen visar att lärare framhåller flera olika problemområden och utmaningar runt den digitala undervisningen, och genom detta så har lärare hittat olika anpassningar i sin undervisning. När det kommer till att belysa urkunder och heliga texter så ser läraren till att dom finns lättillgängligt för eleverna, genom att kopierat texterna in i ett dokument eller länka till en hemsida där texterna går att finna. Eleverna får läsa digitalt det som de i klassrummet vanligtvis interagerar med fysiskt. Detta kräver mer planering och

förberedelser för läraren, genom att länkar behöver kontrolleras att dom fungerar och är aktuella. Dokument behöver också komma fram till eleverna och där det kan ta tid för eleverna att finna dokument (men även för lärare att säkerställa att eleven läst och tagit del av materialet) istället för traditionell bokläsning på plats. Genom att det inte går att använda föremål på samma sätt så använder majoritet av lärare fler filmer och bilder i större utsträckning. Tanken här är främst att erbjuda visuell variation och stimulans bortanför föreläsningsformatet. En del lärare har haft möjlighet att skapa mindre digitala rum, även så kallade break rooms, som har kunnat öppna upp för ett bättre samtalsklimat. Men det lyfts även att digitala medel som övningar och test är något som användas i den digitala undervisningen, där eleverna har möjlighet att träna på det som har tagits upp under lektionspasset. Detta ger också enkel uppföljning för lärarna, som enkelt kan se svarsdata och eventuella brister. Lärarna poängterar att de använder olika digitala medel så som Power Point, Google, formlärare och menitmer, men mest unikt är att spela in olika moment och genomgångar, ibland som en uppföljning på det som tidigare gåtts igenom. Således går det att konstra att läraren tar till sig olika anpassningar och metoder för att genomföra undervisningen i det nya formatet. Här sticker det också ut att nästan alla lärare använder sig mer av bild, video och media än de tidigare gjort i det fysiska klassrummet.

Men det framkommer även två stora möjligheter från lärare runt digital undervisning. Det första är att lärare ser till att skapa större betygsunderlag och att det sker löpande. Detta genom att lärarna i större utsträckning blir mer systematiska och samla löpande in underlag via digitala inlämningsuppgifter, test och andra tekniker. Den andra möjligheten är att läraren reflekterar mer runt sin undervisning och blir mer noga runt sitt urval. Lärarna blir mer konkreta och levererar det viktigaste under lektionspasset, något som i sin tur leder till att undervisningens kärna är mer relevant för eleverna. Två mindre möjligheter som bara vissa lärare poängterar är att den digitala undervisningen ökar lärares digitala kompetens naturligt genom att läraren får mer erfarenhet. Det framhålls också i viss mån att distansundervisning kan passa särskilda elever väldigt bra, och att en del elever helt enkelt fungerar bättre när undervisningen är digitaliserad – samtidigt som det betonas att för en majoritet av eleverna är inte distansundervisning det bästa. Det går alltså att konstatera att även om lärarna till viss del ser nyanserat på den digitala undervisningen är det mer negativa än positiva erfarenheter. Några lärare lyfter att den digitala undervisningen skulle vara bra som komplement i den vanliga undervisningen, men att den i denna tvingade form bidrar till mer problematik än nytta. I datan så går det inte att hitta något kopplat till sociala nätverk, där lärare väljer att bygga eller förstärka sin relation med eleverna genom att använda sociala medier. Detta är något som Kasperski och Blau (2020, s.11) framför som en möjlighet till att stärka den sociala aspekten i klassrummet och bidra till bättre kommunikation, genom att vara i de forum där eleverna själva befinner sig. Något som i sin tur kan leda till stärkta relationer. Flera olika förklaringar kan ligga till grund för detta – att skapa och upprätthålla sociala medier är tidskrävande, och linjen mellan professionell och privat relation till eleverna suddas ut, vilket kan betraktas som problematiskt. Således så går det att konstatera att lärare upplever olika utmaningar men att de problem och utmaningar som lyfts fram är ungefär likvärdiga oberoende av var de

är verksamma i Sverige. Samma sak gäller hur dom försöker lösa dessa utmaningar, där många lärare övergår till att exempelvis använda mer bilder och filmklipp i sin undervisning. Digitaliseringen utvecklas hela tiden och nya verktyg skapas. Där får pandemin och den hastigt förändrade kravbilden sägas haft stor påverkan på hur digital undervisning utvecklas inom den svenska skolan, och inte minst på att nya verktyg och möjligheter utvecklas i allt större takt.

5.4 Vilken betydelse anser de intervjuade lärarna att den digitala kompetensen har för möjligheterna att kunna genomföra en digital undervisning?

Lärare uppger att det ser olika runt hur mycket digital kompetens spelar för roll för att kunna genomföra digital undervisning. En majoritet anser att lärare behöver mer digital kompetens för att kunna genomföra en bra digital undervisning som håller kvalitet. Många lärare lyfter att detta behöver skolans ledning bedriva och visa framfötter runt detta. Även om lärare har förståelse för att detta också är en kostnadsfråga så efterfrågar lärare stöd, riktlinjer och att skolans rektor eller ledning driver dessa frågor framåt istället för att det hamnar på den enskilda lärarens ansvar. Många lärare lyfter att det behövs en övergripande digital kompetens, både när det kommer till hur digitala aspekter påverkar människor och hur digitala system fungerar i relation till elever. Både lärare och elever behöver känna en form av trygghet runt den digitala kompetensen, och att stora förändringar som systembyten inte får göras lättvindigt, då det kräver mycket tid samt energi (även med risk för viss förlust av arbete) när nya digitala verktyg eller plattformar byts ut. Så belyser även en lärare att den digitala kompetensen är något som flera lärare behöver bli bättre på, men också att dom måste vilja sätt sig in i det mer. Det är lätt att läraren hamnar i sin egen digitala bubbla genom att skolan inte har någon central punkt eller några kärnindivider som driver denna fråga. Således så går det att konstatera att majoriteten av lärare anser att det behövs digital kompetens för att kunna få fram en god digital undervisning, men att det finns skilda åsikter runt vilken nivå som behövs, och hur lärare samt skolledning bör gå till väga för att få fram denna.

Därmed blir frågan om den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet (regeringen) har lyckats förbereda skolan för en helomställning från klassrumsundervisning till digital undervisning. När strategin togs fram och fastställdes 2017 så var det ingen som kunde förutse att det skulle bli en global pandemi som skulle sätta gymnasieskolorna i den sits de nu befinner sig. Utifrån intervjuerna går det att utläsa att skolan och lärarna inte var redo för en sådan rask omställning, där många lärare upplevde ett behov av digital kompetens redan innan förändringen. Detta pekar på att skolans ledning och lärare behöver arbeta mer runt området, inte minst för att framtidens elever ska kunna erbjudas bättre möjligheter att kunna ta till sig kunskap när undervisning blir digital, tvunget eller inte. Utifrån studiens teori så går det även att ta fasta på att den digitala undervisningen som den ser ut idag inte är den bästa kunskapsmöjligheten. Även om en kunskap och förmåga går att utveckla genom det digitala så blir det inte samma utfall jämfört med det fysiska. Således så har pandemin med högsta sannolikhet påverkat att eleverna fått smärre kunskap och förmåga till utveckling inom religionsämnet.