1)Hur planerar du din lektion inför en digital undervisning?
Jag utgår från någon form av grundplanering, som är gjorde oberoende av om den är fysiskt eller distans. Men sen så sker det såklart anpassning, jag tycker exempelvis att allt som inom fattar gruppdiskussion eller uppgifter, som dom ska lösa i grupp är mycket mer meckigt och jobbare när dom är på distans. Även om det finns tekniska lösningen för detta såklart, med olika former av break at rooms. Så övergår tyvärr mycket av den tiden till någon form av övervakningstid, som jag inte tycker är mitt jobb eller något jag är sugen på. Så jag har väl försökt hålla ihop allt i samma digital rum, där det är föreläsning och ställa frågor till eleverna. Där jag kräver att dom har kameran på och en form av delaktig, men när det gäller moment och vad jag tar upp är det stort sett samma som förut. Min undervisning tycker nog många är ganska stil, i den bemärkelse att jag inte bestämmer att vi ska spela någon form av rollspel eller att det ska bli någon form av musikal runt exempelvis Moseböckerna. Det är väldigt mycket att jag berättar någonting, vi läser någonting och utifrån detta så prata vi om det. Där dessa saker går faktiskt att göra på distans, där det kan gå ganska väl också. Så det inte är inte så mycket anpassning just runt detta. Men det är fler saker jag väljer att undvika när det kommer till distans undervisning genom att den påverkar andra aspekter.
-Är det samma utgångspunkt i planering inför varje område i religionsämnet? Där det krävs mer eller mindre planering när det gäller digitala undervisning? På vilket sätt i sådant fall?
På vår skola så har vi ett upplägg, där du får har tre examination på en 50 poängskurs som är i detta fall religion 1 och det är allt du får ha. Då handlar det väldigt mycket om att få dom att räknas och få ut det mest av dessa tre examinationer tillfälle. Dessutom så måste dessa examinationer vara utlagda när kursen börjar, som gör att jag inte kan gå på känsla gällande examination. Som gör i distans
sammanhang problematiskt, för ena sekunden så har man distans och sen kan det bli någon form av halvlösning som vi har nu med att en årskurs medan två andra årkurser är hemma. Som gör att det blir någon form av bland undervisning, som är och blir svår att planera inför i förhand. Men i allt detta, så kvarstår fortfarande att jag måste lägga min examination tillfällen vid kursstart, som är en utmaning i dom här sammanhangen. Men det är tre plock som jag har valt att lägga upp i år, där det första plocket har varit runt abrahamitiska religionerna, sen så har det andra plocket varit runt idén inom den
västerländska och då i synnerlighet den svenska sekularisering. Vad händer med religiositet och
andligheter i en värld där gud har gjort både ont och gott. Sen så blir det ett avslutningsvis ett etik plock, där det får utgå från någonting som har hänt i världen, som helst ska vara något nytt och inte hänt för flera år sen. Där det ska mer analyserar det hela med hjälp av etiskt modeller. Så dom momenten har jag inte ändrat på, inte deras längde och inte i större drag dessa plock utformning hellre. I etiken så har vi haft lite grupp diskussion nu på distans i våras, men där jag i sådant fall har gett elever tid att prata ihop sig i mindre grupper. Även om jag tycker saker har fungerat bättre än förväntan, så är det utifrån mitt
perspektiv detta ett sorligt substitut. Där jag menar att kvalitén sjunker markant, jag kan såklart bara uttala om min egen undervisning och mig själva i detta. Men mer planerings tid behöves nog inte mer, men jag får mer ångest och blir mer självkritik till allt. Där jag tycker saker går smärre och blir mer missnöjd.
-Krävs det mer eller mindre planering när det gäller digitala undervisning? På vilket sätt i sådant fall? Det är ungefär samma i min värld, men där det ger nog mer ångest. Där jag känner att man blir mer självkritisk, där jag tycker att saker går sämre när det blir digitalt. Där jag blir mer missnöjd, men vet inte om jag lägger så mycket tid på det än vad jag skulle har gjort i vanliga fall.
-Behöves en annan form av didaktisk eller pedagogiska utgångspunkt ha i planering när lektion blir digital?
Nej, skulle jag inte vilja säga att det behövs. Titta jag på min egen planing så har jag nog inte gjort det i en större utsträckning.
-Behöves det en större digital kompetens för att kunna planerar en digital lektion?
Ja gud ja, särskilt i början. Nu använder vi gogel meet och det var något som man själv aldrig hade typ rört vid eller använt sen tidigare. Vilket som självklart krävde att man skulle lära sig det, där det är lätt att ta till sig och lära sig använda det. Men när det kommer till hur du ska använda detta på bästa sätt och där det kommer upp hur många frågor som helst, allt från hur säkerställa jag att alla är med, ta närvaro på bästa sätt, hur ska jag tänka och göra när dom ska vara i grupp, vad gör man om en elev har problem med tekniken, vad funkar bästa inom föreläsning, är det bättre att spela in eller ska jag köra live, ska jag spela in något. Där du hör så blir det lätt många frågor. Där alla svar har sina fördelar och nackdelar. Men tänker man digital kompentens i bemärkelsen att kunna behärska mjukvara, men även att förstå vilka funktioner som passar bästa i olika givna tillfällen. Så här har det krävts en stor utvecklings arbete för mig som lärare i.
2)Religionskunskap undervisning, hur påverkas den när den blir digital?
Jag tycker det blir smärre, det är det enkla svarat. Du kan ju lyfta och prata om detta ur flera aspekter i en evighet. Men jag tycker att såklart alla ämnen har sina utmaningar och sina särskilt ingångar som är unika på sitt sätt. Men så stora skillnader tycker jag inte att det är att undervisa religion jämfört med andra ämnen. Där alla ämne påverkas på så sätt att kontakten med klassen som ett kollektiv och enskild på individnivå blir smärre. Kontrollen blir mindre och samtalen blir mer ytlig. Jag tycker även att det är svårare att motivera eleverna, där det är svårare att hitta former att skapa en nyfiken till en klass som inte bara är för att få höga betyg eller att dom är där bara för att klara kursen. Där den gynnarhete är mycket svårare att hitta eller känna när det är distans undervisning. I alla fall mig upplever jag det så, än om man
jämför med när jag är i klassrum och kan röra mig mellan olika elevers samtal. Eller bara den enkla saken att jag kan kolla på en elev i klassen och då ofta svara den på ens fråga, det här med att känna och dansa med klassen finns ju inte på samma sätt när den blir digital. Där allt detta är svårt, i alla fall mig. Det finns säkert någon influsen eller lärare som hitta ett bra sätt att förhålla sig mot digital undervisning. Som säkert skulle kunna lärare mig detta på en högre, som jag inte är på nu. Så kort och gott, den
påverkas genom att den blir stelare och mycket smärre.
-Vad för nya möjligheter och utmaningen får religionskunskap undervisning när den blir digital? På vilket sätt uppstår utmaningen och möjligheter?
Jag har såklart kolleger som lyfter att det är många elever som tycker att distans undervisning är jätteskönt, att det spara tid och dom slipper stressa, där dom har långt att åka som försvinner nu med digital undervisning. Där det även inte känner att dom inte blir störd av sina klasskamrater och att dom vågar fråga saker nu, som dom inte gör i ett klassrum. Som för mig är väldigt oklara anledning till att dom inte skulle kunna göra det. Så jag förstår såklart att det finns möjligheter och fördelar att lyfta runt detta ämna. Men jag själv ser dom inte, men såklart förstår jag att det kan vara skönt för vissa elever men även för visa lärare med att man spara en form av tid. Som du kan lägga på andra saker, så väl på dig själv, ta det lugnt eller jobba istället för denna form av restiden som man brukar lägga varje dag. Eller att man upplever att ingen stör än, men det är väl mitt jobb att skapa ett klassrum där folk inte stör vandra. Jag tycker det blir en icke-fråga, för är just det stort problem att folk stör vandra i skolan eller i klassrummet, som gör att dom inte kan plugga på ett bra sätt. Då är det såklart ett problem som vi ska lyfta och jobba emot, det har ju inget med distans att göra i sig ju. Men på samma sätt kan det vara lika troligt att dom har en hamnarbetare förälder eller syskon som stör dom. Men såklart förstår jag dom legitima fördelar som lyftes upp runt det hela ändå. Men för mig så är det mer utmaningar än möjligheter just när det kommer till att undervisa religionsämnet eller till vilket ämne överlag på distans.
-Är det någon form av avgränsning och problematik som ämnet får när den blir digital?
Religion har ju den fördel att visa delar av kursen, är tacksamt nog att det skapar en form av regerar hos en klass. Där dom kan regarar på saker som sägs och att dom ofta kan sätta saker i ett samband, både till deras egen erfarenhet eller andras som dom har hört om. Vilket som såklart skapar en trevlig samtals dynamik, där det blir organiskt. Där det organiska inte kan komma genom data skärmen eller det
tekniska sladdarna. Mycket av det spotana samtalet i relgionsundervisning försvinner när den blir digital. Där man förut kunda snabba upp något och utifrån det bygga vidare på deras tänka runt detta. Så det är såklart en problematik, jag tycker verkligen att det här med att en klass kommer in och tycker hur många saker som helst runt religion. Där dom ofta tycker att det är trams, att gud inte finns, att det inte hör
hemma i en modern tid eller ett modernt land. Där dom ofta kommer med helt spända uppfattningar och att dom på något sätt blir dom kognitivt förstoppade när dom hamnar på distans. Där deras tänkare inte kommer i utryck, där jag tycker är en problematik. Där en av dom här motorerna i religionsundervisning som är klassen, hackar en del när den blir digital undervisning. I alla fall så gör den det för mig.
-Är det några nya tillämpningen som har kommit till genom att undervisning behöver vara digital? Så klart har man fått göra små anpassning, som jag var inne på gällande hur föreläser man på bästa sätt. Där man fått tänka mer runt hur säkerställa jag att eleverna är med, både när det kommer till kameran, chattfunktioner och så vidare. Det är såklart saker jag har lärt mig mer av, där hela tiden blir att ställa frågan hur gör jag det här så bra som möjligt. Men är det något jag tar med mig så är det att vissa sammanhang gällande distans eller inte distans, är att mötesformer med en enskild person via nätet har jag blivit mer bekväm med. Där ett samtal via zoom som vi har nu skulle jag inte varit lika bekväm med eller van vid förut. Såklart är det en sak som jag kommer ta med mig av till framtiden. Sen är det alltid såklart en ständig kamp gällande att få elever att sätta på skärmen, där det gäller att välja vilka strid man vill ha. Men även att sätta en form av kultur runt det digital undervisning. Som exempelvis att när vi inleder en lektion så ska alla ha på sin kameran eller sin skärma så jag kan se alla elever under upprop. Där det är viktige att ha upprop som om det skulle vara en vanlig lektion, där dom säger hej när deras namn blir upprop. Det är ett minimum av kontakt även i distans tider. Men såklart så får man ju uppleva och se att elever inte är hemma då. Att en elev kan vara ute på stan eller åker i kollektivtrafiken. Som ställer till en problamtik i sig, där jag kanske ha gjort en planering där dom ska arbeta med någon och där det blir uppenbart att dom inte kan göra det. Där bara om dom hade varit i klassrummet eller varit på skolan så hade vi inte haft den problamtiken, så jag ser fram emot och tycker att eleverna ska vara i klassrummet.
3)Materialet, sinnen och uppleves, hur påverkas sådana aspekter i religionskunskap undervisning när den blir digital?
Allt sådant påverkas ju såklart negativt. Jag gillar ju komma in i ett klassrum med exempelvis en
klassuppsättning av biblar när vi ska kolla på religiösa urkunder. Samma sak gäller såklart motsvarande med koreanen. Sådana saker blir ju på sätt väldigt opraktiskt när det blir digitalt. Som tyvärr påverkar ett sinnligt aspekter negativ genom att dom inte får ta i detta fall på fysiska religiösa böcker, som dom i vanliga fall skulle få uppleva. Men jag är inte av den typen som använder mig av rökelser eller att vi tänder ljus. Men saker gällande ljud, som musik som kan ha koppling till en religion går ju att använda sig av även om det är digitalt. Där det blir lika bra som om vi skulle göra det i klassrummet, där det ofta handla om att dom ska gå in på Youtube och bara lyssna som ofta väldigt lätt att ordnat. Men jag har inte jobbat så mycket med andra saker än just böcker, som i detta fall blir ju lidande. För jag tycker att det är en viss känsla som gess i exempelvis abrahamitiska religioner, när de läser centrala texter fysik i deras
händer och kan slå upp sakerna i böckerna. Det blir ju inte samma att gå in på bibel.se, där dom bara klickar istället för att känna och få en uppfattning av boken.
-I vanliga fall, när undervisning inte är digital, brukar du visa eller använda dig av material föremål i religionsundervisning? Vilka i sådant fall och varför väljer du att göra det?
Varför jag väljer att använda exempelvis böcker är just att det ger en taktil känsla, det är samma sak som allt tyder på att när du använder dina händer så som att du skriver för hand. Att du tar till dig det på ett annat sätt än att du skriver på datorn. Jag tror det fysiskt eller om du läser en riklig bok blir mer påtagligt och kommer till än på ett helt annat sätt. Så allt detta är en viktig del i inlärningen, men sen tänker jag också för att kunna förstå dessa religioner och dom människor som är tronade. Alltså dom som ser detta som en del av sin vardag, så är det ju väldigt få vardagsutövare som går in på bibeln.se, utan där är det mer att folket har material saker som en riktigt bibeln hemma. Så då tycker jag att om man ska få en känsla för det och förståelser för dessa människor så behöver man göra detsamma.
-När det är digital undervisning, försöker du använda dig av material föremål genom exempelvis visa dom? Om du gör det, uppleves det någon skillnad jämfört när du har undervisning med hela klass på plats?
Medan nu när det är digital så använder jag inte det alls, gällande att exempelvis visa en bibel framför skärmen. Medan när jag nu exempelvis pratar om bibeln eller en viss del av den så ser jag till att dom har texterna lätt tillgällningar. Där jag kan ha kopierat in det i ett dokument innan eller att dom får använda någon sida som har texterna från urkunder. Detta för att jag personlig inte är för att visa saker från att skärma. Men såklart kan man använda och gör det om än skulle vilja göra det. Det blir en väldigt skillnader jämfört att ha det fysiskt, för det blir lite av en happening om jag lägger en bibel på varje bänk och säger ”nu vill jag att ni själva hittar bibel stället som har den här förkortningen”. Bara där behöver dom lära sig den saken och det blir mer praktik moment för dom. Där dom väldigt fort märker att det är väldigt tunna sidor, där dom även väldigt ofta hjälper vandra på ett annat sätt. I det ögonblicket så händer det något, där det blir en sak som dom kan samtal om mer och upplever mängder av olika saker bara genom att slå i boken. Där det lyfter upp vad det står i boken och vill visa eller berätta vad dom läser. Sådana saker eller det här händer inte på samma sätt nu när det är digitalt undervisning. Där det blir mer teoretiskt nu och blir mindre levande på ett sätt som är väldigt tråkigt genom att det är en central del av ämnet.
-Studiebesök till olika religiösa platser går inte att genomföra under en pandemi, där av så får inte eleverna den formen av upplevs som det kanske skulle gå. Men försöker du få eleverna att få en bild eller känsla för olika platser och rum inom olika religiösa tradition men då digital?
Jag försöker berätta väldigt mycket om olika rum eller platser. Själv är jag fascinerande över olika religiösa platser och rum, som exempelvis judiska kyrkogårdar. Men det gäller att belysa rum som användas för både meditation, bön med mera. Där det gäller att visa hur dom är planerade och inredande, genom att det säger väldigt mycket om en tanke runt en religiös tradition. Samma sak gällande
arkitekturer, där man kan ställa frågan varför ser exempelvis kyrkor ut som det gör. Där det är
superviktigt att belysa dessa aspekter för eleverna, där man självklart hellre vill vara inne i en kyrka och förklara saker inne i byggande, som nu inte går. Det finns en kyrka nära vår skola, där jag brukar i vanliga fall ta eleverna dit. Där dom får kolla lite på gravstenar, titta på symboler som dom kan hitta och sen när vi går in i kyrkan så pratar vi om vad vi ser, känner och upplever. När vi står där, så blir allt så lätt gjort och detta går väl att göra på ett sätt digital. Men det blir nog inte samma sak och inget jag har gjort digitalt. Men i vanliga fall så tycker jag att det är super viktige att göra och där är det tacksam att ha en skola som har olika religiösa byggande nära. Där det nu blir mycket fokus på just dom digitala bilder som jag har i power ponit runt detta ämne. Där dom fysiska manifestationerna säger väldigt mycket om en religion, som har gjort att jag har mängder av bilder. I en presentation så tycker jag ofta att det mer bilder du kan ersätta texten med, det bättre blir det.
-Vilken roll har det material och upplevelse för att kunna ta till sig och lärare sig av religiösa traditioner? Jag tror i en form av en magisk värld, där vi skulle kunna förflytta oss mellan platser på någon sekund. Där jag skulle kunna stå på en religiös plats i exempelvis mecka, där vi då kan pratar om det
abrahamitiska religioner. Så hade det inte bara varit trevlig upplevelse utan skulle vara en helt ny nivå av lärarand både pedagogiska och ultimata för att ta till sig en religion. Där det är såklart bättre att få
uppleva det hela själva än att bara visa något. Samma sak bli ju med maträtter som är kopplat till
sedermåltider, där om jag skulle kunna ta fram det och erbjuda det till hela klassen. Där jag kan peka på saker och i bästa fall smaka på rätter också så tror jag dom skulle lärare sig mer. Men sätter man detta mellan att göra det och inte göra det. Så blir det såklart smärre att inte göra detta. Men jag tycker man