IT hör, som Svante Beckman uttrycker saken, till de ”världsbildande” tekniker som väcker historiska fantasier till liv och leder till storartade spekulationer om hur människans värld kommer att ombildas.263 I nästan vilken politisk program-
text som helst från de senaste åren möts läsaren därför av föreställningen om ett nära och positivt samband mellan demokrati och informationsteknik.
Bland de många goda effekter som brukar räknas upp på informationsteknik- ens konto hör fördjupad demokrati, ökad medborgerlig insyn och utvidgning av det offentliga rummet till de vanligaste. Mönstret återkommer såväl i riksdags- motioner och politiska manifest som i den allmänna debatten.
Som jag berörde i inledningen kan förståelsen av informationsteknik som ett nytt kraftfullt verktyg i demokratins tjänst emellertid spåras betydligt längre till- baks i tiden än så. Den diskurs som idag ofta går under rubriken ”e-demokrati” har i realiteten åtföljt IT-utvecklingen och existerat parallellt med de politiska förändringsprocesserna under hela den aktuella undersökningsperioden.
Syftet med detta avsnitt är att klarlägga det historiska ursprunget till de idéer om en fördjupad eller förbättrad demokrati som sedan 1960-talet har utvecklats med informationstekniken som inspirationskälla. Hur har dessa föreställningar
uppstått? Vart leder de idéhistoriska rötterna, och hur ser olika demokrativisioner som har utvecklats i takt med informationstekniken ut?
Innan frågorna diskuteras närmare är det dock viktigt att påminna om att informationsteknikens demokratiska potential naturligtvis är beroende av vad vi menar med demokrati samt vilken teknik inom den tämligen breda IT-familjen som avses. Som den amerikanske statsvetaren Benjamin R. Barber har påpekat krävs preciseringar på båda punkterna om debatten ska bli meningsfull:
”The relationship between the new telecommunication technologies and demo- cracy is often portrayed as easy and ineluctably beneficial to liberty and equality. But the actual impact of the new technology on democratic society depends on both HOW we define democracy, and HOW we define the new technologies.”264
Upptäckten av informationssamhället
Liksom IT är demokrati ett mångtydigt och värdeladdat begrepp, vilket leder till vida tolkningsmöjligheter och risker för missförstånd. Sedan länge råder en drag- kamp, såväl inom den akademiska världen som mellan politiker och samhälls- debattörer, om vilken demokratimodell eller -skola som är den mest ”sanna”. Den moderna statsvetenskapliga demokratiforskningen kan visa upp en förvirrande mängd sådana demokrativarianter.265
Att vetenskapligt slå fast vad som är en ”äkta” eller ”riktig” demokrati låter sig dock svårligen göras, eftersom den demokratiteoretiska diskussionen har så tyd- liga normativa drag. Ofta finns en nära förbindelse mellan olika demokratimodeller och politiska ideologier eller värderingar.266
Kopplingen mellan demokrati och informationsteknik är i sin tur historiskt för- knippad med uppkomsten av det likaså värdeladdade och omtvistade begreppet
”informationssamhälle”.267 Det vi idag kallar IT, sammansmältningen av framför
allt datorer och telekommunikation, har sitt ursprung i 1950-talets militärindustriella forskning. Under 1960- och 1970-talen, i takt med den snabbväxande administra- tiva datoranvändningen inom både näringsliv och offentlig förvaltning, började avancerade framtidsvisioner knytas till informationsteknikens utveckling.268
Informationssamhälle är den term som oftast har använts för att beteckna den nya samhällsformen.269 Ett vanligt påstående har varit att inträdet i detta samhälle
skulle innebära ett radikalt skifte i sättet att arbeta, producera och tänka, med nya näringsstrukturer och nya möjligheter till tillväxt, välfärd och demokrati.270
Folket och eliterna
Redan i TV:s ungdom på 1960-talet fanns tankar om att en kombination av olika elektriska medier och telekommunikation skulle kunna användas för att effektivi- sera den representativa demokratin och stärka partiväsendets legitimitet. Stats- vetaren Leif Lewin skisserade i boken ”Folket och eliterna” från 1970 en nära framtid där telefon och TV hade vuxit ihop och blivit instrument för att genom- föra enkäter och rådgivande omröstningar inom partierna:
”Det är anmärkningsvärt i hur liten utsträckning efterkrigstidens teknologiska re- volution påverkat tekniken för politiskt beslutsfattande – och därmed consensus- uppbyggandet. [...] Genom en kombination av telefoni-television skulle ett inter- aktivt system kunna upprättas mellan eliten och massan. [...] Den nya teknikens uppgift är att göra eliterna mera representativa för massan. [...] Över en särskild TV-kanal förs en öppen debatt inom partiet. Partimedlemmarna har hela tiden möjlighet att från sina hem göra inlägg och ställa ledarna till svars med hjälp av telefoni. Alla medlemmar har rätt att delta i voteringen. [...] Nya kanaler öppnas för den vanlige partimedlemmens politiska inflytande”.271
Lewin föreställde sig att vad han kallade ”den interaktiva demokratin” inom ett formellt representativt system borde kunna innebära en maktförskjutning till ”massans”, d.v.s. den vanlige partimedlemmens/väljarens fördel. Partiledningen skulle t.ex. få en något svagare ställning. ”En sådan försvagad maktställning för
eliten (och förstärkt ställning för massan) skulle leda till en mindre auktoritativ värdeallokering i samhället, genom att eliten skulle få ökade svårigheter att såväl väga ihop olika åsikter till ett konkret beslut som att verkställa besluten med maxi- mal effektivitet.”
Tekniken skulle utnyttjas för att stärka banden mellan väljare och valda, men beslutsfattandet skulle fortfarande kanaliseras genom eliterna via den mellanlig- gande partistrukturen. ”Massan skall yttra sig om hur deras parti skall agera. I
parlamentets beslutsfattande skall endast eliten delta.”272 Det var en vision som
inte förutsatte någon grundläggande förändring i demokratins funktionssätt. Närdemokrati i dataåldern
En alternativ uppfattning om vad demokrati borde vara, och om vilka praktiska möjligheter som informationstekniken öppnade, representerades av en annan svensk visionär; konsulten och utredaren Tomas Ohlin. I en artikel med rubriken
”Närdemokrati i dataåldern” i Svenska Dagbladet den 8 augusti 1971 såg han
datorer som ett redskap för decentralisering och maktspridning:
”Vad som vill synas nödvändigt för att begrepp som närdemokrati, gräsrotsdemo- krati, politisk flervägskommunikation m.m. ska få en realistisk innebörd, är för- bättrade möjligheter för gemene man att kunna uttrycka åsikter. Diskussionen tycks emellertid knappast ha uppmärksammat att ett hjälpmedel existerar som kan få stor betydelse för dessa möjligheter. Det kan mycket enkelt definieras: Ett system av mer eller mindre centralt belägna datorer i direktkontakt med datainsamlande ap- parater i varje hem.”273
Ur visionerna om ett framtida informationssamhälle som hade börjat uppträda vid samma tid växte liknande idéer. Ofta var utopierna radikalare än Lewins. Den bärande tanken i många arbeten var att informationstekniken skulle bidra till en fördjupning av demokratin i direktdemokratisk riktning bortom det representa- tiva systemets ramar.
Japanen Yoneij Masuda menade i sin tongivande bok ”Informationssamhället” från 1980 att det politiska systemet måste förändras från parlamentarisk demo-
krati till en deltagande- eller direktdemokrati ”i vilken medborgarna själva är med
om att fatta de politiska besluten, både när det gäller staten och den lokala själv- styrelsen”. Det fanns dock problem som måste lösas på vägen, erkände Masuda.
Ett centralt sådant var hur riktig och objektiv information skulle kunna samman- ställas och göras tillgänglig för medborgarna.274
En demokratisk människa
Snarlika tankar om det elektroniska, direktdemokratiska närsamhället lanserades i den populära framtidslitteraturen av utopister som Alvin Toffler (”Tredje vå-
gen”) och John Naisbitt (”Megatrender”). I detta samhälle skulle den representa-
tiva demokratin tyna bort och de gamla masspartierna ersättas av tillfälliga nät- verk som betjänade olika minoritetsgrupper.275
Ännu länge gick vissa anhängare av skolan ”social impact of technology” som hävdade att det är tekniken som formar sociala relationer. Livet i den postindus- triella världen skulle därför skapa en ny människa som var intellektuellt och eko- nomiskt rikare, mindre benägen att starta krig samt mera demokratiskt sinnad. Bättre tillgång till information i kombination med knapptryckningsomröstningar skulle för första gången möjliggöra ett demokratiskt styrelseskick som byggde på medborgarnas direkta deltagande.276
I det offentliga rummet hade alltså tidigt en polarisering mellan två principiellt olika synsätt på relationen mellan demokrati och informationsteknik uppstått. De båda skolorna motsvaras av en i huvudsak representativ demokratiuppfattning med varierande grad av elitistiska inslag, och en direktdemokratisk uppfattning där avsevärt större beslutsmakt anförtros åt medborgarna själva. Hur såg då de statligt anknutna utopierna ut?
IT för bättre representation
När man från politiskt håll under 1970- och 1980-talen i takt med informations- teknikens utbredning tyckte sig se en ny vår för demokratin, var det oftast den representativa, partibaserade demokrativarianten som skulle utvecklas eller revi- taliseras.277 De politiska visionerna underlättades av att datorutvecklingen under
1970- och början av 1980-talet tog en ny och mera egalitär riktning. Frågan gällde inte längre i första hand hur teknikutvecklingen skulle ställas under demokratisk kontroll, utan hur tekniken själv skulle kunna bidra till vidgad demokrati.
Denna ändrade förståelse av informationstekniken skedde parallellt, och ofta i samspel, med en allmän avreglering av de tidigare centralstyrda etermedierna. Flera av de parlamentariska utredningar som under 1970- och 1980-talen tillsattes i Sverige för att följa IT-utvecklingen och föreslå åtgärder, uppmärksammade också den demokratiska potentialen. 1976 skrev justitieminister Lennart Geijer i direk- tiven till datalagstiftningskommittén att:
”...datortekniken, rätt utnyttjad, positivt kan främja den allmänna upplysningens och den informerade debattens sak. Det ligger väl i linje med de motiv som bär upp
offentlighetsprincipen att söka ta i anspråk den nya teknikens resurser för att om möjligt öka tillgängligheten hos den information som finns samlad hos samhälls- organen.”278
Informationsteknologiutredningen trodde 1981 att vad som ännu kallades ”nya
medier” skulle kunna bidra till att vidga yttrandefriheten, öka kontaktytan mel-
lan människor och leda till en decentralisering, med nya elektroniska informations- vägar och mötesplatser i grannskapet.279
I sin kartläggningsrapport ”Nya vyer. Datorer och nya massmedier – hot eller
löfte” två år tidigare hade man också diskuterat hur tekniken kunde förbättra
kontakten mellan allmänheten och myndigheter/politiker.280 Ingen av utredning-
arna ledde dock till några långsiktiga åtgärder för att vidga det demokratiska deltagandet.281
Förbättrad samhällsinformation
Under 1980-talet och början av 1990-talet återkom både borgerliga och socialde- mokratiska regeringar till möjligheten att använda IT som medel för att vitalisera den representativa demokratin. Idéerna marknadsfördes under namn av ”förbätt- rad samhällsinformation” eller ”vidgat medborgarinflytande”.
I 1985 års datapolitiska proposition handlade visionen om bättre tillgång till politisk information via terminaler och på bibliotek, men också om decentralise- rad datakraft och interaktion mellan medborgare och myndigheter:
”Informationsflödet går i båda riktningarna. Enskilda medborgare som tar del av ett kommunalt ärende på biblioteket kommer att direkt via terminalen kunna föra fram sina synpunkter och idéer till myndigheterna. Bibliotekens terminaler ger oss också en ny sorts ’insändarsidor’, där individer och grupper kan framföra idéer och synpunkter och debattera dem.”282
Som nämnts betonade även den särskilda IT-kommission med bl.a. sju statsråd som tillsattes av regeringen Bildt våren 1994 informationstekniken som legitimi- tetsskapande mellan väljare och valda.283 Liksom tidigare datapolitiska proposi-
tioner och utredningar hade kommissionens betänkande ”Informationsteknologin
– Vingar åt människans förmåga” emellertid mer karaktär av allmänt hållen stra-
tegi än konkret förslag.284
De olika praktiska försök för att med informationsteknikens hjälp förbättra eller fördjupa demokratin, som genomförts under 1990-talet har i första hand varit inriktade på informationsspridning och service till medborgarna.285 Ett ex-
empel på nationell nivå är webbplatsen‘”SverigeDirekt”, öppnad 1997 som en medborgarnas gemensamma huvudingång på Internet till i stort sett all offentlig information i Sverige.286 Denna relativt ensidiga fokusering på information ovani-
Internet för mera direktdemokrati
Hittills har framställningen gällt hur visionerna om IT som demokratiredskap hämtat näring från den samhällsvetenskapliga och politiska debatten om ”infor- mationssamhället”. Det finns dock en annan viktig inspirationskälla: Den prak- tiska utvecklingen av Internet och andra stora datornätverk, och den speciella kultur, karaktäriserad av slagordet ”information want’s to be free”, som vuxit fram på dessa nät.
Internet har sina rötter i 1960-talets försvarsteknologiska forskning i USA.288
Utgångspunkten var att konstruera ett kommunikationsnätverk som skulle kunna överleva ett kärnvapenkrig. Det blivande Internet fick därför en robust och decen- traliserad struktur, utan sårbart centrum.289
Vad som sedan hände är en historisk ironi; forskarna som ansvarade för försö- ken upptäckte att nätet var ett utmärkt medium för att förmedla nyheter och per- sonliga meddelanden till kollegor vid andra universitet. Redan tidigt på 1970-talet uppstod e-post och elektroniska diskussionslistor (listservs) som sådana ”spontana” användningar.
Nätet visade sig fylla en social funktion som knappast passade in i strikta mili- tära ramar, men däremot var skräddarsydd för det fria tankeutbytet i universitets- världen. Snart hade Internet blivit ett i första hand akademiskt nätverk.290
Parallellt med denna utveckling hade olika system för Videotex (Minitel, Pre- stel etc.) jämnat vägen för Internets framgångar genom att utveckla nya tillämp- ningar och sprida datakommunikation till bredare grupper. De flesta Videotex- systemen var öppna kommunikationsstrukturer som länkade ihop offentliga och privata informationsproducenter. Mycket av det utvecklingsarbete som lades ner togs senare över och vidareförädlades på Internet.291
När nätet under det tidiga 1980-talet började spridas utanför universiteten vi- sade det sig att den akademiska traditionen hade många gemensamma nämnare med hackare i den s.k. cyberpunk-generationen och övervintrande hippies från 1960- och 1970-talens breda, antiauktoritära protest- och alternativrörelse.292 ”We
owe it all to the hippies”, löd en rubrik i Time Magazine 1995:
”Newcomers to the Internet are often startled to discover themselves not so much in some soulless colony of technocrats as in a kind of cultural Brigadoon – a flowering remnant of the ’60s, when hippie communalism and libertarian politics formed the roots of the modern cyberrevolution. At the time, it all seemed dan- gerously anarchic (and still does to many), but the counterculture’s scorn for centralized authority provided the philosophical foundations of not only the leaderless Internet but also the entire personal-computer revolution.”293
The Californian ideology
För hippies, hackare, cyberpunkare och andra rebeller i samhällets underground blev datakommunikation en revolutio-när kraft. Internets decentraliserade struk- tur, utan myndigheter som reglerar informationsflödet, underlättade en sådan an-
vändning. Nätet liknade därför den förverkligade 1960-talsutopin; en anarkistisk kultur utan ledare, centralmakt eller skrivna lagar, styrd bara av användarnas fria samarbete. Internet framstod snart som antites till Orwells ”1984”.294
I hyllningarna till denna emancipatoriska teknikutopi, ofta kallas ”The Cali- fornian ideology”, öppnades den politiska skalan och ”höger” och ”vänster” kunde mötas. Nyliberaler såg möjligheterna att montera ner välfärdsstaten. Det liberala och det teknologiska systemskiftet tycktes, med Carl Bildts ord, gå hand i hand. Vänstersympatisörer välkomnade å andra sidan jämlikhetspotentialen. Inter- net kan alltså beskrivas som en teknisk kultur med rötterna i 1960-talet. Denna kultur har skapat egna sociala redskap som diskussionslistor, chattar, elektroniska stormöten o.s.v.295
En del aktivister har velat gå så långt som till att använda Internet för att bryta ner de gamla politiska strukturerna, ”to hack politics down to its component parts
and fix it”, och bygga upp någonting nytt; en elektronisk direktdemokrati.296 Var-
för gå omvägen över partier och valda representanter, när tekniken nu tycktes göra det möjligt att förena alla medborgare i en elektronisk gemenskap? Här fram- trädde konturerna av ett nytt offentligt rum och en ny sorts politisk rörelse där människor snabbt kunde organisera sig i tillfälliga grupperingar. I förlängningen skulle visionen göra den representativa demokratins institutioner onödiga och för- åldrade.
Under tidigt 1990-tal uppstod påtryckningsgrupper i USA med elektronisk di- rektdemokrati på sitt program. Den mest kända är troligen Electronic Frontier Foundation (EFF), som kom att utvecklas till en inflytelserik politisk kraft.297 En
av EFF:s förgrundsgestalter, John Perry Barlow, publicerade i början av 1996 det politiska manifestet ”A Declaration of the Independence of Cyberspace” på Inter- net. Dokumentet är en datorrymdens självständighetsförklaring:
”Governments of the Industrial World, you weary giants of flesh and steel, I come from Cyberspace, the new home of Mind. On behalf of the future, I ask you of the past to leave us alone. You are not welcome among us. You have no sovereignity where we gather.”298
The Democratech Party
Barlow menade att det framväxande informationssamhället hade nått en sådan mognad att det var dags att göra sig oberoende av den gamla industrivärldens maktstrukturer. Öppna datornät var bara ett medel på vägen mot ett nytt sam- hälle, byggt efter nätverkets principer.
Barlows tankar har i sin tur inspirerat bildandet av rörelser som The Demo-
cratech Party, ett ”nätparti” med en enda punkt på agendan: Alla viktiga sam-
hällsfrågor ska i framtiden avgöras direkt av medborgarna via elektroniska folk- omröstningar. Därmed skulle politiker och politiska partier bli överflödiga och den representativa demokratin ersättas av självständiga cybermedborgare som utan politiska förmyndare tar sitt demokratiska ansvar på det elektroniska torget.299
Här möts trådarna från utopister och hippies, och återigen kommer förebilden från Internet, som hyllas som grunden för en ny, djupare och sannare demokrati. Två synsätt – konventionell och radikal demokrati
IT-utvecklingen och olika föreställningar om informationssamhället har således inspirerat två oppositionella synsätt på förhållandet mellan demokrati och infor- mationsteknik. Enligt det konventionella eller representativa perspektivet ger IT löften om ett in-timare förhållande mellan politiker och allmänhet, partier och deras väljare, inom den traditionella representativa demokratins ramar. Förhopp- ningen är att IT ska minska klyftan mellan medborgare och makthavare och stärka demokratins legitimitet. Som medborgare förväntas man använda datornäten för att söka information i databaser och på webbsidor, och hålla -kontakt med sina valda ombud, utan att få informationen filtrerad genom media. Samtidigt tar par- tierna IT till sin hjälp för att informera om sin politik, och för dialog och kommu- nikation med allmänhet och medlemmar. Resultatet förväntas bli kunnigare väl- jare, vitalare partier och mer jordnära politiker. Betoningen ligger på tekniken som praktiskt redskap. Detta synsätt har sin utgångspunkt i en officiell-politisk kontext.
Enligt det andra synsättet, det radikala eller direktdemokratiska, är det onödigt att gå omvägen över politiker, partier, parlament och andra representativa makt- strukturer, när tekniken nu verkar göra det möjligt för alla människor att förenas i en global elektronisk (eller många lokala/regionala) gemenskap. Den representa- tiva överbyggnaden med sina institutioner behövs inte längre, och kan ersättas av beslutande folkomröstningar via datornäten. Ett elektroniskt gräsrotsstyre, lik- nande en bystämma eller agoran i det klassiska Aten kan införas.300
Informationstekniken betraktas här som mer än ett redskap, den blir en inte- grerad komponent i demokratin och ger den en stor del av dess karaktär. Synsättet har sin utgångspunkt i protest- och alternativrörelser, och i den praktiska utveck- lingen av t.ex. Internet. Men det finns också representerat bland de utopiska före- ställningarna om informationssamhället.301
Rädslan för ”knapptryckardemokrati”
Mellan den direkta och den representativa demokratins förespråkare råder förstås en potentiell spänning. Från etablerade politiska grupper kan det uppfattas som ett hot mot de egna positionerna om medborgarna får ökade möjligheter att lägga sig i t.ex. kommunala beslutsprocesser där person- och partiallianser och mödo- samt utmejslade handlingslinjer dominerar.302
Den rädsla för att en bestående samhällsordning ska rubbas som alltid tycks ackompanjera framväxten av nya kommunikationstekniker, kan vara en annan förklaring till att många känner tveksamhet inför en utveckling i mera direkt- demokratisk riktning.303 Redan 1970 varnade Lewin för att ett direkt beslutsfat-
Statsvetaren och maktutredaren Olof Petersson menar för sin del att ”knapp- tryckardemokratins” grundidé har principiella inneboende svagheter och vilar på en vanföreställning om folkstyrets natur: ”Utopin underskattar tre problem: opin-
ioner, ansvar och ledarskap.”305
Framställningen har hittills varit medvetet förenklad.306 Inspirerad av Rune