Det totala försörjningsmåttsbeloppet som det redovisats i Västmanland uppgick enligt deras egen redovisning i 1999 års priser till 4045 mkr
1997, 3954 mkr 1998 och 4038 mkr 1999, enligt vad vi tidigare redovisat. Årsserien fortsätter med beloppen 3786 mkr 2000, 3717 mkr 2001 och
3913 mkr 2002 (se sammanställningen i Tabell 1, sid. 142). Dvs. med en minskning av det totalt utbetalda beloppet under de två första åren på det nya millenniet, varefter en ökning sker så att man åter ligger nära nivån på fyra miljarder kronor på ett år.
Om man ser till de enskilda försörjningsmåttskomponenterna, fort- farande enligt deras beräkningssätt, så har beloppen för sjukpenning/ rehabiliteringsersättning ökat för varje år från det tidigare redovisade beloppet om 730 mkr 1999 till 1099 mkr 2002. En årlig ökning har ock- så skett beträffande förtidspension/sjukbidrag från de 1141 mkr som vi redovisade för 1999 till 1310 mkr 2002.
Utbildningsbidraget minskade först från tidigare redovisade 385 mkr
1999 till 320 mkr år 2000, varefter det ökade båda nästföljande år för att
2002 uppgå till 410 mkr. Socialbidragsbeloppet, som enligt vad vi tidi- gare visat, uppgick till 311 mkr 1999 enligt Västmanlands försörj- ningsmåttsredovisning minskar varje år fram till år 2002 då det uppgår till 263 mkr. Beloppet för kunskapslyftet för arbetslösa har minskat för varje år, från tidigare redovisade 158 mkr år 1999, till 43 mkr år 2002.
A-kasseersättningen som 1999 uppgick till 1313 mkr enligt den scha- blonbaserade beräkningsmetod man använde sig av i försörjningsmåtts- redovisningen, sjönk enligt samma sätt att räkna till 1020 mkr år 2000, för att år 2001 och 2002 stanna vid 788 mkr.
Kalkylerad faktisk A-kasseersättning
Som vår jämförelse visat (se avsnittet Försörjningsmåttsinkomsternas
nivå, sid. 42 ff) överskattar man beloppet för arbetslöshetsersättning med den metod man använder i Västmanland när man tar fram försörj- ningsmåttet. I Tabell 1, som vi nyss refererade till beträffande utveck- lingen efter 1999, har vi därför också beräknat hur hög A-kasseersätt- ningen kan beräknas vara, vid ett antagande om att den under åren
2000–2002 blivit överskattad i samma grad,43
som den enligt våra tidiga- re redovisade beräkningar blev åren 1998 och 1999. Enligt denna skatt- ning skulle den faktiska A-kasseersättningen i Västmanland år 2002
uppgå till 627 mkr (och inte som redovisat 788 mkr), vilket belopp då skall jämföras med det belopp som enligt våra individbaserade register- data gällde år 1999, nämligen 1030 mkr. I tabellen redovisas också en summering av vårt på nämnda sätt kalkylerade belopp för A-kasseer- sättning och de övriga arbetslöshetsrelaterade försörjningsmåttskompo- nenterna–utbildningsbidraget och kunskapslyftet för arbetslösa –för de tre åren 2000–2002.
Utvecklingen i stort 1990–2002
Summan, som alltså anger en skattning av storleken av den del av för- sörjningsmåttsbeloppet som sammanhänger med arbetslöshetsproblem, uppgår till 1220 mkr år 2000, 1058 mkr år 2001 och 1081 mkr år 2002. Motsvarande år uppgick beloppet för sjukpenning/rehabiliterings- ersättning till 918 mkr, 1049 mkr respektive 1099 mkr. Myndigheternas kostnad för utbetald sjukpenning/rehabiliteringsersättning, som varit föremål för så intensiv uppmärksamhet och diskussion sedan flera år tillbaka, har alltså först 2002 nått upp till den nivå som de sammantag- na arbetslöshetsrelaterade ersättningarna och bidragen som ingår i för- sörjningsmåttet ligger på samma år. Det arbetslöshetsrelaterade för- sörjningsmåttsbeloppet har därtill sjunkit under flera års tid. Under åren 1997, 1998 och 1999 översteg utbetalningarna för A-kassa, utbild- ningsbidrag och kunskapslyftet utbetalningarna för sjukpenning/reha- biliteringsersättning med 1225 mkr, respektive 1070 mkr och 842 mkr.
Av vår redovisning om utvecklingen efter 1999 enligt myndigheter- nas aggregerade statistik, framgår att kostnaderna för sjukpenning/re- habiliteringsersättning ökat till 1099 mkr år 2002. Detta belopp är såle- des ca 380 mkr lägre än motsvarande belopp 1990, allt uttryckt i 1999
års priser. Motsvarande belopp för förtidspension år 2002 uppgick till
1310 mkr, vilket kan jämföras med 1135 mkr 1990. Totalt var kostna- derna för sjukpenning/rehabiliteringsersättning och förtidspension/ sjukbidrag enligt dessa beräkningar 2409 mkr år 2002 i Västmanland, medan de var 2618 mkr 1990.
43. Vi beräknar kvoten för (Boff1998+Boff1999)/(Fm1998+Fm1999), där mot- svarande värden för A-kassebeloppet sätts in enligt uppgifter i Tabell B1, till 0.7960.
Tabell 1. En översikt. Tre olika sätt att beräkna kostnaderna för sjukskrivning, ar- betslöshet, förtidspension och socialbidrag under perioden 1990–2002. Beloppen anges i miljoner kr och i 1999 års priser. Förkortningen FM = Försörjningsmåttet. Källor: Se tabellnot.
FM i Västmanland 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Sjukpenning/rehabiliteringsersättning 449 579 730 918 1 049 1 099 Arbetslöshetsrelaterade ersättningar 2 114 1 913 1 856 1 427 1 220 1 241 Utbildningsbidrag 406 333 385 320 370 410 A-kassa 1 663 1 373 1 313 1 020 788 788 Kunskapslyftet (arbetslösa) 45 207 158 87 62 43 Förtidspension/sjukbidrag 1 120 1 126 1 141 1 152 1 184 1 310 Socialbidrag 363 337 311 288 265 263 Summa 4 045 3 954 4 038 3 786 3 717 3 913
Se kapitlet ”Försörjningsmåttet 1997-1999” för en diskussion och analys av måttet
FM rekonstruerat med registerdata 1997 1998 1999 2000 2001 2002
Sjukpenning/rehabiliteringsersättning 441 572 723 Se ovan Se ovan Se ovan
Arbetslöshetsrelaterade ersättningar 1 666 1 642 1 565 1 220 1 058 1 081 Utbildningsbidrag 418 329 380 Se ovan Se ovan Se ovan
A-kassa 1190 1108 1030 812 627 627
Kunskapslyftet (arbetslösa) 58 205 155 Se ovan Se ovan Se ovan
Förtidspension/sjukbidrag 1 151 1 156 1 177 Se ovan Se ovan Se ovan
Socialbidrag 332 309 289 Se ovan Se ovan Se ovan
Summa 3 590 3 679 3 754 (3 578) (3 556) (3 753) Se Bilaga 1 för en förklaring av SAFE-inkomster
SAFE-inkomst 1990 1994 1997 1998 1999 2000 2001 2002 S-inkomst 1 483 575 441 572 723 A-inkomst 463 2 195 1 946 1 877 1 686 F-inkomst 1 135 1 291 1 151 1 156 1 177 E-inkomst 147 265 272 256 235 SAFE-inkomst 3 228 4 326 3 810 3 861 3 821
Tabellnot: Uppgifterna i denna tabell är en sammanställning av uppgifter från Tabell B1, sid. 293 (Försörjningsmåttet 1997-1999), Tabell B74, sid. 363 (Försörjningsmåttet 2000- 2002) och Tabell B54, sid. 345 (SAFE-inkomster 1990-1999). Uppgifter om hur det rekon- struerade försörjningsmåttet beräknas finns i kapitlet Försörjningsmåttet 1997–1999, sid. 39ff. Uppgifter om hur SAFE-inkomster definieras och beräknas finns i Bilaga 1, sid. 275ff.
Sett med ett trettonårsperspektiv har alltså det offentliga systemets kostnader för ersättningar till sjukskrivna och förtidspensionerade
minskat med drygt 200 mkr, trots att vi räknat ned sjukskrivningskost- naderna för periodens första två år, vilket innebär att minskningen i realiteten är ännu större. Att de offentliga försörjningssystemens kost- nader på detta område fortfarande inte överstiger de kostnader man
hade i början på 1990-talet är ett förhållande som inte förefaller särskilt känt att döma av hur debatten på detta område idag förs.
Samtidigt kan vi av vår redovisning utläsa att de kostnader som det offentliga har för arbetslösheten har ökat dramatiskt under samma tret- tonårsperiod. Även om dessa kostnader minskat under de första åren på det nya millenniet, så ligger de kvar på en mycket hög nivå både i relation till kostnaderna för sjukpenning/rehabiliteringsersättning och i relation till den nivå de låg på för något decennium sedan.
Det kan i detta sammanhang också påpekas att de ersättningar och bidrag som via offentliga försörjningssystem utbetalas direkt till indi- viden inte är de enda kostnader som arbetslösheten belastar det offent- liga med. Det som finns med i vår redovisning–och som ligger till grund för de jämförelser med sjukskrivningskostnaderna vi här gör–är de ersättningar som utbetalas direkt till individen. Men det finns också betydande belopp som slussas till individerna via olika stöd och bidrag till arbetsgivare, som medverkar till att personer, som annars skulle vara arbetslösa, kan delta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärdspro- gram. Under den period som vi här har studerat gäller det exempelvis beredskapsarbete, utbildningsvikariat, lönebidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare,44 resursarbete och anställningsstöd (som från år
1998 ersätter beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikari- at).
Det har inte varit möjligt för oss att exakt få fram vilka belopp det rör sig om. Men en viss indikation på storleksordningen ges av den re- dovisning som Kommunförbundet sammanställt av de kostnader kom- munerna årligen har för arbetsmarknadsåtgärder och som redovisas i
Tabell B75–Tabell B76 på sid. 364–365 i tabellbilagan. Det är fråga om kostnader som kommunerna har för ”…sysselsättningsbefrämjande åt- gärder såsom beredskapsarbeten, offentligt skyddade anställningar, lö- nebidrag och andra åtgärder som helt eller delvis finansieras av kom- munen”.45 I Västmanlands län varierar den sammantagna kostnad (i
44. I princip har både lönebidrag och skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare även en ohälsokoppling.
45. Citerat från den definition som bifogas till den redovisning av kostnaderna som hämtats från WebOr på Svenska Kommunförbundets hemsida på adressen
www.kommunforbundet.se den 24 november 2003. I de belopp som redovisas un-
1999 års priser) som kommunerna redovisat för arbetsmarknadsåtgär- der från 214 mkr år 1995 upp till som högst 260 mkr 1998 och till som lägst 195 mkr år 2002 under perioden 1995–2002, som är den period Kommunförbundets redovisning omfattar.
För hela riket varierar den redovisade kostnaden mellan som högst 6788 mkr år 1988 och som lägst 4760 mkr år 2001. Kommunernas redo- visade nettokostnad utgör ungefär 50–60 procent av nämnda kostnad. Differensen utgörs bl.a. av den del av ersättningarna och bidragen som kommunerna erhåller från staten.