Efter dessa klarlägganden om hur de rekonstruerade måtten byggts upp kan vi nu övergå till en resultatredovisning I följande diagram (se nästa sida) visas hur utfallet blir när de rekonstruerade måtten jämförs med dem man tagit fram i Västmanland. De siffror som diagrammet baseras på redovisas i Tabell B1, sid. 293 i tabellbilagan.
Jämförelsen visar att det totala försörjningsmåttsbeloppet varje år är lägre enligt det rekonstruerade måttet än enligt det mått som tagits fram i Västmanland. 18
I kronor räknat är det rekonstruerade försörjningsmåttet 286 mkr lägre år 1999 och 275 mkr lägre år 1998. För år 1997 gäller som påpekas i en not under Tabell B1 i tabellbilagan, att man i Västmanland inte gjort någon redovisning av försörjningsmåttet för fjärde kvartalet. För att kunna jämföra med de helårsbaserade registermåtten har vi gjort en skattning av hur måtten skulle ha sett ut om uppgifter redovisats för samtliga kvartal. (Fjärde kvartalets siffror 1997 har skattats som ett me- delvärde av siffrorna för tredje kvartalet 1997 och första kvartalet 1998). Jämförelsen för detta år skall alltså bedömas mot denna bakgrund.
Av diagrammet framgår också att bilden av den över tid relativt konstant höga nivån på det totala försörjningsmåttet, som man noterat i Västmanland, ersätts av en viss ökning, när man betraktar utveckling- en över tid av det rekonstruerade måttet. Den totala summan för det rekonstruerade försörjningsmåttet ökar från 3590 mkr år 1997 upp till
3752 mkr år 1999.
Beträffande de enskilda komponenterna finns den största avvikelsen när det gäller A-kassan. Detta är inte förvånande med tanke på att man i Västmanland använt en schablonberäkning när man tagit fram måt- tet. År 1999 ligger det rekonstruerade måttet 282 mkr lägre än det schablonberäknade mått man redovisat i Västmanland. Året innan uppgår skillnaden till 265 mkr.
18. I figuren används förkortningen ”Fm” för Västmanlands redovisade mått och ”Boff” (en akronym för projektnamnet Bruk av offentliga försörjningssystem) för de rekonstruerade.
Jämförelse mellan Västmanlands försörjningsmått (Fm) och ett rekonstruerat mått (Boff) baserat på individdata
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000 4 500 Fm 1997 Boff 1997 Fm 1998 Boff 1998 Fm 1999 Boff 1999 Su mm a u tbe tal da bidra g oc h ersättningar ( m kr i 19 99 års pri ser) Socialbidrag Kunskapslyftet (arbetslösa) A-kassa Utbildningsbidrag Förtidspension/ sjukbidrag Sjukpenning/ rehab.ersättning
Diagrammet baseras på Tabell B1 i tabellbilagan.
Avvikelserna är betydligt mindre, både relativt och i kronor räknat, när det gäller de andra komponenterna. Beloppen för sjukpenning och
rehabiliteringsersättning avviker bara med en procent när Västmanlands
mått jämförs med det rekonstruerade – i kronor mindre än 7 mkr lägre
1998 och knappt 8 mkr lägre 1999 enligt det rekonstruerade måttet. När det gäller förtidspension och sjukbidrag är den relativa avvikelsen mellan måtten ca tre procent 1998 och 1999. I kronor betyder det att det rekonstruerade måttet överstiger det mått man redovisat i Väst- manland med 30 mkr 1998 och 35 mkr 1999. En del av förklaringen kan vara att personer som har både efterlevandeförmån och förtidspension i SCB:s statistik får båda beloppen registrerade under förtidspension.
Möjligen kan avvikelsen mellan måtten när det gäller sjukpenning/ rehabiliteringsersättning och förtidspension/sjukbidrag, hänga samman med att det rekonstruerade måttet endast baseras på personer som var folkbokförda i länet i slutet av december respektive år, medan det andra måttet inkluderar personer som under året utvandrat, avlidit el- ler varit bosatta utomlands och som någon gång under året uppbar er- sättningar/bidrag.
Utbildningsbidraget är en procent lägre både 1998 och 1999 enligt det rekonstruerade måttet jämfört med det i Västmanland redovisade måt- tet. I kronor motsvarar det 3.5 mkr år 1998 respektive drygt 5 mkr år
1999.
För kunskapslyftet gäller att det är en procent lägre 1998 och två pro- cent lägre 1999 enligt det rekonstruerade måttet. Uttryckt i kronor motsvarar dessa avvikelser 2.4 mkr 1998 och 3.4 mkr 1999. Här kan av- vikelserna hänga samman med skillnader i definitionen av vilka perso- ner (arbetslösa) med särskilt utbildningsbidrag som skall inkluderas. Det rekonstruerade måttets avgränsning av arbetslösa (till personer som varit arbetslösa eller deltidsarbetslösa minst en dag under året och/eller som haft ersättning från arbetslöshetskassa), svarar inte exakt emot den som man tillämpat i det i Västmanland redovisade måttet.
När det gäller socialbidraget, slutligen, är den relativa avvikelsen lite större. Det rekonstruerade måttet understiger det mått som man redo- visat i Västmanland med nio procent 1998 och åtta procent 1999. I kro- nor motsvarar det drygt 27 mkr det förstnämnda året och drygt 22 mkr det sistnämnda.
Avvikelsen mellan måtten hänger till stor del samman med följande förhållande. De uppgifter om socialbidrag, som ingår i det i Västman- land redovisade försörjningsmåttet, är inte avgränsade till åldersgrup-
pen 16-64 år, så som är fallet beträffande övriga försörjningsmåttskom-
ponenter. Även de socialbidrag, som utgår exempelvis till familjer där alla familjemedlemmar är äldre än 64 år, räknas in. I det rekonstruerade måttet däremot, så har en strikt avgränsning gjorts till åldersgruppen
16–64 år, dvs. socialbidrag till äldrehushåll ingår ej i måttet. Om även
äldrehushåll räknas in i det rekonstruerade socialbidragsmåttet, så minskar skillnaden mellan måtten från ca 22 mkr till ca 4 mkr för år
1999, respektive från ca 27 mkr till ca 9 mkr för år 1998.
Sammanfattningsvis kan konstateras att med undantag för A-kasseer- sättningen, som ju schablonberäknats i Västmanlands redovisning,
finns en tämligen god överensstämmelse mellan beloppen för de en- skilda komponenterna, när Västmanlands kostnadsmått jämförs med de individbaserade rekonstruerade måtten. Av redovisningen har också framgått att det rekonstruerade totala försörjningsmåttsbeloppet ökar för varje år 1997–1999.
Jämförelse mellan Västmanland och riket i övrigt
Hur ter sig förhållandena i Västmanland i jämförelse med riket i övrigt vad gäller de ersättningar och bidrag som ingår i försörjningsmåttet? Betalar man ut ett högre eller lägre totalbelopp per invånare i Västman- land än i riket i övrigt, och hur ser en jämförelse ut när de gäller de en- skilda försörjningsmåttskomponenterna?
En belysning av dessa frågor beträffande förhållandena år 1999 görs i detta avsnitt. Först dock ett par kommentarer om underlaget för redo- visningen.
Den första kommentaren gäller dataunderlaget för beräkningar av försörjningsmåttet för befolkningen i andra län än Västmanland. För Västmanlands län utgörs dataunderlaget av inkomstuppgifter för samt- liga personer 16–64 år, dvs. det är fråga om ett totalmaterial. För riket består underlaget av inkomstuppgifter för ett slumpmässigt urval om ca en halv miljon individer. De data som redovisas för övriga län är därmed urvalsbaserade skattningar behäftade med en viss–om än, med hänsyn till den stora urvalsstorleken, relativt låg–osäkerhet.
Den andra kommentaren handlar om att vi, som en följd av nämnda skillnader i dataunderlag, måste beräkna försörjningsmåttet på ett nå- got annorlunda sätt än som redovisats i tidigare avsnitt när vi nu skall jämför Västmanland med övriga län. Detta beror på att komponenten socialbidrag inte kan beräknas på samma sätt för rikspopulationen som för Västmanlands befolkning. I och med att det är fråga om ett urval för rikspopulationen, kan vi inte på samma sätt som för totalmaterialet i Västmanland ”återskapa familjer” på basis av familjeidentitetsuppgif- ter, eftersom samtliga familjemedlemmar inte nödvändigtvis finns med i urvalet. Detta innebär i sin tur att vi inte kan beräkna socialbidraget per familjemedlem genom att dividera familjens socialbidrag med anta- let familjemedlemmar i datamaterialet. Istället får vi, när det gäller so- cialbidraget, använda den socialbidragsvariabel som finns färdigberäk- nad i LOUISE och som anger familjens socialbidrag individualiserat per familjemedlem på basis av konsumtionsvikt. I detta mått har man för-
delat familjens socialbidrag på samtliga familjemedlemmar, inte bara på de som är 16 år eller äldre som ingår i vår dataunderlag. När detta soci- albidragsbelopp summeras över populationen blir det lägre än det vi ti- digare redovisat, eftersom den del av en familjs socialbidrag som förde- lats på familjens barn under 16 år, inte finns med i beräkningarna. Sam- mantaget blir resultatet att det totala socialbidragsbelopp som redovisas blir lite lägre, liksom det totala försörjningsmåttsbeloppet som blir läg- re i motsvarande grad.
I diagrammet på nästa sida, vars underlag redovisas i Tabell B10, sid.
299 i tabellbilagan, visas en jämförelse mellan Västmanland och riket i övrigt där försörjningsmåttet beräknats på ovan angivna sätt med ett socialbidragsbelopp som är något underskattat. Staplarna i diagrammet visar försörjningsmåttsbeloppen per invånare i Västmanland och i öv- riga län. När det gäller de sistnämnda visas värden beräknade med ett viktningsförfarande, som innebär att skillnader i köns- och åldersför- delning mellan Västmanland och övriga län ”neutraliserats”.19 I tabellbi-
lagan finns även en redovisning av de oviktade värdena för övriga län.20
Det totalt utbetalda försörjningsmåttsbeloppet per invånare var, som diagrammet visar, högre i Västmanland än det i genomsnitt var i riket i övrigt, när hänsyn tas till de skillnader som finns i köns- och ålder- sammansättning mellan länen. I Västmanland uppgick beloppet per in- vånare och år (1999) till 23140 kr. I övriga län var motsvarande belopp i snitt 21133 kr. Differensen uppgår således till ca 2000 kr. I Västman- land brukar man redovisa försörjningsmåttsbeloppet som en summa per invånare och dag. Uttryckt så, visar vår jämförelse att man 1999 be- talade fem kronor mer per dag och invånare än man i genomsnitt gjor- de i övriga län: 63 kronor i Västmanland jämfört med 58 kr i genom- snitt för riket i övrigt.
Som diagrammet visar döljer dock genomsnittsvärdet för riket stora variationer mellan de olika länen. Det totalt utbetalda försörjnings- måttsbeloppet per invånare 1999 varierade mellan som lägst ca 16000 kr i Kronobergs län och som högst drygt 30000 kr i Norrbottens län. Det skiljer således mer än 14000 kr i utbetalt försörjningsmåttsbelopp per invånare mellan det län där beloppet är högst och där det är lägst.
19. Se kommentar under Tabell B10, sid. 299 i tabellbilagan.
Försörjningsmåttsinkomster 1999
Belopp per invånare 16–64 år i Västmanland och övriga län, med köns- och åldersstandardisering relativt Västmanlands län
0 4000 8000 12000 16000 20000 24000 28000 32000 Norrbottens län Gävleborgs län Jämtlands län Dalarnas län Västernorrlands län Västerbottens län Värmlands län Södermanlands län Blekinge län Örebro län Kalmar län Östergötlands län Västra Götalands län Gotlands län Skåne län Hallands län Uppsala län Jönköpings län Stockholms län Kronobergs län Riket utom Västmanland Västmanlands län
Kr per invånare 1999 Sjukpenning/
rehab.ersättning Förtidspension/sjukbidrag Utbildnings-bidrag A-kassa Kunskapslyftet(arbetslösa) Social-bidrag
Diagrammet baseras på Tabell B10 i tabellbilagan
I sju län–Norrlandslänen samt Dalarnas och Värmlands län–var försörjningsmåttsbeloppet per invånare minst 1000 kr högre än i Väst- manlands län. I Södermanlands, Blekinge och Örebro län låg man på ungefär samma nivå som i Västmanland, medan beloppen i övriga län var lägre eller mycket lägre än i Västmanland.
Om vi ser till de enskilda försörjningsmåttskomponenterna, kan föl- jande konstateras. I samtliga län var det antingen förtidspension/sjuk- bidrag eller A-kassa som genomsnittligt utgjorde de beloppsmässigt tyngsta delarna av det sammantagna försörjningsmåttet, varav förtids- pension/sjukbidrag gjorde det i tolv län och A-kassa i nio län. Bara i tre län (Stockholms, Uppsala och Västerbottens län) var genomsnittsbe- loppet för sjukpenning/rehabiliteringsersättning högre än beloppet för
A-kasseersättning.
Det genomsnittliga beloppet för sjukpenning/rehabiliteringsersättning uppgick i Västmanlands län till 4521 kr per invånare 1999. Motsvaran- de belopp var bara något högre i Värmlands, Västra Götalands och Stockholms län. I fem län–Västernorrlands, Gävleborgs, Östergöt- lands, Dalarnas och Uppsala län–var beloppet 300 till 700 kr högre än i Västmanland. I Norrbottens län var beloppet 1300 kr högre, i Jämt- lands län 1400 kr högre, och i Västerbottens län 2400 kr högre. Det ge- nomsnittliga beloppet per länsinvånare för sjukpenning/rehabi- literingsersättning var å andra sidan lägre än i Västmanland i nio län. I Kalmar län var beloppet bara obetydligt lägre, medan det skiljer mellan
300–400 kronor i förhållande till Skåne, Örebro, Blekinge och Krono-
bergs län. Beloppet för Södermanlands län var ca 700 kr lägre än i Västmanland, och differensen till Jönköpings län var ännu något stör- re. Genomsnittsbeloppet i Gotlands län låg knappt 900 kr under Väst- manlands, och differensen till Hallands län uppgår till nästan 1000 kr. Det högsta beloppet per invånare för sjukpenning/rehabili- teringsersättning, utbetalades i Västerbottens län, där det uppgick till ca 6900 kr. Omkring hälften så stort var motsvarande belopp i det län där det var lägst, nämligen Hallands län, där ca 3600 kr per invånare utbetalades i sjukpenning/rehabiliteringsersättning.
Det utbetalda beloppet för förtidspension/sjukbidrag, utslaget per in- vånare 16–64 år, uppgick 1999 till 7362 kr i Västmanland. Motsvarande belopp var 200–500 kr högre i Jämtlands, Gävleborgs, Dalarnas och Sö- dermanlands län, medan det var ca 900 kr högre i Västerbottens län och ca 2400 kr högre i Norrbottens län. Upp till 500 kr lägre var beloppet i Västernorrlands, Örebro, Östergötlands, Västra Götalands, Gotlands och Värmlands län. I övriga län var beloppet minst ca 1000 kr lägre än i Västmanland. Allra lägst var beloppet i Kronobergs län, där det upp- gick till 5000 kr per invånare. Beloppet för förtidspension/sjukbidrag,
utslaget per invånare 16–64 år, var därmed hälften så lågt i detta län, som i det län–Norrbotten–där beloppet var högst.
Det utbetalda beloppet för utbildningsbidrag per länsinvånare 16–64
år, uppgick till 2375 kr i Västmanland år 1999. Motsvarande belopp var upp till 100 kr högre i Blekinge och Värmlands län, mellan 100 och 400
kr högre i Dalarnas, Västernorrlands och Gävleborgs län, ca 700 kr högre i Jämtlands län, och drygt 1100 kr högre i Norrbottens län. Det var å andra sidan upp till 100 kr lägre i Örebro och Södermanlands län, mellan 100 och 500 kr lägre i Kalmar, Gotlands, Hallands, Skåne, Ös- tergötlands och Västerbottens län, 700 kr lägre i Västra Götalands län, och mellan 1200 och 1400 kr lägre i Jönköpings, Uppsala, Stockholms och Kronobergs län. Det sagda innebär att beloppet var tre och en halv gånger så stort i det län där det var högst– i Norrbotten–som i det län där det var lägst– i Kronoberg.
A-kasseersättningen utslagen per länsinvånare uppgick till 6446 kr i Västmanland under det år vi här studerar. Motsvarande belopp var 200
kronor högre i Södermanlands län och ca 700 kr högre i Örebro och Kalmar län. I Jämtlands, Västernorrlands och Blekinge län var beloppet mellan 1300 och 1400 kronor högre, i Värmlands och Dalarnas län ca
1600-–1800 kr högre, i Gävleborgs 2600 kr högre och i Norrbottens län
drygt 3100 kronor högre än i Västmanland. Mellan 200 och 400 kr lägre A-kasseersättning per länsinvånare–jämfört med Västmanlands län– hade Gotlands, Hallands och Skåne län, medan man i Östergötlands, Västra Götalands och Västerbottens län låg 500–600 kr lägre. Till reste- rande fyra län var differensen större: Beloppet i Jönköpings län låg ca
1500 kr under Västmanlands, beloppet i Kronobergs län 1900 kr under, beloppet i Uppsala län drygt 2000 kr under, och beloppet i Stockholms län 2900 kr under motsvarande belopp i Västmanland. Skillnaden i ge- nomsnittsbelopp mellan Norrbottens län som hade högsta beloppet (9600 kr) och Stockholms län som hade det lägsta beloppet (3500 kr) uppgick till drygt 6000 kr.
Beloppet för Kunskapslyftet för arbetslösa, utslaget per länsinvånare
16–64 år, uppgick 1999 till 967 kr i Västmanland. Upp till 100 kr mer än
så per invånare utbetalades i Gotlands, Västernorrlands och Söderman- lands län, 100–200 kr mer i Jämtlands, Värmlands, Kalmar och Blekinge län, och ytterligare ca 100 kr mer i Norrbottens, Dalarnas och Gävle- borgs län. I Östergötlands, Västra Götalands, Örebro och Skåne län var beloppet ca 100 kr lägre än i Västmanland, i Jönköpings, Västerbot-
tens, Hallands och Kronobergs län ca 300 kr lägre, i Uppsala län 400 kr lägre och i Stockholms län 500 kr lägre. I Gävleborgs län, där genom- snittsbeloppet per invånare för Kunskapslyftet var högst (ca 1300 kr) var beloppet drygt två och en halv gånger större än i Stockholms län där beloppet var lägst (ca 500 kr).
Socialbidraget, utslaget per länsinvånare 16–64 år, uppgick till 1 468
kronor i Västmanland år 1999. Motsvarande belopp var 100 kr högre i Stockholms och Östergötlands län, 200 kr högre i Västra Götalands län, 300 kr högre i Södermanlands län och 400 kr högre i Skåne län. I Örebro län låg man istället ca 100 kr lägre än i Västmanland vad gäller socialbidragsbelopp per länsinvånare. I Uppsala och Gotlands län låg man ca 200 kr lägre, i Blekinge och Värmlands län 300 kr lägre, i Jön- köpings, Västernorrlands och Hallands län 400 kr lägre, i Kalmar län
500 kr lägre, i Dalarnas och Gävleborgs län ca 600 kr lägre, i Västerbot- tens och Kronobergs län ca 700 kr lägre, i Jämtlands län 800 kr lägre och i Norrbottens län ca 1000 kr lägre än i Västmanlands län vad gäller socialbidragsbeloppet per invånare 16–64 år.
Sammanfattningsvis kan konstateras att jämförelsen av försörj- ningsmåttsbeloppen i Västmanland och de mot Västmanland köns- och åldersstandardiserade beloppen för övriga län, dels har visat att det finns avsevärda variationer mellan rikets län såväl vad gäller det sam- mantagna försörjningsmåttet som de enskilda försörjningsmåttskompo- nenterna: Det sammantagna försörjningsmåttsbeloppet per länsinvåna- re var nästan dubbelt så stort i det län där det är högst som i det län där det var lägst. Och för vissa av försörjningsmåttskomponenterna är kvo- ten mellan högsta och lägsta belopp ännu större än så.
Dels har jämförelsen också visat att Västmanland inte är ett län som
relativt sett uppvisar påfallande höga eller påfallande låga belopp – vare sig man ser till det sammantagna försörjningsmåttet eller till de enskil- da försörjningsmåttskomponenterna: När det gäller det sammantagna försörjningsmåttsbeloppet per länsinvånare låg Västmanland ca 2000 kr över genomsnittet för övriga län, men det finns sju län som låg betyd- ligt högre än så över genomsnittet. En rangordning av länen efter stor- leken av det totala försörjningsmåttsbeloppet per länsinvånare – där placering ett är länet med lägsta beloppet och placering tjugoett är lä- net med högsta beloppet–placerar Västmanlands län på tolfte plats. En motsvarande rangordning avseende de enskilda försörjningsmåttskom-
ponenterna ger Västmanlands län följande placeringar: Sjukbi- drag/rehabiliteringsersättning plats tio; förtidspension/sjukbidrag plats femton; utbildningsbidrag plats fjorton; A-kassa plats elva; Kunskaps- lyftet för arbetslösa plats elva; socialbidrag plats sexton.
Jämförelse mellan Västmanlands kommuner
När det gäller Västmanland har vi hittills redovisat försörjningsmåtts- inkomsterna för länet som helhet. I detta avsnitt skall vi studera vilka skillnader som kan finnas mellan länets elva kommuner. Flertalet av Västmanlands kommuner är befolkningsmässigt relativt små Antalet personer i den åldersgrupp, 16–64 år, som är föremål studium i denna rapport, varierar år 1999 från ca 3000 i Skinnskatteberg upp till ca
80000 i Västerås. I åtta av kommunerna –förutom Skinnskatteberg, i storleksordning Norberg, Kungsör, Surahammar, Fagersta, Heby, Ar- boga, Hallstahammar–fanns mindre än 10000 invånare i den aktuella åldersgruppen. I de övriga två kommunerna Sala och Köping fanns ca
13000 respektive ca 15000 invånare i motsvarande åldersgrupp. Antalet personer i åldersgruppen 16–64 i länets största kommun Västerås, är därmed lika stort som det sammantagna antalet personer i länets övriga tio kommuner i samma åldersgrupp. Detta innebär att försörjnings- måttsinkomsternas storlek och fördelning i länets största kommun får ett stort genomslag i de värden som redovisas för länet som helhet och att intressanta variationer kommunerna emellan kan döljas i de länsövergripande siffrorna. I vilken utsträckning detta också är fallet är den fråga som skall belysas i detta avsnitt.
Först en kort anmärkning beträffande dataunderlaget för redovis- ningen. Eftersom detta avsnitt enbart gäller Västmanland är vårt data- underlag återigen ett totalmaterial, vilket innebär att socialbidragsin- komsten kan beräknas på ett mer fullständigt sätt, än vad som var fallet när vi gjorde jämförelser med andra län där vi fick förlita oss på urvals- baserade data.21
Det innebär att det socialbidragsbelopp–och därmed det totala försörjningsmåttsbelopp –som vi här kan redovisa ligger nå- got högre än de värden vi redovisade i avsnittet med jämförelser mellan rikets län.
De olika försörjningsmåttsinkomsterna beräknade som inkomstbe- lopp per kommuninvånare i de elva kommunerna redovisas i Tabell B15
och Tabell B16 på sid. 304–305 i tabellbilagan. De båda tabellerna inne- håller samma inkomstmått, men i den sistnämnda tabellen har måtten beräknats med en köns- och åldersstandardisering av kommunerna re- lativt länet som helhet, i syfte att jämförelsen av kommunerna inte skall ”störas” av olikheter i kommunbefolkningarnas köns- och ålders- mässiga sammansättning. Denna tabell med köns- och åldersstandardi- serade värden är också underlag för det diagram som presenteras nedan (se nästa sida) och som visar försörjningsmåttsinkomsterna per invåna-
re 16–64 år i länets elva kommuner, liksom för följande tabell och dia-
gramkommentar. I diagrammet har kommunerna ordnats efter storle- ken av den sammantagna försörjningsmåttsinkomsten per invånare.
Diagrammet visar att det finns en variation kommunerna emellan. Mellan Arboga, där det totala försörjningsmåttsbeloppet per invånare var lägst (22452 kr) och Norberg där det var högst (27213) skiljer om- kring 4800 kronor.
Genomsnittsbeloppet för länet var 23480 kronor. I Arboga och i Västerås–där beloppet bara låg några kronor över Arbogas–låg man därmed ca ett tusen kronor under snittet för länet. I alla övriga nio kommuner låg man över länsgenomsnittet.
Om vi jämför dessa övriga kommuner med Arboga och Västerås, så kan konstateras att för Kungsör, Heby, Köping och Sala var avståndet till Arboga och Västerås 1500–2000 kronor vad gäller den genomsnitt- liga totala försörjningsmåttsinkomsten per invånare. Motsvarande av- stånd till Surahammar var ca 2400 kronor, till Fagersta och Hallsta- hammar ca 2900 kronor, till Skinnskatteberg knappt 4200 kronor och till Norberg, som tidigare nämnts, ca 4800 kronor
Utifrån från de beräknade genomsnittsbeloppen per invånare för de enskilda ersättningarna och bidragen som ingår i försörjningsmåttet och som redovisas i underlagstabellerna, så kan också konstateras att de beloppsmässigt tyngsta försörjningsmåttsinkomsterna i länets kommu- ner var förtidspension/sjukbidrag och A-kasseersättning. Det är också för dessa två inkomstslag som vi finner den största spännvidden mellan kommunerna i kronor räknat: Mellan Arboga, som hade det lägsta ge- nomsnittliga förtidspensionsbeloppet per invånare (drygt 5200 kronor) och Skinnskatteberg som hade det högsta (ca 9600 kronor) skiljer det drygt 4300 kronor. Mellan Västerås som hade det lägsta A-kassebelop-