Med de individbaserade rekonstruerade måtten finns möjlighet att re- dovisa hur många enskilda personer som berörs av de bidrag och er- sättningar som inkluderas i måtten. Det dataunderlag som används för analysen medger också att det går att belysa hur många och vilken typ av familjer det är som berörs. Varje individ i LOUISE-databasen har tilldelats ett familjeidentitetsvärde varför det är möjligt aggregera indi- viddata till familjenivå och redovisa hur mycket ersättningar och bi- drag som går till de aggregerade familjeenheterna. Det familjebegrepp som ligger till grund för en sådan redovisning måste betraktas som en approximation som inte alltid exakt svarar mot ”verkliga familjer”.22
Antal berörda personer
I Tabell B2, sid. 293 i tabellbilagan, visas hur många enskilda personer som berördes av ett visst bidrag eller ersättning åren 1997–1999. Av ta- bellen framgår att antalet personer som erhållit minst ett av de aktuella bidragen/ersättningarna under året, d.v.s. som ingår i det underlag som bygger upp försörjningsmåttet, visar en svagt minskande tendens över åren. År 1997 hade totalt 62645 personer i åldern 16–64 år minst en av de aktuella försörjningsmåttsinkomsterna. Året därpå hade antalet minskat något till 62389 personer. År 1999 hade ytterligare en minsk- ning skett, så att antalet personer med någon typ av ersättning eller bi- drag uppgick till 61709 personer.
Skillnaden mellan första och sista året uppgår således till knappt ett tusen personer. Antalet personer som berörs visar därmed inte samma
22. I LOUISE definieras familjeidentitet utifrån personnumret för den äldste per- sonen av maximalt två generationer som har relationer med varandra (make/maka, registrerad partner, sambo som har/har haft gemensamma barn, biologisk förälder, adoptivförälder, vårdnadshavare samt fosterförälder), som är folkbokförda på samma fastighet och där en av dessa generationer saknar giftermåls-/sambokopp- ling. En viktig konsekvens av detta är att sammanboende utan gemensamma barn registreras som ensamstående, vilket medför en underskattning av sammanboende och en överskattning av ensamstående. SCB 2001:2, Bakgrundsfakta till Arbetsmark- nads- och utbildningsstatistiken, sid. 26. Se a.a. sid. 26 f. för ytterligare kommentarer om det skapade familjebegreppets innebörd.
tendens som vi kunde konstatera beträffande det totala försörjnings- måttsbeloppet, som ju tvärtom visade en svag ökning under perioden.
De sammantaget cirka 60000 personer som under ett år erhåller nå- got eller några av de bidrag/ersättningar som ingår i försörjningsmåt- tet, motsvarar närmare fyrtio procent av befolkningen i åldersgruppen
16–64 år.
I följande diagram, vars underlag redovisas i Tabell B2, sid. 293 i ta- bellbilagan, visas hur många enskilda personer som berördes av ett visst bidrag eller ersättning åren 1997–1999.
Antal personer 16–64 år i Västmanland som haft olika försörjningsmåttsinkomster år 1997–1999 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 1999 1998 1997 År A ntal p ersoner A-kassa Sjukpenning/ rehabersättning Förtidspension/ sjukbidrag Socialbidrag Utbildnings- bidrag Kunskapslyftet (arbetslösa)
Diagrammet baseras på Tabell B2 i tabellbilagan.
När det gäller de enskilda komponenterna skiljer sig utvecklingen av antalet berörda personer. Den procentuellt största förändringen sker vad gäller kunskapslyftet för arbetslösa, där antalet personer som berörs
ökar med närmare 60 procent mellan 1997 och 1999. I absoluta tal är det dock inte fråga om en ökning mer än från ca 1800 till ca 2800 per- soner. Andelen personer av befolkningen 16–64 år som berörs av kun- skapslyftet för arbetslösa är mindre än två procent år 1999.
Antalet personer som fått sjukpenning/rehabiliteringsersättning öka- de relativt sett med knappt 40 procent under perioden, vilket innebär att ca 5600 fler personer hade sådan ersättning 1999 jämfört med 1997,
då antalet uppgick till ca 15000. Av hela Västmanlands befolkning i åldrarna 16–64 år fick ca tretton procent sjukpenning eller rehabiliter- ingsersättning år 1999.
När det gäller utvecklingen av antalet personer som berörs av sjuk- penning/rehabiliteringsersättning under perioden bör påpekas att det skett förändringar beträffande sjuklöneperiodens längd. I vårt dataun- derlag finns inga uppgifter om sjukskrivning under sjuklöneperioden, dvs. om den period där den sjukskrivne inte får någon ersättning från försäkringskassan utan istället erhåller sjuklön från arbetsgivaren. Un- der hela 1997 och första kvartalet 1998 var sjuklöneperioden 28 dagar, för att från och med andra kvartalet 1998 omfatta 14 dagar (dvs. samma längd på sjuklöneperioden som gällde mellan 1/1 1992 och 1/1 1997). Under de tre sista kvartalen 1998 och under hela år 1999 inkluderas så- ledes i kategorin som fått sjukpenning/rehabiliteringsersättning perso- ner där sjukperiodens längd var 14–28 dagar medan de inte inkluderas år 1997 och första kvartalet 1998. En bedömning av utvecklingen av an- talet personer med sjukpenning/rehabiliteringsersättning under dessa år måste därför ha denna förändring av sjuklöneperiodens längd i åtan- ke.
Antalet personer som fått förtidspension/sjukbidrag ligger i stort oförändrat på ca 13500 under alla tre år. Det motsvarar en andel av Västmanlands befolkning 16–64 år på lite mer än åtta procent.
När det gäller utbildningsbidrag sker en minskning av antalet beröra personer under perioden, från ca 15000 till ca 11500. År 1999 innebar detta att ungefär sju procent av Västmanlänningarna i åldern 16–64 år hade sådant bidrag
Antalet personer som fått ersättning från arbetslöshetskassa ökar från
25800 år 1997 till 26500 år 1998, för att sedan minska till 24600 år 1999.
23. Kunskapslyftet för arbetslösa fanns inte innan andra halvåret 1997, vilket bi- drar till att ökningen över tid ter sig stor.
Av befolkningen i Västmanland i åldern16–64 år, hade drygt femton procent ersättning från a-kassa under 1999.
Slutligen gäller att antalet personer som fått socialbidrag minskar för varje år under perioden, från 16000 år 1997 till 12200 år 1999. Andelen av länets befolkning 16–64 år, som fick socialbidrag under 1999 var därmed knappt åtta procent.
Ökade belopp bland dem med de högsta försörjningsmåttsinkomsterna
Som visats ovan finns en svag tendens till minskning av antalet perso- ner med försörjningsstöd under den aktuella perioden, samtidigt som det totala utbetalda beloppet uppvisar en viss ökning. Detta förhållan- de skulle kunna bero på att de utbetalda beloppen ökat för vissa indi- vider eller grupper. En analys av hur försörjningsmåttsinkomsterna ut- vecklats i Västmanland ger stöd åt denna förklaring. Detta illustreras av följande diagram (se nästa sida), som visar hur höga försörjnings- måttsinkomsterna varit i olika deciler och i genomsnitt respektive år bland dem som haft sådana inkomster.
Den kurva i mitten av diagrammet med svagare svärta visar den ge- nomsnittliga försörjningsmåttsinkomsten, medan övriga kurvor visar decilvärdena bland dem som haft sådan inkomst.24 Decilvärdena anger
de försörjningsmåttsbelopp som blir gränser när man ordnar de som haft försörjningsmåttsinkomster efter inkomstens storlek, och sedan delar upp fördelningen i tio lika stora delar. Decilvärdet för nionde de- cilen anger således det lägsta inkomstbelopp som någon haft bland den tiondel som haft de högsta försörjningsmåttsinkomsterna. Decilvärdet för åttonde decilen anger på motsvarande sätt lägsta inkomstbeloppet bland de två tiondelar som haft de högsta försörjningsmåttsinkomster- na, och så vidare.
Kurvorna visar att decilvärdena för decil sex till nio ökar under pe- rioden, medan decilvärdena för decil ett till fyra minskar. Vidare att ökningen är störst när det gäller de högsta decilvärdena. Detta innebär att försörjningsmåttsinkomsterna har ökat mellan 1997 och 1999 bland dem som har högre sådana inkomster, medan de har minskat bland dem som har låga. Allra mest har försörjningsmåttsinkomsterna ökat
bland de tio eller tjugo procent av försörjningsmåttsinkomsttagarna med de högsta försörjningsmåttsinkomsterna respektive år.
Västmanlands befolkning 16–64 år fördelade efter försörjningsmåttsinkomster under tre år:
Decilvärden och medelvärden.
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 100 000 110 000 120 000 130 000 140 000 1997 1998 1999 År B elop p i kr onor Decil 9 Decil 8 Decil 7 Decil 6 Medelvärde Medianvärde Decil 4 Decil 3 Decil 2 Decil 1
Diagrammet baseras på Tabell B3 i tabellbilagan.
Få personer får merparten av alla ersättningar och bidrag
En stor andel av de försörjningsmåttsrelaterade ersättningar och bidrag som sammantaget utbetalas under ett år tillfaller personer med höga försörjningsmåttsinkomster. Samtidigt är det många personer med för- sörjningsmåttsinkomster som bidrar relativt lite till den sammantagna försörjningsmåttssumman. Detta illustreras av följande diagram (se näs-
ta sida) som visar hur stor andel av den totala försörjningsmåttssum- man som tillfaller personer under/över (försörjningsmåtts-)inkomstför- delningens decilvärden.
Andel av totalt utbetalt FM-belopp vid FM-fördelningens decilvärden i Västmanland 1999
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Decil Andel i pr
ocent av totalt utbetal FM
-belopp
Låga FM-inkomster
Höga FM-inkomster
Diagrammet baseras på Tabell B4 i tabellbilagan
Av diagrammet framgår att personerna i den första decilen, dvs. de tio procent av försörjningsmåttsinkomsttagarna som haft de lägsta för- sörjningsmåttsinkomsterna, tillsammans erhöll endast 0.4 procent av det totalt utbetalda försörjningsmåttsbeloppet i länet. Lägger vi till per- sonerna i nästa decil, dvs. de tio procent som hade lite högre försörj- ningsmåttsinkomster, så utgör de sammantagna försörjningsmåttsin- komsterna 1.6 procent av de totalt utbetalade. Om vi också lägger till tredje decilen så är det ändå inte mer än 4.3 procent av det totala för-
sörjningsmåttsbeloppet som tagits i anspråk. Och om även personerna i den fjärde decilen räknas med, så är det fortfarande inte mer än 9 pro- cent av det totala försörjningsmåttsbeloppet i länet som vi talar om. Fyrtio procent av samtliga försörjningsmåttsinkomsttagare delar alltså på ca en elftedel av det totalt utbetalda beloppet.
Om vi istället ser till de högsta decilerna kan vi konstatera att perso- nerna i dessa erhåller en stor del av det totala beloppet. Till de tio pro- cent som hade de högsta försörjningsmåttsinkomsterna gick en fjärde- del av det totalt utbetalda beloppet. 45 procent av det totalt utbetalda beloppet gick till personerna i de två högsta decilerna. Och drygt 60
procent av det totalt utbetalda beloppet tillföll dem i de tre högsta deci- lerna, dvs. de trettio procent av försörjningsmåttsinkomsttagarna som hade de högsta försörjningsmåttsinkomsterna.
Har man flera olika försörjningsmåttsinkomster samma år?
De uppgifter vi har om olika försörjningsmåttsinkomster är samman- tagna årsbelopp för varje inkomstslag. Under ett år kan en individ ha haft flera olika sådana inkomster, t.ex. sjukpenning och ersättning från arbetslöshetskassa. I detta avsnitt skall vi översiktligt belysa hur vanligt det är med olika kombinationer av försörjningsmåttsinkomster under året. I ett senare kapitel kommer vi att återvända till denna fråga.
Vår redovisning här avser inkomståret 1999 och gäller Västmanlands befolkning i åldrarna 16–64 år. I de två diagrammen på nästa sida har befolkningen fördelats efter hur många och vilka typer av försörj- ningsmåttsinkomster de haft. Det övre diagrammet avser alla personer i länet som haft någon försörjningsmåttsinkomst under året. Det nedre avser den fjärdedel av dessa personer som haft de högsta försörjnings- måttsinkomsterna. Av alla de ersättningar och bidrag som ingår i för- sörjningsmåttet och som utbetalades i Västmanland under året gick mer än hälften (53 procent) till denna fjärdedel, vilket kan utläsas i det diagram vi presenterade i närmast föregående avsnitt.
I de liggande staplarna i diagrammen anges med förkortningar vilka försörjningsmåttsinkomster eller kombinationer av inkomster de per- soner som representeras av staplarna haft.
Kombinationer av försörjningsmåttsinkomster år 1999 bland personer med sådana inkomster
i Västmanlands befolkning 16–64 år U U E A K S F S A U A E F A S Övr.komb. (44 st) 0.0 5.0 10.0 15.0 20.0 25.0 30.0 Ko mbin at io n av in ko mst er
Andel i procent som har en viss kombination
S = Sjukpenning/rehab.ersättning F = Förtidspension/sjukbidrag U = Utbildningsbidrag A = A-kassa
K = Kunskapslyftet (arbetslösa) E = Ekonomiskt bistånd (socialbidrag)
Kombinationer av försörjningsmåttsinkomster år 1999 i den fjärdedel av Västmanlands befolkning 16–64 år
som har de högsta försörjningsmåttsinkomsterna
Övr. komb (40 st) U A E U A K S A S U A A K S F A S U A F 0.0 5.0 10.0 15.0 20.0 25.0 30.0 Ko mbin at io n av in ko mst er
Andel i procent som har en viss kombination
S = Sjukpenning/rehab.ersättning F = Förtidspension/sjukbidrag U = Utbildningsbidrag A = A-kassa
K = Kunskapslyftet (arbetslösa) E = Ekonomiskt bistånd (socialbidrag)
När det gäller samtliga personer med försörjningsmåttsinkomster (det övre diagrammet) finns i det underliggande materialet 54 olika kombinationer.25
I den fjärdedel av dessa som hade de högsta försörj- ningsmåttsinkomsterna (det nedre diagrammet) förekommer 50 kom- binationer. I diagrammen redovisas endast de tio mest frekventa kom- binationerna sorterade i fallande ordning efter hur vanligt förekom- mande de är. Dessa tio kombinationer täcker in ca 90 procent av de studerade populationerna.
Längst ned i diagrammen visas en stapel som summerar de resteran- de 44 respektive 40 kombinationerna, dvs. de minst vanligt förekom- mande.26 Många av dessa kombinationer är inte aktuella för mer än ett
fåtal personer och andelsmässigt omfattar de som mest mindre än två procent av den population diagrammen avser.
Om vi först ser till det övre diagrammet, som alltså gäller samtliga personer som haft försörjningsmåttsinkomster, framgår att det för fler- talet gäller att de endast haft en enda sådan inkomst under året: ’S’ som i sjukpenning/rehabiliteringsersättning (22 procent), eller ’A’ som i A- kasseersättning (18 procent), eller ’F’ som i förtidspension/sjukbidrag (17 procent), eller ’E’ som i ekonomiskt bistånd (11 procent). Tillsam- mans utgör personerna i dessa fyra kategorier två tredjedelar av samtli- ga försörjningsmåttsinkomsttagare.
Den vanligaste kombinationen av försörjningsmåttsinkomster (U A i diagrammet) är att man både haft utbildningsbidrag och ersättning från
A-kassa. Den gäller för drygt 8 procent av samtliga personer med för- sörjningsmåttsinkomster under året. Den näst mest vanliga kombina- tionen (S A), som gäller för mindre än fyra procent, är att man haft både sjukpenning/rehabiliteringsersättning och A-kasseersättning. Sjukpenning/rehabiliteringsersättning i kombination med förtidspen- sion/sjukbidrag (S F) hade 3 procent, och A-kasseersättning och kun- skapslyftet (A K) 2.5 procent, av försörjningsmåttsinkomsttagarna.
Kombinationer som innebär att man haft tre eller ännu fler olika försörjningsmåttsinkomster under året ingår i det övre diagrammet i
25. Teoretiskt finns totalt 64 kombinationer av sex dikotoma variabler (en för varje typ av inkomst från respektive försörjningsmåttsvariabel), med värdena har/har ej respektive inkomst.
26. I Tabell B75, sid. 295 i tabellbilagan finns en utförligare redovisning som om-
den summerade restkategorin ”övriga kombinationer”. Den av dessa kombinationer som berörde flest personer är de mindre än två procent som hade sjukpenning, utbildningsbidrag och A-kasseersättning.
Fördelningen i det nedre diagrammet skiljer sig från den i det övre. Bland dem med de högsta försörjningsmåttsinkomsterna–den fjärde- del av försörjningsmåttsinkomsttagarna som det nedre diagrammet av- ser –är det mer vanligt förekommande med inkomstkombinationer och här finns också en markant ansamling av personer i en kategori (F), som svarar för närmare en tredjedel av samtliga. Det gäller katego- rin med personer vars enda försörjningsmåttsinkomst under året var den de hade från förtidspension/sjukbidrag. Näst mest vanligt före- kommande bland dem med höga försörjningsmåttsinkomster är kom- binationen utbildningsbidrag och A-kasseersättning (U A). Den kom- binationen förekom bland 16 procent av personerna med höga försörj- ningsmåttsinkomster. Enbart sjukpenning/rehabiliteringsersättning (S) hade 12 procent, och enbart ersättning från A-kassa hade ca 7 procent. Nämnda fyra kategorier utgör nästan två tredjedelar av samtliga. Om- kring sex procent av dem med höga försörjningsmåttsinkomster hade både sjukpenning/rehabiliteringsersättning och förtidspension/sjukbi- drag (S F) under året, och en något lägre andel, hade A-kasseersättning och kunskapslyftet (A K).
Det kan noteras att den kategori som består av personer som enbart haft ekonomiskt bistånd (socialbidrag) som försörjningsmåttsinkomst under året, och som i det övre diagrammet representerades i den fjärde stapeln uppifrån sett, inte alls finns representerade i det nedre dia- grammet. Av dem med höga försörjningsmåttsinkomster utgör de som enbart haft socialbidrag mindre än en procent. I det nedre diagrammet ingår denna kategori i den summerade restkategorin ”övriga kombina- tioner”.
I det nedre diagrammet ser vi också några staplar som visar på före- komsten av tre olika försörjningsmåttsinkomster. Bland dem med de högsta försörjningsmåttsinkomsterna finns således en kategori omfat- tande knappt fyra procent, som hade såväl sjukpenning/rehabiliterings- ersättning som utbildningsbidrag och A-kasseersättning (S U A). Lik- som en kategori (U A K) omfattande tre procent som under året hade inkomster i form av utbildningsbidrag, A-kasseersättning och kun- skapslyftet, och en kategori (U A E) omfattande två procent, som hade
utbildningsbidrag, A-kasseersättning och ekonomiskt bistånd (socialbi- drag).
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att två tredjedelar av samtliga personer som hade försörjningsmåttsinkomster under året, endast hade
en typ av sådan inkomst–antingen sjukpenning/rehabiliteringsersätt- ning eller A-kasseersättning eller förtidspension/sjukbidrag eller soci- albidrag. Bland personer med höga försörjningsmåttsinkomster–den fjärdedel som hade mest i ersättningar/bidrag–är den i särklass största kategorin den som består av personer med förtidspension/sjukbidrag som enda försörjningsmåttsinkomst. Den näst största kategorin bland dem består av personer som både haft utbildningsbidrag och A-kasse- ersättning. Personer som enbart haft socialbidrag utgör mindre än en procent av dem med höga försörjningsmåttsinkomster.
Jämförelse mellan Västmanland och riket i övrigt
Vi har tidigare redovisat en jämförelse mellan Västmanland och övriga län vad gäller försörjningsmåttsbeloppen per invånare. Här skall på analogt sätt göras en jämförelse med avseende på hur stor andel av be- folkningen som har olika försörjningsmåttsinkomster. Liksom i den tidigare jämförelsen vi gjorde redovisas för Västmanland faktiska vär- den, medan jämförelsevärdena för övriga län är köns- och åldersstan- dardiserade relativt Västmanlands län.27 Underlaget för redovisningen
finns i Tabell B12, sid. 301 tabellbilagan.
I följande diagram (se nästa sida) visas hur jämförelsen utfaller beträf- fande andelen av befolkningen 16–64 år som 1999 haft försörjnings- måttsinkomster, dvs. en eller flera av de ersättningar/bidrag som ingår i försörjningsmåttet. Andelen var 38.6 procent i Västmanlands län, vil- ket är några procentenheter mer än genomsnittet för riket i övrigt, där procentandelen uppgick till 35.2 procent.
I nio län var andelen med försörjningsmåttsinkomster högre än i Västmanland, men skillnaden är mycket liten beträffande några av des- sa län: Andelen i Gotlands och Södermanlands län var mindre än en halv procentenhet högre och andelen i Västernorrlands, Västerbottens och Värmlands län mellan en och en och en halv procentenhet högre.
27. En redovisning av icke standardiserade värden för länen finns i Tabell B11 på sid. 300.
Avståndet var lite större till Dalarnas län, som låg 2.5 procentenheter högre, till Gävleborgs län, som låg 3.4 procentenheter högre, till Jämt- lands län som låg 4.3 procentenheter högre och till Norrbottens län slutligen, som låg 5.9 procentenheter högre än Västmanland vad gäller andelen av befolkningen som haft försörjningsmåttsinkomster under året.
Andel med försörjningsmåttsinkomster 1999
Andel av befolkningen 16–64 åri Västmanland och i övriga län, köns- och ålders-standardiserade relativt Västmanlands län
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Norrbottens län Jämtlands län Gävleborgs län Dalarnas län Värmlands län Västerbottens län Västernorrlands län Södermanlands län Gotlands län Örebro län Blekinge län Kalmar län Östergötlands län Skåne län Västra Götalands län Hallands län Jönköpings län Uppsala län Kronobergs län Stockholms län Riket utom Västmanland Västmanlands län
Andel i procent av befolkningen 16-64 år som haft försörjningsmåttsinkomster
I övriga elva län var det jämfört med Västmanland en mindre andel av befolkningen som haft försörjningsmåttsinkomster under året. An- delen var dock bara obetydligt lägre, mindre än en procentenhet, i Örebro och Blekinge län. Den var drygt en procentenhet lägre i Kal- mar län, mellan två och tre procentenheter lägre i Östergötlands och Skåne län, mellan tre och fyra procentenheter lägre i Västra Götalands och Hallands län, drygt fem procentenheter lägre i Jönköpings län, mellan sju och åtta procentenheter lägre i Uppsala och Kronobergs län och mer än nio procentenheter lägre i Stockholms län.
I sistnämnda län var det alltså minst vanligt att man haft försörj- ningsmåttsinkomster under året, men det var ändå en så hög andel som
29.2 procent av invånarna 16–64 år i Stockholms län som hade sådana inkomster. I Norrbottens län, där försörjningsmåttsinkomster var mest vanligt förekommande uppgick andelen till 44.5 procent.
I tabellerna Tabell B11 och Tabell B12 på sid. 300–301 i tabellbilagan kan också utläsas hur stor andel av invånarna i olika län, som berörs av de enskilda ersättningar och bidrag, som försörjningsmått är samman- satt av. Följande kommentarer kring detta gäller redovisningen i den sistnämnda tabellen, som redovisar värden som är köns- och ålderstan- dardiserade gentemot Västmanland.
Den försörjningsmåttsinkomst som genomsnittligt sett är mest van- ligt förekommande är A-kasseersättning. Det är bara i fyra län som det- ta förhållande inte gäller. Nämligen i Stockholms, Kronobergs och Uppsala och Västerbottens län, där andelen av befolkningen som haft sjukpenning/rehabiliteringsersättning är större än andelen som haft er- sättning från A-kassa. Det är också A-kasseersättningen och de övriga