I stort gäller således att ens position på arbetsmarknaden definierar både möjligheten till egen försörjning och vilken typ av alternativa för- sörjningsmöjligheter som står till buds. Behovet av SAFE-inkomster är
starkt kopplad till befolkningens deltagande i arbetslivet och de för-
värvsinkomster som de förmår tjäna in till sin försörjning. Det finns
också förhållanden när varken förvärvsinkomster eller SAFE-in- komster behöver aktualiseras, utan där det vi kallat övriga inkomster ligger till grund för försörjningen. Det kan t.ex. vara fråga om stude- rande som försörjer sig med studiemedel, vilket är ett av de inkomst- slag som här räknas till övriga inkomster.
Arbetsmarknaden i Västmanland
Vi skall inleda vår genomgång med att först ge en kommentar om hur utvecklingen under 1990–talet sett ut när det gäller befolkningens del- tagande på arbetsmarknaden.
Vi tar avstamp i Tabell B60, sid. 349, som redovisar hur antalet perso- ner med förvärvsinkomst utvecklats under tioårsperioden. Av tabellen framgår för det första att befolkningen (16-64 år) i Västmanland minskat varje år under hela perioden. Mindre i början av perioden, mer i slutet. Totalt var minskningen knappt fem tusen personer. För det andra sjönk andelen sysselsatta (dvs. personer med förvärvsinkomst) från 88.6
procent 1990 till 82.2 procent 1999, med en bottennotering på 79.2 pro- cent när arbetslöshetskrisen kulminerade 1994. Antalet sysselsatta min- skade med nästan 15000 personer mellan 1990 och 1999. Vi kan för det
tredje även notera att betydligt färre har sin förvärvsinkomst från flera
förvärvskällor i slutet av 1990-talet än i början av decenniet (från 29.2
procent 1990 till 21.7 procent 1999). Det kan vara ett tecken på att ar- betsmarknaden blivit mer sluten, att alternativen blivit färre eller att man i mindre utsträckning byter arbete. Om andelen sysselsatta sjun- ker, så ökar självfallet andelen utanför arbetskraften. Vi kan därför för det fjärde konstatera att antalet personer utan förvärvsinkomst ökat från 18783 till 28424, en ökning med knappt 10000 personer, vilket in- nebär att gruppen vuxit med drygt femtio procent, dvs. en mycket kraftig ökning. Här finns en växande grupp av personer, som saknar arbete – några för att de är unga och under utbildning, som inte kan ta ett arbete – några av medicinska eller andra skäl, eller som inte efter- frågas av arbetsgivarna – några för att de t.ex. har ”fel” kön, ålder, ut- bildning eller etnisk bakgrund.37 Bland dessa personer finns många som
behöver offentligt stöd för att klara sin försörjning.
Men det finns också en liten grupp (2435 personer 1999, se Tabell B55, sid. 346) bland de som är utan förvärvsinkomst, som helt tycks sakna försörjning, dvs. de saknar både förvärvsinkomst, annan inkomst och
SAFE-inkomst. En del är barn och ungdomar som bor hemma, medan andra är äldre gifta (eller samboende) kvinnor. Även om andelen ut- omnordiska invandrare är liten, så är de klart överrepresenterade bland
37. I en tidigare studie – Sidebäck, Sundbom, Vikenmark (2000) – baserad på
de inkomstlösa. Här finns också en mindre grupp av personer för vilka uppgift saknas, vilket kan indikera olika former av samhälleligt utan- förskap, men här finns även personer som vistas utomlands (t.ex. in- vandrare och högskolestuderande) längre tider utan att det finns regi- strerat i folkbokföringen. Den här inkomstlösa gruppen, som omfattar ca 1.5 procent av alla i åldern 16-64 år, kommer inte att analyseras närmare, men på något sätt blir de rimligen försörjda – av föräldrar, av make (maka, sammanboende) eller på annat sätt.
Bland de sysselsatta finns en grupp med extremt låga förvärvsin- komster, mindre än ett halvt basbelopp (under 18200 kr), som det är tveksamt om de ska hänföras till de sysselsatta. Den gräns som vi har satt kan naturligtvis alltid diskuteras, men vi har här valt att utgå från en gräns som även andra använt sig av (bl.a. Socialstyrelsen). I vissa ta- beller förs denna grupp ihop med de icke sysselsatta. Gruppen är inte stor och den har varit storleksmässigt relativt konstant under hela 1990- talet (se Tabell B61, sid. 350). Den omfattar endast lite drygt 13200 per- soner 1999. När gruppen var som störst 1994 omfattade den nästan ex- akt 15000 personer. Andelen personer med SAFE-inkomst i den aktuel- la gruppen är hög (ca 47 procent 1999), men ändå betydligt lägre än bland de som helt saknar förvärvsinkomst (ca 72 procent 1999). Skill- naden varierar över åren, den var minst 1993 (drygt 15 procent) och högst 1998 och 1999 (cirka 25 procent).
Utvecklingen av olika försörjningsinkomster under 1990-talet
I diagrammet på nästa sida ges en sammanfattande bild av hur de olika typer av inkomster vi här diskuterar har utvecklats under 1990-talet. Inkomsterna har beräknats i 1999 års priser. Den heldragna linjen högst upp i diagrammet visar befolkningens totalinkomst, som här definieras som summan av de övriga inkomstslagen i diagrammet.38
Länsbefolkningens totalinkomst ökade under perioden från 26415
mkr till 28893 mkr. Men som kurvan visar har utvecklingen inte varit jämt stigande. Den första delen av decenniet minskade det totala in- komstbeloppet, som en följd av att befolkningens förvärvsinkomster minskade. Tappet i förvärvsinkomster från 21616 mkr 1990 till botten- noteringen på 18965 mkr 1993, speglas i en ökning av SAFE-inkomster-
38. Det finns vissa typer av inkomster som lämnats utanför denna studie, se när- mare om detta i Bilaga 1: Inkomstvariabler i studien, sid. 275.
na som steg från 3228 mkr 1990 till 4325 mkr 1994, alltså med mer än en miljard kronor. Efter denna tidpunkt utvecklades förvärvsinkomst- erna positivt resten av decenniet, och SAFE-inkomsterna rörde sig ner- åt några år men den nedåtgående utvecklingen stannade sedan av och mot slutet av decenniet befinner sig SAFE– inkomsterna på en nivå som överstiger den som gällde vid decenniets inledning med ca 600
mkr. När det gäller övriga inkomster så ökade de under periodens för- sta år, för att sedan ligga på ungefär samma nivå resten av decenniet.
Inkomstsummor år 1990–1999 i 1999 års priser för Västmanlands befolkning 16–64 år 0 3 000 6 000 9 000 12 000 15 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 År Inkoms tsumm or i mkr Totala inkomster Förvärvsinkomster SAFE-inkomster Övriga inkomster
Diagrammet baseras på Tabell B53 i tabellbilagan.
Den kris som Sverige genomgick under några år på 1990-talet, av- speglar sig alltså på detta sätt i de olika inkomstslagen. Det som fram- står som problematiskt är att de totala SAFE-inkomsterna tycks ha bitit sig fast på en högre nivå än tidigare, trots den positiva trenden när det
gäller förvärvsinkomsten, det inkomstslag som ju bör indikera med- borgarnas möjligheter till egen försörjning. Frågan är vad som döljer sig bakom dessa till synes motsägelsefulla utvecklingsförlopp när det gäller förvärvsinkomstkurvan och SAFE-kurvan.
Vi skall försöka belysa detta genom att granska de olika inkomstsla- gens utveckling mer i detalj. Vi kan först studera hur utvecklingen ser ut beträffande andelen av befolkningen som haft förvärvsinkomster och SAFE-inkomster under perioden:
Andel med förvärvsinkomster och SAFE-inkomster under året. Västmanlands befolkning 16–64 år 1990–1999.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 År A nd el i p roce nt som ha ft inkom ste r Förvärvsinkomster SAFE-inkomster
Diagrammet baseras på Tabell B53 i tabellbilagan.
Diagrammet visar att andelen personer med förvärvsinkomster mins- kat med ca sex procentenheter sett över hela perioden, samtidigt som andelen med SAFE-inkomster minskat med ca åtta procentenheter. Den utveckling beträffande den totala SAFE-inkomsten som vi konsta- terat föreligga under tioårsperioden, ser således inte ut att bero av att det är flera personer som uppbär sådana inkomster mot slutet av peri-
oden. I varje fall inte när vi som här betraktar andelen som någon typ av SAFE-inkomster under året. Kanske kan det vara så att vissa SAFE- inkomster, som drar stora kostnader, blivit mer vanligt förekomman- de, medan andra blivit mindre vanliga, och/eller att det minskande an- tal personer som berörs av inkomsterna uppbär större inkomster från
SAFE än tidigare? Vi skall strax belysa detta genom att studera hur de enskilda SAFE-inkomsterna utvecklats. Först skall vi emellertid se hur individernas beroende av SAFE-inkomster i stort har utvecklats under perioden.
Hur stort är beroendet av SAFE-inkomster?
Är de som har SAFE-inkomster mot slutet av 1990-talet i högre grad beroende av dessa än man var i början av decenniet? Hur ser det ut bland de som har något förvärvsarbete under året och bland dem som inte har det?
Vi talar här om beroende i termer av den andel som SAFE-inkomster- na under året utgör av individens totala årliga inkomst39, som i regel är
större än enbart förvärvsinkomsten. Den totala inkomsten omfattar förvärvsinkomst, SAFE-inkomst och övrig inkomst (se bilagan sid.
278ff). De som saknar SAFE-inkomst är med denna definition inte be- roende av den inkomsten, även om de skulle vara i behov av den. De som enbart lever på olika former av SAFE-inkomst är däremot, enligt vår terminologi, fullständigt beroende av den inkomsten.
Om vi först ser till de som har en förvärvsinkomst under året (se
Tabell B62, sid. 351), så är det få som är beroende av sina SAFE-in- komster till över 50 procent. När arbetslösheten var som högst kring
1994, så var denna andel ca 11 procent, annars har andelen mest varierat mellan 7–9 procent. Ungefär en tiondel av de med förvärvsinkomst har haft ett beroende under tio procent. Ca 14 procent har haft ett beroen- de i intervallet 10–50 procent, dvs. kvoten mellan SAFE-inkomsten och den totala inkomsten har legat i detta intervall. Den höga andelen (kring 20 procent) med ett svagt beroende av SAFE-inkomsten 1990 och
1991 beror på att man då inte hade någon karensdag och att sjukpen-
39. Beroendemåttet är alltså en kvot som blir hög när täljaren (SAFE-inkomsten) är stor i förhållande till nämnaren (den totala inkomsten).
ningen betalades ut från första sjukdagen. Vi kan även notera att av de förvärvsaktiva var det bara 8 procent som hade en beroendegrad under
10 procent 1997, vilket var en markant lägre andel än både året före och året efter. Det är med stor sannolikhet en avspegling av att färre perso- ner registreras för sjukpenninginkomster i SAFE-måttets S-inkomst, på grund av att sjuklönen, som inte finns med i våra underliggande data, betalades av arbetsgivarna under 28 dagar under detta år (se Bilaga 2:
Om sjukfrånvaro, sjukskrivning, sjukersättning, sid. 281).
En större andel av dem som haft förvärvsinkomster under året kla- rar sig helt utan SAFE-inkomster vid decenniets slut än vid dess början. Andelen som är beroende till mellan 50–90 procent är dock något hög- re mot slutet av decenniet än vid dess inledning, och andelen som är starkt beroende (90-100 procent) är också något lite högre, 1.7 procent
1999 jämfört med 1.4 procent 1990 och 1999.
Beroendet av SAFE-inkomsten är självklart större bland de som inte har någon förvärvsinkomst (se Tabell B63, sid. 352). Men trots detta sak- nar mer än en fjärdedel av gruppen helt SAFE-inkomster varje år. När det gäller kategorin utan förvärvsinkomst så uppgår den till 28424
personer 1999, vilket är ca 10 000 mer än 1990. Av dessa drygt 28000
personer var 8173 fullständigt beroende av SAFE-inkomster, vilket är knappt 1700 fler än motsvarande antal 1990. Antalet som inte var full- ständigt, men ändå starkt beroende (till 50 procent eller mer) av sin
SAFE-inkomst uppgick 1999 till ca 10000 personer, vilket är drygt 4700
fler än 1990.
Våra data visar sammanfattningsvis att ungefär två tredjedelar av de förvärvsaktiva inte har någon SAFE-inkomst vid slutet av decenniet och att denna andel ökat under den studerade perioden. Andelen som till femtio procent eller mer var beroende av SAFE-inkomst uppgick
1999 till knappt 8 procent motsvarande drygt 10000 personer, vilket var något fler (drygt 600) än 1990. Av de ej förvärvsaktiva är det mer än en fjärdedel som inte hade SAFE-inkomster vid decenniets slut. Bland dem har antalet som är starkt eller helt beroende (50 till 100 procents beroende) av SAFE-inkomst ökat med knappt 6400 personer sedan
1990.
40. Även om vi har justerat för detta genom att exkludera personer med korta sjukskrivningar är det möjligt att justeringen inte var tillräckligt kraftig. (Se fotnot nr 35, sid. 120).
SAFE-inkomster
Hittills har vi talat om SAFE-inkomster sammantagna. Vi skall nu övergå till att studera SAFE-inkomstens sammansättning, och hur de olika delinkomsterna utvecklats under 1990–talet.
SAFE-inkomster 1990–1999 Västmanlands befolkning 16–64 år 0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000 4 500 5 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 År Su m m a in ko m ster i m kr i 1999 å rs pr is er S-inkomster A-inkomster F-Inkomster E-inkomster
Diagrammet baseras på Tabell B54 i tabellbilagan.
I diagrammet ovan kan vi följa hur den totala inkomstsumman från de olika inkomstslag som ingår i SAFE utvecklats under 1990-talet. Det mörka fältet längst ned i diagrammet representerar inkomster i form av ekonomiskt bistånd från kommunerna (socialbidrag). Den inkomst- summan ökade kontinuerligt från 147 mkr 1990 fram till 1996, varefter den minskade något under periodens sista år för att 1999 uppgå till 235
dvs. förtidspension och sjukbidrag, visar en ökning fram till 1994 från utgångsbeloppet 1135 mkr, varefter en minskning sker och sedan en stabilisering på en nivå som bara är något högre än vid decenniets bör- jan. År 1999 uppgick F-summan till 1177 mkr.
Det grå fältet ovanför visar utvecklingen av A-inkomsterna, dvs. in- komster relaterade till arbetslöshet. Här har utvecklingen varit drama- tisk. Från ett utgångsläge 1990 då A-inkomsterna uppgick till 463 mkr ökade de till 2195 mkr 1994, varefter en nedgång visserligen inträder, men bara ned till en nivå som ligger nästa fyra gånger över den som fö- relåg 1990. År 1999 uppgick de arbetslöshetsrelaterade inkomsterna till
1686 mkr.
Det översta vita fältet slutligen representeras S-inkomsternas utveck- ling, dvs. inkomster relaterade till sjukdom och skada. Också när det gäller finns stora skillnader mellan periodens början och dess slut, men med omvända förtecken i förhållande till A-inkomsterna. Inkomstsum- man sjön här kraftigt från utgångsläget 1483 mkr 1990 ned till 441 mkr
1997. Därefter började inkomstsumman öka igen för att 1999 uppgå till
723 mkr, dvs. ca hälften av summan vid decenniets början.
S-inkomster
Vi skall nu fortsätta med att granska de enskilda SAFE-inkomsterna var för sig. Det vi skall redovisa är hur de utvecklats under 1990–talet, vad gäller antalet personer som haft inkomsten ifråga, och inkomstens ge- nomsnittliga storlek bland de berörda.
Vi börjar med att på nästa sida visa hur S-inkomsten utvecklats, dvs. de ersättningar som är relaterade till sjukdom och skada. Diagrammet har två skalor, varav skalan på den högra sidan gäller antalet berörda personer, medan inkomstbeloppen skall avläsas mot skalan på den vänstra sidan. Det är den fetare linjen som representerar antalet perso- ner som haft inkomsten ett visst år. De två andra kurvorna sammanfat- tar nivån på S-inkomsten med två mått, det aritmetiska medelvärdet samt medianvärdet. Det senare värdet är ett mått som anger den in- komstgräns beträffande S-inkomsten, som precis hälften av de personer som har inkomsten ifråga ligger över.
S-inkomster 1990–1999
Antal personer med S-inkomster samt årliga genomsnittsbelopp (medelvärden och medianvärden) i 1999 års priser.
Västmanlands befolkning 16–64 år 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 M ede lv är de n och me di an vä rde n i kronor pe r å r 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 Antal pers oner m ed S-i nkom ster
Medelvärde Medianvärde Antal personer
Diagrammet baseras på Tabell B56 i tabellbilagan.
Av diagrammet framgår att antalet personer med sjukskrivningsin- komster minskat kraftigt under decenniets sju första år varefter en ök- ning inträder. Det mycket höga antalet personer vid periodens början kan delvis vara en återspegling av att personer med mycket korta sjuk- skrivningar kommer med–trots att vi försökt eliminera dem i våra underliggande data–som inte kommer med senare år, då de första 14
dagarna av sjukperioden inte registreras i vårt material.
Det genomsnittliga inkomstbeloppet ökar relativt kraftigt från år
1996 och framåt. Det lägre antalet berörda personer vid periodens slut drar alltså i genomsnitt större kostnader för sjukförsäkringssystemet, än vad de gjorde vid periodens första år.
A-inkomster
Motsvarande diagram presenteras nedan gällande SAFE:s A-kompo- nent, dvs. de arbetslöshetsrelaterade ersättningarna och bidragen. Här framträder en kraftig ökning både av antalet berörda personer och av de genomsnittliga ersättningsbelopp som personerna erhållit. Efter den dramatiska ökning av antalet beröra under krisåren minskade antalet, men kom långtifrån ner till den nivå som gällde vid decenniets inled- ning. År 1990 var det mindre än 13000 personer som hade A-inkomster, medan antalet vid decenniets slut uppgick till mer än 28000.
A-inkomster 1990–1999
Antal personer med A-inkomster samt årliga genomsnittsbelopp (medelvärden och medianvärden) i 1999 års priser.
Västmanlands befolkning 16–64 år 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 M ede lv är de n och me di an vä rde n i kronor pe r å r 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 A nta l pe rsone r me d A -in komste r
Medelvärde Medianvärde Antal personer
Diagrammet baseras på Tabell B57 i tabellbilagan.
Att de båda inkomstkurvorna här ligger ganska när varandra kan tolkas som att spridningen i inkomstfördelningen är relativt liten. Dvs. många av de som haft ersättningar har också haft ersättningsbelopp som inte avviker så mycket från medelvärdet. Att inkomstbeloppen
ökat från i genomsnitt knappt 37000 år 1990 till igenomsnitt nästan
60000 år 1999, måste betyda att individernas arbetslöshet blivit mer omfattande under perioden. Man hade längre och/eller flera perioder av arbetslöshet under decenniets sista år än under de första.
Eftersom både antalet berörda och de ersättningar de erhållit ökat påtagligt under 1990-talet, så förefaller det som om vi här har en av för- klaringarna till den fråga vi ställde oss i början av vår genomgång. Nämligen hur det kommer sig att den totala SAFE-inkomsten i Väst- manland ökat under 1990-talet, trots att antalet personer som haft så- dana inkomster minskat.
F-inkomster
Vi övergår nu till att studera utvecklingen av F-komponenten, dvs. de inkomster som gäller förtidspension och sjukbidrag. Av diagrammet nedan att döma tycks utvecklingen här inte ha varit så dramatisk.
F-inkomster 1990–1999
Antal personer med F-inkomster samt årliga genomsnittsbelopp (medelvärden och medianvärden) i 1999 års priser.
Västmanlands befolkning 16–64 år 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 100 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 M ede lv är de n och me di an vä rde n i kronor pe r å r 0 5 000 10 000 15 000 20 000 A nta l pe rsone r me d F-i nkomste r
Medelvärde Medianvärde Antal personer
Antalet berörda personer ökade i början av decenniet fram till en topp 1993 på drygt 14000. En minskning skedde sedan och utveckling- en planade ut på en nivå där ca 1000 färre personer än så var berörda. Det genomsnittliga inkomstbeloppet, som ligger högt för denna typ av
SAFE-inkomst eftersom den i stor utsträckning gäller heltidsförsörj- ning, har inte förändrats nämnvärt under perioden. Det ligger till och med på en något lägre nivå vid periodens slut än vid dess början.
E-inkomster
Vi skall slutligen göra en motsvarande redovisning beträffande SAFE:s
E-komponent, dvs. de inkomster som kommer från kommunalt eko- nomiskt bistånd (socialbidrag).
E-inkomster 1990–1999
Antal personer med E-inkomster samt årliga genomsnittsbelopp (medelvärden och medianvärden) i 1999 års priser.
Västmanlands befolkning 16–64 år 0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000 17 500 20 000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 Medel värden och m edi an vä rde n i kronor pe r å r 0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000 17 500 20 000 Antal pers oner m ed E-i nkom ster
Medelvärde Medianvärde Antal personer
Här framkommer att antalet personer som erhållit socialbidrag öka- de kraftigt fram till 1994, då ca 17500 hade sådana inkomster. Därefter minskade antalet berörda efterhand, så att det år 1999 uppgick till drygt
12 000 personer.
De kurvor som beskriver inkomstbeloppens utveckling visar att ge- nomsnittsinkomsten från socialbidrag ökat i stort sett varje år och att ökningen är lite starkare mot slutet av decenniet. 1999 uppgick medel- värdet till drygt 19000 kronor, vilket kan jämföras med ett medelvärde mindre än 14000 kronor år 1990.
För E-komponenten, liksom för A-komponenten gäller således att den givit ett bidrag till den ökning av den totala SAFE-inkomsten som vi inledningsvis började med redovisa. Den genomsnittliga socialbi- dragsinkomsten, liksom antalet personer som haft bidrag ligger dock på en betydligt lägre nivå än den vi kunnat redovisa beträffande den arbetslöshetsrelaterade A-inkomsten. Därför är socialbidragets utveck- ling under 1990-talet av långt mindre betydelse i sammanhanget.
Sammanfattning
För att belysa hur de offentliga försörjningssystemen utvecklats under
1990-talet har vi detta kapitel analyserat individernas sammantagna in- komster från olika källor och hur stor andel av deras totalinkomst som härrör från ersättningar och bidrag från olika offentliga försörjningssy- stem. Den sistnämnda typen av inkomster har vi benämnt SAFE-in- komster, som en akronym för de olika typer av inkomster det är fråga om: S-inkomster, som är ersättningar och bidrag relaterade till sjuk- dom och skada. A-inkomster, som är relaterade till arbetslöshet. F-in- komster som härrör ur förtidspension och sjukbidrag. Och E-in- komster, som är inkomster från kommunalt ekonomiskt bistånd (soci- albidrag). Vår analys av hur SAFE-inkomsten totalt, och dess enskilda komponenter, utvecklats under 1990-talet i Västmanland har bl.a. visat följande:
Västmanlands befolkning i den förvärvsaktiva åldern har mins-