I följande avsnitt ska vi göra en översiktlig sociodemografisk presenta- tion av samtliga ovan nämnda grupper för att se om det finns några sär- skiljande karakteristika främst med avseende på kön, ålder, utbildning, födelsebakgrund och familjesituation. Underlagstabellerna för presen- tationen finns i tabellbilagan (se Tabell B101 - Tabell B104, sid. 390ff).
En kommentar kan vara på sin plats här, innan vi fördjupar oss i ta- bellerna. Vår presentation har i huvudsak deskriptiva syften och base- ras inte på en fullständig multivariat analys där de olika sociodemogra- fiska variablerna beaktas samtidigt. Ett samband mellan exempelvis et- nisk bakgrund och ett visst inkomstmönster kan återspegla skillnader i ålderstruktur. Vi vet t.ex. att de nordiska invandrarna som grupp har en hög genomsnittsålder. Det innebär att sjuk- och förtidspensionsin- komster som är vanligare bland äldre än bland yngre skulle kunna vara överrepresenterade i denna invandrargrupp som en följd av åldersfak- torn. Men som vi tidigare har visat, så finns det en faktisk överrepre- sentation av förtidspensionärer både bland nordiska invandrare och
utomnordiska invandrare med lång tid i Sverige i åldrarna 40–64 år bland män och kvinnor. (Se Tabell B20, sid. 309).
Personer helt utan SAFE-inkomster under 1990-talet
Som vi redan tidigare påpekat är det en heterogen grupp av personer på nästan 24 procent av befolkningen 1999, som inte har haft SAFE-in- komster under 1990-talet. En stor delgrupp utgörs av ungdomar, varav många naturligtvis inte heller har varit med under hela den aktuella tidsperioden. Nästan 95 procent av den här delgruppen på 14439 per- soner är i åldern 16–24 år och lite drygt 95 procent är ensamstående. Nästan 92 procent är födda i Sverige. Merparten av personerna i den här gruppen har haft förvärvsinkomster (68 procent eller 9816 av 14439
personer), men för de flesta har den varit relativt låg och legat under tre basbelopp alla de år, som personen tillhört populationen. Det finns vissa skillnader mellan de grupper som bildas när man delar upp ung- domsgruppen efter förvärvsinkomstens storlek, vilket vi dock inte ska fördjupa oss i här, utan vi hänvisar den intresserade till Tabell B100, sid.
389 i tabellbilagan.
En större delgrupp av alla som inte har haft några SAFE-inkomster under 1990-talet utgörs av dem som har varit med under hela decenniet (23181 personer). Av naturliga skäl – de har ju tillhört populationen i
10 år – är alla i den här gruppen 25 år eller äldre. Av dem har nästan 70
procent (16076 personer) haft förvärvsinkomster över tre basbelopp. Intressant att notera är att nästan tre fjärdedelar av gruppen med för- värvsinkomster på minst tre basbelopp varje år under hela 1990-talet består av män, varav merparten av dem är i åldern 40–54 år. De flesta är också svenskfödda. En liten delgrupp (398 personer) har inte haft några som helst förvärvsinkomster under 1990-talet. Den består huvudsakli- gen av kvinnor (nästan 85 procent) och nästan hälften är kvinnor i ål- dern 55–64 år. Mellangruppen – dvs. de som har förvärvsinkomster, men vars förvärvsinkomster inte överstiger tre basbelopp varje år un- der 1990-talet – har en relativt jämn könsfördelning med en viss över- vikt av kvinnor. Däremot har en betydligt högre andel i den här grup- pen en eftergymnasial utbildning än vad befolkningen i sin helhet har, vilket rimligen är en följd av att gruppen är överrepresenterad bland personer i ålder 25–39 år.
Personer med enbart S-inkomst under 1990-talet
Nästan 60 procent av alla personer, som har haft S-inkomst under 1990- talet (62909 personer), har enbart haft S-inkomst (37875), dvs. de har enbart varit sjukskrivna, som vi lite förenklat uttrycker det i rappor- ten.61
De flesta av dessa S-inkomsttagare (ca 76 procent) har haft ersätt- ningar om mindre än ett basbelopp , medan de med högre S-inkomster, över tre basbelopp, utgör knappt 13 procent (4863 personer) av alla personer med enbart S-inkomst under 1990-talet.
Både för män och kvinnor ökar de sjukdomsrelaterade inkomsterna med åldern, vilket särskilt gäller högre S-inkomster, dvs. över ett (tre) basbelopp. Ålderssambandet är något tydligare för kvinnorna än för männen och det är också andelsmässigt fler kvinnor än män som är sjukskrivna. Det avspeglas också i att S-inkomster är relativt vanligare bland gifta (och sammanboende) utan barn, dvs. i den familjekategori, där det finns fler äldre personer. De nordiska invandrarna utmärker sig genom att vara överrepresenterade bland dem med höga S-inkomster. Men samtidigt är gruppen också genomsnittligt äldre än befolkningen; nästan 80 procent av de nordiska invandrarna är över 40 år, medan knappt 53 procent av befolkningen är så gammal. Men det finns skäl att förmoda att de höga S-inkomsterna bland nordiska invandrare bara delvis är en ålderseffekt. Även bland ensamstående med barn är det re- lativt vanligt med höga S-inkomster, men här är det knappast frågan om någon ålderseffekt.
När det gäller lägre S-inkomster (under ett basbelopp) kan noteras att familjer med barn under 18 år är överrepresenterade. Kanske kan detta till en del förklaras av de regler som gäller för vård av sjukt barn.
Personer med SE- inkomst under 1990-talet
Vid inkomster över ett basbelopp domineras gruppen av män och an- delen män ökar med stigande nivå på ersättningarna. Men antalet per- soner med ersättningar över ett basbelopp är litet (259 personer) och till och med mycket litet när ersättningarna överstiger två basbelopp (69 personer). Gruppen med höga S- och E-inkomster utmärker sig ge- nom en hög andel medelålders ensamstående män.
61. Observera här att flera kombinationer med S-inkomst (totalt 7850 personer) ingår i kategorin ”F-inkomst+alla kombinationer” (S F, S A F, S F E, S A F E)
I den största gruppen – de med SE- inkomster under ett basbelopp (4068 personer) – finns en svag överrepresentation av kvinnor och i synnerhet av kvinnor i åldern 40–54 år. Även männen i samma ålder är överrepresenterade i gruppen av personer med inkomster under ett basbelopp. Ensamstående med barn är en annan kategori som sticker fram.
Personer med enbart A-inkomst under 1990-talet
Ungefär 67 procent av alla personer, som har haft A-inkomst (arbets- löshetsrelaterad inkomst) under 1990-talet (58697 personer), har enbart haft A-inkomst (39069). Antalet personer som ingår i olika kombina- tioner av A-inkomst och F-inkomst är relativt få (1791) om vi jämför med vad som gäller för personer med S-inkomst (7850). Jämfört med vad som gäller för S-inkomsttagarna, så är det en betydligt lägre andel som har låga inkomster–under ett basbelopp: Av dem med enbart A-
inkomst har knappt 14 procent så låga A- inkomster medan motsva- rande andel av dem med enbart S-inkomster är 76 procent. Omvänt gäller att andelen personer med enbart A-inkomst över tre basbelopp är betydligt högre (nästan 43 procent) än för motsvarande kategori med
S-inkomst (knappt 13 procent). Det finns alltså tydliga skillnader mel- lan A-inkomst och S-inkomst vad gäller vilka kombinationer som är vanliga och på vilka kostnadsnivåer de ligger.
När det gäller A-inkomsttagarna, så kan vi se en relativt tydlig skilje- linje mellan de som har A-inkomster under ett basbelopp och de som har A-inkomster över ett (tre) basbelopp. Gruppen med låga A-in- komster består av relativt sett många ungdomar och personer i yngre medelåldern. Personer med eftergymnasial utbildning, liksom ensam- stående är kraftigt överrepresenterade. Även andelen födda i Sverige av svenska föräldrar är något överrepresenterade.
Gruppen av personer med A-inkomster över ett (tre) basbelopp har en annan sammansättning. Ungdomarna är kraftigt underrepresentera- de, medan både män och kvinnor i åldern 25–39 år är kraftigt överre- presenterade. Bland männen är personer med gymnasial utbildning överrepresenterade, och detsamma gäller för kvinnor med A-inkomster över ett basbelopp. Både ensamstående och samboende med barn under
18 år är överrepresenterade bland dem med arbetslöshetsrelaterade in- komster överstigande ett (tre) basbelopp.
Personer med AE-inkomst under 1990-talet
I stort framträder samma mönster här som för de som enbart haft A- inkomster, men det finns några tydliga skillnader. De som har varit ar- betslösa och dessutom har haft socialbidrag någon gång under 1990- talet är i betydligt högre utsträckning personer med invandrarbak- grund. Överrepresentationen är starkast för dem som har en utomnor- disk bakgrund och har varit en kort tid i landet, mindre än tio år. An- delen ensamstående (övriga) är också högre bland dem som haft både
A- och E-inkomster jämfört med befolkningen i sin helhet och jämfört med dem som enbart haft A-inkomster, vilket delvis kan vara en effekt av att den här gruppen relativt sett består av fler yngre personer.
Personer med F-inkomst under 1990-talet
Det första vi kan notera här är att det inte finns många personer med
F-inkomst (förtidspension och sjukbidrag) under ett basbelopp (ca 1
procent), utan att flertalet personer med F-inkomst har högre ersätt- ningar. En dryg femtedel av F-inkomsttagarna finns i intervallet 1–2
basbelopp (2948), men de flesta har inkomster i intervallet 2–3 basbe- lopp (ca 43 procent eller 5707 personer), en tredjedel har dock ersätt- ningar över tre basbelopp (ca 34 procent eller 4470 personer).
Personer som är 55 år och äldre är överrepresenterade bland dem med F-inkomster. Bland kvinnor förekommer F-inkomster relativt sett ofta också i åldersgruppen 40–54 år. Men det finns även betydligt yngre förtidspensionärer; ca 1000–1500 personer under 40 år har förtidspen- sion, men det är ytterst få av dem som har över tre basbelopp i ersätt- ning. Männen dominerar bland dem med ersättningar över tre basbe- lopp, medan kvinnorna omvänt dominerar bland dem med låga ersätt- ningar.
Personer med förgymnasial utbildning är överrepresenterade bland dem med F-inkomst. De nordiska invandrarna, som ju har en hög me- delålder, är också kraftigt överrepresenterade bland F-inkomsttagarna. Åldersstrukturen är också en delförklaring till att kategorin gifta/sam- manboende utan barn är överrepresenterad bland personer med F-in- komst. Däremot spelar inte åldern in på detta sätt när det gäller utom- nordiska invandrare, som har varit lång tid i landet, som också är över- representerade bland personer med F-inkomst.
Personer med enbart E-inkomst under 1990-talet
Om förtidspension är något man ofta fortsättar att ha år efter år när man en gång fått den, så gäller motsatsen för socialbidrag. Förtidspen- sionen ska lösa ett långsiktigt försörjningsproblem för den som är helt eller delvis permanent arbetsoförmögen, medan socialbidraget är avsett som–och enligt våra data också fungerar som –en mer tillfällig lös- ning i en ekonomiskt svår situation.
Unga ensamstående med förgymnasial utbildning oberoende av kön är överrepresenterade bland personer som har socialbidrag under ett basbelopp. Även personer med icke-helsvensk bakgrund är överrepre- senterade bland de med låga socialbidraginkomster; vilket särskilt gäll- er utomnordiska invandrare som varit kort tid i landet. När det gäller
E-inkomster över ett (två) basbelopp, så är mönstret likartat även om bidragstagarna är något äldre. En tydlig skillnad är dock att de utom- nordiska invandrare som har varit kort tid i landet har en väsentligt högre andel med socialbidrag än övriga grupper. Gruppen utgör ca 3.5
procent av befolkningen, men hela 47 procent av dem som har social- bidragsinkomster över ett basbelopp. Medan de som är födda i Sverige av svenska föräldrar och utgör ca 74 procent av befolkningen endast utgör knappt 32 procent av dem med E-inkomster överstigande ett bas- belopp.
Personer med SA (eller SAE) inkomst under 1990-talet
Dessa två grupper är av intresse bland annat för att de är relaterade till frågor om hur vanligt det är med ”övergångar” mellan olika ersätt- ningssystem, t.ex. från arbetslöshet till sjukskrivning, som ställts i den aktuella debatten om socialförsäkringssystemet. Men i detta delavsnitt är det dock gruppernas socio-demografiska sammansättning som står i fokus.
I följande tabell visas först hur många personer som haft A-inkomst och olika kombinationer där A-inkomst ingår (dock ej kombinationer med F-inkomst). Det är tydligt de A-inkomsttagare, som också någon gång har haft socialbidrag (AE och SAE) sällan har ersättningar som överstiger två basbelopp. Delvis är detta en följd av att socialbidragen sällan är beloppsmässigt höga, vilket också medför att kombinationer- na med höga A-inkomster (och naturligtvis också med höga S- inkomster) blir sällsynta. Däremot är det inte helt ovanligt att samma
person under 1990-talet har haft både höga A-inkomster och höga S- inkomster.
Tabell 9. Antal personer dels med A-inkomst och dels med olika kombinationer där A-inkomst ingår. Totalt och efter inkomstens storlek.
Typ av SAFE-inkomst Totalt Under 1 Bb 1 - 2 Bb 2 - 3 Bb Över 3 Bb
A 39 069 5 359 7 038 10 058 16 614
AE 4 980 2 843 1 926 204 7
SA 10 793 4 498 3 456 1 637 1 202
SAE 2 064 1 561 455 47 1
Summa 56 906 14 261 12 875 11 946 17 824
Anm.: Denna tabell är ett utdrag från föregående tabell.
Både personer med S- och A-inkomst och personer med S-, A- och E- inkomst är tydligt kvinnodominerade när ersättningsnivån ligger un- der ett basbelopp. De är också i högre utsträckning än befolkningsge- nomsnittet i Västmanland 1999 gifta eller samboende småbarnsföräld- rar. Utbildningsmässigt finns en överrepresentation av personer med gymnasial utbildning och bland dem som har S- och A-inkomst är även de eftergymnasialt utbildade överrepresenterade. Bland dem som dess- utom har socialbidrag är andelen ensamstående med barn under 18 år nästan tre gånger högre än bland befolkningen i stort.
Om vi jämför med motsvarande grupp bland dem som endast har A- inkomst, så kan vi konstatera att könsfördelningen är jämn, att en för- hållandevis hög andel är unga och att en hög andel är ensamstående.
Bland dem som har S- och A-inkomster över ett basbelopp är köns- fördelningen i stort identisk med fördelningen i befolkningen. Perso- ner i åldern 25–54 år och personer med gymnasieutbildning är överre- presenterade, liksom ensamstående med barn under 18 år, dvs. ungefär samma mönster som vi såg för dem som enbart hade A-inkomster på denna nivå.
Bland dem som har S- och A-inkomster över tre basbelopp, är köns- fördelningen omkastad mot vad som gäller för dem med inkomster under ett basbelopp. När inkomsten överstiger tre basbelopp är två tredjedelar män, vilket medför en överrepresentation av dem som är 25
år eller äldre jämfört med befolkningen. Vi kan även notera en överre- presentation av personer med högst gymnasieutbildning, av nordiska invandrare och, i viss mån, även av ensamstående med barn.
Gruppen av personer med S-, A- och E-inkomst är, som framgår av den tidigare redovisade tabellen mycket liten vid ersättningsnivåer över två basbelopp (bara 48 personer), därför kommenterar vi enbart förhål- landet för den drygt tio gånger större grupp som har ersättningar över ett basbelopp (503 personer). Även här är det frågan om en manligt do- minerad grupp – drygt två tredjedelar är män. I huvudsak är det fråga om personer med högst gymnasial utbildningsnivå. Det finns en över- representation av personer med utländsk bakgrund, utom vad gäller utomnordiska invandrare med kort tid i Sverige. En hög andel är en- samstående.
Sammanfattning
I detta kapitel har vi i huvudsak studerat vilka kombinationer av in- komster som förekommer på olika inkomstnivåer och hur många per- soner dessa kombinationer berör. Avslutningsvis har vi också försökt karaktärisera dessa grupper (kombinationer) sociodemografiskt. Vi har hela tiden utgått från befolkningen 16–64 år i Västmanland 1999.
Totalt fick 122196 personer 206872 enskilda SAFE-årsinkomster under 1990-talet, dvs. antalet ersättningar var 70 procent fler än antalet personer. Många fick alltså minst två ersättningar. Totalt fick 68218 personer 88026 enskilda SAFE-inkomster på minst ett
basbelopp, dvs. ersättningarna var 29 procent fler än antalet per- soner. Totalt fick 27274 personer 30844 enskilda SAFE-in- komster på minst tre basbelopp, dvs. ersättningarna var 13 pro- cent fler än antalet personer.
Drygt en femtedel (27274 personer) av alla som hade SAFE- inkomster under 1990-talet hade också under ett eller flera år in- komster över tre basbelopp. Drygt 60 procent av dessa hade en- bart A-inkomster, ca 18 procent enbart S-inkomster och drygt 16
procent hade förtidspension med ev. tillskott av andra typer av
SAFE-inkomster (enbart F-inkomst hade drygt 8 procent).
Av dem vars SAFE-inkomster under1990-talet enbart utgjordes av S-inkomster, understeg dessa för 76 procent ett basbelopp, medan de för drygt 16 procent översteg två basbelopp och för knappt 13 procent tre basbelopp. Situationen är delvis omvänd för personer med A-inkomster. Av alla med A-inkomst under
1990-talet, så har ca 14 procent haft en A-inkomst under ett bas- belopp, ca 68 procent en A-inkomst över två basbelopp och ca 42
procent en A-inkomst över tre basbelopp.
Personer helt utan SAFE-inkomster under 1990-talet består av två delgrupper. Dels en mindre grupp som inte ingått i den studera- de populationen under alla år på 1990-talet (14439 personer) och dels en större grupp som ingått alla år (23181 personer). Den mindre gruppen består nästan helt av ensamstående ungdomar födda i Sverige. I den större gruppen hade ca 70 procent förvärvs- inkomster över tre basbelopp varje år. Nästan 75 procent av des- sa var män med en stark överrepresentation av män i åldrarna
40–64 år.
Personer som bara har haft S-inkomst under 1990-talet: Nästan
60 procent (37875 personer) av alla personer med S-inkomst hade enbart denna typ av SAFE-inkomst under 1990-talet. För drygt 76
procent av dessa var det fråga om S-inkomster mindre än ett bas- belopp. Endast för 13 procent översteg inkomsten tre basbelopp. De sjukskrivna är huvudsakligen (71–79 procent) personer 40 år och uppåt. De med låga S-inkomster har en överrepresentation av
personer som är födda i Sverige av svenska föräldrar, av personer som är gifta/sammanboende, av välutbildade kvinnorna. De med
höga S-inkomster har en överrepresentation av lågutbildade, av
utomnordiska invandrare som har varit lång tid i Sverige och av nordiska invandrare, av ensamstående med barn och av gifta/ sammanboende utan barn.
Personer med S-inkomst och E-inkomst under 1990-talet: Den helt dominerande gruppen (94 procent av alla eller 4327 perso- ner) utgörs av personer för vilka S-inkomsten och E-inkomsten båda understiger ett basbelopp. Bland dessa finns en överrepre- sentation av personer i åldern 40–54 år, liksom av ensamstående med barn. Den lilla gruppen med inkomster över ett basbelopp består av en hög andel lågutbildade män i åldern 25–54 år, varav många är ensamstående.
Personer med enbart A-inkomst under 1990-talet: Nästan 67 pro- cent (39069 personer) av alla personer med A-inkomst hade en-
understeg A-inkomsten ett basbelopp, medan den för ca 43 pro- cent översteg tre basbelopp. Kategorin med A-inkomster under
ett basbelopp (16614 personer) består av en högre andel ungdo- mar, personer med eftergymnasial utbildning och ensamstående jämfört med befolkningen. Över hälften av dem som har A- inkomster över tre basbelopp är män och kvinnor i ålder 25–39 år och drygt 60 procent har gymnasial utbildning. Även gifta/sam- manboende liksom ensamstående med barn under 18 år är över- representerade, vilket delvis återspeglar åldersfördelningen bland dem med höga A-inkomster.
Personer med A-inkomst och E-inkomst under 1990-talet: Bland dem vars A- och E-inkomster är under ett basbelopp finns en överrepresentation av ensamstående personer 16–24 år (utan barn) med gymnasial utbildning, och med utomnordisk bak- grund eller med föräldrar som inte båda är svenskfödda. Bland dem med A- och E-inkomster över ett basbelopp finns en överre- presentation av personer i ålder 25–39 år med högst gymnasial ut- bildning. De flesta är ensamstående. Utomnordiska invandrare är överrepresenterade och särskilt de med kort tid i landet. Personer med F-inkomst under 1990-talet: För en dryg femtedel uppgår F-inkomsten till 1–2 basbelopp och för ungefär dubbelt så många till 2–3 basbelopp medan en tredjedel (4470 personer) har
F-inkomster över tre basbelopp. Över hälften av personerna med
F-inkomst är över 55 år och andelen äldre är ännu högre bland dem med F-inkomster över tre basbelopp. Männen dominerar bland dem med höga och kvinnorna bland dem med låga nivåer på F-inkomsten. Både utomnordiska invandrare som har varit lång tid i landet och nordiska invandrare är överrepresenterade bland förtidspensionärerna, liksom gifta/sammanboende utan barn och förgymnasialt utbildade.
Personer med enbart E-inkomst under 1990-talet: De flesta har
mindre än ett basbelopp (6608 personer) i socialbidrag under året. De är unga (57 procent är under 25 år), ensamstående (62 pro- cent) och har inte helsvensk födelsebakgrund (44 procent). Bland dem som har ersättningar över ett basbelopp (3215 personer) utgör utomnordiska invandrare med kort tid i Sverige den enskilt
största gruppen–ca 47 procent jämfört med drygt 3 procent av befolkningen.
Personer med S-och A-inkomst (S-, A- och E-inkomst) under
1990-talet: Vid inkomster under ett basbelopp finns en överrepre- sentation av kvinnor i åldern 25–54 år med minst gymnasial ut- bildning, av personer födda i Sverige av svenska föräldrar (gäller ej gruppen SAE), liksom av gifta/sammanboende med barn un- der 18 år (för gruppen SAE finns även en överrepresentation av ensamstående med barn under 18 år). Könsfördelningen är jäm- nare när det gäller inkomster över ett basbelopp medan det råder en övervikt av män vid nivåer över tre basbelopp. När det gäller
SAE-inkomster över ett basbelopp, så berör det relativt få per- soner (500), varav två tredjedelar är män, huvudsakligen i medel- åldern. Flertalet är ensamstående.