Faktablad nr 4, ÅPH 4, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-004; ANSSE-004
Åtgärd Att införa nya fiskebestämmelser för att freda särskilt hotade kustlekande be- stånd innanför trålgränsen i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön.
Motivering Tidigare har en rad lokala bestånd funnits längs hela västkusten ner till Öresund. Många av dessa är förmodligen försvunna, men några lokala bestånd av till exempel torsk och andra torskfiskarter reproducerar sig fortfarande i kustområ- det. Dessa unika bestånd är oerhört biologiskt värdefulla och för att säkra åter- hämtningen av dem krävs ytterligare åtgärder. Fiskeregleringarna bör gälla såväl yrkes- som fritidsfiske.
Miljökvalitetsnorm C.3 och C.4 (HVMFS 2012:18, bilaga 3).
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret.
Åtgärden bör vidtas där lokalt lekande bestånd och viktiga funktionella grupper av kustfisk är svaga. Det är ytterst viktigt att man i analyserna av genomförandet av åtgärder säkerställer att dessa inte medför en icke önskvärd förflyttning av fiskeridödlighet till andra områden eller arter.
Biologiska underlag från aktuella områden kommer inhämtas från relevanta källor, bl.a. Institutionen för akvatiska resurser, SLU samt Länsstyrelserna. Genomförandet påbörjas 2016. Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvens- analyser att genomföras.
Lagstiftning/-
regelverk Fiskebestämmelser utfärdas av Havs- och vattenmyndigheten i enlighet med fiskerilagstiftningen (Fiskelagen (1993:787), Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och införs i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön). Efterlevnaden av fiskeföreskrifter följs upp med olika typer av kontroll och tillsyn av HaV, Kustbe- vakningen, sjöpolisen och Lässtyrelsens fisketillsyn.
Miljömål Åtgärden bidrar till möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, särskilt med avseende på preciseringar om skydd och bevarande, samt hållbart nyttjande.
Bakgrund Det har skett betydande förändringar av fisksamhällets struktur över tid. Den mest påtagliga förändringen är förlusten av storvuxen rovfisk (Sköld et al. 2011; Svedäng et al. 2004). Några tydliga tecken på återhämtning av bestånden har inte kunnat visas det senaste årtiondet trots utflyttad trålgräns och andra åtgär- der. Åtgärden vidtas för att minska den biologiska störning som fiske utgör i syfte att återhämta naturligt förekommande fiskarter samt möjliggöra att viktiga funkt- ioner i näringsväven återupprättas.
Minskad fiskeridödlighet leder till större populationer av nyckelarter, ett ökat inslag av stora individer och en minskad dominans av små och unga individer. Fiskbestånd och fisksamhällen med mer naturlig storleksstruktur och artsam- mansättning påverkar havsmiljön positivt genom att bestånden blir långsiktigt motståndskraftiga mot störningar och att en naturlig reglering i födoväven från rovfisk upprätthålls, till exempel begränsning av övergödningssymptom genom så kallade trofiska kaskader.
Geografisk omfatt-
ning Åtgärden tillämpas lokalt i områden innanför trålgränsen med högt exploate-ringstryck och svaga bestånd av framför allt rovfisk. Omfattar de svenska kus- terna av Nordsjön och Östersjön.
Koordinering
EU-direktiv Koordinering med andra fiskeregleringar som Havs- och vattenmyndigheten genomför i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik kommer att ske, men åtgärden som sådan innebär en nationell fiskereglering utan direkta implikationer för Sveriges agerande inom den gemensamma fiskeripolitiken.
Regional koordine-
ring Arbetet bör, för att tillförsäkra effektiviteten, koordineras med arbetet inom Ospar och Helcom, samt arbetet inom den gemensamma fiskeripolitikens (GFP) reg- ionala samordning.
Bieffekter Positiva bieffekter
• Minskat fisketryck leder till positiv beståndsutveckling för såväl målar- ter som eventuella bifångstarter.
• Ökad biologisk mångfald.
• På längre sikt ökande samhällsekonomiska värden från fisket. Negativa bieffekter
• Begränsar kortsiktigt möjligheterna till fiske vilket kan påverka både ekonomi och välbefinnande hos såväl yrkes- som fritidsfiskare.
Samhällsekonom-
iska konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällse-konomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvensanalyser att genomföras.
Uppföljning Åtgärden bör följas upp genom biologisk uppföljning av utvecklingen hos fisk- samhällena och ekosystemen samt samhällsekonomisk uppföljning i aktuella områden och i angränsande områden.
Ytterligare inform-
Faktablad nr 5, ÅPH 5, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-005; ANSSE-005
Åtgärd Att införa nya fiskebestämmelser som syftar till att fisket innanför trålgränsen bedrivs mer artselektivt i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön.
Motivering För att inte riskera möjligheterna till återhämtning av särskilt hotade kustlekande bestånd på grund av att dessa bifångas i fiske efter andra arter, bör åtgärder vidtas för att minimera risken för oönskad fiskeridödlighet på grund av bifångst. Detta kan innefatta begränsningar för till exempel snörpvadsfiske med ljus, trålfiske efter havskräfta eller räka, och åtgärder som ökar överlevnaden för bifångad fisk i till exempel havskräftfiske med burar. Även regleringar som syftar till mer storleksselektivt fiske bör övervägas.
Miljökvalitetsnorm C.3 och C.4 (HVMFS 2012:18, bilaga 3).
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret.
Åtgärden bör vidtas där bestånd av nyckelarter och viktiga funktionella grupper av kustfisk är svaga och risken för bifångst i fisken efter andra arter finns. Det är ytterst viktigt att man i analyserna av genomförandet av åtgärder säkerställer att dessa inte medför en icke önskvärd förflyttning av fiskeridödlighet till andra områden eller arter.
Genomförandet påbörjas 2016. Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvens- analyser att genomföras.
Lagstiftning/-
regelverk Fiskebestämmelser utfärdas av Havs- och vattenmyndigheten i enlighet med fiskerilagstiftningen (Fiskelagen (1993:787), Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och införs i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön). Efterlevnaden av fiskeföreskrifter följs upp med olika typer av kontroll och tillsyn av HaV, Kust- bevakningen, sjöpolisen och Lässtyrelsens fisketillsyn.
Miljömål Åtgärden bidrar till möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, särskilt med avseende på preciseringar om skydd och bevarande, samt hållbart nyttjande.
Bakgrund Det har skett betydande förändringar av fisksamhällets struktur över tid. Den mest påtagliga förändringen är förlusten av storvuxen rovfisk (Sköld et al. 2011; Svedäng et al. 2004). Några tydliga tecken på återhämtning av bestånden har inte kunnat visas det senaste årtiondet trots utflyttad trålgräns och andra åt- gärder. Åtgärden vidtas för att minska den biologiska störning som fiske utgör i syfte att återhämta naturligt förekommande fiskarter samt möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven återupprättas.
Minskad fiskeridödlighet leder till större populationer av nyckelarter, ett ökat inslag av stora individer och en minskad dominans av små och unga individer. Fiskbestånd och fisksamhällen med mer naturlig storleksstruktur och art- sammansättning påverkar havsmiljön positivt genom att bestånden blir lång- siktigt motståndskraftiga mot störningar och att en naturlig reglering i födoväven från rovfisk upprätthålls, till exempel begränsning av övergödningssymptom genom så kallade trofiska kaskader.
Geografisk omfatt-
ning Åtgärden tillämpas lokalt i områden innanför trålgränsen med högt exploate-ringstryck och svaga bestånd av framför allt rovfisk. Omfattar de svenska kus- terna av både Nordsjön och Östersjön.
Koordinering
EU-direktiv Koordinering med andra fiskeregleringar som Havs- och vattenmyndigheten genomför i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik kommer att ske, men åtgärden som sådan innebär en nationell fiskereglering utan direkta implikationer för den gemensamma fiskeripolitiken.
Regional koordine-
ring Arbetet bör, för att tillförsäkra effektiviteten, koordineras med arbetet inom Ospar och Helcom, samt arbetet inom den gemensamma fiskeripolitikens (GFP) reg- ionala samordning.
Bieffekter Positiva bieffekter
• Minskade bifångster även av andra arter. • Ökad biologisk mångfald.
• Förbättrade naturvärden.
• På längre sikt ökande samhällsekonomiska värden från fisket Negativa bieffekter:
• Begränsar kortsiktigt möjligheterna till fiske vilket kan påverka både ekonomi och välbefinnande hos såväl yrkes- som fritidsfiskare.
Samhällsekonom-
iska konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Sam-hällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvensanalyser att genomföras.
Uppföljning Åtgärden bör följas upp genom biologisk uppföljning av utvecklingen hos fisk- samhällena och ekossystemen samt samhällsekonomisk uppföljning i aktuella områden och i angränsande områden.
Ytterligare in-
Faktablad nr 6, ÅPH 6, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-006; ANSSE-006 Åtgärd Att införa fiskebestämmelser som syftar till att minska fisketrycket på kustle-
vande bestånd innanför trålgränsen i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön som behöver stärkt skydd men som kan fiskas till viss del.
Motivering För bestånd med svag status, men som bedöms tåla visst fiske, kan fiske- bestämmelser behövas som begränsar negativa effekter av fiske på sådana bestånd. Detta kan till exempel röra havskatt, långa, piggvar, slätvar och berg- tunga i Kattegatt och Skagerrak, samt gädda, gös och sik i Östersjön. Till exem- pel bör fångstbegränsningar i form av så kallade bag limits (begränsning av antalet fiskar som den enskilde fiskaren får ta med hem vid ett fisketillfälle) över- vägas för fritidsfisket efter aktuella arter. Även för yrkesfisket bör begränsningar övervägas, till exempel i form av generella redskapsbegränsningar.
Miljökvalitetsnorm C.3 och C.4 (HVMFS 2012:18, bilaga 3).
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret.
Åtgärden bör vidtas för att skydda bestånd av nyckelarter och viktiga funktionella grupper av kustfisk där dessa är särskilt svaga. Det är ytterst viktigt att man i analyserna av genomförandet av åtgärder säkerställer att dessa inte medför en icke önskvärd förflyttning av fiskeridödlighet till andra områden eller arter. Genomförandet påbörjas 2016. Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvens- analyser att genomföras.
Lagstiftning/-
regelverk Fiskebestämmelser utfärdas av Havs- och vattenmyndigheten i enlighet med fiskerilagstiftningen (Fiskelagen (1993:787), Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och införs i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön). Efterlevnaden av fiskeföreskrifter följs upp med olika typer av kontroll och tillsyn av HaV, Kustbe- vakningen, sjöpolisen och Lässtyrelsens fisketillsyn.
Miljömål Åtgärden bidrar till möjligheten att nå miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” med avseende på preciseringar om skydd och beva- rande samt hållbart nyttjande.
Bakgrund Det har skett betydande förändringar av fisksamhällets struktur över tid. Den mest påtagliga förändringen är förlusten av storvuxen rovfisk (Sköld et al. 2011; Svedäng et al. 2004). Några tydliga tecken på återhämtning av bestånden har inte kunnat visas det senaste årtiondet trots utflyttad trålgräns och andra åt- gärder. Åtgärden vidtas för att minska den biologiska störning som fiske utgör i syfte att återhämta naturligt förekommande fiskarter samt möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven återupprättas.
Minskad fiskeridödlighet leder till större populationer av nyckelarter, ett ökat inslag av stora individer och en minskad dominans av små och unga individer. Fiskbestånd och fisksamhällen med mer naturlig storleksstruktur och art- sammansättning påverkar havsmiljön positivt genom att bestånden blir lång- siktigt motståndskraftiga mot störningar och att en naturlig reglering i födoväven från rovfisk upprätthålls, till exempel begränsning av övergödningssymptom genom så kallade trofiska kaskader.
Geografisk omfatt-
ning Åtgärden tillämpas lokalt i områden innanför trålgränsen med högt exploate-ringstryck och svaga bestånd av framför allt rovfisk. Åtgärden omfattar de svenska kusterna av både Nordsjön och Östersjön.
Koordinering
EU-direktiv Koordinering med andra fiskeregleringar som Havs- och vattenmyndigheten genomför i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik kommer att ske, men åtgärden utgör en nationell fiskereglering utan direkta implikationer med den gemensamma fiskeripolitiken
Regional
koordinering Arbetet bör, för att tillförsäkra effektiviteten, koordineras med arbetet inom Ospar och Helcom, samt arbetet inom den gemensamma fiskeripolitikens (GFP) reg- ionala samordning.
Bieffekter Positiva bieffekter:
• Minskat fisketryck i syfte att skydda vissa arter kan även gynna andra arter som riskerar att fångas i samma redskap om generella red- skapsbegränsningar införs.
• Ökad biologisk mångfald.
• Positiva socioekonomiska effekter på längre sikt som en följd av för- bättrad beståndsstatus och ökad biologisk mångfald.
Negativa bieffekter:
• Möjliga kortsiktiga negativa socioekonomiska effekter för berörda nä- ringsverksamheter.
Samhällsekonom-
iska konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressen- ter och remissutskick med särskilda konsekvensanalyser att genomföras.
Uppföljning Åtgärden bör följas upp genom samhällsekonomisk uppföljning samt biologisk uppföljning av utvecklingen hos såväl berörda bestånd som fisksamhällena och ekosystemen i aktuella och angränsande områden.
Ytterligare in-
Faktablad nr 7, ÅPH 7, Havs- och vattenmyndigheten, ÅPH 7, Länsstyrelserna. Kod: BALSE-007; ANSSE-007
Åtgärd Havs- och vattenmyndigheten: att utreda var ytterligare fredningsområden
bör inrättas i kustområdena, samt inrätta sådana områden.
Länsstyrelserna: att bistå Havs- och vattenmyndigheten i att utreda var
ytterligare fredningsområden bör införas i kustområdena. Gäller kustlänssty- relser.
Motivering Inrättande av områden fredade från all slags fiske under lek, uppväxt eller vandring har visat positiva effekter för beståndens utveckling. Genom att inte tillåta fiske under leken när lekfisk ansamlas i små områden minskar såväl fångst av fisk som störning under reproduktionstiden.
Miljökvalitetsnorm C.3 och C.4 (HVMFS 2012:18, bilaga 3)
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten ska med hjälp av underlag från länsstyrelserna för län med kust mot Nordsjön och Östersjön införa fredningsområden som omfattar viktiga lek- uppväxt- och vandringsområden för nyckelarter av kust- fisk där det lämpar sig att införa fredningsområden.
Länsstyrelserna för län med kust mot Västerhavet och Östersjön ska bistå Havs- och vattenmyndigheten med underlag som pekar ut viktiga lek-, upp- växt- och vandringsområden för nyckelarter av kustfisk där det lämpar sig att införa fredningsområden.
Fiskefria områden bör inrättas där bestånd av nyckelarter och viktiga funkt- ionella grupper av kustfisk är svaga och exploateringstrycket stort. Främst blir det fråga om lek- och uppväxtområden samt områden som utgör viktiga vandringsvägar. Fredningen måste omfatta såväl yrkesfiske som fritidsfiske. Det är ytterst viktigt att man i analyserna av genomförandet av åtgärder sä- kerställer att dessa inte medför en icke önskvärd förflyttning av fiskeridödlig- het till andra områden eller arter.
Genomförande påbörjas då länsstyrelserna levererat underlag. Vid genomfö- randet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och re- missutskick med särskilda konsekvensanalyser att genomföras.
Lagstiftning/regelverk Fiskebestämmelser utfärdas av Havs- och vattenmyndigheten i enlighet med
fiskerilagstiftningen (Fiskelagen (1993:787), Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och införs i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön). Efterlevnaden av fiskeföreskrifter följs upp med olika typer av kontroll och tillsyn av HaV, Kustbevakningen, sjöpolisen och Lässtyrelsens fisketillsyn.
Miljömål Åtgärden bidrar till möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, särskilt med avseende på preciseringar om skydd och bevarande, samt hållbart nyttjande.
Bakgrund Det har skett betydande förändringar av fisksamhällets struktur över tid. Den mest påtagliga förändringen är förlusten av storvuxen rovfisk. Några tydliga tecken på återhämtning av bestånden har inte kunnat visas det senaste årtiondet trots utflyt- tad trålgräns och andra åtgärder. Åtgärden vidtas för att minska den biologiska störning som fiske utgör i syfte att återhämta naturligt förekommande fiskarter samt möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven återupprättas.
Minskad fiskeridödlighet leder till större populationer av nyckelarter, ett ökat inslag av stora individer och en minskad dominans av små och unga individer. Fiskbestånd och fisksamhällen med mer naturlig storleksstruktur och artsam- mansättning påverkar havsmiljön positivt genom att bestånden blir långsiktigt motståndskraftiga mot störningar och att en naturlig reglering i födoväven från rovfisk upprätthålls, till exempel begränsning av övergödningssymptom genom så kallade trofiska kaskader.
Runt den svenska kusten finns redan idag flera hundra fredningsområden. De flesta av dessa är inrättade i mynningsområden för att skydda lax och öring vid lekvandring. På senare år har också områden inrättats för att skydda till exem- pel gädda, gös och sik under leken. Ytterligare fredningsområden bör införas i viktiga lek-, uppväxt- och vandringsområden för dessa och andra arter. Åtgär- den bygger vidare på redan befintliga åtgärder med att inrätta fredningsområden som är skyddade från fiske i kustområden med högt exploateringstryck och svaga bestånd av nyckelarter av kustfisk. (Pauly et al.1998; Halpern 2003; Halpern et al. 2010; Edgren 2005; Bergström et al. 2007; Florin et al. 2013; Fenberg et al. 2012; Sköld et al. 2011; Svedäng et al. 2004).
Geografisk omfatt-
ning Fredningsområden inrättas lokalt i områden innanför trålgränsen med högt exploateringstryck och svaga bestånd av framför allt rovfisk. Omfattar de svenska kusterna av både Nordsjön och Östersjön.
Koordinering
EU-direktiv Koordinering med andra fiskeregleringar som Havs- och vattenmyndigheten genomför i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik kommer att ske, men åtgärden som sådan innebär en nationell fiskereglering utan direkta implikationer för den gemensamma fiskeripolitiken.
Regional
koordinering Arbetet bör för att tillförsäkra effektiviteten koordineras med arbetet inom Ospar och Helcom, samt arbetet inom den gemensamma fiskeripolitikens (GFP) regionala samordning.
Bieffekter Positiva bieffekter:
• Minskad störning på fåglar på grund av minskad båttrafik. • Minskad fysisk störning på grund av minskad båttrafik. • Minskade skador på habitat om till exempel trålning upphör. • Minskade bifångster.
• Stabilare fiske utanför fredningsområdet. • Ökad biologisk mångfald.
Negativa bieffekter:
• Begränsar möjligheterna till fiske vilket kan påverka både ekonomi och välbefinnande hos såväl yrkes- som fritidsfiskare.
Samhällsekonomiska
konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Vid genomförandet av alla enskilda åtgärder kommer samråd med intressenter och remissutskick med särskilda konsekvensanalyser att genomföras.
Uppföljning Åtgärden bör dels följas upp genom att notera antal, placering och storlek på de fredningsområden som införs, dels genom biologisk uppföljning av ut- vecklingen hos fisksamhällena och ekossystemen samt samhällsekonomisk uppföljning i fredningsområdena och i angränsande områden.
Ytterligare
information Sköld et al. 2011; Svedäng et al. 2004; Olsson et al. 2012; Eriksson et al. 2011; Pauly et al.1998; Halpern 2003; Halpern et al. 2010; Edgren 2005; Bergström et al. 2007; Florin et al. 2013; Fenberg et al. 2012
Faktablad nr 8, ÅPH 8, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-008; ANSSE-008
Åtgärd Att utreda för vilka arter och under vilken tid på året som generella frednings- tider bör införas för kustlevande fisk, samt inrätta sådana.
Motivering Inrättande av tider när fisk är fredade från all slags fiske, till exempel under lek, uppväxt eller vandring har visat positiva effekter för beståndens utveck- ling. Genom att inte tillåta fiske under leken när lekfisk ansamlas i små om- råden minskar såväl fångst av fisk som störning under reproduktionstiden.
Miljökvalitetsnorm C.3 och C.4 (HVMFS 2012:18, bilaga 3)
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten ska med hjälp av underlag från länsstyrelserna