Faktablad nr 26, ÅPH 26, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-026; ANSSE-026 Åtgärd Att utveckla vägledning för vad förvaltningsdokument för marina skyddade
områden ska innehålla.
Motivering Ett representativt och väl sammanbundet nätverk av marina skyddade om- råden med lämpliga bevarandeåtgärder kan bidra till att nå god miljöstatus under havsmiljöförordningen. I arbetet med att utveckla detta nätverk krävs metoder för att säkerställa att viktiga aspekter uppmärksammas i arbetet och relevant information finns tillgänglig (bland annat i relation till art- och habi- tatdirektivet, Ospars och Helcoms skyddade arter och habitat, samt frågor rörande representativitet, konnektivitet och effektiv förvaltning). Detta ger möjlighet till att utvärdera inte bara enskilda marina skyddade områden utan även nätverk av marina skyddade områden.
Miljökvalitetsnorm C.3 (1.2d), C.4 (1.6e), D.1, D.2, C.1, C.2 (HVMFS 2012:18, del 3). Beskrivningen av god miljöstatus (HVMFS 2012:18, bilaga 2 del A, pkt om biodiversitet, genom föreskrifter som reglerar verksamhet som hotar arter och habitat).
Genomförande Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret för att utveckla vägledning för vad förvaltningsdokument för marina skyddade områden ska innehålla.
Länsstyrelserna har i uppdrag att ta fram förvaltningsdokument för nya skyd- dade områden. Exempel på sådana förvaltningsdokument är bevarandeplaner för Natura 2000-områden eller skötselplaner för naturreservat.
Länsstyrelserna har ett regeringsuppdrag att uppdatera befintliga be- varandeplaner (och upprätta sådana där de saknas) för Natura 2000- områden. Arbetet med införande av skyddade områden sker med stöd av 7 kap. miljöbalken samt förordningen om områdesskydd (1998:1252). Havs- och vattenmyndighetens framtagande av vägledning påbörjas redan under 2015 med att ett pilotprojekt i Västerhavet utvärderas.
Länsstyrelsernas arbete med uppdatering av befintliga bevarandeplaner och upprättande av nya pågår och ska avslutas dec 2016.
Lagstiftning/regelverk Miljöbalken kap 7. Förordningen om områdesskydd 1998:1252
Miljömål Sverige har, inom ramen för såväl internationella konventioner som nation- ella etappmål, åtagit sig att skydda minst 10 % av havsarealen till år 2020.
Bakgrund
Geografisk omfattning Nordsjön och Östersjön. Nationell nivå. kustzonen, territorialhavet och eko-
nomisk zon
Koordinering
EU-direktiv Arbetet ska underlätta det svenska arbetet med Art- och habitatdirektivet, Fågeldirektivet och Havsplaneringsdirektivet.
Regional koordinering Åtgärden har främst lokal applicering, men ska medverka till att underlätta
arbetet med svenska åtaganden gentemot Ospars och Helcom gällande bl.a. områdesskydd, skyddade arter och habitat, mm.
Bieffekter Inte relevant
Samhällsekonomiska
Faktablad nr 27, ÅPH 27, Länsstyrelserna. Kod: BALSE-027; ANSSE-027
Åtgärd Att utifrån riktlinjer och kriterier framtagna i Havs- och vattenmyndighetens nationella handlingsplan för marint områdesskydd inrätta nya marina skyd- dade områden i tillräcklig geografisk omfattning med lämpliga förvalt- ningsåtgärder för att de nya områdena ska kunna hjälpa till att nå god miljö status enligt havsmiljöförordningen.
Motivering Marina skyddade områden med ändamålsenliga föreskrifter och förvaltning kan fungera som en bas för arter och habitat som bidrar till att god miljöstatus nås i havsmiljö. Vid rapporteringen 2013 kunde konstateras att Sverige har skyddat 6,3 % av havsmiljön med marint områdesskydd. För att uppnå etapp- målet, som även sammanfaller med andra internationella åtaganden, om 10.% behöver ytterligare 570 000 hektar skyddas. Detta innebär en avsevärd ökning av takten för inrättande av marint områdesskydd.
Miljökvalitetsnorm C.3 (1.2d), C.4 (1.6e), D.1, D.2, C.1, C.2 (HVMFS 2012:18, del 3). Beskrivningen av god miljöstatus (HVMFS 2012:18, bilaga 2 del A, pkt om biodiversitet, genom föreskrifter som reglerar verksamhet som hotar arter och habitat).
Genomförande Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret för åtgärden. Länsstyrelserna samarbetar med kommunerna, som också har möjlighet att inrätta marint områdesskydd.
Det är främst länsstyrelserna som är den myndighet som beslutar om marint områdesskydd som exempelvis naturreservat. De föreslår även områden som till exempel Natura 2000-områden. Men även andra beslutsorgan (kommunen, eller regeringen) inrättar marina skyddade områden. Läns- styrelserna inrättar marina skyddade områden med stöd av den nationella handlingsplan för marint områdesskydd som kommer att färdigställas 2016. Arbetet bör samordnas med framtagandet av havsplaner.
I arbetet bör utvärderas och (där relevant) tas in de behov av åtgärder rela- terat till områdesskydd som identifierats som behövliga inom andra temaom- råden i arbetet med åtgärdsprogrammet för havsmiljön, exempelvis:
• Begräsningar (hastighets) av båttrafiken i grunda kustnära områ- den som syftar till att minska störningsbilden mot häckande fåglar, minska uppgrumling av sediment i grundare områden med värde- full bottenvegetation, samt minska påverkan på kustfisk (temaom- rådena Biologisk mångfald samt Fiskar och skaldjur som påverkas av fiske)
• Fredningsområden, tekniska regleringar, minskad påverkan från större båttrafik (temaområde Fiskar och skaldjur som påverkas av fiske) • Behov av utökad fiskeregleringen för att säkerställa att bevaran-
demålen nås i vissa marina skyddade områden (Havs- och vat- tenmyndigheten 2014c)
• Behov av skydd för hotade arter och habitat
• Behov av bevarande och återställande av ålgräsängar; Områ- desskydd för större grunda habitat (Grundområden sträcker sig ofta mer än 100 m ut i vattnet och fragmentering av dessa ekosys- temanses påverka (påverkar) deras funktion (ex. Howell och Lipcius 2001).
I framtagande av den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd som färdigställs 2016 ingår att identifiera geografisk omfattning. Preliminärt kan nämnas att nätverket av skyddade områden ska vara representativt och utifrån geografisk representativitet borde en större andel av havsområdena i Öster- sjön skyddas. Det finns också en underrepresentation av djupa områden. Samtidigt är det viktigt att man skyddar områden med stor biologisk mångfald. Arbetet med att inrätta nya marina skyddade områden pågår men intensifie- ras med start från 2016. Arbetet planeras pågå till 2020 eller längre.
Lagstiftning/regelverk Arbetet med införande av skyddade områden sker med stöd av miljöbalken
7 kap och förordningen om områdesskydd (1998:1252).
Miljömål Sverige har, inom ramen för såväl internationella konventioner som nation- ella etappmål, åtagit sig att skydda minst 10 % av havsarealen till år 2020.
Bakgrund Marina skyddade områden med ändamålsenliga föreskrifter och förvaltning kan fungera som en bas för arter och naturtyper som bidrar till att god miljö- status nås i havsmiljön. Inrättande av marina skyddade områden är viktigt för att undanta skyddsvärda områden från olika belastningar som exempel- vis exploatering/fysisk skada.
Geografisk omfattning Nordsjön och Östersjön. Nationell nivå. kustzonen, territorialhavet och eko-
nomisk zon.
Koordinering
EU-direktiv I framtagande av den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd kommer samordning ske med implementeringen av, direktiv om upp- rättandet av en ram för havsplanering i Sverige (2014/89/EU), samt med arbetet under art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet med flera EU-direktiv.
Regional koordinering Det finns kopplingar till såväl Ospar och Helcom eftersom flera av de nya
marina skyddade områdena skulle kunna ingå i de regionala havs- konventionernas nätverk av marina skyddade områden. Framtagande av den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd (2016) ska vara i linje med, och uppfylla överenskommelser som tagits inom Ospar och Helcom. Sverige är aktiva bland annat i de arbetsgrupper inom konven- tionerna som arbetar med områdesskydd. Länsstyrelsernas arbete med inrättande av områdesskydd kommer utgå från denna plan.
Ett gränsöverskridande samarbete om områdesskydd kan förbättra möjlig- heterna att åstadkomma sammanhängande områden och därmed förbättra den positiva effekten för arter och habitat.
Kopplar till rekommendation för Marina skyddade områden (rec 35/1) liksom andra råd från Helcom (BSEP 105).
Bieffekter Gällande befolkning, (socioekonomiska faktorer) materiella tillgångar: Möj- liga lokalt negativa effekter vid begränsningar av verksamheter i havsmiljön till exempel begränsningar i fiske, båttrafik eller exploatering. Kan dock även ha positiva effekter för turism etcetera.
För att förebygga eller undvika negativ påverkan på exempelvis lokalt nä- ringsliv krävs lokal förankring och samarbete med aktörer och andra intres- senter vid inrättandet av områdesskydd och förvaltningsdokument.
Samhällsekonomiska
konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Uppföljning En årlig uppföljning av arealen för marint områdesskydd genomförs i sam- band med olika rapporteringar, t.ex. SCB.
Faktablad nr 28, ÅPH 28, Länsstyrelserna. Kod: BALSE-028; ANSSE-028
Åtgärd Att införa förvaltningsåtgärder i marina skyddade områden (befintliga/nya, där sådana inte finns idag).
Motivering För att säkerställa att bevarandemålen i marina skyddade områden som exem- pelvis Natura 2000-områden uppfylls krävs att skadlig verksamhet regleras. Det innebär att man behöver införa lämpliga bevarandeåtgärder i marina skyddade områden där sådana inte finns (befintliga och nya områden). Det kan till exempel vara fiskereglering, restaurering, begränsningar av störande verksamheter. Nya åtgärder kan behövas om det kommit fram ny kunskap, eller om man har ett gammalt beslut för ett naturreservat där man inte beaktat de marinbiologiska värdena. Syftet med skyddet kan ha ändrats. Detta kan vara en följd av resultatet i den nationella handlingsplanen för marina skyddade områden som avses tas fram under 2016. Genom denna åtgärd ökar möjligheten att nå bevarandemålen i de marina skyddade områdena (Havs- och vattenmyndigheten 2014c).
Miljökvalitetsnorm C.3 (1.2d), C.4 (1.6e), D.1, D.2, C.1, C.2 (HVMFS 2012:18, del 3). Beskrivningen av god miljöstatus (HVMFS 2012:18, bilaga 2 del A, pkt om biodiversitet, genom föreskrifter som reglerar verksamhet som hotar arter och habitat).
Genomförande Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret för åtgärden.
Länsstyrelserna påtalar behov av förvaltningsåtgärder hos berörda myndig- heter som de identifierar i arbetet med förvaltningsplanerna i de fall läns- styrelserna själva inte anser sig vara mest lämpade att vidta åtgärderna. Beroende på vilken typ av förvaltningsåtgärd som krävs kan ett flertal myn- digheter och beslutsorgan bli inblandade i arbetet. Detta kräver tydlig an- svarsfördelning mellan berörda myndigheter.
Åtgärder kan införas med olika typer av lagstiftning, exempelvis fiskelagstift- ningen eller sjötrafikförordningen.
Lagstiftning/regelverk Arbetet med införande av skyddade områden sker med stöd av 7 kap.
miljöbalken och förordningen om områdesskydd (1998:1252). Fiskelag (1993:787), Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinä- ringen, Den gemensamma fiskeripolitiken.
Miljömål Sverige har, inom ramen för såväl internationella konventioner som nationella etappmål, åtagit sig att skydda minst 10 % av havsarealen till år 2020.
Bakgrund Marina skyddade områden med ändamålsenliga föreskrifter och förvalt- ningsåtgärder kan vara ett viktigt sätt att undanta vissa skyddsvärda om- råden från belastningar såsom fysiska störningar från exploatering och viss marin aktivitet/rekreation. De skyddade områden som finns har i vissa fall inte tillräckliga bevarandeåtgärder eller bristande förvaltning. Exempelvis har skyddet i form av Natura 2000 habitat visat sig vara otillräckligt för att bevara viktiga livsmiljöer för fisk (Sundblad et al. 2011).
Geografisk omfattning Nordsjön och Östersjön. Nationell nivå. kustzonen, territorialhavet och eko-
nomisk zon.
Koordinering
EU-direktiv Art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet.
Regional koordinering Åtgärden har främst lokal applicering men i fråga om fiskereglering utanför
trålgränsen behöver koordinering ske med berörda medlemsländer.
Bieffekter • Befolkning, (socioekonomiska faktorer) människors hälsa, materi- ella tillgångar: Möjliga lokalt negativa effekter vid begränsningar av verksamheter i havsmiljön till exempel begränsningar i fiske, båt- trafik eller exploatering. Kan dock även ha positiva effekter för tur- ism etcetera.
För att förebygga eller undvika negativ påverkan på exempelvis lokalt nä- ringsliv krävs lokal förankring och samarbete med aktörer och andra intres- senter vid inrättandet av områdesskydd och skötselplaner
Samhällsekonomiska
konsekvenser Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet.
Uppföljning Havs- och vattenmyndigheten ska, enligt 2015 års regleringsbrev, redovisa åtgärder som vidtagits i syfte att nå bevarandemålen i marint skyddade områden, framförallt vad avser fiske som är skadligt i förhållande till beva- randemålen i dessa områden.
Ytterligare information https://www.havochvatten.se/hav/uppdrag--kontakt/vart-