• No results found

arbetet med att identifiera nödvändiga åtgärder kommer koordinering ske med åtgärdsarbete inom de regionala havskonventionerna I upprättande av programmen behöver man säkerställa att Ospars respektive Helcoms re-

kommendationer tas om hand så långt som möjligt. Ospar har specifika re- kommendationer för utpekade arter och habitat, medan Helcoms rekommen- dationer är uppdelade på två, ett för habitat och ett för arter.

Bieffekter Möjliga positiva bieffekter

• Biologisk mångfald gynnas • hotade arter kan uppnå livskraftiga populationer samt ha fungerande livsmiljöer (ekosystem).

• ekosystemtjänsterna upprätthålls, där bland annat förutsättningarna för fiske förbättras.

• Positiva effekter för turism och rekreation, bland annat sportfiske, sportdykning, badvattenkvalitet.

• Det kan också finnas områden där ekologiska värden och kulturmil- jövärden sammanfaller och gemensamma bevarandemål kan vinna på att samordnas.

Möjliga negativa bieffekter

• Möjliga socioekonomiska effekter vid begränsningar av verksam- heter i havsmiljön till exempel begränsningar i fiske, båttrafik eller exploatering. Kortsiktigt kan begränsningar i fiske med mera be- höva införas vid exempelvis anläggande av nya ålgräsängar, lång- siktigt vid anläggande av nya revkonstruktioner.

• Ökade kostnader för nyttjare på grund av restriktioner vad gäller lo- kalisering och utformning vid exploatering.

• Åtgärder för att förbättra hydromorfologiska, ekologiska och biolog- iska förhållanden kan beröra kulturmiljövärden, med risk för intresse- och målkonflikter, olika lagstiftning som ibland står emot varandra.

Samhällsekonomiska

Faktablad nr 25, ÅPH 25, Havs- och vattenmyndigheten. Kod: BALSE-0025 ANSSE-025. Åtgärd Att ta fram kunskapsuppbyggande program för hotade arter och naturtyper i

marin miljö samt samordna arbetet nationellt.

Motivering Programmen är ett komplement till åtgärdsprogram för hotade arter (åtgärd ÅPH 24) och syftar till att ta fram nödvändig kunskap om och/eller relevanta åtgärder för att förbättra statusen för arten eller naturtypen. Skyddet av ho- tade arter är en viktig del i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Åt- gärdsinriktat arbete för hotade arter och naturtyper i marin miljö har hittills varit begränsat, och behöver nu intensifieras. Kunskapsuppbyggande pro- gram är ett viktigt steg i processen.

Miljökvalitetsnorm God miljöstatus (HVMFS 2012:18, bilaga 2 del A, 1.1–1.6).

Genomförande Havs-och vattenmyndigheten ansvarar för övergripande ramar för kunskaps- uppbyggande åtgärdsprogram, framtagande av program samt samordning av arbetet. Det nationella koordineringsansvaret för programmen kommer att läggas ut på kustlänen på samma sätt som för åtgärdsprogram för hotade arter (åtgärd ÅPH 24).

Kunskapsuppbyggande program syftar till att systematiskt sammanställa och ta fram nödvändig kunskap om arten eller naturtypen i syfte att därefter peka ut och vidta relevanta åtgärder för att förbättra artens/naturtypens status. Pro- grammen kommer att utgöra ett underlag och vara vägledande för myndigheters och organisationers arbete, kommer att vara utformade så att ett regionalt arbete kan bedrivas samt ge möjlighet till samverkan med externa aktörer. Havs- och vattenmyndigheten behöver ta fram en vägledning för vad kun- skapsuppbyggande program ska innehålla, vilken ska ses som ett stöd och resultera i att programmen får en enhetlig struktur med efterfrågat innehåll samt att programmet blir tydligt och lättläst. Programmet ska innehålla kon- kreta mål och en väldefinierad process för hur dessa mål stegvis ska nås. I programmet ska det finnas en tydlig finansieringsplan och förslag på utförare. Programmen kommer att vara tidsbestämda. Då ett kunskapsuppbyggande program gått ut kommer det att följas upp, resultatet utvärderas och pro- grammet omprövas. Programmen kan då avslutas, revideras eller övergå i

åtgärdsprogram för hotade arter och habitat (ÅGP) i marin miljö (åtgärd ÅPH

24).

Urvalet av hotade arter eller naturtyper har skett enligt samma kriterier som för ÅGP (åtgärd ÅPH 24). De kunskapsuppbyggande programmen kommer att förstärker implementeringen av de regionala havskonventionernas re- kommendationer om hotade arter och livsmiljöer och kraven i art- och habitat- direktivet.

Lagstiftning/regelverk Havs- och vattenmyndighetens arbete med denna fråga har stöd i 1 § förord-

ning (2011:619) med instruktion för Havs- och vattenmyndigheten. Vidare stöder särskilt 5 § p 14 i myndighetsinstruktionen detta arbete.

Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) är även utpekade i Regeringens propositioner 2000/01:130, 2004/05:150, 2009/10:155, 2013/14:141.

Miljömål Åtgärden har en stark koppling till framförallt till ”Ett rikt växt och djurliv”, men även till ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”.

Bakgrund Åtgärdsinriktat arbete för hotade arter och/eller habitat i marin miljö har hittills varit begränsat då kunskapsbristen om många marina hotade arter och natur- typer är stor.

Geografisk omfatt-

ning Förslag på kunskapsuppbyggande program att tas fram för Östersjön: • Musselbankar och sjöfågel i utsjön Förslag på kunskapsuppbyggande program att tas fram för Nordsjön:

• Eutrofiering: kustnära hårdbottnar och algbälten i Västerhavet • Fysisk påverkan: djupa mjukbottnar och sjöpennor i Västerhavet • Revmiljöer i marin atlantisk region/Nordsjön (se kunskapsuppbyg-

gande åtgärd temaområde Havsbottens integritet) • Skalgrusbottnar: bentisk fauna och maerl i Västerhavet

Koordinering

Regional koordine-

ring Åtgärden kan förstärka implementeringen av de regionala havskonventionernas arbete samt utgöra underlag för gemensamma åtgärder inom samarbeten i kon- ventionsarbetet. I upprättande av kunskapsuppbyggande program behöver man säkerställa att Ospars respektive Helcoms rekommendationer tas om hand så långt som möjligt. Ospar har specifika rekommendationer för utpekade arter och habitat, medan Helcoms rekommendationer är uppdelade på två, ett för habitat och ett för arter. De kunskapsuppbyggande programmen ska även vara ut- formade så att samarbete mellan kontrakterande parter inom havsmiljö- konventionerna underlättas.

Bieffekter Möjliga positiva bieffekter:

• Biologisk mångfald gynnas

• Hotade arter kan uppnå livskraftiga populationer samt ha funge- rande livsmiljöer (ekosystem)

• Ekosystemtjänsterna upprätthålls, där bland annat förutsättningarna för fiske förbättras

• • Positiva effekter för turism och rekreation, bland annat sportfiske, sportdykning, badvattenkvalitet

Samhällsekonomiska