Avgränsningarna för skyddade områden enligt Helcom respektive Ospar är de som Sverige har redovisat till konventionerna. Områdena finns publikt tillgäng- liga via de kanaler som anges ovan (Naturvårdsverkets miljödataportal, geoda- tasamverkan samt Naturvårdsverkets karttjänst över skyddade områden). Inom Ospars nätverk av marina skyddade områden, MPA (Marine Protected Areas) har Sverige bidragit med tio områden. I de flesta Opar MPA är det 100 % överlapp med Natura 2000-områden med ett undantag; Havstensfjorden. Inom Sveriges del av Ospar-området (Skagerrak och Kattegatt) omfattas hittills 17,5 % av skyddade områden (MPA).
Inom Helcoms nätverk av marina skyddade områden, MPA, tidigare kallade BSPA (Baltic Sea Protected Areas) har Sverige bidragit med att skydda 28 om- råden. Kattegatt ingår i både Ospar och Helcom. Områdena Fladen, Lilla Middelgrund, Morups bank, Stora Middelgrund och Röde bank ingår därför i både Ospars och Helcoms skyddade områden.
Inom Sveriges del av Helcom-området omfattas hittills 4,9 % av skyddade om- råden (Helcom MPA). Genom att inrätta områden som Ospar och Helcom MPAs finns möjlighet att säkerställa att flera naturtyper och arter skyddas. Dessa natur- typer och arter51, tillsammans med Natura 2000-habitat och arter52 komplette- rar varandra och bidrar till att möjliggöra ett ekologiskt representativt nätverk av marina skyddade områden som bidrar till att nå god miljöstatus.
51 Baltic Sea Environment Proceedings No. 140, HELCOM Red List of Baltic Sea species in danger of becoming extinct; OSPAR List of Threatened and/or Declining Species and Habi- tats (Reference Number: 2008-6).
52 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, Bilaga I och II.
Figur 9. Kartan visar utbredning av skyddade områden i marin miljö, även de skyddade områden som inte uppfyller kriterierna för marina skyddade områden.
Representativt nätverk
Representativitet handlar om att olika naturtyper ska finnas representerade i tillräcklig omfattning. För att kunna göra en fullständig analys kring represen- tativitet behövs nationella heltäckande beskrivningar över naturtypernas ut- bredning i havet. Fullständigt underlag saknas idag53. En analys har gjorts av geografisk representativitet per län/havsbassäng samt med avseende på olika djupintervaller (Havs- och vattenmyndigheten 2013).
Sammanfattningsvis kan man se att andelen marint områdesskydd är större på västkusten än på östkusten. I vissa havsområden har man skyddat över 30 pro- cent av den marina miljön medan man i andra havsområden endast skyddat drygt 1 Procent. Man har i betydligt större grad skyddat grunda kustnära om- råden än djupa utsjöområden. Det är bara i två län som områden djupare än 60 meter i nämnvärd utsträckning skyddats.
Analysen av den geografiska fördelningen av de marina skyddade områdena visar att det endast är i Skagerrak, Norra Kattegatt, Arkonahavet och Södra Öresund och Norra och Södra Kvarken som skyddet överstiger 10 procent av havsarealen. Stora delar av Östersjöns havsareal omfattas av mindre än 3 pro- cents skydd. Det kan vara försvarbart att den geografiska fördelningen av om- rådesskyddet är ojämn eftersom utbredningen av såväl arter och habitat varierar geografiskt. Eftersträvar man att nätverket av skyddade områden ska vara repre- sentativt borde större andel av havsområdena i Östersjön skyddas. Det bör po- ängteras att man utifrån denna översiktliga analys inte kan dra slutsatsen att man är färdig med inrättandet av marint områdesskydd i de havsområden som överstiger 10 procent. Det är även viktigt att man skyddar rätt områden för att säkerställa ett ekologiskt representativt nätverk av marina skyddade områden. Anledningar till att grundområdena i större utsträckning är skyddade än djup- områdena skulle kunna vara att kustnära områden har en annan hotbild, är viktiga områden som lek- och uppväxtområden för fisk samt intressanta för det rörliga friluftslivet. Ytterligare en anledning till detta skulle kunna vara att kännedomen kring naturvärdena i dessa områden är bättre och enklare att undersöka.
Sammanhängande nätverk
I ett nätverk av marina skyddade områden har, förutom den geografiska sprid- ningen, även storleken på det skyddade området betydelse. För att kunna upp- rätthålla livskraftiga populationer av arter krävs en viss storlek och generellt har rekommendationerna varit att man bör sträva efter att skapa större samman- hängande områden snarare än fler små utspridda områden. I figur 10 visas hur fördelningen är i antal med avseende på storlek hos det skyddade området. Där syns att merparten av Natura 2000-områdena med marina habitat tillhör de storleksmässigt minsta skyddade områdena. Marina naturreservat och national- parker (NR/NP) ligger i stor utsträckning inom Natura 2000-områdena i dia- grammet. Anledningen till att det framför allt är marina Natura 2000-områden i den minsta storleksklassen kan bero på att områdena ofta omfattar terrestra Natura 2000-områden där havsmiljön endast delvis är representerat, det vill säga de marina värdena är troligen inte huvudsyftet för skyddet i dessa områden.
För att analysera hur väl förbundna marina skyddade områdena är finns även en studie över hur larver sprider sig mellan olika områden i Västerhavet (Moksnes et al. 2014). Enligt studien sker ett visst utbyte mellan vissa om- råden, men den starka nordliga strömmen har ett stort inflytande på var lar- verna hamnar. Studien indikerar att andra avväganden krävs än bara avstånd mellan marina skyddade områden som en indikator för hur väl förbundna om- rådena är. Denna studie tydliggör vikten av samarbete över nationsgränser då den indikerar att områden i Danmark utgör viktiga källområden för larver som sprids till den svenska västkusten.
Figur 10. Diagrammet visar antalet marina skyddade områden enligt kategori 1–2 respektive kategori 3, fördelade mellan olika storleksklasser (km2).