I artikel 13.4 i havsmiljödirektivet framgår att medlemsstaterna ska upprätta åtgärdsprogram som omfattar geografiska skyddsåtgärder för att bidra till att skapa sammanhängande och representativa nätverk med marina skyddade områden. Sådana geografiska skyddsåtgärder kan inbegripa att både nya om- råden utses, att befintliga områden utökas eller att andra former av skydds- åtgärder genomförs. Det kan till exempel vara fråga om fiskeregleringar eller annan styrning av mänskliga verksamheter.
För att uppnå etappmålet, som även sammanfaller med andra internatio- nella åtaganden, om 10 procent behöver ytterligare 570 000 hektar av Sveriges havsmiljö skyddas. I tabell 23 ges en överblick över befintligt åtgärdsarbete med marina skyddade områden.
De skyddade områden som finns idag har i många fall inte lämpliga bevaran- deåtgärder eller tillräcklig förvaltning. Exempelvis har skyddet i form av Natura 2000 habitat visat sig vara otillräckligt för att bevara viktiga livsmiljöer för fisk (Sundblad et al. 2011). I framtida arbete med marint områdesskydd behövs ett intensifierat förvaltningsarbete i nya och befintliga skyddade områden. Det krävs också bättre verktyg för att utvärdera och följa upp effektiviteten i skyddet, bland annat gällande upprättandet av förvaltningsplaner.
Angående fiskereglering i skyddade områden pågår en process i enlighet med artikel 11 i grundförordningen för fiske för att hindra miljöskadligt påverkan. Detta innebär att det i en första fas preliminärt är aktuellt att reglera fiske i cirka 30 av drygt 300 marina skyddade områden. Av dessa 30 områden ligger cirka 10 områden till största del utanför trålgränsen vilket innebär att fiskereglering för dessa områden lyder under EU:s gemensamma fiskeripolitik och därmed kräver en process med berörda medlemsländer med rätt att fiska i området samt EU- kommissionen. De områden som är aktuella utanför trålgränsen är Bratten i Västra Götalands län, Fladen, Lilla Middelgrund, Morups bank, Stora Middel- grund och Röde bank i Hallands län samt Falsterbohalvöns havsområde i Skåne
län. Havs- och vattenmyndighetens ambition är att säkerställa att hoten mot bevarandemålen undanröjs för de områden som finns innanför trålgränsen, där Sverige har egen rådighet över fiske, under 2015. För de områden där ett omfat- tande samråd ska ske med berörda medlemsländer är det svårare att uppskatta tidsåtgången. Havs- och vattenmyndigheten har dock ambitionen att säkerställa dessa områden till 2017.
Kunskapsbristen är också stor om vilka arter/habitat som behöver skyddas och om effektiviteten i skyddet. För att säkerställa att nätverket av marina skyddade områden är representativt och sammanhängande är det avgörande att kunskapen om utbredningen av arter och livsmiljöer utökas och kom- pletteras i den marina miljön.
Havs- och vattenmyndigheten avser att, under 2016, ta fram en nationell handlingsplan för hur etappmålet om 10 procent marint områdesskydd kan nås till 2020 inom ramen för ett ekologiskt representativt och sammanhängande nätverk. I handlingsplanen kommer ett förslag till ramverk för en adaptiv för- valtning beskrivas och föreslås. Planen ska tas fram i dialog med berörda läns- styrelser, Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges geologiska undersökning, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Riksantikvarieämbetet och Statens energimyndighet.
Ospar har angivit definitioner och principer för ekologiskt koherent nätverk av marina skyddade områden (Ospar 2013), som bör beaktas i fortsatt arbete. För att göra områdena så sammanhängande som möjligt bör man vid utpekande av skyddade områden även titta på vilket larv- och/eller artutbyte och vilka funkt- ionella kopplingar området har till andra skyddade områden i nätverket.
Sverige har inte infört något specifikt rättsligt verktyg för att inrätta en ny typ av skyddade områden för att möta kraven i havsmiljödirektivet utan valt att använda befintliga skyddsformer och existerande ansvarsfördelning i miljö- balken och förordningen(1998:1252) om områdesskydd. Dessutom finns möj- ligheter att införa regleringar med stöd av till exempel fiskerilagstiftningen och genom den gemensamma fiskeripolitiken.
Tabell 23. Sammanställning (urval) av befintliga regelverk och pågående åtgärdsarbete för Marina skyddade områden.
Titel, existerande åtgärd Belastning Omfattning
OSPAR Recommendation 2003/3 (Amended by OSPAR Rec-
ommendation 2010/2.) on a Network of Marine Protected Areas. Flera belastningar, t.ex. fysisk stör- ning, störning/uttag av arter.
Östersjön/ Nordsjön Helcom, Områdesskydd: nätverk av marina skyddade områden
(Helcom MPA:s) Helcom rek. 34E/1, Åtgärder enligt BSAP Miljöbalken (1998:808) 7 kap. reglerar områdesskydd Se även tabell 22
Förordning om områdesskydd (1998:1252).
Fiskelagen (1993:787), Förordningen (1994:1716) Föreskrift FIFS 2004:36: Regler som kan användas för att reglera fiske i skyddade områden, se tabell 6.
Uttag/störning av arter
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013; en åtgärd är att införa fiskeregleringar som bevarandeåtgärd.
Regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten: att ta fram en fördjupad analys av det befintliga nätverket av marina skyd- dade områden samt att ta fram en nationell handlingsplan för hur etappmålet om tio procent marint områdesskydd kan nås till 2020 inom ramen för ett ekologiskt representativt och sammanhäng- ande nätverk.
Redovisas den 30 maj 2016
Regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten kring beva- randeåtgärder i marina skyddade områden med fokus på åtgär- der för att minska det fiske som kan vara skadligt i dessa områ- den. (nov. 2014)
Uttag/störning av arter
Befintliga processer enligt Artikel 11 i Gemensamma Fiskeripoli- tiken
CBD, Konventionen om biologisk mångfald. Etappmålet om 10 % är en direkt följd av Aichi-målet.
I kommande arbete med marint områdesskydd bör hänsyn tas till det sätt på vilket områdesskydd med förvaltningsåtgärder kan bidra till att havsmiljö- förordningens mål om god miljöstatus nås. I analyserna av åtgärdsbehov per temaområde (ovan) har marint områdesskydd identifierats som en behövlig åtgärd för följande temaområden:
• Biologisk mångfald, föreskrifter som reglerar verksamhet som hotar ar-
ter och habitat. EU-kommissionen har påpekat att Sverige har en brist på områden utpekade för att skydda tumlare, detta med i pågående utred- ningar.
• Främmande arter, föreskrifter som reglerar verksamheter som bidrar till
att öka spridning av främmande arter, till exempel förbud mot tömning av ballastvatten i vissa skyddade områden.
• Fiskar och skaldjur som påverkas av fiske, genom föreskrifter eller för-
valtningsplaner som säkerställer att viktiga områden för dessa arter inte hotas, till exempel att skydda viktiga lek- och uppväxtområden från fy- sisk exploatering.
• Marina näringsvävar, föreskrifter som reglerar verksamheter som är
skadliga för de marina näringsvävarna, till exempel genom införande av fiskefria områden (”no-take areas”).
• Havsbottens integritet, föreskrifter som reglerar verksamheter som är
skadliga för havsbotten, till exempel förbud mot trålning, muddring, ankring.
• Tillförsel av energi, inbegripet undervattensbuller, föreskrifter som be-
gränsar skadliga verksamheter, till exempel förbud mot fartygstrafik.
Nya åtgärder för marina skyddade områden
I tabell 24 nedan redovisas de åtgärder som föreslås utifrån analysen av för- bättringsbehovet.
Tabell 24. Åtgärder marina skyddade områden.
Titel Belastning Hänvisning Omfattning
Utveckla vägledning för vad förvaltningsdokument för marina skyddade områden ska innehålla ÅPH 26, Havs- och vattenmyndigheten Faktablad 26 Nordsjön och Östersjön
Inrätta marint områdesskydd Fysiska störningar från t.ex. exploatering, skadliga fiskemeto- der, viss aktivitet/rekreation.
ÅPH 27, Länssty- relserna Faktablad 27 Nordsjön och Östersjön Införande av förvaltningsåt-
gärder Fysiska störningar från t.ex. exploatering, skadliga fiskemeto- der, viss aktivitet/rekreation
ÅPH 28, Länssty- relserna Faktablad 28 Nordsjön och Östersjön
Restaurering
Restaurering kan ses som processen att aktivt hjälpa/styra återhämtningen av ett ekosystem som har försämrats, skadats eller förstörts. Processen ska leda till mätbara framsteg i ekosystemets tillstånd (se figur 11).
Figur 11. Konceptuell restaureringsmodell, utifrån förlaga i Hobbs and Harris 2001. Restaurering kan ses som en process med mätbara framsteg i ekosystemets tillstånd. Restaurering utgör i detta sammanhang ett viktigt verktyg i kombination med prövning, tillsyn och områdesskydd i en samlad grundområdesstrategi. Havs- och vattenmyndigheten ska ta fram en handlingsplan för hur etappmålet, inom miljömålssystemet, om 10 procent marint områdesskydd kan nås till 2020 inom ramen för ett ekologiskt representativt och sammanhängande nätverk. Etappmålet och handlingsplanen kan bidra till att minska behovet av restaure- ringsinsatser. Miljöbalkens 7 kapitel definierar vilka former av skydd som kan bildas och när och hur de kan användas. För att kunna förbättra förutsättning- arna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster är det viktigt att naturtyper restaureras. Detta uppmärksammas bland annat i EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 (vision 2050) (COM 2011).
Restaurering i detta sammanhang riktar sig mot fysisk påverkan och biolo- gisk återställning, inte vattenkvalitet. Många av restaureringsåtgärderna i kust- vattnet är dock beroende av en god vattenkvalitet för att lyckas, och synergief- fekter finns däremellan. Reduktion av t.ex. näringsämnen är därför viktig vid restaurering av många livsmiljöer.
För att få ett kostnadseffektivt återställningsarbete är det viktigt att samord- ning och samsyn finns med de verksamheter inom förvaltningen som hanterar fysisk exploatering, exempelvis prövning och tillsyn.
Restaureringsarbete inriktat på fysisk påverkan och biologisk återställning bi- drar till att god miljöstatus kan nås bland annat för temaområdena Biologisk
mångfald, Fiskar och skaldjur som påverkas av fiske samt Marina näringsvävar
men indirekt även Havsbottnens integritet och Förändringar av hydrografiska
villkor. Restaureringsåtgärder som gynnar återhämtning av stor rovfisk, biogena
rev och ålgräsängar har även effekter på vattenkvaliteteten lokalt och storskaligt exempelvis vad gäller övergödning, (Moksnes et al. 2008, Eriksson et al. 2011).
En analys av behovet av restaureringsarbete för att nå god miljöstatus har gjorts och slutsatserna sammanfattas nedan.