Fall 3: Lena Karlsson - ett snabbväxande IT-företag

4.3.1 Bakgrund

Hissen tar oss fem våningar upp i byggnaden. Det är dags att träffa Lena Karlsson, HR-chef för ett snabbväxande IT-företag. Ett företag som arbetar med system och tjänsteleverantörer inom administrativ automatisering; “här händer det nya saker varje dag, dagens lösning behöver möjligtvis inte vara morgondagens lösning”.

Lena är född i ett villaområde i Alvesta med en mamma som lärare och en pappa som musiker. Hon studerade på ett gymnasium i Växjö och under samma tid som Sverige gick med i EU. Detta påverkade hennes val och därför läste hon internationella

samhällsprogrammet med inriktning sociologi. Efter gymnasiet valde hon att flytta till Växjö för att studera personal och arbetsliv.

Redan som barn insåg Lena att hon saknade dem musikaliska kvaliteterna som fanns hos hennes föräldrar. Hon hade därför även under ett tidigt skede, en förhoppning att göra något eget, utan att direkt reflektera över vad detta möjligtvis kunde vara. Vidare upplever Lena att

hon under sin uppväxt fått ta mycket ansvar, dels för att hon har varit det enda barnet, dels det faktum att hennes pappa behövt åka iväg. Oavsett vad Lena har gjort, om det har handlat om att spela hockey eller att vara engagerad i nykterförbundet, så har hon alltid upplevt att det har funnits en viss uppmuntran och stolthet från föräldrarnas sida, som har fått henne att bara köra.

Lena har aldrig haft ambitionen att bli bra på en specifik grej; “Jag är inte specialist. Jag är generalist, jag kan bli good enough, men att grotta ner mig och bli specialist blir jag alldeles för uttråkad av”. Vidare förklarar Lena att hon är väldigt envis och upplever att misstag är något hon är rädd för.

I Lenas utveckling av jaget kan vi se att hennes självbetraktande avspeglas i att hon var fullt medveten om att hon aldrig skulle bli bra på musik och valde därför att förhålla sig till intressen som hon upplevde vara intressant för tillfället. Det kan vara så att Lena blev ovillkorligt positivt betraktad av sina föräldrar i den bemärkelsen att hon alltid fått

uppmuntran och stolthet från sina föräldrar oavsett vad, vilket har fått henne att bara köra. Detta kan tolkas som att det inte är tillräckligt för att dels pressa aktualiseringstendenserna, dels faktumet att hennes jaget inte är tillräckligt starkt för att ett ideal skall kunna utvecklas. Eftersom hon saknar ett ideal, så finns det inget direkt egenvärde som talar för att det Lena gör idag avspeglar hennes vision av den hon vill bli. Detta kan även tala för varför hon väljer att kalla sig själv för generalist, eftersom hon kan vara rädd för att göra misstag i det som möjligtvis specialiserar henne i det som hon egentligen är menad till att göra.

4.3.2 Kreativitet

Lenas syn på kreativitet avspeglas i det faktum att det är en förmåga att göra något annat än vad man har gjort tidigare och att finna små, fiffiga lösningar på ett problem. Hon utvecklar och menar att det är en förmåga att se saker ur ett annat perspektiv, men även att ta andras perspektiv och input i mån om att omvandla till något nytt. Lena anser att kreativitet är något som systematiskt växer fram; “inte så att man föds med en kreativ ådra, utan man kan jobba fram en kreativ ådra”.

Lena ser inte sig själv som en särskilt kreativ person. Hon beskriver att hon är den personen som tar över när någon har kommit på en grundtanke för att sedan vidareutveckla idéen. Hon upplever att hon inte har någon vildhjärna som bara ”åååh nu ska vi göra såhär”.

Däremot upplever Lena att hon kan vara kreativ när det kommer till att hitta lösningar som HR chef; “möjligtvis inte nya fiffiga lösningar, men i samtal med personer som exempelvis dippar i sin motivation så tror jag att jag kan bidra genom att hitta kreativa lösningar genom min coachning, eller rättare sagt få den andra personen att komma på en tanke genom att ställa rätt frågor”.

En vanlig arbetsdag för Lena kan se ut på följande vis; “Den är tjock med möten, men jag är inte en mötemotståndare. Jag är rätt ensam, för mig är mötena med alla kollegor ett sätt för mig att komma vidare i mitt jobb. Det kan vara intervjuer, vara avtal, hur en organisation ska se ut, hur lönesystem ska se ut, hur omvårdnad ska se ut och hur vi ska jobba med

ledarutveckling”. När Lena försöker lösa problem så använder hon munnen för att prata, det är för henne att komma vidare. Den dynamiska miljön är viktig för Lena, eftersom hon är en generalist. Ena stunden bygger hon vidare på rutiner och löner samtidigt som hon vill lägga sin åsikt angående vilka stolar som bör köpas in till organisationen.

Lenas förklaring till vad kreativitet är, passar delvis in på den som vi presenterat förut. Att göra något som ingen gjort tidigare kan alltså tolkas som att göra något originellt. Däremot utspelas hennes kreativitet mer som vad Ericsson (2001) hade definierat som rutinartad, i den bemärkelsen att hon helst vidareutvecklar andras idéer. Hon arbetar också främst med sin kunskapsbredd, eftersom hon är en generalist som gillar att ställa frågor och att hela tiden lära sig (Mannucci & Yong 2018). Detta gör att hon stimulerar sin kreativitet genom att finna kunskap inom fler områden.

4.3.3 Kognitiva personlighetsdrag

När Lena hanterar information så är det viktigt att någon förklarar för henne vad syftet av den förväntade informationen är, speciellt när det är långa texter. Detta är viktigt för henne eftersom manualer kan lätt få henne att tröttna. För att det ska bli intressant så behöver hon förutom att bara “göra”, även kunna “se” och “klämma”. Vidare förhåller hon sig till en positiv syn på ny och rik information; “säger någon något, kör, vad är det värsta som kan hända”.

När det kommer till dem kognitiva personlighetsdragen, verkar Lena vara en öppen person eftersom hon har en positiv syn på ny information, detta har även möjliggjort att hon har kunnat vara flexibel och kunnat se en bredd som generalist. Hon har också varit nyfiken då hon ställer frågor och alltid vill lära sig. Brodin et al. (2014) förklarar att människor med det kognitiva personlighetsdraget öppenhet har lättare att förhålla sig till uppgifter som är

odefinierade i mån om att stimulera hög kreativitet. Eftersom hon lätt tröttnar på manualer och gärna vill se ett längre syfte i uppgifterna, så söker hon sig därför till saker och ting som även kräver hennes åsikter och därmed kan klassas som odefinierade uppgifter.

4.3.4 Emotionella personlighetsdrag

När Lena känner att hon är kreativ, så blir hon väldigt exalterad och hon upplever att det är skönt att känna att man har kommit på något. Samtidigt har hon lätt att bli lite småirriterad över saker och ting. Däremot är hon medveten om detta; “jag vill sätta det bakom mig och gå framåt, inte älta. Jag vill komma framåt och vidare, där behöver jag boosten, skicka in

injektionerna. Jag är som Mario Super bros gubben, jag bara kör och går vidare. Blir man knuffad av hinder och stopp blir det kanske helt enkelt bara ett annat spår”

Lena känner positiva emotioner av att vara kreativ. Hon känner ibland en irritation över saker, men vill gärna gå vidare och fortsätta arbeta kreativt för att lägga irritationen bakom sig. Detta kan vara ett sätt att balansera sina negativa mot positiva känslor (Brodin et al. 2014).

4.3.5 Sociala personlighetsdrag & den kreativa i ”rummet”

När Lena kommer till ett nytt rum med andra människor, så vill hon till en början ligga lågt och kan därför tolkas vara tillbakadragen men det tar inte långt tid förrän hon tar plats. I grund och botten vill hon gärna framhäva sina synpunkter på andras arbeten för att även öppna en bredare dialog som i sitt syfte även kan vara till hjälp för hennes eget arbete. Lenas frågor och sättet hon triggar igång andras kreativitet är hur hennes kreativitet tar uttryck i det sociala. Eftersom hon inte upplever att hon är en expert, så ställer hon massa frågor för att lära sig mer; “om någon tar sig tiden att lära folk och prata, vill jag ofta genuint lära mig och om någon tycker jag är trög eller inte begriper, skiter jag i.”

I sociala sammanhang visar Lena tendenser till dominans och självsäkerhet i den bemärkelsen att hon behöver ta plats för att framhäva sina synpunkter. Detta gör hon gärna för att lära sig

mer och därigenom kunna stimulera sin kreativitet (Brodin et al. 2014). Lena visar tendenser på hur hon bidrar i det kreativa rummet genom att vara vad Ericsson (2001) beskriver som kreationalist. Lena påpekar nämligen att hon inte är någon “vildhjärna” och påpekade tidigare att hon hellre tar över en grundtanke för att sedan vidareutveckla den.

4.3.6 Motivation

När vi frågar Lena vad motivation är för henne så beskriver hon det som en vilja att göra något; “för att jag vill, inte för att jag måste eller för att jag får en monetär belöning”. Lena upplever dock att hon behöver små instick av bekräftelse för att hon ska veta att hon är på rätt väg. Hon menar att detta kan göras på olika sätt, men att det som funkar bäst för henne är när någon säger “bra jobbat”, då känner hon en känsla ut av eufori och stolthet, vilket till slut gör henne nöjd. Lena utvecklar att det som motiverar henne är även att ingen ska tycka att hon är dålig. Det faller därför naturligt för henne att hon inte vill att någon ska veta när hon

misslyckas.

När det kommer till dem kortsiktiga monetära belöningarna, så betonar hon starkt att detta inte är något som motiverar henne samtidigt som hon tillägger sin personliga åsikt kring detta, där hon väljer att utgå från ett exempel; “Wikipedia, Linux alla saker som de bygger gratis, de är välutbildade, högutbildade personer med jobb och ändå väljer de att bygga gratis saker för andra. Det finns ju ingen ekonomisk vinning, utan en känsla av en bättre värld. Har man monetära belöningar som har rutinprocesser kan det fungera. Men kreativitet med högengagemang är något som hämmas av endast pengar.”

Lena påstår att hennes inre motivation är stark och menar att det handlar om att hon gör något för att hon vill och inte för att hon måste (refererad i Gagné & Deci 2005). Däremot när hon får en yttre belöning i form av erkännande, så känner hon en lycka (Sansone & Harackiewicz 2000). Dock spelar också den yttre motivationen i form av rädsla för misslyckande en stor roll i hennes vardag. Det kan vara så att hennes yttre motivation skapar ett driv hos henne och ger henne en tro på sin egen inre förmåga, men också sätter en rädsla i henne, vilket kan göra att den inre motivation också kan hämmas (Deci & Ryan 1980; 1985b. refererad i Sansone & Harackiewicz 2000).

4.3.7 Samspelet mellan motivation & kreativitet

Lena tror att motivation och kreativitet samspelar på ett sätt där motivation är en förutsättning för att väcka det kreativa sinnet, vare sig det handlar om grundforskning eller ny

sammansättning. Hon utvecklar och menar att kreativitet kräver energi, därav bör man vara motiverad; “det går inte att trycka in någon som hatar jobbet till att vara kreativ, jag tror inte att det kommer hända så mycket. Medan samma person är ordförande för ridklubben och finner sitt intresse där. Jag tror det finns något för alla”. Lena upplever därför att de inte kan leva utan varandras samexistens och att de behöver varandra. Hon tror att anledningen till att forskare oftast vill hitta ett orsakssamband är just för att vi människor oftast vill jobba med våra belöningssystem för att nå dem bästa resultaten; “hade det varit en rak relation hade man inte lagt en spänn på att utveckla relationer mellan människor. De flesta av oss drivs av högre syfte, vi vill åstadkomma något bra. Det kommer bli ännu mer så. särskilt i er generation, för det ska synas”.

Hon börjar med att beskriva samspelet med att motivationen krävs för att kreativiteten ska börja. Sedan menar hon att kreativiteten ändå är beroende av motivationen för att bestå, alltså något som får individen att utföra en kreativ handling. Denna synen på ett samspel gör att hon tror att de ej går att separera.