När det gäller relationer till kvinnor fi nns det bland de intervjuade många olika samlevnadsmönster. Vissa har till exempel varit tillsammans med en och samma kvinna hela livet, medan andra har haft kortare relationer med fl era olika partners och ytterligare några har valt att leva ensamma.
Hur kommer det sig att dessa skillnader uppstår ? Handlar det om tidigt förvär-vade mönster, eller är det fråga om relationsskicklighet och mognad respektive okunnighet och omognad, eller har relationsfrågorna med helt andra förhållan-den att göra ?
Ungkarlar för livet ?
Eskos liv började i dramatiska tecken. Hans far blev dödad av sin far några
måna-der innan Esko föddes. Momåna-dern blev då ensam med åtta barn. De äldsta av dem adopterades av bönderna på orten. Esko är yngst av syskonen och det enda barnet som fl yttat till Sverige. Andra syskon bor i Finland med sina familjer.
Efter en fyraårig folkskola började han arbeta som dräng och efter militärtjäns-ten tog han värvning i en gränspatrull.
På frågan om han haft relationer med kvinnor, svarade han att det har varit många. Han har dock inte haft några längre förhållanden, därför att han alltid varit så rörlig och kvinnorna inte har hängt med i svängarna. En gång var han förlovad under en kortare tid, men bristen på lediga lägenheter hindrade dem att bo ihop. Av de intervjuade är Esko den som vandrat mest. Hans liv har huvudsakligen formats kring de arbetskamrater som han träffat på skilda arbetsplatser. Dessa rela-tioner har alltid varit fl yktiga och utbytbara och ingenting som hållit kvar honom på någon ort. Det har varit själva resandet och omväxlingen som gett livet inne-håll, samtidigt som även alkoholen på ett alltför starkt sätt varit kopplad till denna livsstil.
Idag är han rullstolsbunden och bor sedan åtta år tillbaka på ovan nämnda ser-vicehus för manliga missbrukare.
En annan man, som också levt utan fasta och långvariga relationer, berättade att han haft ett mycket gott förhållande till äldre kvinnor. De har ofta hjälpt och stöt-tat honom i olika sammanhang. I övrigt har han inte haft speciella relationer till kvinnor.
Nej, jag har varit en enstöring hela mitt liv. Men jag var dock ute och dansade, jag älskade att dansa på min fritid, som jag dock inte hade så mycket av. Men annars har de där kvinnofrågor och karlfrågor, de har liksom blivit ihop, jag är inte så intresserad av det. Jag är inte sån att man skulle bo ihop eller gifta sig och skaffa en massa barn och sånt där. Det är jag inte, jag är helt frisinnad på allt. Så det har aldrig fallit mig in att jag ska… tvärtom det är underbart, jag är stark ensam. Det sex jag behöver, det skaffar jag vid sidan om, det är inget problem så att säga, inte det minsta lilla. Jag är väldigt frisinnad. Och alla mina vänner i kulturbranschen, man träffar alla sorters människor. Ingen som frågar vad du är för något, den är en fri zon, det är underbart egentligen.
Hans intresse för familjeliv och fasta relationer är mindre än hos de fl esta andra i studien. Han föredrar att vara fri från alla krav och söka de relationer som han i stunden känner för. Han är frisinnad, som han säger, och reagerar starkt på de människor som är intoleranta och fyrkantiga i sin syn på olika sexuella inrikt-ningar. Han har tidigt sökt sina egna vägar även i yrkeslivet. I kultursfären, där han varit verksam hela livet, har dock inte dessa val setts som avvikande. Här har länge funnits en frizon för ”oliklevande” i vårt annars så strikta och regelstyrda samhälle.
Singlar med tidigare fasta relationer till kvinnor
Under denna rubrik presenteras män som haft en eller fl era relationer, men som sedan en tid tillbaka inte haft något förhållande.
Tapani har en son i Finland som han fi ck i sextonårsåldern. Flickvännens far var
företagsledare och godkände honom inte som pojkvän till dottern. Detta hade att göra med att fadern kände till Tapanis missbruksproblem. Förhållandet tog slut, men fl ickan var redan gravid. Pojken, som nu är drygt tjugo år, har aldrig fått veta vem fadern är.
I Sverige har Tapani varit gift två gånger. Han vill dock inte diskutera sina
rela-tioner utan säger bara kort att: ”Det sista äktenskapet var skit”.
Den kvinna som han var gift med hade även hon missbruksproblem.
Heikki var bara sjutton år när han emigrerade till Sverige. Han berättar kortfattat
att den första kvinna han träffade här var alkoholist. Själv var han sällan hemma på fritiden. Han reste mycket med sina kamrater, bland annat till Polen, där han även fi ck ett barn med någon kvinna. Han har dock ingen kontakt med barnet. Därefter har han haft ett antal korta förhållanden, men dessa har alltid tagit slut av samma anledning – han har föredragit andra intressen före partnern. Inte ens då han bor själv klarar han riktigt av att sitta hemma:
Jag har aldrig vant mig vid att bo i stan, jag kan inte sitta inne i lägenheten, och man vill ju inte gärna vara i stenstaden. I naturen gillar jag att vara, kan ibland vara där i veckor. (Heikki)
Man kan fråga sig varför Heikki över huvud taget söker sig till relationer, när han ändå föredrar ungkarlstillvaron. Vad är kvinnornas funktion i så fall i hans liv ? Hos Heikki kan man skönja den dubbelhet som man kan se hos många män
i studien, nämligen de olika sfärernas dragningskraft och kampen mellan familje-livet och familje-livet utanför, ofta i homosociala miljöer. Allt som oftast valde Heikki livet utanför. Han arbetade mycket och på fritiden var han ofta på resande fot. I detta liv kom så småningom även alkoholen med i bilden och utgjorde sin egen dragningskraft och problematik.
Heikkis paradoxala förhållande till relationer kan tänkas ha att göra med hans
traditionella uppväxt i en relativt patriarkalisk familj på traditionell landsbygd. Även om hans far kunde vara borta i veckor, till exempel på skogsarbeten, fanns frun och familjen kvar när han återvände. Familjen var en fast institution, där man inte på samma sätt behövde sköta relationerna som i en mer modern parbild-ning.208
Även om kvinnorna på något sätt varit viktiga för Heikki har de dock inte be-tytt så mycket att han hade låtit dem inkräkta på sin rörelsefrihet.
Jarmo gifte sig i tjugoårsåldern i Finland. Fruns släktingar hade fl yttat till Sverige
och därför ville också hon emigrera. I början var Jarmo negativ till dessa planer men gav sedan efter, därför att han är en toffelhjälte, som han själv beskrev saken.
Äktenskapet höll inte, därför att hon var en hora, var med andra. Hon var även gravid åt en annan, men turligtvis var det ett utomkvedshavandeskap så att hon fi ck skrapa bort det. Jag följde detta liv i ett år. I Finland bodde vi i samma hus som hennes föräldrar så hon var lugnare där, men med en gång när vi fl yttade hit… (Jarmo)
Efter skilsmässan var Jarmo ensam ett par år. Därefter gifte han sig med en kvinna som hade två barn. Han hade själv fått mycket stryk hemma och gav därför aldrig barnen smisk. Istället stängde han in dem i ett rum när de varit olydiga. Barnen hade dock svårt att godkänna Jarmo och hans uppfostringsmetoder, vilket till slut ledde till separation. Därefter har Jarmo inte haft några längre förhållanden. Han berättade att han alltid varit bra på att dansa och skapa relationer, i alla fall så länge han var någorlunda frisk. Under åren har hans hälsa dock försämrats på grund av omfattande bruk av alkohol. Jarmo berättade att så länge han var gift och samboende drack han bara under veckosluten, men när han skilde sig började han använda alkohol även under veckorna och till slut även på jobbet. Denna process ledde till en försämrad hälsa och förtidspensionering.
Olli suckar när vi börjar diskutera hans relationer till kvinnor. Han var tjugofem
år när han ensam kom till Sverige. I början bodde han tillsammans med andra män.
Eftersom han inte kunde svenska besökte han främst de fi nska nöjesställen som då fanns i Göteborg. Här träffade han fi nska kvinnor som han oftast hade korta relationer med. Det var mer problematiskt att skapa kontakter med svenska kvin-nor på grund av språksvårigheterna, samtidigt som han kunde uppmärksamma att kvinnorna ibland var intresserade av honom fast man fi ck prata med dem med en ordbok i handen, berättade han.209
I Sverige har Olli haft två längre relationer som sammanlagt varat i ca tio år. Han berättade att dessa helt enkelt så sakteliga tog slut. Han tillstår att även alko-holen kan ha spelat en viss roll i dessa separationer. Samtidigt som han säger att under de tio år som han arbetade på Volvo höll sig festandet inom rimliga grän-ser.
Under fl era år hade Olli en relativt stabil period i Sverige. Han hade fast arbete och fungerande relationer. Under denna tid använde han inte alkohol mer än ge-nomsnittligt. Men när han sedan bytte till resejobb ökade hans festande avsevärt. Även separationerna torde ha påverkat denna process. Orsakssambanden är dock svåra att utröna därför att Olli var ovanligt tystlåten om dessa händelser. Han hade dock inga barn, om vilket han sa:
Det är himla tur då jag knappast kan ta vara på mig själv. Eller om det hade funnits barn så kanske man hade haft en annan livsstil och annat sätt att se på saker och ting, om man hade haft någon man hade behövt att ta hand om. (Olli)
Efter den sista separationen har Ollis orientering mot manliga sfärer och subgrup-per förstärkts, vilket i sin tur lett till konsekvenser på livets alla områden.
Även om Risto utövade idrott på elitnivå i tonåren, hade han tid att arbeta extra, gå i skolan och ha en fl ickvän. Hon stannade dock i Finland när Risto emigrerade i sextonårsåldern. Efter fyra år följde hon efter och de gifte sig i Sverige. Under dessa fyra år hade dock Risto hunnit träffa andra kvinnor och även fått två barn med en av dem. Om dessa relationer sa Risto: ”Det var självklart att man även hade andra”.
Risto var gift i över tio år och äktenskapet var enligt honom harmoniskt i början.
Frun kom till Sverige i tjugoårsåldern och familjelivet fungerade bra i början, men gick sämre sedan. Det hade att göra med att mitt liv började mer kretsa kring spriten. Men jag drack aldrig hemma, jag stack alltid och var borta en vecka eller två. Jag drack aldrig i barnens närvaro, de har aldrig sett mig full. (…) Det blev mer sånt när jag hade min fi rma, det var alltid någon kund som hade en bjudning. När jag till exempel gick till en speciell kund, var det knappt att man kom därifrån. (Risto)
De skilde sig, men är fortfarande vänner, och barnen hälsar på honom ofta. De får dock ringa och varsko innan de kommer, han vill nämligen inte vara berusad när han träffar dem.
I Ristos berättelse framskymtar ett relativt allmänt tema hos männen i studien.
Viljan att ha familj, men ändå vara fri från de bojor och det ansvar som familje-livet innebär. Och friheten fi nner man främst i manliga sfärer. När Risto hade varit borta en vecka eller två, kunde han återgå till vardagen, till det uppfordrande arbets livet med fi rman och till det kravfulla familjelivet. Idag har Risto varken arbete eller familj utan lever ensam, och den sociala gemenskap han har består främst av män som befi nner sig i en liknande situation.
Män med en aktuell relation och erfarenhet av tidigare separationer
Osmos första förälskelse var i sextonårsåldern, men det var först i yrkesskolan som
han blev mer allvarligt engagerad i en fl icka, som han även presenterade hemma. Men sedermera kom det fram att hon redan hade ett barn med en annan man. Det dröjde dock inte länge innan Osmo träffade en kvinna som han gifte sig med och fi ck barn. Detta äktenskap höll i över tio år.
Det blev skilsmässa i denna fas och orsakerna till den var att vi hade vuxit isär. Frun kunde ingen svenska alls; vi var till exempel bekanta med en svensk familj och jag fi ck tolka hela tiden. Och så hade frun, och fi nska kvinnor som hade dagbarn på gården, sitt eget skvallergäng, så att så värst stora var inte hennes cirklar. (Osmo)
Osmo berättade vidare att innan skilsmässan hade han ganska länge hållit på att
reparera en bil. Detta projekt tog, tillsammans med arbetet, ganska mycket tid i anspråk, samtidigt som han även använde en del alkohol.
”Till slut var det någon snickare som fi ck frun i sitt garn”, sa Osmo. Han me-nade dock att detta inte var den egentliga orsaken till separationen, utan att han och frun var så olika personligheter. Han var aktiv och utåtriktad, medan hon mer drog sig undan.
Ganska snart efter skilsmässan bekantade sig Osmo med en annan fi nsk kvinna och var samboende med henne i tre år, men förhållandet tog slut då hon hittade en annan man. Osmo fl yttade till Finland och blev kär i en kvinna som han även gifte sig med. Men han upplevde att han blev alltför ensam i detta äktenskap, då frun var en engagerad yrkeskvinna och hennes arbete tog för mycket tid i an-språk.
Efter separationen var Osmo utan relationer under en längre tid, men har nu en
fungerande särborelation.
Osmo är en mycket social person med många järn i elden. I sitt yrkesliv har han
ofta haft relativt fria och rörliga arbeten, samt varit upptagen med olika typer av projekt på fritiden. Dessutom har han ända fram till för ett par år sedan använt alkohol relativt frekvent. Alla dessa omständigheter har med all säkerhet påverkat hans relationer i negativ bemärkelse.
Osmo är en av de få personer som explicit uttrycker att invandrartillvaron haft
en negativ inverkan på äktenskapet. Det handlade om fruns bristande språkkun-skaper som försvårade deras umgänge med de personer som Osmo hade bekantat sig med.
I detta speciella fall var det mannen som var mer social och språkkunnig, i många fall är det tvärtom. Men oavsett om det är kvinnan eller mannen som ut-vecklas snabbast i det nya landet, kan dessa skillnader leda till olika typer av kom-plikationer i relationen.210
Toivo fl yttade ensam till en släkting i Kotka i fjortonårsåldern. Han hade sin första
riktiga kärlek i sextonårsåldern. De gick dock skilda vägar efter knappt ett år. På frågan vad det var som hände svarade Toivo att felet helt och hållet var hans, är man reko mot en kvinna så blir det aldrig separation.
Han berättade vidare att han inte hade särskilt många kvinnor innan han gifte sig. Han lyfte dock upp ett kvinnoäventyr som han hade i det militära. Det var en gift kvinna, fru till en offi cer, som hade några älskare bland militärerna, och Toivo var en av dem. En gång råkade det bli dubbelbokning och Toivo ställde henne inför ett ultimatum. Hon fi ck välja mellan honom och den andre mannen. Detta föll till Toivos fördel.
Efter lumpen gifte sig Toivo och fi ck barn. Eftersom han kom från mycket fat-tiga förhållanden på landsbygden, var han van att göra alla förekommande arbe-ten på jordbruket, även hushållsgöromål. För honom var det självklart att sköta barnen och till exempel byta blöjor.
Det är ju självklart att mannen måste delta och tvätta bort skiten på samma sätt som en kvinna gör. Detta är ju helt naturligt och ingenting som är kvinnligt. (Toivo)
För Toivo var alla arbeten lika mycket värda oavsett vad de handlade om. Alla upp-gifter skulle ju göras och vem som gjorde dessa hade mindre betydelse, i denna mening var han en jämställd man.
Efter åtta års äktenskap skildes Toivo. Han berättade att en bidragande orsak till emigrationen var hans saknad efter barnen. Han tänkte att det var bättre att helt bryta kontakten med dem. Under de följande tjugo åren ringde han inte till familjen mer än en gång och kontakten med barnen skedde endast brevledes.
Toivo berättade att han ofta varit ledsen för separationen från barnen.
Relativt snart efter fl ytten till Sverige blev han ihop med en fi nsk kvinna, som han fortfarande har ett särboförhållande med. Under vissa tider kan de även bo tillsammans, men när hon blir alltför bekant, som Toivo uttrycker saken, bor han själv ett tag. Här måste även nämnas att Toivo emellanåt har perioder av missbruk, vilket påverkar bådas beslut att under vissa tider bo isär.
Toivo är en av de få äldre män i studien som uttryckt saknad efter barnen från
tidigare äktenskap. Detta kan ha att göra med att han faktiskt deltog i skötseln av barnen, samt tog dem med sig i sitt arbete när han till exempel körde snö med sin traktor. Detta engagemang har medfört att relationen mellan Toivo och barnen förstärkts. Därför är hans nästan totala brytning av relationen med barnen svår att förstå. Denna strategi är relativt självcentrerad, och innehåller ingen refl ektion och tankar om hur barnen eventuellt upplever att förlora kontakten med sin far. Det tog ca tjugo år innan Toivo ringde till frun och barnen. När han berättar detta kan man uppfatta en viss bestämdhet och stolthet i hans röst som är något svårtolkad. Man kan tänka sig att denna reaktion har att göra med just den smärta separationen orsakat. Känslor av saknad gör honom svag och beroende och måste därför regleras och isoleras, annars hotar de hela hans manliga konstitution. Dessa känslor hämmar hans handlings- och rörelseförmåga, genom att de binder honom till något, som han ändå inte fullt ut kan få.
Men stoltheten kan också handla om att han var man nog att ta ett svårt beslut, som han även hållit, trots att smärtan var så svår. Han hade sagt till frun: ”Det kanske tar ett tag innan vi ses”. Han var en man som stod för sina ord, ett förhåll-ningssätt som har gamla anor i Finland, och som även förekommer i ordspråk:
Även en kort man måste stå bakom sina ord. (från Alastaro) Det är en man som står för sitt ord. (från Mäntyharju)211
Som vi tidigare beskrivit har Niilo under hela sitt yrkesverksamma liv huvudsakli-gen varit på resande fot. Han sa att han älskade resejobben och de många sociala kontakter som ingick i detta sätt att arbeta. Det första resejobbet var på sjön och hans första sexuella erfarenheter fi ck han i någon europeisk stad. Efter några år som sjöman blev han förälskad i en kvinna som ville att han skulle stanna i land. Detta ledde dock inte till att han också stannade hemma. Han berättade att han var borta så mycket att han knappt lärde känna sina barn.
Under en kortare tid försökte han att arbeta på ett och samma ställe nära