I Gamlestan, på sextiotalet, när någon hade fest så var snart alla (fi nländare) med. Man kunde inte vara därifrån för man ville ju umgås med andra fi nländare. Även familjer som inte hade använt alkohol i Finland var med i sällskapet, och om man
inte hade starka principer så var man snart lik de andra. Det var också så att i Finland drack inte kvinnorna alls, men här fi ck de också vara med. Bruket av alkohol behövde inte vara överdådigt, men vissa fester kunde vara tråkiga för barnen att uppleva. De jämförde med svenska familjer där allt var mer vanligt. (Arvo)
Arvo berättade att den här typen av allmänna sammankomster med tiden föränd-rades till ett mer städat socialt umgänge i väl valda kretsar. De som inte passade in i dessa cirklar fi ck söka sig till andra sammanhang.
Det är tydligt att det i de fi nska kretsarna med åren skedde en stratifi ering och social positionering, grundad bland annat på individers socioekonomiska till-hörighet. Enbart den gemensamma nationaliteten räckte inte längre till som en inträdesbiljett. Även Jaakkola beskriver i sin studie en liknande process bland fi n-ländare i Sverige.253
Kontakterna med andra fi nländare har för många varit en viktig förutsättning för att kunna skapa ett positivt liv i Sverige. Både informella och formella ner var betydelsefulla i många mäns sociala nätverk. Samtidigt som dessa relatio-ner inte alltid varit konfl iktfria.
Konfl ikter
Inte bara ungängeslivet utvecklades med åren, utan också det mer organiserade föreningslivet. Som vi tidigare diskuterat har dock det politiska och praktiska ar-betet kring vissa frågor även skapat konfl ikter. Det har bland annat varit heta dis-kussioner om hur den fi nska skolan bör drivas och av vem. Detta har lett till en polarisering mellan olika aktivister.
Man kan säga att det är väldigt tråkigt att vi haft denna skoldiskussion under tio års tid. Och vi har aldrig fått någon enhetlighet i detta, därför att olika rektorsområden har hanterat frågan på olika sätt. Till exempel fanns det på åttiotalet fi nska klasser på alla nivåer i Bergsjön, och de förstod inte vad de andra bråkade om, därför att det var skolledningen som skötte denna fråga. I Angered, där det alltid varit hot om att lägga ner verksamheten, har det alltid varit bråk. Nu är läget sådant att man i Göteborg måste få en fungerande fi nskspråkig skola och till det har man underlag, men annars blir allt lidande. (…) Denna väldigt ensidiga strid skrämmer bort de fi nskspråkiga elever som går i kommunens skola, annars hade de redan kommit över till fi nsksprå-kig verksamhet. (Arvo)
Den konfl ikt som Arvo här diskuterar handlar om en uppslitande strid mellan två olika grupper av fi nländare. Bland de intervjuade fanns även män som företrädde den andra sidan.
Meningen med denna studie är dock inte att ta ställning eller försöka att reda ut vad som egentligen har förekommit. Vilket troligen inte heller låter sig göras, eftersom denna långvariga tvist verkar vara lika komplicerad som den är känslo-mässigt engagerande. Men eftersom denna konfl ikt är ganska omfattande och allvarligt försvårar fi nländarnas gemensamma strävanden att tillvarata sina
rättig-heter är det viktigt att nämna frågan. En av konsekvenserna har blivit att ett antal fi nska föräldrar, fast de gärna skulle vilja, inte vågar placera sina barn i den fi nsk-språkiga skolan. De är osäkra på hur konfl ikten kommer att inverka på barnens skolgång.
Här bör även nämnas att det inte bara är i skolfrågan som relationerna är infek-terade, även inom det övriga föreningslivet kan man skönja liknande drabbningar mellan dessa olika fraktioner.
Det är svårt att reda ut orsakerna till den här typen av konfl ikter, samtidigt som man kan peka ut ett antal tänkbara faktorer.
Den fi nska gruppen är på intet sätt homogen. Den består av fi nnar, fi nlands-svenskar, zigenare, folk från städerna och landsbygden och från olika samhällsklas-ser. Det är inte alltid lätt att hitta en gemensam linje som alla godkänner.
I detta sammanhang är det också viktigt att nämna den roll som personer med höga positioner har i denna process. Striderna kopplade till olika ledare har varit tydliga inom de lokala organisationerna, men även på riksorganisationsnivå.254
Man kan också notera att den här typen av konfl ikter inte är ovanliga i olika invandrargrupper. Detta kan tolkas som uttryck för att dessa föreningar är utsatta för tryck både från medlemmarna och från storsamhällets sida.
Tyckt om andra fi nska män i Sverige
Osmo menar att många fi nska män ogärna söker hjälp för sina problem även om de skulle behöva det.
En (fi nsk) man ger inte upp, även om han skulle behöva hjälp. Fast jag vet inte hur det är idag. Men tidigare fi ck jag den bilden när jag talade med fi nska män, att soci-alen är det sista stället som de skulle kontakta. De frågade mig, vad jag trodde de var för några, att så svårt blir aldrig livet (att de skulle söka hjälp). ”I helvete heller, hellre hänger jag mig själv.” Sånt har jag också hört. (Osmo)
Osmo själv har sökt stöd för sina alkoholproblem. Hans erfarenhet är att de fi nska
männen har svårare att ta den här typen av kontakter än svenskarna. Även andra hade erfarenheter av fi nska ”machomän”:
Jag har träffat många fi nländare på fabriken. Många av dem tror sig vara hårda män, men är tvärtemot ganska mjuka. De rycker inte upp sig när de får svårigheter, utan börjar supa när de har problem. På tio år har jag inte tagit en öl till annat än till glädje. (Eero)
Eero menar att de fi nska männens problemlösningsmodell inte kvalifi cerar dem för den roll som de försöker att bära, nämligen att vara tuffa män. Han anser istäl-let att när problemen tränger sig på är det inte alls manligt att försöka lösa dessa med hjälp av sprit.
Även andra negativa sidor hos fi nska män diskuterades. En av männen tyckte att de är väldigt stela jämfört med män från andra länder. En annan menade att många fi nska män är manschauvinister och behandlar de fi nska kvinnorna på ett felaktigt
sätt. Därför lämnar kvinnorna dem ganska lätt när det uppstår problem. Han hade också erfarenhet av att många av de fi nska männen var ganska rasistiska.
Även Arto har liknande erfarenheter av fi nländare och speciellt av fi nska män i Sverige:
Många fi nländare är rasister – jag har tidigare varit det själv. Det vore hälsosamt att barnen skulle gifta sig med mörkare människor, så att föräldrarna kunde se människan bakom fasaden. Samma gäller även förhållandet till bögar. (…) Det kan hända att ut-ländska män är närmare sina känslor än fi nska. En man sa att den fi nske mannen är som ett evigt barn, förut surrade han med sina leksaksbilar i sandlådan, och nu leker han med sin merca och båt, bara leksakerna har bytts. Av arbetsgalenskap och prylar formar männen livet, ”först då har jag rätt” (att leva)… Även andra män blir påverkade av detta tankesätt, till exempel om någon är sjuk eller gör ett dåligt jobb. (Arto)
Arto menade vidare att många män fortfarande i vuxen ålder bär den roll som de hade i tonåren. De får lätt svårigheter i relationer eftersom de inte kan prata om sina känslor, vilket kan bidra till separationer och ensamhet. För vissa av dem kan dock denna ensamhet vara positiv i den bemärkelsen att då blir man inte ifråga-satt, man är ensam kung i sitt rike.
Arto är en av de få män i studien som på ett djupt och nyanserat sätt refl ekterat över sin manlighet och även kunnat förändra den. I denna utvecklingsprocess har han fått gå emot sina egna traditionella föreställningar om hur en riktig karl bör vara. Han har även fått ta avstånd från sina fi nska arbetskamrater, som ibland med hot om våld försökt att föra honom tillbaka till gruppen och de föreställningar som där råder. Även Harri uppfattade många av de fi nska männen som han träffat på sina resejobb som relativt traditionella, samtidigt som han även kunde uppskatta de-ras posi tiva sidor. Han beskrev dem som äkta urfi nnar, genomärliga män, som söp ihjäl sig. Den här typen av erfarenheter hade även Anton om männen i sitt ställningsbyggargäng.
Sammanfattning och analys
I detta kapitel har vi diskuterat fi nska mäns förhållande till Finland och deras rela-tioner med fi nländare både i Finland och i Sverige. Man kan konstatera att både positiva och negativa erfarenheter och känslor framträder i männens berättelser. De positiva tankarna om Finland fi nner man främst hos män vars sociala liv är i ordning. De har också mer frekventa kontakter med släkt och bekanta i Finland, medan män som har mer problematiska sociala situationer också har mindre kon-takter med Finland. Detta har bland annat att göra med att männen redan vid emigrationen haft ansträngda relationer både med släkt och vänner, samt med de fi nska myndigheterna. Oviljan att ta kontakt med bekanta i Finland hade också att göra med att man misslyckats med att skapa ett bra liv i Sverige. I många fall var den socioekonomiska situationen sämre än den man hade haft i Finland. Detta var inget som man ville skylta med inför sina släktingar och bekanta.255
I detta sammanhang kan man dra paralleller till andra invandrare och deras situation. Det intressanta är att mexikanska män som emigrerat till USA har lik-heter med vissa fi nska män som kommer från mindre orter på landsbygden.
But once in the United States the accomplishment of masculinity and maturity hinges on living up to the image of a fi nancially succesful migrant. If a man returns home penniless, he risks being seen as a failure or a fool. As one man explained: ”One can-not go back without anything, because people will talk. They’ll say ’oh look at this guy, he sacrifi ced and suffered to go north and he has nothing to show for it.”256
En del av dessa mexikanska män var besvikna över sin vistelse i USA, även om de varit där i tiotals år. En av männen i denna studie beklagade sig till exempel över att behöva arbeta så mycket. Och på samma sätt som vissa av de fi nska männen hade de förlorat en del av sin makt och blivit ifrågasatta i sitt traditionella sätt att vara en man.
Det är svårt att göra jämförelser mellan dessa studier, men det verkar som om de fi nska männen trivdes bättre i Sverige, eftersom bara en av männen hade tan-kar om att fl ytta tillbaka till Finland. De fl esta hade rotat sig både socialt och men-talt och trivdes ganska bra. Arbetet, bekanta och vänner och i vissa fall även fören-ingslivet fanns här sedan länge, och fl ytten till Finland hade inneburit ett brott i alla dessa relationer. I många fall hade man även barnen här, vilket ytterligare knöt männen till Sverige. Situationen var liknande för de mexikanska männen.
I would like to return, but my sons are here, well that is what detains me here. Oth-erwise, I would go back to Mexico… Mexico is now in a very infl ationary situation. People come here not because they like it, but because the situation causes them to do so, and it makes them stay here for years and years. As the song says, this is a cage made of gold, but it is still a cage.257
Skillnaderna i levnadsstandard mellan Mexico och USA är fortfarande stora, vil-ket också leder till ekonomisk migration. Levnadsnivån är idag dock lika hög i Finland och Sverige, vilket innebär att man inte behöver stanna på grund av eko-nomiska incitament. Den ”guldbur” som tidigare i viss utsträckning höll fi nlän-dare kvar här fi nns inte längre.
Hegemonisk maskulinitet bland fi nländare i Sverige
Tidigare har vi diskuterat de fi nska männens kritiska tankar och konfl ikter med svenskarna. I detta kapitel har vi kunnat konstatera att männen är ännu mer kri-tiska och polemiserande mot fi nländare i Sverige. Hur kan detta förklaras ? Man kan tolka detta till synes paradoxala förhållningssätt genom två olika per-spektiv, ett som berör emotioner och ett annat som har med makt att göra. De fi nska männens kontakter med svenskarna har på grund av språksvårig heter och kulturellt avstånd varit relativt få förutom på arbetsplatserna. De fl esta av männen i studien, och även andra fi nländare, har huvudsakligen umgåtts med sina landsmän. Detta har i sin tur inneburit att det främst är i de fi nska kretsarna
man fördjupat sina kontakter. Det är bland sina landsmän man gett uttryck för sina känslor: kärlek, vänskap och glädje, men också avund, hat och besvikelse. Också frågan om makt kan kopplas till de gränser och fördomar som omgärdar den fi nska gruppen. Som invandrare blir man lätt isolerad och marginaliserad i re-lation till de hegemoniska maskulinitetsformer som fi nns i storsamhället. För den som ändå vill söka efter en social position utgör därför den fi nskspråkiga arenan det enda alternativet.
När jag frågade en man varför dessa konfl ikter uppstår bland fi nländare, sva-rade han. ”Det är så många som vill vara indianhövdingar.” Han menade vidare att även personer som kanske inte har så goda förutsättningar gärna vill vara med och styra. Han var själv en av de ledande personerna i de fi nska kretsarna i Göte-borg.258
En viktig arena för den här typen av strävanden har just varit föreningslivet. Jaakkola kunde i sin studie för tio år sedan konstatera att det fi nska föreningslivet till stora delar var styrt av männen.
Trots att ca hälften av den sverigefi nska befolkningen och av de fi nska föreningarnas medlemmar är kvinnor, är det stora fl ertalet av organisationens förtroendevalda män. Männens överrepresentation är som störst i organisationens topp och den sjunker när man kommer till föreningsnivån. I förbundsstyrelsen fi nns bara två kvinnor och samt-liga distriktsordförande är män. Bland ledamöterna i föreningsstyrelserna är däremot nästan hälften kvinnor och av ordförandena var fjärde.259
Enligt Tarkiainen är den manliga dominansen inom styrelser av olika slag typiskt för det fi nska invandrarsamhället, liksom att kvinnorna i dessa organ är mer under representerade än i svenskarnas föreningsväsen på lokalnivå.260
När det gäller socialgruppstillhörigheten kan man notera att ju högre upp i för-eningshierarkin man befi nner sig, desto högre utbildningsnivå har ledamöterna. Det är bara bland föreningarnas styrelseledamöter som andelen arbetare är över femtio procent (54 %). Man kan dock konstatera att de fl esta av de förtroende-valda har haft vanliga invandraryrken, som fabriksarbetare och serviceyrken. I grunden har de ofta haft en utbildningsnivå högre än grundutbildning: yrkes-skola, realyrkes-skola, gymnasium eller universitet. De fl esta av dem har kompletterat sina studier i Sverige.261
Jaakkola kunde också konstatera att många av dem har så kallade förmedlar-yrken, med andra ord tjänster där man sköter relationer mellan svenskar och fi n-nar, till exempel invandrarkonsulenter och invandrarlärare. Att ha kontakter med storsamhället har ansetts som mycket värdefullt för den fi nska minoriteten. Av ovanstående kan man dra slutsatsen att fördelningen av högre positioner i sverigefi nska kretsar liknar den som fi nns i det övriga samhället. Männen och de som har högre utbildning innehar de allra högsta positionerna.
Om man ser denna strategi ur ett maktperspektiv kan man tänka sig att vissa män i sitt statussökande gärna stannar på den fi nskspråkiga arenan därför att kon-kurrensen i storsamhället är så mycket större. Detta har att göra med att
utbild-ningsnivån bland svenskarna är högre, men också med att det etniska ursprunget sätter sina egna hinder på grund av marginalisering och diskriminering.262
Men man kan också tolka denna männens strävan som ett uttryck för solidari-tet med sin egen etniska grupp. Man kan tänka sig att många engagerar sig och kämpar för fi nländarnas rättigheter, trots att de skulle ha goda individuella möjlig-heter även på den svenskspråkiga planhalvan.
Den mest verklighetsnära tolkningen är förmodligen att frågorna om makt och solidaritet är sammanvävda i det engagemang som många av dessa aktivister visar.
Andra fi nska män
Vid intervjuerna var det inte så få som diskuterade andra fi nska mäns negativa sidor. Framförallt tyckte man att männen från landsbygden inte hade förändrats särskilt mycket. De var bärare av en manlighet som var ganska traditionell, till och med manschauvinistisk, och i vissa fall även innehöll rasistiska inslag.
I vissa uttalanden kan man avläsa att man inte själv (längre) var en sådan man och att man aktivt tagit avstånd från traditionell maskulinitet, som trots sin otids-enlighet fortfarande fanns i många sfärer.
För ett antal män har utvecklandet av ny manlighet varit kantad med svårig-heter. Att ta avstånd från sin tidigt grundade manliga identitet och utveckla något annat, har för många inneburit en mödosam resa. Som vi i inledningen diskute-rade har könsidentitetens djupare delar en tröghet och är inte så lätt förändrings-bara. I många fall har det varit starka krafter som separationer, självmordsförsök, missbruk eller liknande kriser som utgjort motorn i denna förändring.
I denna process är det inte enbart trögheten i ens manliga identitet som har ut-gjort svårigheten, utan också omgivningens reaktioner. De homosociala mekanis-merna för konformitet har visat sig vara starka i en invandrargrupp, vilket bland annat Arvos erfarenheter visar. Man kan notera att även i dessa sammanhang är jantelagen verksam för att hålla tillbaka all förändring som hotar kollektivet och vi-andan.
För att komma ifrån den här typen av utvecklingshinder i den omgivande mil-jön har vissa av männen sökt sig till andra sammanhang. Dessa har till exempel va-rit politiska föreningar, där medlemmarna haft en mer modern syn på manlighet, könsblandade grupper, eller kvinnodominerade grupper som till exempel kultur-föreningar.
En annan strategi för att komma från endimensionell gruppåverkan har varit att hålla sig till enstaka vänner och familj.
Alla dessa strategier har varit viktiga för att komma ifrån de bojor som den kol-lektivt socialiserade och kontrollerade manligheten innehåller, till att mer bejaka de delar av maskuliniteten som det moderna, individualiserade livet efterfrågar.