En av de stora förlusterna som många fi nländare, och framförallt de fi nska män-nen, gjorde vid fl ytten till Sverige, var den kraftiga minskningen av deras sociala status och värdighet. Från att ha varit bedömd efter sina handlingar och sin yrkes-status blev man plötsligt en ”fi nne”, med vissa bestämda egenskaper. Den här typen av stereotypisering förekom framförallt på sextio- och sjuttiotalet. Därefter har dock fi nländarnas sociala status höjts, samtidigt som vissa föreställningar och myter segt lever kvar, även i mer lärda och akademiska kretsar.
Denna diskussion om etniska relationer kan vi koppla till Connells modell om hegemonisk maskulinitet, men med hänsyn tagen till den i början av avhand-lingen diskuterade modifi eringen, nämligen att konkurrensen om hegemonin kan ske i olika och relativt självständiga sfärer. Men andra ord om en man får en dålig position i den allmänna hegemonin, kan han söka sig till en mer avgränsad sfär för att få en bättre ställning.
Varför just de fi nska männen och inte kvinnorna var i skottgluggen kan också förstås genom denna modell. Kvinnorna var mindre farliga, de gjorde ju inte an-språk på positionerna i de manliga hierarkierna, medan de mytiska fi nska männen var ett större potentiellt hot.
I detta sammanhang är det dock viktigt att nämna att efter åttiotalet har fi n-ländarnas status i Sverige avsevärt höjts, och även fi nn-ländarnas uppfattningar om svenskarna har nyanserats. Detta har förmodligen att göra med en tillvänjnings-effekt. Med tiden har man i olika sammanhang kommit i kontakt med varandra och uppfattat att olikheterna inte alls är så stora som det förespeglats i myterna. Denna förändring kan även förstås genom teorin om relativ deprivation. I jäm-förelse med de andra invandrarna i Sverige, med annan hud- och hårfärg, samt religion, ter sig plötsligt europeiska och nordiska invandrare inte alls så främ-mande och annorlunda. Även bland fi nländare i Sverige kan dessa grupper upple-vas som exotiska och som riktiga utlänningar.
Statusförlusten har varit olika stor för olika män
Alla fi nska män blev inte utsatta för samma grad av social degradering vid emigra-tionen. Vilken förlust man gjort har varit beroende av individens bakgrund samt omständigheterna i Sverige.
De fi nlandssvenska männen kunde ofta genom sina språkkunskaper få upp-skattning i Sverige. De var värdefulla som förmedlare och tolkar mellan fi nlän-dare och svenskar. Ofta fi ck de också positioner som arbetslenlän-dare för fi nlännlän-dare
i olika företag. Även kulturellt hade fi nlandssvenskarna ett slags mellanställning. Myterna om fi nnarna berörde inte dem i samma utsträckning.
De män som redan i Finland hade lägre social status har på grund av denna dåliga utgångspunkt inte heller gjort en större förlust. Från de lägre positionerna i samhället har de hamnat i en annan låg position. Dessa män har i vissa fall kunnat kompensera den dåliga status de haft i storsamhället genom att bli duktiga och uppskattade inom arbetssfären och i grannskapet.
I studien fi nns det dock män som inte nöjt sig med att bara bli accepterade i en specifi k sfär, utan även sökt godkännande i mer allmän mening i Sverige. Den allra största initiala förlusten har de män upplevt, vars familj haft en god allmän social position i Finland och som på grund av fördomar och språksvårigheter inte kunnat uppnå samma ställning i Sverige.
Hur man har reagerat och vilka strategier man använt sig av för att motverka statusförlusten vid emigrationen, har haft att göra med vilken överensstämmelse det funnits mellan den nya situationen och den självbild och manliga identitet som man är bärare av, samt vilka möjligheter man har haft att korrigera sin status. Man kan dela dessa strategier i två kvalitativt olika förhållningssätt, fl ykt och kamp.
Flyktstrategier
Eftersom det länge funnits relativt många fi nländare i Göteborg har det varit möjligt att dra sig undan konfrontationer genom att huvudsakligen umgås med sina egna landsmän. I detta helfi nska sällskap har man inte behövt tampas med fördomar eller skämmas för sin dåliga svenska.266 Med andra ord, man har und-vikit mycket obehag och besvärliga situationer, samtidigt som man allvarligt för-sämrat sina möjligheter att förbättra sin position i den allmänna hierarkin, och däri genom även på arbetsmarknaden.
Motivet för att söka sig till fi nska kretsar behöver dock inte alltid handla om en fl ykt, utan kan också vara uttryck för ett aktivt val. Det kan handla om att man faktiskt fått en mycket god ställning i dessa kretsar, en status som man på grund av större konkurrens har svårare att nå i de svenskspråkiga sfärerna.
Det kan också handla om att man helt enkelt inte brytt sig om att befatta sig med det övriga samhället mer än nödvändigt. Tankar om en snar återfl yttning till Finland har ofta varit ett viktigt motiv till den här typen av förhållningssätt. En annan fl yktstrategi handlar om att göra en motsatt resa, en färd rätt in i ”fi endeleden”. Denna strategi är viktig att ta upp även om få av männen i studien
var så starkt berörda av den.
I sin delvis självbiografi ska bok ”Asfaltblomman” berättar Jalava om Hannu, som i skolan blev så starkt mobbad på grund av sin fi nskhet att han till slut valde att helt utplåna sin fi nska identitet. Genom idog träning lärde sig Hannu bland an-nat att tala brytningsfri svenska, och som en ”svensk” fi ck han till slut vara i fred. Den här typen av ofrivilliga etniska byten kan vara skadliga för individen, där-för att man får där-förneka stora delar av sin bakgrund och identitet, och inte bara
förneka, utan uppfatta den som något negativt och farligt, något som absolut inte får komma till uttryck. Denna utplåningsstrategi kan leda till olika typer av själv-destruktivt beteende, som i fallet med Hannu.
Kampstrategier
Kollektiv aktion. Ett motsatt förhållningssätt är att försöka hävda sin kultu-rella identitet, vilket naturligtvis inte är lätt om man är en ensam liten pojke i sko-lan som Hannu var. Som vuxen har man mycket bättre förutsättningar att hävda sin rätt, och framförallt har man i kollektiva former, bland annat genom olika fi nska föreningar, kunnat verka för dessa frågor i Sverige. Man har ställt krav på fi nskspråkig utbildning och även arbetat för andra frågor som förstärkt den kultu-rella identiteten. Genom denna process har fi nländare i Sverige gått från tysthet till värdighet, som Jaakkola uttrycker saken.267
Individuell kompensation. Individuell kompensation har huvudsakligen skett genom hävdandet av manlighet, men också genom förändringar i utbild-ningsnivån och/eller klasstillhörigheten.
Man kan i viss mån tolka utbildning eller klassresa som en kampstrategi. Ge-nom studier och förkovran har man nått en bättre social position och på det viset kunnat kompensera sig för den etniska statusförlusten. Frågan är bara om inte konkurrensen om positioner är än hårdare i de övre klasserna. Det är allmänt känt att andelen kvinnor och invandrare blir allt färre ju närmare olika maktpositioner man befi nner sig.
Denna strategi är dock konstruktiv i den bemärkelsen att man blir mer själv-ständig och har mycket lättare att hålla jämna steg med utvecklingen på arbets-marknaden och i samhället i övrigt.
Kompensation genom maskulinitet har skett på olika sätt, bland annat genom att bli en ännu bättre arbetskarl än man var i Finland. Genom att jobba hårt har de fi nska männen fått ett visst erkännande både på arbetsplatserna och i det all-männa medvetandet i Sverige.
De negativa följderna av denna strategi har dock varit att männen ibland kunde komma i konfl ikt med de svenska arbetskamraterna och facket om förstörda ackord. Denna höga arbetstakt har även lett till förslitningar och andra arbetsska-dor. Till saken hör också att fi nländarna på grund av sitt rykte ofta fi ck de mest slitsamma och farliga jobben. De hade ju ”sisu” och gav inte upp i första taget, vil-ket bidrog till att man lätt fi ck arbete. Man måste dock fråga sig vilvil-ket värde ”sisu-myten” egentligen hade när man knappt kunde kommunicera med sina svenska arbetskamrater eller storsamhället. Att leva upp till sitt rykte har lett till ett slags moment 22-situation och till en förstärkning av de historiska myterna om fi n-ländare, som bland annat symboliseras i berättelser om Sven Duva, som var en modig man, men ”klen och arm i förståndet”.268
Om man inte kombinerade detta förhållningssätt med andra taktiker för att förbättra sin situation, var denna strategi inte särskilt konstruktiv när det gäller
männens liv och sociala karriärer.
Den här typen av kompensatoriska strategier på arbetsplatser visar att den man-liga kroppen kan utgöra en tillgång och kapacitet på många olika sätt. Delvis har maskulinitet kopplingar till socialgruppstillhörighet, men genom den kropps-liga dimensionen har den även en klassöverskridande dimension. I olika sociala skikt har man, dock i varierande grad, uppskattat egenskaper som är kopplade till den manliga kroppen: styrkan, vigheten, snabbheten, uthålligheten och så vidare. Välbetalda idrottsmän, som kommer från fattiga förhållanden, visar att kroppslig-heten inte bara är en resurs i vissa specifi ka manliga sfärer, utan även har ett värde i det allmänna medvetandet.
De fi nska männen utnyttjade sin kroppsliga kapacitet på olika arbetsplatser, men den fysiska delen av manligheten kom även att få kompensatorisk betydelse på fritiden, bland annat genom idrott och sport, som många av de fi nska invand-rarna utövade.269 Men kroppsligheten och kampen mellan den fi nska och svenska manligheten har även kommit till uttryck i mer symboliska former, bland annat genom den årligen återkommande friidrottstävlingen Finnkampen och de klas-siska landskamperna i ishockey.
Den laddning som fortfarande fi nns i dessa landskamper kan ses som en status-tävlan mellan två etniska maskuliniteter, som under den långa gemensamma histo-riens gång, och även senare som grannländer, haft olika strider om rangordningen. De bittra förlusterna, eller de härliga vinsterna, är dock bara kortvariga upplevel-ser och vardagen gör sig snart påmind. I verkligheten är det ingen atlet som för ens kamp vidare när det gäller att få erkännande och en acceptabel social position. Sammanfattningsvis kan man konstatera att männen använt sig av olika strate-gier för att skaffa sig en social position i Sverige som är förenlig med deras själv-bild och manliga identitet. Den upplevda skillnaden mellan den status och det värde man hade i Finland och den man fi ck i Sverige, samt ens egen personliga kapacitet och attityd, har varit viktiga komponenter i valet av strategi: fl ykten eller kampen.
Dessa strategier har haft olika konsekvenser för männen. Som vi ovan diskute-rat har fl yktstdiskute-rategierna lett till vissa kortvariga vinster, men inte gynnat männens sociala karriär i förlängningen.
Den maskulina kompensationen på arbetet har även den medfört kortvariga fördelar, men ofta inte varit långsiktigt hållbar. Däremot har kompensationen genom studier och förkovran lett till en starkare ställning i den allmänna sociala hierarkin och på arbetsmarknaden.
Kampstrategierna – kollektiv aktion, studier, och klassresa – har visat sig vara de mest konstruktiva för männens liv och sociala karriärer. De har dock krävt vissa kapaciteter och en specifi k attityd till både personlig och kollektiv utveck-ling.
Hur dessa olika kapaciteter och attityder utvecklats har i sin tur att göra med männens klassbakgrund, i vilken ingår de kulturella förebilder och modeller de införlivat när det bland annat gäller frågan om maskulinitet.