”Jag har inga som helst sympatier för Finland. I Sverige är det bra att bo om man sköter sig”, svarade Tapani på frågan om vilket förhållande han hade till Finland och Sverige. Hans avståndstagande hade att göra med de negativa upplevelser och relationer han haft i Finland. Som vi tidigare beskrivit har Tapani haft en proble-matisk uppväxt och varit i fängelse fl era gånger på den fi nska sidan. Han höll dock en viss kontakt med sina släktingar telefonledes. Av det som hände i Finland var han bara intresserad av att följa hemstadens ishockeylag.
Även andra män hade komplicerade relationer till sina släktingar. Esko berät-tar:
Mor var en fi n människa, hon dog i nittiotvåårsåldern. När jag ringde till Finland så sa systern att mor hade dött för fyra dagar sedan. Jag gick aldrig på begravningen, systern sa att det var bättre om jag inte kom. (Varför inte ?) Minnesstunden hölls i en restaurang, och hon visste att jag tar en del alkohol. (Esko)
Tapanis och Eskos kontakter med Finland är karakteristiska för den grupp män i
studien som hamnat i en marginaliserad position i Sverige.
Dels handlar det om att släktingarna inte vill veta av dem, som i Eskos fall, dels att männen själva inte upplever dessa kontakter som positiva. Dessa komplicerade relationer har i många fall en lång historia och är ofta svåra att reparera, speciellt när man så sällan träffar varandra.
Mäns ovilja att åka till Finland har förmodligen också att göra med den skam de känner för sitt misslyckande i Sverige. Fantasierna om att nå välstånd i det ”rika landet i väster” har kommit på skam, och man har ingen ny Volvo att visa
När Ollis sociala och ekonomiska situation var stabil reste han till Finland varje sommar. Men efter att han blev arbetslös har han inte besökt hemlandet.
För Santeri tog det tio år innan han fi ck ordning på sin sociala situation i Sverige. Under denna tid besökte han aldrig hemorten, men när han väl fi ck rät-sida på livet, god ekonomi och en fl ickvän, reste han åter till sina hemtrakter och byggde sig även en sommarstuga där.
Dubbla känslor gentemot Finland
Vissa män hade ett dubbelt förhållande gentemot Finland och fi nländare; en läng-tan tillbaka till rötterna, men också en hel del kritik mot sina landsmän.
Man märker nog, när man träffar bekanta som länge har levt på födelseorten, man märker hur annorlunda de tänker. (Vilka är skillnaderna ?) Nå, kanske kan man inte kalla det för nationalism, men en sån där idealisering av det egna landet, och det själv-förhärligande som man kan höra från myndighetspersoner och politiker. Det är inte klokt när man följer detta. Men sånt har man även i Sverige, men jag har kommit ifrån det. Eller på ett sätt inte, när man till exempel är i Finland och tar en kaffehalva med någon, så är det alltid någon som börjar yra om att vara världsbäst. Det retar mig och gör mig arg, och jag känner att jag har kommit från det, att jag ser världen som lite större. I Göteborg har jag träffat många olika nationaliteter. Även som arbetskam-rater har jag över åttio olika nationaliteter. (…) Jag har nog själv haft liknande förut-fattade meningar men de har försvunnit. De är så lika oss så att man inte… ibland även trevligare än infödda på sitt sätt. Det har öppnat mina ögon och världen har blivit större, men i Finland är det lite annorlunda och jag kan bli irriterad av deras prat. Det är samma i Sverige, jag vet inte, jag tycker det är jobbigt. (Veikko)
I detta citat framkommer det tydligt att Veikkos syn på livet och andra individer är mindre etnocentrisk än folks uppfattningar på hans hemort i Finland. Detta har delvis att göra med att man på vissa orter inte möter personer från andra kul-turer. Här konserveras ett enkulturellt synsätt, medan den som fl yttar till ett an-nat land själv blir en främling. För en sådan resenär är det kanske inte så lätt att behålla en endimensionell världsbild.
Den här typen av snäva uppfattningar är mer frekvent förekommande på lands-bygden än i storstäderna och handlar inte enbart om synen på människor i andra kulturer, utan också om föreställningar om hur man skall vara som människa.
Flytten till Sverige har inverkat positivt på mig, den sociala kontrollen har minskat, hemma fi ck jag leva som en spion. När man har det svårt, så får man inte vara i lugn och ro i hembyn, jag hade det svårt där. Om du till exempel är arbetslös i en liten by, så tycker de att det är ditt eget fel och frågar när du börjar att jobba. Det fi nns den här typen av attityder där. I hembyn fi nns en diktare som även haft schizofreni. I sina dikter har han beskrivit detta, han har haft det jobbigt. För mig har det varit en rädd-ning att bo här (i Sverige)… släkten är värst. (Arto)
På vissa orter är traditionens makt fortfarande stark. Här har man svårt att fram-häva andra livsstilar än de påbjudna. För de män som velat utveckla nya sidor i
sin personlighet har fl ytten från hemorten varit en nödvändig förutsättning. Som vi redan tidigare diskuterat har inte minst synen på manlighet, hur en riktig man skall vara, varit starkt reglerad i vissa kulturella sfärer. De som inte riktigt passat in i dessa mallar har fått det svårt.
Även om Arto har den här typen av kritik besöker han gärna sin hemby. Nu är han dock friare i sin relation till de normer och regler som de kvarboende omgär-das av.
Med mössan i handen
En ytterligare kritik som vissa av männen riktade mot Finland var den hierarki-sering som fanns i hemlandet. Usko blev glatt överraskad av den platta svenska arbetsorganisationen. På fi nska arbetsplatser var han van vid auktoritära och hie-rarkiska system där även ”lägre chefer var stora herrar”, som han uttryckte saken. Även Eero, som tillhör den yngre generationen, diskuterade denna fråga och menade att han skulle ha svårt att fl ytta tillbaka till Finland, eftersom mentalite-ten där är så annorlunda. Där fi nns fortfarande ”titelsjuka och niande”.
Relativt många fi nländare har dessa erfarenheter:
För många fi nländare var duandet mellan överordnad–arbetare något helt nytt. För de fi nländare som hade egna erfarenheter av arbetslivet i Finland var det en stor för-ändring. Det fi nska arbetslivet präglades då av klara skillnader mellan dels arbetare och chefer, dels förmän och högsta ledning.248
Dessa skillnader i arbetslivet och de högre lönerna kan tänkas ha bidragit till många fi nländares beslut att stanna i Sverige.
Att fl ytta till Finland ?
Närmare nittio procent av de fi nländare som kommit till Sverige har haft tankar om en snar återfl yttning till hemlandet. Något över hälften har återvänt av de cirka femhundratusen som efter femtiotalet emigrerat till Sverige.249
Bland de intervjuade fanns endast en man, Usko, som fortfarande hade allvar-liga funderingar på att fl ytta tillbaka till Finland. I trettio år hade han närt dessa tankar och därför även negligerat sina språkstudier. En av de stora stötestenarna för fl yttplanerna var dock att både frun och barnen trivdes bra i Sverige.
Fyra av männen har efter fl ytten till Sverige vistats i Finland, men sedan åter-vänt av olika anledningar. Osmo upplevde att Göteborg till slut var ändå mer be-kant än Helsingfors, där han kände sig väldigt ensam efter skilsmässan. Även Ilpo hade liknande erfarenheter av en anonym tillvaro i Helsingfors.
Reino bodde ett tag hos sin bror i Finland, men blev utslängd eftersom han
drack för mycket. Han kom tillbaka till Göteborg då han hade en del bekanta här. Under åren har de fl esta männen haft tankar om återfl yttning, men av olika anledningar tvekat att ta detta beslut. En av anledningarna har varit bekantas ne-gativa erfarenheter.
hade känt sig som en utlänning och upplevde sig diskriminerad: ”Du som kommer från Sverige”, fi ck han höra hos var och varannan myndighet. Olli hade även en annan kompis som hade upplevt sin vistelse i Sverige som en belastning i Finland. Dessa negativa erfarenheter har i någon mån påverkat Olli i hans beslut att inte fl ytta tillbaka. ”I Sverige är man en utlänning och förväntar sig inget annat, medan bemötandet i Finland är oväntat”, sa Olli.
Den här typen av erfarenheter är inte helt ovanliga. ”Kyllä routa porsaan kotiin ajaa”, ”när vintern nalkas kommer de förrymda grisarna åter hem”, är ett fi nskt ordspråk som vissa återfl yttare fått höra i Finland.250
Även i Poutanens studie fi nns det fi nländare som inte alltid känt sig så väl mot-tagna i Finland.
Omständigheterna har tvingat mig att bli svensk, fast ändå inte riktigt. Men jag är inte längre fi nländare heller. Jag känner bara en bitter hemlöshet. Men vem skall jag skylla på ? Jag är inte heller medveten om… I Sverige har jag emellanåt varit en ”fi nndjävel”, i Finland har de några gånger kallat mig för ”saatanan hurri”, ”satans
svensk”.251
Detta är ett citat av en sextioårig kvinna, som varken känner sig hemma i Sverige eller i Finland. Man kan konstatera att den här typen av erfarenheter förekommer, men inte bör överdrivas. Forskning om återvändare visar bland annat att de fl esta är nöjda med sitt beslut att fl ytta tillbaka till Finland.252
Att stanna
Med åren har allt fl er män lämnat tanken på återfl yttning. Och många har funnit sin plats i Sverige. Flytten till Finland skulle också ha inneburit att man åter fått bygga livet från grunden.
Det hade varit alldeles för stor förändring när man varit i Sverige i trettio år. Man hade fått skapa nya vänskapsrelationer och man vet inte om man hittar liknande hob-bys. Här är jag också engagerad i olika föreningar. Man har på något sätt fått avstånd till Finland. (Jussi)
Jussi tycker också att Göteborgsområdet erbjuder en fi n natur och fi na fi skevatten, omgivningsfaktorer som har stor betydelse för honom. Även andra män trivdes med den frodiga västsvenska naturen och närheten till insjöar och till havet, två olika naturtyper som både tilltalade dem som kom från det fi nska inlandet och dem som var uppvuxna vid havet. Flera av männen hade ett stort naturintresse, bland annat i form av strövtåg, fi ske och båtliv.