I fastighetsgruppen talade man oftast om sig själva som vi, med undantag för sekreteraren och städledaren som talade om gruppen som dom vilket visar att tillhörigheten upplevdes olika.
Tillhörighet och samhörighet
I fastighetsgruppen hade de flesta sina arbetsplatser på fastighets- kontoret, i stadshuset och de hade nära dagliga kontakter med varandra. De hade också ett ’eget’ bord i stadshusets cafeteria. Lokaliseringen och närheten bidrog till att både de själva och andra såg dem som en enhet, eller en grupp. Det fanns flera faktorer som bidrog till att fastighetsgruppen också handlade som en grupp. Fastighetsförvaltningen hade ett relativt väldefinierat och avgränsat uppdrag, att förvalta kommunens fastighetskapital, och alla i grup- pen arbetade med detta gemensamma uppdrag, men på olika sätt, vilket krävde genuint samarbete. Uppdraget krävde också nära samarbete med såväl politiker som med andra förvaltningar, vilket bidrog till att man i gruppen hade skaffat sig god personkännedom och god insyn i andra avdelningars sätt att fungera. Deltagarnas arbetsuppgifter, och relationer liksom gruppens position i kommu- nen bidrog till att andra var beroende av deras kunskap och infor- mation. Vetskapen om detta gav gruppen möjlighet att använda sin kunskap för att påverka och utöva makt mot andra.
Samtalstonen är rå men hjärtlig
Teknikermötena var tillfällen för gruppen att gemensamt planera och fatta beslut. Under planeringsfasen var det också tillfällen när
man kunde utbyta och jämföra information och diskutera vad som pågick i kommunen. Trots att mötena var strukturerade och arbets- inriktade så var samtalstonen personlig, tidvis rå, men öppen och hjärtlig. Skämt och ironi användes flitigt i beskrivningarna av såväl sig själva som andra och när man skulle beskriva hur olika situa- tioner upplevdes använde man gärna bilder och metaforer.
Byråkrati får andra hålla på med, här jobbar vi
Förvaltningen fungerar bra, den är flexibel och serviceinriktad och har god ekonomi, vilket beror på att de anställda prioriterar kon- kreta arbetsuppgifter framför att administrera eller ägna sig åt onödig byråkrati, vilket man menar att andra avdelningar gör i allt för hög utsträckning. Chefen ger också stort ansvar och befogen- heter till de anställda att sköta det löpande arbetet, medan han sköter externa kontakter och står för framtidsvisionerna.
Det är viktig med en bra image
Under anteciperingsfasen, när tillståndet i kommunen beskrevs som ett krigstillstånd, blev mötena i gruppen andningshål där man kunde ventilera de känslor som gjorde att alla i stadshuset kände sig misstänksamma och förföljda av alla. Deltagarna använde olika strategier dels för att skaffa information och dels för att delge kom- munledningen sina framtidsplaner. I gruppen arbetade man aktivt med att förstärka sin ’image’ i kommunen genom att visa sig serviceinriktade och tillmötesgående i förhandlingar av olika slag. Under kulmineringsfasen blev presentationen av organisationsför- slaget en bekräftelse på gruppens inflytande i kommunen, eftersom det stämde väl överens med deras egna framtidsplaner. Ett smolk i bägaren var kommunledningskontoret, vars chefer formellt skulle vara överordnade fastighetschefen, men detta sågs som en formsak. Man var övertygade om att i praktiken skulle hans direkta kontakter med politikerna i kommunstyrelsen fortsätta som vanligt.
Missionärer eller erövrare?
Känslan av framgång stärktes också av att förvaltningschefen tidigt fick förlängt förordnande. Kulmineringsfasen präglades av aktiva förhandlingar med de förvaltningar vars verksamheter och resurser man skulle ta över. I dessa gräns- och fredsförhandlingar tillskrev man sig själv en missionärsroll, de som ville ha förändringar för att
kunna hjälpa och förbättra för andra. Problemet var att andra till- skrev dem roller som inkräktare och erövrare, och vissa gjorde t.o.m. aktivt motstånd mot hjälpen genom att visa att de ville bryta sig loss och själva klara städning och fastighetsskötsel.
Ny struktur - nya relationer
Det visade sig dock snart att den planerade expansionen hade en baksida, nämligen att det ställdes ökade krav på administration och samordning vilket i sin tur påverkade såväl arbetsuppgifter som relationer inom gruppen. Ett exempel på detta var att chefens admi- nistrativa kompetens ifrågasattes mera öppet och att en dold kamp om arbetsuppgifter och positioner på kontoret kunde märkas bland administratörerna. För dem innebar den ökade administrationen att deras uppgifter fick högre status och ökad betydelse, medan tek- nikerna såg administrationen som ett besvär de gärna avstod ifrån.
Att behöva eller behövas?
Nya arbetsuppgifter och expansion av förvaltningen medförde större differentiering i gruppen, och detta upplevdes olika i grup- pen. För teknikerna och ekonomen var detta inget hot mot deras arbetsuppgifter eller positioner eftersom deras kunskap och kompe- tens inte var kontext- eller relationsbundna. Deras kompetens efter- frågades i olika sammanhang och de visste sitt värde. För sekrete- raren och städledaren däremot blev differentieringen mera hotfull, eftersom deras arbetsuppgifter var mera kontext- och relations- bundna och de beskrev sig själva som mera utbytbara än de andra. Båda dessa kvinnor hade redan tidigare upplevt sin tillhörighet i gruppen oklar, de delade inte samma verklighet som teknikerna. Detta bekräftades ytterligare när gruppsammansättningen föränd- rades i den nya organisationen. Då tillkom ett antal tekniker från gatu- och kulturförvaltningarna medan städledaren och sekretera- ren inte längre deltog. Ekonomen var den enda kvinnan i den nya gruppen.
Att skapa identitet
På olika sätt definierades och markerades tillhörigheten till och identiteten med den nya gruppen. Ett exempel på detta var när man diskuterade planer på nya, större kontorslokaler, där även de nya skulle få plats, och när man definierade nya funktionella och terri-
toriella gränser, såväl mellan deltagarna i gruppen som till andra avdelningar och yrkesgrupper. Andra exempel på identitetsska- pandet var att man utåt markerade att man var en ny och större grupp genom att sammanträda i ett av stadshusets officiella sam- manträdesrum och dricka kaffe tillsammans på ’hyllan’ i cafeterian.
Erövring - till vilket pris?
I efterdyningen reflekterade man framför allt över i vilken utsträck- ningen expansionen skulle påverka dels det sätt att organisera sig som man hittills gjort och dels de värderingar man hyllat, eget an- svar, stor självständighet, samarbete och minimal byråkrati och hierarki. I gruppen fanns också enskilda personer som upplevde sin framtid oviss, men detta talades det inte om i gruppen.